(112) Cross over - Bhil-missionären hemförlovad
A.P. Franklin Foto: SAM:s arkiv / Jfa
Ernst och Hulda har fått inspiration och mycket stöd av en pionjärmissionär som hemförlovades under detta år 1939.
EFS´ missionsföreståndare Nils Dahlberg skildrar hur han i Indien "mötte en pilgrim som mätte ut vägen med sin egen kroppslängd. Han kastade sig framstupa på vägen, räckte upp händerna så långt han kunde och satte ett märke i sanden. Han reste sig, gick fram till det i sanden satta märket, kastade sig ånyo framstupa, satte ett nytt märke i sanden och mätte så ut vägen med sin egen kropp. Jag frågade honom, varför han gjorde så. Han sade att prästerna i hans by hade sagt honom, att om han tillryggalade vägen på detta sätt mellan Ganges källa i Himalayabergen och den heliga staden Benares, så skulle han få syndernas förlåtelse. Jag frågade honom hur länge han hållit på och han svarade: 'I två år och det dröjer väl lika lång tid till, innan jag kommer fram till målet för min färd.' Jag hann knappt säga honom, att när han så kommer fram, finner han intet annat än den stora besvikelsen, förrän han ånyo kastar sig framstupa, sätter ett nytt märke i sanden och är snart försvunnen ur vår åsyn." Nils Dahlberg fortsätter: Vad hjälper längtan, när den irrar på vilsna vägar utan att nå fram till tillfredsställelse! I intet annat namn gives frälsning. Det vet kristenheten. Det vet vi. (Soluppgången 1941 "I intet annat namn" av Nils Dahlberg)
Ernst och Hulda hade var för sig personliga kontakter under sina första år med SAM:s missionssekreterare Anders Petter Franklin. När han nu dör den 19 mars detta år 1939, skriver missionssekretare Emil Johnson under rubriken "Hemförlovad pionjärmissionär" i Trosvittnet, nr 13/1939 den 30 mars.
A.P. Franklin började sin missionsgärning i Indien bland själar som hålls fångna i religiositet som inte friger eller frälser någon. Det som Nils Dahlberg beskriver i sin betraktelse över Apg 4:12 är det evangelium som Franklin får förkunna i Indien, "i intet annat namn finnes frälsning".
Anders Petter föddes 14 november 1877 och kom att bli pionjärmissionär i Bhil-landet i Indien. 22 år gammal - 1899 - fick han kallelsen genom missionär Fredrik Franson att gå ut som missionär till Kina. Boxareupproret utbröt dock och missionsdörren till Kina stängdes.
Franklin uppmanades att göra A.J. Selin sällskap till Indien. Svenska Alliansmissionen antog honom till missionär för dess fält i Indien år 1900 och den 23 november det året kommer han till Indien tillsammans med Selin. De leddes till bhilerna. 1903 tillbringade han sin första jul under ett träd på stranden av Odai-floden hos bhilerna. Här stannade han till år 1917. På grund av nedbruten hälsa tvingades han lämna landet och kom till Amerika, den enda vägen man då kunde resa från Indien till hemlandet. Gift sedan 1906 med EFS-missionären Elisabeth von Wolcker stannade han i Amerika och avlade sin teologie doktorsgrad vid Ooskalosa College. Under åren som följde reste han vida omkring i Förenta staterna och i Canada samt intresserade missionens vänner för bhilmissionen.
Efter hemkomsten till Sverige lyckades han väcka ett stort intresse för missionen, särskilt i Småland. År 1920 blev han missionssekreterare vilket han var till 1923, då han övergick till annan mission. Hans insatser som missionssekreterare för Indien och barnhemmen där samt för Kina, nödlidande, barnhemmet Saratsi och ett bibelinstitut där är allt insatser som blivit till ovärderliga välsignelser i andlig och ekonomisk bemärkelse.
