(106) Cross over - Födelsedagar
År 1938 är ett Glädjens år.
* Det börjar med det nya huset som står färdigt i år redan till 1 januari.
* Året har också en högtid i Afrikafältets Årskonferens som förlagts till Machadodorp och nya missionärsbostaden.
* Storasyster Anna har ju födelsedag den 7 mars och fyller för sista gången ensiffrigt, nämligen 9 år. På det viset är Anna på sitt tionde år nu.
* Dagen efter den 8 mars fyller Linnéa 7 år. Den 7e och 8e mars varje år bakar Hulda favoritkakorna som Anna och Linnéa är så förtjusta i. Inte nog med all denna glädje i mars med två barns födelsedagar efter vartannat som varje år hittills.
* Familjen har ytterligare ett födelsedagsbarn i mars månad, den 23e, då pappa Ernst fyller 46 år. Nu är det födelsedagsledigt i familjen under sex månader, tills mamma Hulda har födelsedag den 8 maj.
Dagen till ära lyssnar vi till Ernsts högst informella 50-årstal denna dag då uppvaktningarna med blommor och lyckönskningar från staden och kraalerna och utstationerna är över för dagen, och det blivit lugnt och stilla i nya huset. Då får 7- och 9-åriga Linnéa och Anna lyssna på pappa Ernst alldeles egna 'hemmavid-högtidstal' i det nya husets nya stora sal vid det runda soffbordet med saft, kaffe och bullar som blivit över efter dagens och husets gäster som visat sin uppskattning för missionären syster Hulda.
Kära älskade Hulda
Den 8 maj 1888 föddes du Hulda Serafia i Norra Sandsjö socken i Småland, Sverige. Din far var August Björklund född i Bringetofta den 23 februari 1845. Din mor var Clara Lovisa Jonasdotter född i Bringetofta den 24 mars 1851. Du växte upp på Ulfstorp med syskonen Anna Augusta född den 13 april 1877, Vilhelmina Emilia född den 17 december 1879, Johan August Sigurd född den 15 oktober 1882, Elfrida Axida Dorothea född den 4 juni 1885 samt Nanny Elisabeth född den 10 december 1891.
Du, kära Hulda, var inte gammal…
- Du pappa, ropar Linnéa!
- Vänta lite tills jag berättat färdigt så ska du få fråga!
…när du greps av Gud och blev en troende. Redan som barn förnam du vid en särskild bild med människor som går förlorade att du ville göra något för att själar inte skulle gå förlorade utan komma till Frälsaren och frälsningen. När du var 13 år dog din syster Nanny Elisabeth den 26 juli 1901. Och du sörjde denna din yngsta syster, men fick kraft i sorgen av din himmelske Fader. Din tro förstärktes denna tid av sorg och saknad. Du konfirmerades i N. Sandsjö kyrka…
- Pappa, när…?
- Vänta bara lite tills jag berättat färdigt
…när du var 15 år. Din far dog den 28 december 1904 och du var 16 år och sorgen efter denna oväntade händelse tog dig hårt. Din pappa var ju inte äldre än 59 år och skulle fylla 60 år som K.A.Hjelm senare i år. Åren går. Du hjälper till där hemma och stöder din mor och nu yngsta dotter är du lite av husets piga hemma på Ulfstorp. Så insjuknar din mor och dör 67 år gammal den 13 augusti 1912. Du är 24 år. Har varit en hemmets Marta. Syskonen är äldre och ute på arbete, och du blir den som har hand om det mesta i hemmet. Med allt ansvar du fått dig pålagt har också Herren talat och verkat dessa år, så att när det är 1915 och du är 27 åker du till Elsa Borgs bibelkvinnohem vid Vita Bergen och reste sedan med egna intjänade medel till Amerika och studerade vid Bethelseminariet i St. Paul, Minnesota. Där är du nästan 3 år och januari 1921 kommer du hit ut till Transvaal som missionär. Först var du stationerad i Barberton…
- Snälla Pappa, kan vi inte gå och läg …
- Vänta bara lite Anna
…Därefter något år tillsammans med Anna Hober, som då hette Nordahl förestod du missionsstationen White River. Efter Annas giftermål förestod du ensam White River. Under denna tid fick du på denna avlägset liggande station med 5 svenska mils avstånd till närmaste järnväg göra många erfarenheter som skulle - om de nedtecknades i en bok - i bjärt belysning framställa såväl riskerna som Guds underbara ingripanden i den ensamme missionärens liv. Den ganska vilda hingsten, som det ju egentligen skulle vara oförsvarligt för en kvinna att köra, den lilla svenska kärran gjord i Hagshult med de flera gånger avbrutna och grovt "bötta" skaklarna, som vittnade om skenfärder i den halsbrytande backarna, ensamheten bland råa svartingar och mycket, mycket annat höra den oskrivna men för dig, Hulda, upplevda erfarenheten till från den tiden.
Senare var du behjälplig med arbetet på Betlehems station i Swaziland och något i Piet Retief, och överallt har du lämnat det villiga tjänandets ljuvliga spår efter dig.
