MXp

Ernst är inne på SAM:s missionsexpedition - Västra Storgatan 14 - för att ta del av rapporter från sitt Machadodorp. Sedan han gått igenom det som finns att läsa sedan förra veckan, får han ett särtryck ur missionstidningen med titeln "Tankar inför vår yttre mission under 30 år". Det är Emil Johnson som lämnar över det och säger:

- Ernst, ta det här exemplaret som en personlig gåva till dig och Hulda. Det kan vara intressant att ha en både aktuell och samlad bild över SAM:s yttre mission.

- Tack, Emil.

- Förresten, innan du går, vilka funderingar om sjukvården har du och Hulda efter åren på fältet?

- Hulda har ju sköterskeutbildning och är ju den som mycket ofta får agera i många olika behov. Hon har ju i praktiken en klinik med viss vård. Men vi skulle behöva ytterligare personal. Den sjukvård som finns är ju begränsad till en och annan större ort med privatläkare och kostnaderna är så pass stora, så att de svarta har alls inte råd med de utgifterna.

- Vi har fått en aktuell rapport om sjukvårdssituationen, som du vet. Den speciella kommittén som gjort undersökningen i Sydafrika visar på resultat som talar om att man måste ha 900 läkare för att inom stamområdena kunna få en läkare för åtminstone varje 5.000-tal av infödda. Nu är det inte sällsynt att man bara har en enda läkare för 20.000-40.000 människor i dessa områden. Följden är att de flesta infödda blir överlämnade åt sina egna läkare, som ofta är trollkarlar. Bara i Natal finns 4.000 sådana medicinmän, av vilka 1.250 av dem har fått tillstånd av regeringen att praktisera, om de betalar en årsavgift på 54 kronor.

Ernst läser ur särtrycket han fått av missionssekreteraren. Emil Johnson skriver: "När vi alla ingenting förmå, han går den väg som han vill gå - allt står i hans händer!" En 30-årig tillvaro kan vår mission i år [1930] se tillbaka på. Under denna tid har våra missionärer haft den stora förmånen att förkunna det livgivande budskapet om nåd och frälsning för stora människoskaror i flera hednaländer. Visserligen har budskapet burits fram av enkla vittnen, och det har framsagts i så mycken svaghet, att om framgången skulle ha berott därpå, hade ingenting kunnat uträttas gentemot de mörkrets makter som i tusentals år haft sitt välde på våra missionsfält. Men Herren har låtit sin Ande genomtränga budskapet, vilket haft till följd, att samma underbara verkan i människosjälar blivit synlig i vår yttre missions verksamhet, som den så välkända och älskade sångversen från gamla väckelsetider i hemlandet beskriver:

Guds ord med makt går fram i världen
och otrons fästen ramla ned,
de starke hjältar fälla svärden
och fly till Gud som nåd dem ger.
De rening få i Jesu blod,
och sjunga se´n: Vår Gud är god!
 
När för 30 år sedan det nya året ingick, hade missionär F Franson lyckats samla en liten skara på 9 missionärskandidater omkring sig, vilka skulle sändas till Kina och Indien. - Åtta av dem var avsedda för Kina och en för Indien. En av dem var redan på väg till Kina, två stod färdiga att begiva sig dit, och de andra höll på att studera det engelska språket.

Utväljandet och sändandet av dessa unga män och kvinnor utgjorde alltså den grundläggande början till vår yttre mission. Dock, på grund av det kinesiska upproret 1900 blev det en annan fördelning av omnämnda missionärer till de olika missionsfälten än som från början var tänkt. - Endast tre av dem kom till Kina, och fyra i stället för endast en reste till Indien, samt en for till Japan, vilken dock efter något år på grund av sjukdom måste resa hem. Och en av den utvalda skaran stannade kvar i hemlandet.
Vårt arbete på missionsfälten i Kina och Indien började alltså genom att nämnda missionärer reste dit ut. Ett par år senare börjades det även i Sydafrika av en ung man, som då begav sig dit.

Det var "min" Klas Arvid Hjelm i Piet Retief som åkte ut endast 23 år gammal 1901, tänkte Ernst.
Han kom till Ekukhanyeni - ljusets plats - och sannerligen, ljuset hade kommit. Inte mindre än 70 själar döptes redan under K.A.Hjelms första år på afrikansk mark.

Åter till Emil Johnson och hans  "Tankar inför vår yttre mission under 30 år":

Svenska Alliansmissionen har haft glädjen att under dessa trettio åren se en ansenlig skara missionärer träda i sin tjänst att utföra det uppdrag som Gud givit denna mission. Deras antal uppgår till inte mindre än 133 personer, av vilka missionsledningen i Jönköping utsänt 100, nämligen 53 till Kina, 30 till Indien och 17 till Afrika. Övriga har utgått från andra missioner eller kommit från Amerika.