År 1937 besökte A.P. Franklin ännu en gång bhilfältet och fick träffa många av dem som blivit omvända vid missionens början. En särskild glädje var det för honom att på sin levnadsafton få avskilja sin son Fredrik och dennes trolovade, Inga Olsson, för missionskallet och sända dem till Indien i början av detta år. Emil Johnson avslutar sin artikel med orden "Vi tackar Gud för vad han givit genom sin självuppoffrande tjänare på missionsfältet och hemma i fosterlandet samt deltaga varm och innerligt med fru Elisabeth Franklin, sonen Fredrik och hans maka, missionärer i Indien, dottern Gunhild, lärarinna i Indien, och sonen Erik, musikdirektör i Göteborg, i den sorg som drabbat dem. Give Herren dem sin hugsvalelse och fylle Han genom sin närvaro saknaden efter den hemgångne."
En utförlig nekrolog skriver missionsföreståndare Enok Hedberg den 13 april i Trosvittnet 15/1939 under rubriken "Till minnet av kamraten A.P. Franklin" (sid 232-234).
Anders Petter föddes 14 november 1877 och kom att bli pionjärmissionär i Bhil-landet i Indien. 22 år gammal - 1899 - fick han kallelsen genom missionär Fredrik Franson att gå ut som missionär till Kina. Boxareupproret utbröt dock och missionsdörren till Kina stängdes.
Franklin uppmanades att göra A.J. Selin sällskap till Indien. Svenska Alliansmissionen antog honom till missionär för dess fält i Indien år 1900 och den 23 november det året kommer han till Indien tillsammans med Selin. De leddes till bhilerna. 1903 tillbringade han sin första jul under ett träd på stranden av Odai-floden hos bhilerna. Här stannade han till år 1917. På grund av nedbruten hälsa tvingades han lämna landet och kom till Amerika, den enda vägen man då kunde resa från Indien till hemlandet. Gift sedan 1906 med EFS-missionären Elisabeth von Wolcker stannade han i Amerika och avlade sin teologie doktorsgrad vid Ooskalosa College. Under åren som följde reste han vida omkring i Förenta staterna och i Canada samt intresserade missionens vänner för bhilmissionen.
Efter hemkomsten till Sverige lyckades han väcka ett stort intresse för missionen, särskilt i Småland. År 1920 blev han missionssekreterare vilket han var till 1923, då han övergick till annan mission. Hans insatser som missionssekreterare för Indien och barnhemmen där samt för Kina, nödlidande, barnhemmet Saratsi och ett bibelinstitut där är allt insatser som blivit till ovärderliga välsignelser i andlig och ekonomisk bemärkelse.
År 1937 besökte A.P. Franklin ännu en gång bhilfältet och fick träffa många av dem som blivit omvända vid missionens början. En särskild glädje var det för honom att på sin levnadsafton få avskilja sin son Fredrik och dennes trolovade, Inga Olsson, för missionskallet och sända dem till Indien i början av detta år. Emil Johnson avslutar sin artikel med orden "Vi tackar Gud för vad han givit genom sin självuppoffrande tjänare på missionsfältet och hemma i fosterlandet samt deltaga varm och innerligt med fru Elisabeth Franklin, sonen Fredrik och hans maka, missionärer i Indien, dottern Gunhild, lärarinna i Indien, och sonen Erik, musikdirektör i Göteborg, i den sorg som drabbat dem. Give Herren dem sin hugsvalelse och fylle Han genom sin närvaro saknaden efter den hemgångne."
En utförlig nekrolog skriver missionsföreståndare Enok Hedberg den 13 april i Trosvittnet 15/1939 under rubriken "Till minnet av kamraten A.P. Franklin" (sid 232-234).
Ernst och Hulda tänker ofta under sin första tid A.P. Franklin och vad han betydde för dem under deras första tid när de skulle ta sina olika steg i förberedelserna inför missionärsavskiljningen. När de hör talas om Slätthög, bhilmissionärens födelseort, fylls deras hjärtan av djup tacksamhet för stödet de fick. De glömmer heller aldrig elden han bar i sitt missionsnit och angelägenheten om själarnas frälsning. Hans impulsivitet av missionseld smittade de unga missionärskandidaterna.
Kommentarer
Trackback
