MXp

Foto: Emnia.com /Ema Kaz

Fredagen 1 september 1939 tågar Hitlers armé in i Polen och Andra världskriget är ett faktum.

Sex månader senare i april 1940 skriver prins Oscar Bernadotte med ärkebiskop Erling Eidem i ett upprop tillsammans med - företrädare för hela den svenska kristenheten - Elsa Cedergren, fru, Hugo Cedergren, generalsekreterare, Karl Fries, fil.d:r, Axel Grönkvist, direktör, Joh. Hagner, pastor, Chr. Jersild, redaktör, Karl Larsson, kommendör, Herman Lagercrantz, envoyé, Efr. Palmqvist, redaktör, Birger Pernow, missionsdirektor, Lewi Pethrus, pastor, Gösta Rosenqvist, pastor, A. Swärd, redaktör, Kaleb Swenson-Tollin, överste, Dagmar Swartling, fru, Axel B. Svensson, redaktör, och Arnold Werner, pastor.

Uppropets text: 

---

TILL ALLA BEDJARE I SVERIGES LAND 

Sedan äldsta tider ljuder i kristna människors öron den apostoliska maningen:

"Så uppmanar jag nu framför allt därtill att man må bedja, åkalla, anropa och tacka Gud för alla människor, för konungar och all överhet, så att vi kunna föra ett lugnt och stilla liv på ett i allo fromt och värdigt sätt. Sådant är gott och välbehagligt inför Gud, vår Frälsare." (1 Tim 2:1-3)

Om denna maning är värd att beaktas och efterföljas under alla omständigheter, är den det i dubbelt mått i det läge, vari vårt land och dess grannländer nu befinna sig. Utan tvivel är det också många, som följa den, men vi ville härmed lägga den alldeles särskilt på edert hjärta. Då det kan vara lättare att genomföra den, om man samlar sin uppmärksamhet på en bestämd tidpunkt, ville vi föreslå att alla bedjande människor ena sig om att varje dag, om möjligt vid tolvtiden på middagen, avskilja en stund till bön för Sverige och våra grannländer.

Stockholm den 22 april 1940

Oscar Bernadotte, Erling Eidem samt de ovan nämnda 17 undertecknarna

Den svenska kristenhetens representanter skriver denna dag - den 22 april 1940 - i skuggorna och ropen från krigets fasor om behovet av samfälld bön för nationen och grannländerna. Vi lever sextiofem år senare inte i ett världskrigs många fasor, men dock i behov som är minst lika stora. Måhända är den andliga nöden än större idag än situationen för 65 år sen.

Uppropet från 1940 skulle kanske kunna gälla i dag. Vi ser också ett världskrig fast i annan skepnad. Folk och individer far illa i detta krigs härjningar där gudlösheten sitter på tronen i den världsbild som regerar. Samfällt ser vi som kristenhet de enorma behov som finns i hela nationen.

Skulle Läsarprinsens och ärkebiskopens böneförslag från 1940 - om möjligt varje dag vid tolvtiden - kanske också kunna vara ett högst informellt och oorganiserat upprop om ett bedjande för Sverige. Ja, det pågår redan i ett stort antal böneinitiativ landet över. Låt oss inte förtröttas utan också låta oss uppmuntras av våra fränder från 22 april 1940. De sitter på den himmelska läktaren (Hebr 12:1) och vill uppmuntra oss. Gemensam andaktspaus kunde Simon Ådahls Bön för Sverige vara. Text och sång hämtas fritt från Simon Ådahl.