Dödens ängel har under åren gjort vår missionskår flitiga besök och ryckt bort mången kämpe. Till följd av dessa besök har vi därför nu efter de trettio åren 28 missionärsgravar, i vilka vi nedmyllat 19 kinamissionärer, 7 indiamissionärer och 2 afrikamissionärer.

Elias Blomdahl är en av de hemgångna kämparna och är en av missionärerna som blivit martyr. Han blev skjuten under resan till en bibelkurs som han skulle hålla på stationen Tokotocheng i Kina, vilken station stod under Blomdahls tillsyn till följd av den rådande missionärsbristen. - Detta hände år 1928 och på det fält där så många svenska missionärer led martyrdöden under boxarupproret.

När vi summerar missionsmedlen som influtit under dessa 30 års förlopp så komma vi till den överraskande summan av kronor 4.142.424 kronor och 91 öre. Herren har alltså tänt missionsvänner i hela vårt land som skänkt alla dessa gåvomedel under åren. Deras kärlek och uppmuntrande brev, deras minnesspråk från Guds ord, deras förböner, intresse och medel har varit de välsignelsens strömmar som fyllt behoven i den ständigt växande missionsgärningen.

Missionärens lön utgick från början med 1.000 kronor per år. Denna lön var avsedd att fylla alla hans behov. De skulle räcka till mat, kläder, bostad, predikolokal och infödd hjälp i verksamheten.

Åren gick och arbetet utvidgades på alla områden. När sedan sammanslutningen med Jönköpings Missionsförening och Jönköpingskretsens Kristl. Ungdomsförbund kom till stånd [1919 och SAM kom till] kunde utvidgningen ske i ännu större skala. Den ena stationen har anlagts efter den andra, skolor, bibelskolor och barnhem har upprättats, kyrkor, kapell, sjukhus och dispensärer har byggts och bistationer öppnats.

Den 1 januari 1930 hade vi 27 aktiva kinamissionärer (19 på fältet, 8 hemma), 31 indiamissionärer (24 på fältet, 7 hemma) samt 16 afrikamissionärer (12 på fältet, 4 hemma). Alltså 55 aktiva missionärer på fälten och 19 hemma = 74. Därtill har vi 7 missionärer hemma som troligen ej mer kommer att träda i aktiv tjänst.

Missionärernas infödda medhjälpare är till antalet 377 (257 manliga och 120 kvinnliga). Av dessa finner vi 28 manliga och 16 kvinnliga i Kina, 39 manliga och 32 kvinnliga i Indien samt 190 manliga och 72 kvinnliga i Afrika.

Kunde vi iakttaga våra missionärer och infödda medhjälpare, där de verkar bland de folk Gud givit oss att föra till frälsningens kunskap, så skulle vi finna dem upptagna på olika sätt. En del skulle finnas i gatukapellen, vid gudstjänster, ungdomsmöten och bibelkurser, andra funne vi upptagna med undervisning i dopklasser och med evangelist-, lärare- och bibelkvinnoutbildning. Vidare finge vi se och höra dem undervisa i söndags-, vardags- och industriskolor. Andra åter skulle vi finna ute på distriktsresor, husbesök, fängelse- och marknadsbesök eller ägnande sig åt tältverksamhet,m sjukvård, barnhemsverksamhet och tillsynen av jordbruk.

Guds ord sprids genom traktater, tidningar, söndagsskoltextböcker, textblad, planscher och kort, och talrika bibelspråksplakat klistras upp på husväggar i städer och byar. Vi har stor orsak till glädje över det stora antal av biblar, testamenten och delar av bibeln som vi lyckats sprida under denna 30-årsperiod. Hela antalet kan vi inte uppskatta, men under de senaste 10 åren har vi enligt inkommen statistik sålt 595.985 exemplar. Vi har enligt senaste statistik uppgifter om att Guds ord förkunnas av våra missionsarbetare på 25 huvudstationer, 12 bibelskolor, 1 sjukhus, 128 bistationer och 156 övriga predikoplatser. Vi har 92 församlingar med 6.350 nattvardsberättigade medlemmar. Hela antalet anhängare uppgick till 11.029.

Ernst har under stunden han suttit ned för att läsa i Emils 30-årshistoria fyllts av en stor tacksamhet till Herren för hans nåd med folken som får del av frälsningens evangelium. Han ber orden: "Amen, lovet och priset och visheten och tacksägelsen och äran och makten och starkheten tillhöra vår Gud i evigheternas evigheter. Amen."

-  -  -

Hemåt går så Ernst bärandes Emils skrift och hälsningarna från missionssekreteraren till Hulda och Anna…