MXp

Vy över Jönköping från Himlakullen. Det var här i grannskapet det nya livet började den 23 mars 1918.
Foto: Dag Selander

Linnéa är 12 år när familjen Andersson flyttar från Ekenässjön. Nu är hon på sitt trettonde år och alltså verkligen på riktigt på väg att bli tonåring. De flyttar in till Soldathemmet på Artillerigatan i Jönköping hösten 1943.

Som ett Interludium från den 27 september år 2005 lyssnar vi till Ernst och Huldas "lilla" Linnéa, då 12 år, men idag fru Linnéa Karlsson, sjuksköterska, barnmorska och missionär i White River. Linnéa berättar nedan om att missionärsfamiljen Johan och Naemi Karlsson kommer hem till Sverige 1947 och flyttar in på Soldathemmet och Anderssons flyttar över till fru Granell på Vintergatan. Då är Linnéa 16 år och känner igen barnen Karlssons som nu är ungdomar, och den långe stilige Lennart ser hon också, vilket i sinom tid ska komma att bli en ny love story likt Ernst och Huldas. Linnéa och Lennart förlovar och gifter sig sedermera och kommer att fortsätta i sina båda familjers missionskallelser. Lennart och Linnéa kom att utföra ett pionjärarbete inom läkarmissionen i White River, där professor Lennart Karlsson utbildat mången infödd läkare och misssonsläkare.

Vi lyssnar till Interludium i C dur (Nr V) av Linnéa Karlsson från 27/09/2005:   

---

Hösten 1943 flyttade vi till Jönköping, till Soldathemmet på Artillerigatan och bodde där till januari 1947 då familjen Johan Karlsson skulle bo där. Vi flyttade till Vintergatan 3 och hyrde två rum av fru Granell - en fin, äldre dam.

Far Ernst fortsatte att vara resepredikant och nu var han lycklig när han var tillbaka i sitt kära Jönköping som han längtade till ständigt. Mor Hulda hjälpte till i en mejeriaffär intill.

Ernst kunde vara borta en månad i taget - fortfarande cyklandes i bygderna och jag minns paket som kom till Vintergatan - hans tvätt! En gång i månaden var det byk i tvättstugan och det var vår uppgift att hjälpa mor.

Anna och jag började i Kommunala Flickskolan på Öster, Norra Strandgatan, nära Kristine kyrka. Här fick vi god undervisning i väldigt många ämnen och flera språk. Vi kunde antigen cykla, gå eller åka spårvagn.

Anna slutade skolan 1945 på grund av en svår eksem och började arbete på konditori där hon också bodde.

Varje söndag gick Hulda och jag till Stora Missionshuset på gudstjänst. Jag tillhörde också Juniorföreningen och var med i strängmusiken, sjöng.

Hulda hade ofta gäster hemma och var duktig både i matlagning och bakning, men gjorde det mesta själv så vi fick inte lära oss så mycket - hon tyckte vi hade nog med våra läxor. En del juniorkamrater har jag fortfarande kontakt med.

Hulda tyckte alltid att vi gick på så många möten att vi inte hade tid att läsa Bibeln! Höjdpunkterna under dessa år var lägren där Ernst ofta var missionären - höll bibelstudium och talade om "Den vägen". Vi cyklade till dessa läger - ibland 6 till 7 mil i heta sommardagar. Här fick vi verkligen andlig kost.