MXp

JESUS ÄR VÄGEN, SANNINGEN & LIVET I ETT SAMHÄLLE PRÄGLAT AV TOLERANS OCH PLURALISM
av Joop Strietman

Time´s Magazine som är en av ett par mycket kända publikationer i Amerika hade häromåret en artikel med rubriken "Sexuell frihet" om mitt hemland Holland. Den skildrar att det är lagligt att använda droger och att få dödshjälp. Det är alltså Holland som går före att visa vägen för hela Europa. I artikeln visas ett foto på en prostituerad i ett skyltfönster, där hon alltså bjuder ut sin kropp. I Holland är prostitutionen idag ett lagligt yrke. Om man går till en prostituerad, så måste man också betala skatt.

- Min fråga är "Vad är det som pågår i våra samhällen?"   

Den kristne sångaren Cliff Richard skrev en underbar sång till Millennieskiftet. Han tonsatte Fader vår och sjöng den. En text från Bibeln som han satte musik till. I radio och TV i England vägrade man att spela denna sång ur hans nyutkomna CD. Men till sist hade hans millenniesång och denna CD sålts i så många exemplar att sången kom att bli den populäraste och nummer 1 på hittlistorna. Då var man tvungen att spela den i radio och TV. Jag berättade det här för min son och han sa: "Vi har sett i Holland var Cliff Richard är på hittlistorna! Radiokommentatorerna hemma i Holland sa: 'I England var han totalt ignorerad och fast han inte spelades i radio eller TV blev han ändå Nr 1. Nu ska vi i Holland lyssna till hans Millenniesång.'"

Alla kände alltså till det som hände i vårt land. Men detta är vad som händer med de kristna i Europa. En professor i sociologi vid universitetet i Rotterdam skriver i en artikel om begreppet 'tolerans' att en TV-kommentator hånat Cliff Richard och kallade honom "mannen med ett kristet hundhuvud", vilket professorn kommenterar med orden: "Om hånandet hade uttryckts med orden 'ett judiskt hundhuvud', hade uttrycket varit för svagt." Men när det gäller de kristna i dagens samhälle är det så att man kan använda nästan vilka ord som helst för att håna och angripa de kristna.

Religion är populärt i vår tid, men Jesus som Guds Son är inte populärt. Vi lever i en tid när religionen är populärt och intressant och det är Okey att tala om Jesus. Men om du tror att han är mer än en läromästare känner sig människor besvärade. Detta innebär att kristen tro blir impopulär i vår postmoderna tid. Man anklagar de kristna för att vara exklusiva, d.v.s att andra utesluts. Därför om vi har sett Guds ansikte i Jesus Kristus och om han regerar i himlen, då är detta ett exklusivt budskap, som gör anspråk på att alla andra religioner är falska. Och då anklagas kristna för att vara arroganta.

Låt mig påminna om att Jesus själv säger: "Jag är vägen" och detta sägs 2000 år senare, så kan vi vara fullkomligt övertygade om att Jesus är vägen. Vi har läst det här kända uttalandet "Jag är vägen, sanningen och livet" och för en stund ska vi reflektera över detta välkända citat.

Först av allt måste vi säga att det är ett mycket positivt uttalande. Vi lever i en tid när många människor har förlorat meningen i livet. Och man är ärliga när man säger det. Och man känner sig nästan fördömda så som man lever. Livet är som att vara instängd i en låda med ingen väg ut ur denna låsta position. "Du har din sanning. Jag har min sanning. Det finns ingen absolut sanning." Men så kommer Jesus och han säger: - Det stämmer inte! Jag är sanningen.

Sedan livet; många är så missbelåtna med livet. Man vill till och med ta sitt eget liv, så att man slipper leva. Så kommer Jesus och han säger: - Gör inte det! Jag är livet. Detta är ett oerhört starkt positivt uttryck i vår tid. Men det är också ett exklusivt uttryck. Det var tillräckligt och nog egentligen för Jesus att säga: - Jag är vägen. Men sedan lägger han också till för att göra det ännu tydligare: - Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Så Jesus gör det kristallklart. Han säger: "Jag är vägen" och det finns ingen annan väg. Så det är ett exklusivt påstående. 

Det andra vi vill beröra är hur vi tacklar påståendet att vi är arroganta när vi hävdar denna exklusivitet i Jesus. Vi vet att hans efterföljare sagt samma sak. Aposteln Petrus säger: "Hos ingen annan [nämligen, Jesus] finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta" (Apg 4:12). Och aposteln Paulus säger detsamma: "Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus" (1 Tim 2:5). Under alla århundraden har kyrkan sedan förkunnat att Jesus är den enda vägen.

