MXp

Foto: SAM:s arkiv/Jfa

Annas och Linnéas nya hus - deras 'Madickens Junibacken' - är så skinande och vackert vitt där det är beläget uppe på missionsstationsområdet. På bilden ovan ser man på kortsidan vardagsrummet. De två fönstren till vänster på långsidan är flickornas sovrum längst till vänster, andra fönstret Ernst och Huldas sovrum. Det tredje fönstret hör samman med en veranda och in i huset där bakom finns matsalen, och bortom det på baksidan ligger köket. Kortsidans tak på kortsidan är byggt och format så som man fortfarande kan se hemma på Herrgården i Jönköping.

Kan Ernst månne ha haft Strömsberg i tankarna när han byggde huset, kan man fråga sig. Vackert är det i vilket fall som helst, eller hur…

BONINGSHUS
I brev hem till SAM:s expedition skriver Ernst: "Så länge som vi inget annat hus hade, gick det an, men när jag nu jämför hus med hus, så liknar det gamla mera en hundkoja än ett boningshus."

SYDAFRIKAKONFERENSEN I MACHADODORP
Ester Aronsson författar Rapporten från Årskonferensen 1938:

Ännu en gång har det förunnats oss, SAM:s missionärer i Sydafrika, att samlas till årskonferensen. Inbjudning hade denna gång kommit från våra kamrater Andersson, Machadodorp.

Som denna station ligger så gott som i centrum av vårt arbetsfält härute, blir resorna mera moderata för oss alla. Så gott som samfällt möttes vi därför på aftonen den 6/1 och välkomnades hjärtligt av vårt värdfolk som till allas vår glädje denna gång kunde mottaga oss i nybyggd och trevlig missionärsbostad. Länge ha våra syskon bott i primitiv bostad, varför såväl de som vi tackade Gud, som genom sin välsignelse låtit denna förbättring komma till stånd.

Sedan resdammet var avtvättat dröjde det ej länge, förrän vi på äkta svenskt vis slog oss ned runt det inbjudande kaffebordet och lät oss alla det goda kaffet och de äkt-svenska kakorna väl smaka. Det ena med det andra gjorde, att konversationen snart var i full gång. Det var så mycket man ville veta, och frågor och svar avlöste varandra i gemytligt samspråk. Efter ytterligare förplägnad samlade vår värd oss omkring Gudsordet och inneslöt oss i Guds omvårdnad för natten. Följande dag var ju arbetsdag, och var och en ville ju gärna ha tankarna klara.

Konferensen öppnades av fältkommitténs ordförande K.A. Hjelm. Han läste därvid den 23:e Ps. erinrande om Herdens omsorg om sina får. Stående lyssnade vi sedan till en kort parentation över vår under året hemgångne broder G. Lökander. Det var även vid detta tillfälle så svårt att fatta, att han ej längre är bland oss härnere. Alla mindes vi hans insats i förra årets konferens, hur han där sista morgonen sjöng sin svanesång, då han ledde bibelstunden, och talade så kraftigt och övertygande om "Motiven i all vår gärning". Liksom våra ögon vid det tillfället tårades, då han under stor gripenhet genom bilder klarlade sina tankar, så smög sig i år saknadens tårar utför kinden. Vi fick på nytt tacka Gud för minnet av en värderad kamrat.

Förhandlingarna gick raskt undan i frid och samförstånd. Rapporterna från de olika stationerna var glädjande och vittnade om ganska stora framgångar i arbetet. Men vi fick också blicka in uti varandras kamp och svårigheter, och problemen som ej fattades diskuterades ganska livligt.

Vi sysselsatte oss dock ej endast med svårigheterna. Vi hade också goda tillfällen att fördjupa oss i Ordets sanningar. Bibelstudier hölls av J. Karlsson, A. Höjland och H. Svensson. Ämnena var: "Kristus i oss, vi i Kristus", "Helgelse" och "En boning åt Herren". Dessa stunder var synnerligen sköna och givande.

Lördag e.m. var vi bjudna till norska vänner några mil utanför Machadodorp. De hade anordnat en utflykt som på allt sätt blev lyckad. Dessa vänner hade också under konferensen haft hand om missionärsbarnen. När därför barn och föräldrar möttes stod glädjen högt i tak och glädjen är ju oftast smittosam. Det var en vacker tavla att se barnen stå där i backsluttningen under Afrikas brännande sol och höra, då de med vackra, mjuka röster stämde upp: "I'm so glad I belong to Jesus!" Måtte denna glädje alltid fylla deras hjärtan!

På söndagen var möte anordnat för de svarta, och flera av kamraterna fick då frambära vittnesbördet om världens Frälsare. Söndagskvällen var anslagen till hemlandsminnen, och våra tankar och minnen gick då över de vida haven till älskat fosterland samt broderlandet i Norden. Visst är våra hemländer vackra och våra innersta strängar berörs vid deras lovsång. Dock kände vi alla, att allt härnere förbleknar vid tanken på vårt eviga hemland.

Måndagmorgon var vi alla redo till uppbrott. Var och en kände pliktens kallelse till den teg som anförtrotts oss. Så fick vi säga farväl till varandra för att kanske ej ses förrän nästa årskonferens, ja, kanske mötesplatsen blir därhemma för någon av oss. Tacksamma till vårt värdfolk för allt timligt gott vi fått åtnjuta samt till Gud för andliga välsignelser drog vi vidare för att kämpa, lida, segra eller förlora.

Senare under året meddelas missionsvännerna i Sverige: "Vid Waterval Boven där vi satt in en ny evangelist, har vi haft glädjen att se många komma till Gud. Sedan han började den 1 februari i år har ett 50-tal själar sökt frälsning på olika platser, där han predikar."

NÄSTA ARTIKEL

Se nästa artikel (106) för ytterligare ett exempel på detta Glädjens år 1938…