År 1927 för 11 år sedan ingick du äktenskap med mig och varit med om att grunda denna missionsstation. Vårt hem som du förestått som den tjänarinna du är har inte burit spår av någon myckenhet av detta livets goda men desto mer av en självförsakande kärlek. Och det är med hjärtats djupaste tacksamhet och kärlek jag med våra underbara små och stora flickor Anna och Linnéa uppvaktar dig med den här kvällsbuketten av de ängsblomster som ännu finns kvar på bergssluttningen. Flickorna har plockat dem idag ska du veta. Nu ber vi Gud välsigna dig och bevara dig, vår älskade hustru, maka och mor och missionär.
Du, kära Hulda, var inte gammal…
- Du pappa, ropar Linnéa!
- Vänta lite tills jag berättat färdigt så ska du få fråga!
…när du greps av Gud och blev en troende. Redan som barn förnam du vid en särskild bild med människor som går förlorade att du ville göra något för att själar inte skulle gå förlorade utan komma till Frälsaren och frälsningen. När du var 13 år dog din syster Nanny Elisabeth den 26 juli 1901. Och du sörjde denna din yngsta syster, men fick kraft i sorgen av din himmelske Fader. Din tro förstärktes denna tid av sorg och saknad. Du konfirmerades i N. Sandsjö kyrka…
- Pappa, när…?
- Vänta bara lite tills jag berättat färdigt
…när du var 15 år. Din far dog den 28 december 1904 och du var 16 år och sorgen efter denna oväntade händelse tog dig hårt. Din pappa var ju inte äldre än 59 år och skulle fylla 60 år som K.A.Hjelm senare i år. Åren går. Du hjälper till där hemma och stöder din mor och nu yngsta dotter är du lite av husets piga hemma på Ulfstorp. Så insjuknar din mor och dör 67 år gammal den 13 augusti 1912. Du är 24 år. Har varit en hemmets Marta. Syskonen är äldre och ute på arbete, och du blir den som har hand om det mesta i hemmet. Med allt ansvar du fått dig pålagt har också Herren talat och verkat dessa år, så att när det är 1915 och du är 27 åker du till Elsa Borgs bibelkvinnohem vid Vita Bergen och reste sedan med egna intjänade medel till Amerika och studerade vid Bethelseminariet i St. Paul, Minnesota. Där är du nästan 3 år och januari 1921 kommer du hit ut till Transvaal som missionär. Först var du stationerad i Barberton…
- Snälla Pappa, kan vi inte gå och läg …
- Vänta bara lite Anna
…Därefter något år tillsammans med Anna Hober, som då hette Nordahl förestod du missionsstationen White River. Efter Annas giftermål förestod du ensam White River. Under denna tid fick du på denna avlägset liggande station med 5 svenska mils avstånd till närmaste järnväg göra många erfarenheter som skulle - om de nedtecknades i en bok - i bjärt belysning framställa såväl riskerna som Guds underbara ingripanden i den ensamme missionärens liv. Den ganska vilda hingsten, som det ju egentligen skulle vara oförsvarligt för en kvinna att köra, den lilla svenska kärran gjord i Hagshult med de flera gånger avbrutna och grovt "bötta" skaklarna, som vittnade om skenfärder i den halsbrytande backarna, ensamheten bland råa svartingar och mycket, mycket annat höra den oskrivna men för dig, Hulda, upplevda erfarenheten till från den tiden.
Senare var du behjälplig med arbetet på Betlehems station i Swaziland och något i Piet Retief, och överallt har du lämnat det villiga tjänandets ljuvliga spår efter dig.
År 1927 för 11 år sedan ingick du äktenskap med mig och varit med om att grunda denna missionsstation. Vårt hem som du förestått som den tjänarinna du är har inte burit spår av någon myckenhet av detta livets goda men desto mer av en självförsakande kärlek. Och det är med hjärtats djupaste tacksamhet och kärlek jag med våra underbara små och stora flickor Anna och Linnéa uppvaktar dig med den här kvällsbuketten av de ängsblomster som ännu finns kvar på bergssluttningen. Flickorna har plockat dem idag ska du veta. Nu ber vi Gud välsigna dig och bevara dig, vår älskade hustru, maka och mor och missionär.
- Du, pappa, vad fint du berättat om mamma.
- Tack Ernst och tack mina flickor för dessa blommor!
- Du, mamma, du var väl väldans lessen när din lillasyster dog?
- Ja, det ska du veta.
- Du, mamma, tänk att din pappa och din mamma dog fast de inte var så gamla. Kan du berätta hur det var när pappa dog?
- Ja, det ska jag göra, fast nu är det så sent på dagen, och vi är nog mycket, mycket trötta nu…
- Och du måste berätta hur det var när både lillasyster, pappa och mamma, allihopa, var döda? Hur kände du dig då?
- Det får vi tala om sen, men nu är det sovdags, vi ska upp tidigt imorgon…
- Mamma, var det inte ensamt att vara alldeles ensam när Anna flyttat från White River?
- Jo, visst, vi talar om det imorgon…
- Nu får vi krama och säga god natt till mamma! Gör det!
- Ja, pappa…
- Javisst, pappa. Kram världens goaste våran lilla mamma, säger Linnéa och tar Anna vid handen och följer med pappa till det nya sovrummet, där pappa för en gångs skull ska bedja Gud som haver … och Välsigna alla…
Källa
Trosvittnet 18/1938 Femtio år s. 281
Kommentarer
blog comments powered by Disqus
Trackback