För det tredje finns det i Jesu påstående ytterligare något som är viktigt för oss att förstå. Jesus säger "Jag är". Han själv i sin egen person är allt vad vi behöver. Inte bara hans ord, inte bara vad han själv gjort, men han som person kommer till oss och säger: - Jag i mig själv är vad du söker. Här kommer vi verkligen till hjärtat i vad den kristna tron är. Kristen tro handlar inte om religion. Kristen tro handlar om Någon. Denne någon är Jesus Kristus - han som person och Guds Son. Då vi löser Bibeln finner vi att det handlar om evigt liv, som betyder att känna Jesus Kristus. "Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den du har sänt, Jesus Kristus" (Joh 17:3). Evigt liv är att känna Jesus Kristus. Evigt liv är inget som inträder när du dör, utan när du ger ditt liv till Jesus. Då får du evigt liv - redan här och nu.

Jag kommer ihåg att jag som ung grabb frågade min pastor: "Det är svårt att föreställa sig vad 'evigheten' är. Att ha varit där i ett hundra tusen år t.ex och så ska man fortsätta ytterligare ett hundra tusen år. Sedan en miljon år. Sedan två miljoner år. Det finns inget slut. Blir det inte uttråkande?" Då säger pastorn så här: "Kanske vi behöver evigheten för att glädja oss åt Jesus i en hel evighet för att förstå den och uppskatta Jesus Kristus och hans underbara storhet."

Detta är vad Bibeln säger: Detta är evigt liv att de ska lära känna Jesus Kristus. Det är så underbart att känna honom. Det finns så mycket att lära känna i honom. Han är så underbar, så kärleksfull, helig och kraftfull. Han är en så underbar person. Att lära känna honom tar en hel evighet. Att inte lära känna honom är att vara död. Du ser i Bibeln vad Evangelium är. Om jag skulle fråga er: "Vad är Evangelium för något?" Vad skulle du då säga? Du kan säga det i ett anda ord "Evangeliet är Jesus."

Det är också så som Paulus uttrycker det: "Jag påminner er om det evangelium jag har förkunnat för er, som jag fick del av att Jesus Kristus..." (1 Kor 15:1). Då talar han om Jesus Kristus. Evangelium är i sig själv Jesus. De goda nyheterna är en person. Inte någonting, det är Någon. Och att predika evangelium är att introducera Jesus Kristus. Det är vad vi skulle göra. Vi skulle vara hans vittnen. Vi ska vara entusiaster i Jesus. Att tala med andra människor om Jesus - det är evangelisation.

När man sedan frågar aposteln Paulus vad det är som betyder något för dig, då säger han i Filipperbrevet: - "Målet för mitt liv är att lära känna Jesus Kristus, och att lära känna hans uppståndelses kraft, och att leva i gemenskapen och dela hans lidanden. Jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig framåt mot det som ligger framför mig." Han vill lära känna Jesus mer. - Är det din bön varje dag? - Är det min bön varje dag: "Herre Jesus, hjälp mig att lära känna dig lite mer idag." Det är vad kristen tro betyder och innebär. Jesus säger: "Jag är vägen, sanningen och livet." Det handlar alltså allt om Jesus. Det är när vi känner och bekänner Jesus som samfund och kyrkor kommer i andra hand - och Jesus först. När vi blir entusiastiska över Jesus, då blir andra ting mindre viktiga. När vi lär känna Jesus Kristus, då vill vi också att andra ska få lära känna honom.

Nu återkommer jag till den värld som vi lever i, och den värld som jag lever i Holland... Vad i all världen har hänt med vårt samhälle egentligen? Ordet "tolerans" är mycket populärt i vårt samhälle. I ett uppslagsverk står det så här om ordet "tolerans": - Tolerans betyder att bemöta andra människor med respekt.

Det är helt okey att ha olika övertygelser. I vårt samhälle behöver vi inte hålla med om allt. Vi respekterar varandra med de övertygelser vi har. I Holland har man inte kvar den betydelsen, när det gäller "tolerans". För några år sedan skrev en tidning i Holland så här om begreppet 'tolerans': "Idag innebär 'tolerans' att det är ett krav från majoriteten till den kulturella minoriteten att minoriteten nu måste tolerera varje slags beteende, även om det är helt i motsats till egen övertygelse och ens egen religiösa tro."  Detta nya tänkande grundar sig på två grundsatser som vi måste förstå. Den första grundpelaren: - I vårt samhälle är inte folk längre övertygade om att det finns en absolut sanning.

