MXp

Ernst Åström växlar över till Uno Isberg mot seger i stafetten 4x100
Foto: BygdeBildDatabas

Idrottslandslaget åkte till OS 1948 i London och kammade hem arton medaljer, varav sju i friidrott. Distansen 1500 meter vann Henry Eriksson på 3.49.8 med Lennart Strand på andra plats sex tiondels sekund efter.

Yngve - min klasskamrat - och jag är på väg till Idrottsplatsen. Det är sommar och sommaren efter OS i London, och friidrottstävlingar ett par stenkast hemifrån. Vi går den lilla stigen fyrahundra meter bortom Mejeriet mot Stenmyrvallen. Yngve och jag har gått ut andra klass - på Bergets B-skola - och snart börja tredje. Men nu ska det först bli stor Friidrottsgala.

Ernst Åström växlar som tredje man till Uno Isberg på sista sträckan och hemmaklubben BGoIF vinner 4x100 meter stafett. Dessförinnan har Arne Åhman hoppat inte över 15 meter, men 14.80, och vunnit trestegstävlingen. Han är tävlingarnas affischnamn. Arne Åhman vann ju OS-guldet i London året dessförinnan på 15.40.

Tanken vandrar lätt över tid och rum. Just nu femtioåtta år tillbaka och nästan tusen kilometer norrut.

Stafettlaget med Ernst Åström och Uno Isberg och de två andra tränade inte bara för träningens skull. Den tävlingens symbol utgörs av stafettpinnen. Stafettlagets mening är inte bara existens, inte bara att finnas som en tjusig ung kvartett, vältränad, snabb och beundransvärd. Meningen med stafettlaget är ju att tävla och att vinna. Det blir inga medaljer av att bara träna.

Tänker på kyrkan och församlingen och meningen med hennes skapelse. Vad är skälet till denna design? Inte bara att år efter år ägna sig åt träning i sina färdigheter och finna sig till rätta i kallelsen. Hon är inte designad för att bara existera. Nej, hon är designad för funktion. Den funktionen handlar om att i samordnad enhet fullgöra sin mission. Det uppdraget är inte att ständigt enbart ägna sig åt andlig narcissism, spegla sig i källans spegel och väntande på att hon en vacker dag ska vara väckt och funktionell.

Tänker på denna webbsidas vision - 'that they may be one'. Visionen är inte given för sin egen skull, utan för att kunna fungera i sin mission, i sitt uppdrag, på alla olika sätt i stor mångfald. Det handlar ju om lite mera än bara ett enkelt stafettlopp 4x100 meter. Det är mångt och mycket uppdraget består av.

Missionen och uppdraget kan inte vänta tills hela kristenheten är väckt. Missionen har pågått inte bara någon tid, den har pågått alltsedan den första lärjungakretsens tid. Från Jerusalem ut till Antiokia med fortsättning ut i det romerska riket, ut till alla kontinenter och alla dess folkgrupper. Guds sändning och mission gäller. Missionen i Guds rike handlar om Europa, Afrika, Mellanöstern, Asien, ja, hela världen.

Visionen och Missionen handlar inte om en långtidsparkering med ett stillastående. Visionen och Missionen handlar inte om stafettväxlar, hur hålla pinnen eller lämna över den. Det handlar inte bara om att få till rätt fart och rätt höjd i tre-stegs-hoppet likt Arne Åhmans harvande år efter år ända tills han en dag, en sommar fick till hoppet på 15,40 i London. Meningen med Missionen är inte existensen utan funktionen… Att gå ut och göra alla folk till lärjungar. 

Att gå ut och göra alla folk till lärjungar. Det kan inte vänta tills besökelsetiden gjort sitt över denna nation. Det vet också varje vaken lärjunge. Och det gläds hon över även om inte HELA kristenheten riktigt tycks se att det är genom att gå som man kommer framåt. Guds rike går framåt, där lärjungar lämnar sig själva för vandringen med Mästaren som går före med sitt hjärta och delar nöden i den värld vi är satta att dela hans mission och sändning. Ty så älskade Han världen, att ...

1954 - fem år senare - lämnade Uno Isberg och hans fru över en stafettpinne till en ung grabb vid hans  konfirmation i Bygdeå kyrka. Den växlingen blev sedan under flera år ett viktigt verktyg för levande Gud och nya upptäckter för tonåringen. Det var en liten blå andaktsbok, med text för varje dag. Bra växlat! Mot målet med missionen, Uno och Ann-Mari.    

/DS

Fotnot
- Idrottsplatsen med tävlingarna var Stenmyrvallen i Skinnarbyn, Bygdeå, och året 1949. Bygdeå Bilddatabas finns på BygdaNet.
- Den blå lilla andaktsboken är denna bloggs editor mycket tacksam för. Den stafettväxlingen blev ett välsignat verktyg för Herren. Han har många verktyg och verktygslådor för sitt folk.