MXp

Foto: SAM:s arkiv / Jfa

Ernst och Hulda sitter tillsammans för den årliga rapporten hem och väljer ut vad som ska skrivas och hur det ska formuleras. Hulda säger:

- Men det viktigaste för familjen är ändå att vår lilla Anna nu börjat sitt första läsår i skolan. Och det tycks ha gått bra för henne. Lärarinnan säger att hon är uppmärksam och lyssnar bra under lektionerna.

- Ja, det är gott att konstatera att Anna klarar sig bra, trots sitt klaffelet i hjärtat. Det har inte varit lätt för henne med den reumatiska febern; med symptomen den svåra influensan, tröttheten och andfåddheten. Du har varit en underbar mor, Hulda, som stöttat och uppmuntrat henne alla gånger Anna känt sig svag och trött. Inte minst inför lilla Linnéa som har hur mycket ork som helst att rasa och stoja. Det är inte lätt att vara Anna, när lillasyster så sprudlar av liv i lek och påhitt.
 
- För mig har nog Annas skolstart varit det viktigaste året som gått. Men det kan vi ju inte fylla rapporten hem till Sverige med. Eller att Anna går i skolan varje dag från kl 8 till kl 1, måndag till fredag.
 
- Nej, inte heller kan vi ju skriva vad Emma Antonsson föreslog flickorna när hon såg dem bråka. Du minns när Anna inte riktigt orkade behärska sig gentemot Linnéas livlighet utan boxade till lillasyster riktigt präktigt. Båda kom i ett ordentligt slagsmål.

- Emmas replik kommer vi aldrig att glömma: "Hulda, att dina flickor slåss så som de gör, innebär att jag ska ge dem namnen Anders och Linus!" Det glömmer de nog aldrig själva heller. Efteråt har de ju flera gånger under året som gick kallat varann för Anna sagt: Akta dig du Linus! Och Linnéa: Akta dig du Anders, till Anna…

- Nu måste vi komma överens om vad vi skriver. Vi börjar så här: 'Under 1936 reste vi som vanligt omkring i städer, byar och gruvdistrikt samt ute på landsbygden och förkunnade evangelium med den nåd Gud förlänade"

- Det låter som hämtat ur Matteus 9:35 "Och Jesus gick omkring i alla städer och byar och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket…"

- Javisst, så är det ju. Vi går och gör hans mission i hans fotspår. Rapporten fortsätter med orden: "Sju evangelister var i aktiv tjänst hela året, under sista halvåret var de åtta. Ganska många stod stod under året upp för att följa Herren.

- De som under året döptes och intogs i församlingen var 120 och 197 barn frambars och välsignades.

- 95 barn har ha undervisats i sex skolor under året. Vi har även börjat att hålla kvartalsmöten på ett par nya platser.

- Det förmärks hunger efter Guds ord, fastän mycket drar och lockar särskilt ungdomen.

- Mötena har varit välbesökta och ganska ofta har det varit fullsatt hus på de olika platserna. Många gånger har vi haft riktigt välsignade möten, då många av de troende under tårar kommit fram och begärt våra förböner och sagt:…" Ja, vad ska vi ge för exempel, Hulda?

- Vi kan väl bara helt enkelt skriva: 'Bed för mig, att jag måtte få mera kraft att leva ett segrande liv.' Somliga ha begärt förbön i sjukdomsfall och vi har sett Herren ingripa på ett särskilt sätt. Tänk den gången den där mamman kom med sina två små barn som ramlat i öppen eld och hade fått svåra brännskador på hela kroppen. Jag tog hand om dem. Mamman fick övernatta ett antal nätter efter behandling - och Herrens helande verk - och de blev sedan friska efter den svåra olyckshändelsen.

- Texten kan fortsätta: Vi är också tacksamma till Gud att den vita befolkningen här varit så vänligt stämd emot missionsarbetet. Många av dem har bett mig komma till deras farmer och ha möte för deras svarta tjänare. Särskilt vänlig är en engelsk familj, som har en farm, hotell och affär vid järnvägsstationen. De ville gärna ha en skola på sin farm, och de bad mig därför att försöka börja med en skola.

- Vi har nu en skola där med ett 30-tal barn. Vi är också tacksamma till Gud som förlänat oss styrka och krafter under år 1936 så att vi oavbrutet kunnat vara i arbete.

- Så slutar vi texten med orden: Vi sänder våra käraste hälsningar och tack för förbön under det gångna året. I Herren och arbetet förbundna Hulda och Ernst Andersson.

- Den här texten sänder vi iväg imorgon, eller hur? Det blir bra, eller hur?

- Så gör vi.