En holländsk politiker yttrade: "Jag tror inte på att det finns en klar standard och norm som inte kan förändras. Med andra ord, jag tror inte på regler och normer som gäller för all evighet, utan de kan förändras." Allt är öppet för debatt och förändring. Det är vad de flesta tror i vårt samhälle. Det finns alltså ingen absolut sanning.

För det andra, de tror att man bestämmer själv. Men när man nu legaliserat dödshjälp i Holland, så hördes följande politiska kommentar: "Det är inte Gud utan människan själv som har livet i sin hand. Så jag bestämmer själv. Även när jag vill dö." Hälsoministern i Holland föreslog att man ska ge en tablett till alla äldre människor som de kan ta och själva besluta när de vill göra slut på sitt liv. Det här har alltså gått väldigt djupt i samhällets tänkesätt. Det finns ingen sanning. Jag beslutar och bestämmer själv hur jag vill leva och ha det. Du kanske kan uttrycka det här på många olika sätt, men det kommer alltid fram till samma slut.

Detta tänkande har lett fram till vad man kallar ett pluralistiskt samhälle. Pluralism är Europas nya religion. Det är idén att det finns sanning i allt, eller som en holländsk politiker uttryckte det: "De olika intryck som vi får ta emot för våra moraluppfattningar är likvärdiga."

Så oavsett om du har dina intryck från Bibeln, Koranen, Mein Kampf av Adolf Hitler, eller från Usama bin Laden, så är det allt lika och värda respekt. Det är vad pluralismen undervisar. I ljuset av detta har evangelisation blivit som en smaklös form av arrogans i mänskors ögon. Hur vågar de kristna ens påstå att de har sanningen? Det finns ju så många vägar till Gud. Någon sa: "Varje religion, varje värderingssystem, varje livsstil, varje övertygelse om sanningen är likvärdigt." Det finns ingen rangordning. Allt är likvärdigt när det gäller sanningen. Din sanning och min sanning är likvärdiga. Allt är relativt. Som kristna måste vi förkasta ett sådant tänkande - åtminstone av tre skäl.

För det första utifrån en intellektuell ståndpunkt, därför att hur man säga som ett absolut att det inte finns något absolut. Det är motsägelsefullt i sig självt. I ett par skrivelser till holländska politiker har jag ställt frågan: "Hur kan ni vara så säkra på att det inte finns något absolut?" Svaret är ju givet, de har heller inte svarat. Men detta är ett dilemma.

Det andra skälet: Man måste också förkasta detta tankesystem av praktiska grunder. Det är inte sant att vi inte kan anlägga samma moraliska värderingar på en brottslig handling som t.ex på moder Teresas arbete i Calcutta. Det går inte att värdera likvärdigt. Om vi röjer undan all etisk standard, kommer alternativet att bli kaos. En indisk evangelist kom för studier vid universitetet i Oxford. En av studenterna kom till denne indier en dag och sa: "Vad jag inte tycker om när ni evangelister predikar är att ni säger att det finns en absolut sanning." De samtalade om detta och indiern sa: "Om jag i min predikan skulle tagit en nyfödd baby och skurit sönder detta lilla barn för att illustrera min ståndpunkt, skulle du då säga att det var fel eller rätt att göra så?" Då sa studenten: "Som mänsklig varelse skulle jag säga att jag inte tycker om det, men ur filosofisk synpunkt skulle jag ge utrymme för ett sådant handlande." Det är deras dilemma.

