MXp

Foto: SAM:s bildarkiv/Jfa

Söndagen den 27 augusti kl 13.45 hördes statsministern tala på Skansen. Tjugotusen människor var samlade.

Jan Waernberg skriver: Nyheten om Molotov-Ribbentrobpakten mellan Tyskland och Sovjetunionen har slagit ned som en bomb - kriget verkar vara nära förestående. Regeringen har hastigt sammankallats till en extrakonselj lördagen den 26 augusti. Statsminister Per Albin Hansson visade, som justitieminister Westman i sin dagbok skrev, "en lugn okänslighet för det utrikespolitiska barometerfallet".

Per Albin ser som sin främsta uppgift att lugna det svenska folket och förhindra panikreaktioner. I sitt Skansental nämner han det pågående förberedelsearbetet för att säkra folkförsörjningen, och att "Sverige inte har orsak till panik. --- Det är naturligt att allteftersom katastrofen synts rycka närmare, man med ökad ängslan frågat om de små nationernas möjligheter att hålla sig utanför. --- Men om branden bryter ut måste alla vara på sin vakt. Regeringen har vidtagit alla anstalter för vakthållning och skydd, som nu kunna anses påkallade. --- Vår beredskap är god."

Hemma i Ekenässjön under bara en månad och Europa är i krig. Statsministerns ord om annalkande katastrof och brand visar sig väl grundade. Redan på fredag den 1 september hör Ernst och Hulda i radionyheterna om det tyska anfallet på Polen. På lördagsmorgonen finns kungörelser om  mobilisering uppsatta över hela Sverige. Samma dag går tåg i alla riktningar överfulla av inryckande värnpliktiga. Det andra världskriget har brutit ut. Följden av de tyska truppernas invasion av Polen är att Frankrike och Storbritannien förklarar krig mot Hitlers Tyskland.

Från Machadodorp har Anna och Linnéa nyligen anlänt. Nu undrar de vad som händer. De har så många frågor. Radiosändningarna rapporterar om kriget i varje sändning. Hemkomna från Afrika till den svenska idyllen och sommargrönskan förvandlas allt efter en månad till en hel värld av frågor. Många är mardrömmarna och djup är oron för den som är 8 och 10 år just nu i Ekenässjön.

Ernst och Hulda försöker så gott de nu kan förklara sammanhangen i Europa för sina flickor och hur situationen kan tänkas bli för Sverige.  

- Pappa, varför måste dessa masonitskivor sättas upp för fönstren varje kväll tills det blir ljust nästa dag, frågan Linnéa, och Ernst förklarar varför nationens invånare uppmanats att mörklägga alla fönsterglas.
- Men, det är ju inte krig i Sverige, eller hur, varför måste vi då hålla på med att göra så här, pappa, frågar Anna. Och Hulda får rycka in och hjälpa till med denna och tusen andra frågor dessa månader.

Något som de så småningom lär sig förstå är svårigheterna som det judiska folket utsatts för. Förföljelserna av den folkgruppen får mycket påtaglig aktualitet och förståelse i skolan uppe på Dagsås 2½ km utanför Ekenässjön. Under åren de bodde i Ekenässjön hos Emilia Roos lärde de sig vad kriget innebar för judarna.

Anna och Linnéa hade inte läst svenska hemma i Afrika. Därför fick de extra svenskundervisning. Magister Martin Gustavsson var överläraren som gav dem denna extra undervisning och det sker på rasterna. Han fick också ta över undervisningen i svenska för två judiska flickor som hans företrädare, den pensionerade lärarinnan, Emilia Roos tagit hand om efter Kristallnatten 9-10 november 1938. Det innebar att flickorna Andersson från Afrika tillsammans med de judiska flickorna Brück, som det heter i efternamn, läser svenska ihop. Med denna påtagliga närhet till ett av världskrigets fasor kan Anna och Linnéa förstå en del av krigsårens mörkaste sidor och den antisemitism som också utrotade i gaskamrarna.  

På skolgården i Småland hörs den småländska dialekten av vetlandska i Ekenässjön. Det hörs också ett par andra språk under rasterna, nämligen afrikaans som Anna och Linnéa talar, och tyska som Ella och Erika Brück talar. Med varandra på rasterna talar Anna och Linnéa afrikaans och klasskamraterna säger om deras språk "Anna och Linnéa talar tyska". (Afrikaans kan ju för ett inte språkinsatt öra låta som vore det tyska men mera som holländska låter det ju, förstås.)

Inne på SAM:s expedition i Jönköping befinner sig Ernst emellanåt för planera inför resepredikandet. Han får också tidigt under hösten, i september, förfrågan om ett skriva ett par artiklar för både Trosvittnet och Årsboken Soluppgången. Ernst har inte lång tid på sig i dessa skrivaruppdrag eftersom det är manusstopp i första veckan av november. Hemma i Anderssons lägenhet i Ekenässjön lyser det långt in på kvällarna för artikelskrivandet, men framför allt för Bibelläsandet sent på nätterna. Men fönsterrutorna på både första och andra våningen i Emilia Roos´ hus är försedda med tillsågade mörkläggningsskivor av masonit. Uppe i luftrummet flyger allt oftare spaningsplanen med sitt bullrande. Men över Ekenässjön ser piloterna bara ett mörkt höstlandskap. Det är bara månens sken som ger en blå och skuggrik tavla för dem i spaningsplanets cockpit där uppe under himlavalvet…