MXp

Foto: SAM:s arkiv / Jfa

Allra först ut till Sydafrika sändes K.A. Hjelm som pionjärmissionär år 1901. Sedan kom Gideon Wikström som en av de första missionärerna - utsänd av Svenska Alliansmissionen - ut till Sydafrika tretton år senare 1914.

Som den nionde respektive tionde utsände missionären var Hulda respektive Ernst. Åren på Piet Retief med K.A. Hjelm innebar många sammanträffanden med Wikström, vilket innebar att Wikström kom  att lära känna Ernst mycket väl. Eftersom Hulda kom att tjänstgöra vid Wikströms missionsstation Barberton under några år och dessutom hemma hos familjen Wikström, har missionsledningen i Jönköping gett honom uppdraget att skriva 50-årstexten i Trosvittnet nr 12/1942, som utkommer torsdagen den 19 mars. 

När Ernst sedan får besök av missionsledningen i Jönköping på tisdagsmorgonen klockan 06, ligger missionstidningen uppslagen hemma på köksbordet. Wikströms text inför 50-årsdaghen - på sidorna 187 och 188 - har man kvällen innan läst ännu en gång och sett på ungdomsfotot sådan han såg ut när han reste ut i januari 1922 (se tidningens bild ovan). 

Missionär Andersson, som är född den 24 mars 1892, räknar sig egentligen som jönköpingsbo - den staden älskar han - och där är han också född, ehuru han blott några dagar gammal blev förflyttad till grannsocknen Järstorp och rent legalt räknas som järstorpsbo. Ibland underlydande till det på sin tid stolta herresätet Rustorp har han trampat ut sina barnaskor, och hans barndomsminnen - minnen om tårar och umbäranden såväl som den ljusa bild det magiska barnaögat ger tillvaron - äro för alltid bundna vid Järstorp.

Som yngling flyttade han sedan med sina föräldrar till Strömsbergs gård utanför Jönköping, där den glade och upptågsfulle ynglingen snart fann öppna dörrar till kamrater och nöjen. Men Gud har sina planer och Han lät sitt öga vaka över honom. Och Andersson blev snart omvänd till Gud. Därvid föddes också det tjänaresinne och nit för andras frälsning, som alltsedan följt honom och blivit det bestämmande för hans livsföring.

Efter att ha verkat till välsignelse på olika platser härhemma och sedan han genomgått SAM:s skola för utbildande av missionärer, som då var förlagd till Vaggeryd, samt en språk- och utbildningskurs i Glasgow, blev Andersson den 9 oktober 1921 i Stora Missionshuset i Jönköping avskild för missionskallet och avreste följande år till missionsfältet i Afrika. Och därute har det blivit honom beskärt att under en följd av år få till välsignelse frambära vittnesbördet om världens Frälsare ibland såväl swazier som mandebeler, till vilket folk han hoppas få återvända så snart vägen ditut öppnas.

Under sina första år därute fick Andersson vid sidan av språkstudierna bistå missionär K.A. Hjelm på dennes ofantligt vida verksamhetsfält på Transvaals högplatå, och genom sin rörlighet, sina ytterst minimala krav på bekvämlighet och sitt stora intresse för folket kom han under sina ständiga färder att lära känna detta fält måhända bättre än någon av sina samtida. Detta rörliga liv ibland de infödda blev, frånsett den andliga välsignelse han därunder fick meddela dessa, en stor styrka och rik tillgång för honom själv dåd et gällde kännedom om de inföddas seder, bruk och språk.

År 1927 påbörjade han anläggandet av en missionsstation vid den lilla boerstaden Machadodorp - stationen förlades där för att bliva en centralpunkt för kringliggande distrikt - där han med familj alltsedan haft sitt hem och i vilka distrikt han under ständiga resor rikligt sått evangelii säde. Efter några år blev det första enkla kapellet utbytt mot en rymlig och prydlig stenkyrka, under det att boningshuset under rätt många år utgjordes av ett mycket primitivt och otjänligt uthus. Först under de senare åren har familjen fått flytta in i en trevlig och tjänlig bostad.

I juli 1930 kom Andersson med familj hem till Sverige för vila, återvände till arbetet i Afrika i början av 1932 och ankom till fosterjorden 1939 efter två perioders avslutande. Till missionsstationen i Machadodorp hörde då ett 20-tal utstationer med 35 infödda medarbetare och 843 församlingsmedlemmar. Stationen förestås för närvarande av Folke Carlsnäs med maka.

Varmt och innerligt gratulera vi missionär Andersson på hans högtidsdag och önska och bedja, att Guds välsignelse städse må vila över honom i fortsatt själavinnaregärning i hemlandet såväl som i Afrika, där han med familj ivrigt väntas, icke minst av de svarta, som han fått nåden föra till Gud.

- Vilken dag det har varit denna långa tisdag, min finaste raraste familj!
- Tänk ändå, Ernst, att de kom en hel bil med missionärer från missionsledningen. Och Stora Missionshsuets pastor, Gunnar Fjellstad, likaså, och från Sandsjöbygdens Missionsförsamlingar och Ljungarum. Det var nästan som på ett kvartalsmöte hemma i Machadodorp. Våra kära släktingar likaså. Vilken dag du fått vara med om, käre Ernst. Och som jag fått vara med om.
- Far, du ser allt bra stilig ut idag också, säger Anna, och håller fram tidningen med foto. Du är riktigt söt, far.
- Mor, nu vet jag vad det är att vara uppe med tuppen. Det handlar för mig resten av mitt liv att få är klockan sex. Man ska vara finklädd. Så kommer finklädda herrar med blommor och pengar. Jag hoppas att min prins kommer snart. Jag vill vara uppe med tuppen ofta, mor… Jag har mest varit sjusovare. Det får det vara slut med. Kram på dig, far, nu går lillasyster och lägger sig, säger Linnéa.