Det tredje skälet: Naturligtvis måste vi förkasta uppfattningar som strider mot vad Bibeln säger. Vi vet från Bibeln att Gud inte accepterar vilket handlingsmönster som helst. Jag tror att detta är så viktigt att förstå. Många av oss lever i ett fridfullt samhälle och många av oss vet inte vad som pågår vid universiteten i Stockholm och Amsterdam. Våra unga blir indoktrinerade med detta tänkande att det inte finns något absolut och att alla sanning är relativ. Det är skrämmande att tänka på framtiden; då skräms jag. Folk reagerar mycket negativt mot alla tankar att Jesus Kristus är vägen eller att Bibeln är Guds Ord. Det är okey att säga att Jesus är en källa till inspiration. Det är okey att säga att Bibeln är en fin bok. Men det är inte acceptabelt att säga att Bibeln är Guds uppenbarelse. Detta tänkande försvagar de unga vid våra samhällens studiecentra. Det har uppkommit genom att den äldre generationen har tagit bort grunderna till hur man handskas med att också kunna säga nej till allt det som kan förstöra livet. De unga har ingen anledning idag till att säga nej till alkohol eller droger eller nej till fri sex eller till våld, nej till att ljuga. De unga har ju lärts: "Varför inte? Sanningen är ju relativ. Du har din sanning. Jag har min sanning. Låt mig göra som jag vill." Den unga generationen håller på att förstöra sig själv. Vi har tagit bort grunden för dem att kunna säga nej.

Det kan vara som när jag på radio lyssnade på en intervju med en discjockey vid ett house-party hemma i Holland. Discjockeyn var så entusiastisk över dessa houseparties: "Du tar droger, dansar hela natten. Allt är möjligt." När reportern frågar vad detta kan betyda, svarar discjockeyn: "Vi dansar hela natten igenom. Vi har pornografi på storbild. Vi har lifesex mitt på scenen. Jag tycker om dessa fester, därför allt är tillåtet och möjligt." När han sedan utfrågas vidare sa han till slut att om man skulle våldföra sig på en flicka som är för ung, skulle det ha varit lite för mycket för honom också. - Hur många gränser är inte undanröjda! Att göra våldtäkt på en flicka som är för ung, det är att gå lite för långt! Detta är vart vårt samhälle är på väg, enligt denna radiointervju. Det är så här många unga lever ute i samhället. Och det därför att sanningen sägs vara relativ. Alla gör som man själva tycker och känner är rätt. De unga idag är inte förberedda på att kunna säga om någonting är rätt eller fel.

En professor Simon i USA skriver att av hans studenter är bara en av fem beredd att säga att vad nazisterna gjorde var fel. De tänker: "Vem är jag att kunna påstå något sådant?" Det beskriver väl vart vi är på väg; i USA, i Holland, i Sverige. När jag talade om detta tänkande - avseende tolerans och pluralism - på skeppet Doulos, då jag var på Filippinerna, sa koreanerna att detta tänkande också finns vid universiteten i Korea. När jag frågar mina vänner från Indien: "Känner du igen detta tänkesätt?", svarar de: "Så klart, vi har detta tänkande också i Indien!" Vet du varifrån det kommer? Det är relativismen från hinduismen. Det har påverkat hela det västerländska tänkandet. Indierna säger: "Ni har fått det från oss i Indien." Det är viktigt för oss att förstå detta.

De som är äldre behöver be för våra unga idag än mera. Vidare att vi ska göra vårt bästa att förstå de unga. Tala med dem. Hjälpa dem att hitta rätt i vårt samhälle, där man indoktrineras med tankar som är helt motsatta Bibelns.

Till sist: - Är du inte arrogant om du säger att du har sanningen? Många säger så här till mig: - Vad säger dom till dig när du säger att du har sanningen? Mitt råd: Göm dig så snart som möjligt bakom Jesus och vad han säger, så fort du får frågan! Det är inte jag som påstår detta. Det är Jesus själv som säger att han är vägen och sanningen. Han är antingen en galning - eller ett psykiatriskt störd som behöver vård - eller så är han den störste lögnare som världen känner till - eller så är han den han påstår sig vara. Jag säger att jag har studerat hans liv och kommit fram till att han är den han säger sig vara. Här har du Bibeln. Läs själv. Och bilda dig din egen uppfattning.

Låt oss alla vara entusiastiska över Jesus. Han är en sån underbar person. Han har gett dig allt du behöver. För några dar sedan hade jag en begravningsgudstjänst. Många timmar hade jag talat med föräldrarna till ett 1-årigt barn som just dött, en son elva månader. Pappan var en av mina bästa vänner. När man går igenom det, då förstår man vad Gud gick igenom. Han gick så långt att han gav sin son att dö för oss. Vilken underbar Gud och Frälsare vi har. Låt oss fortsätta att tala om honom. Låt oss fortsätta att söka och tjäna honom, tills den dag vi ska stå ansikte mot ansikte inför honom.

Fotnot:
Joop Strietman: f.d. regionledare i OM/Europa och bosatt i Holland; artikeln ovan är översatt till svenska av Hans Ström, Smålandsstenar.