MXp

Bild: BygdeBildDataBas

Kyrkan befinner sig i förändring. Nedan låter vi Kjell-Olof Nilsson med sina ledarartiklar på Crossnet.se spegla det som inte minst den unga generationen ser och reflekterar.

Kjell-Olof Nilsson och en av Crossnets medarbetare, Fredrik Hellström, har under senaste året haft en inspirerande serie artiklar i ämnet. Titta gärna in på Fredriks blog. Den återfinns på M'Xp:s Blogroll - om du scrollar ned en bit i vänstra spalten - under rubriken: Fredrik Hellström...

KYRKA I FÖRÄNDRING
av KJELL-OLOF NILSSON
[saxat ur Crossnet's ledare]
 
1. Ett genombrott för de femfaldiga tjänstegåvorna
Många upplever att den heltidsarbetande pastorn ofta har en omänsklig arbetsbeskrivning. Många pastorer och präster är idag också trötta och slitna. Det blir mer och mer tydligt att ingen församling skall ledas av en enskild pastor. Ledarskapssynen breddas nu på många platser och tonvikten läggs på mixen av tjänstegåvorna. Evangelister, lärare, herdar, profeter och apostlar arbetar ihop utifrån ett mer teambaserat ledarskap. Breddningen skapar en låghierarkisk rörelse i Kristi kropp, där enkelhet och relationer blir viktigare än titlar och logotyper.

2. Tältmakeriet accepteras och prioriteras
Fokus tycks åter ligga på det bibliska tältmakeriet. Med andra ord herdar finns inte bara bland de som har heltidstjänst. Läkare, föreningsmänniskor, företagare och andra som inte valt den traditionella pastorsrollen har snabbt fått förnyad acceptans i kroppen. Fäder med Abrahamshjärtan agerar på ett helt nytt sätt i Kristi kropp utöver nationen. Många som valt karriär upplever en förnyad delaktighet i församlingslivet och når nya människor genom sin position bland vardagens relationer.

3. Det allmänna prästadömet
Det känns som om vi kommer från en tid där 1 predikar inför 1000. Det känns som om vi är på väg in i en tid då istället 1000 predikar. Vad menar jag med det? Det känns som om Bibelordet om att vi alla är konungar och präster, håller på att etablera sig i takt med postmodernismens vindar. När ni möts har alla någonting att dela, det vill säga en församlingskropp, där fokus förskjuts från den centrala kyrkobyggnaden till hemmiljö. Kyrkan är först och främst församlingens människor och inte en byggnad med tillhörande administration. Pastorns roll blir mer att skickliggöra och supportera församlingsmedlemmarna i att nå sina vänner.

4. Predikandet blir samtal
Nya plattformar formas. Den fysiska plattformen i kyrkobyggnaden verkar avta i betydelse. Predikandet och undervisandet har blivit mer och mer diskussioner och samtal med vänner, på Internet och i hemmens cellgrupper. Morgondagens generation tycks inte lära först och främst i skolbänkar och kyrkobänkar utan de lär genom livets erfarenheter. Många signalerar att kyrkan står för envägskommunikation snarare än dialog, att man formar gemenskaper utan sann gemenskap. Allvaret ligger i att förstå att kyrkans strategier och strukturella uttryckssätt behöver förändras och anpassas. Tala och samtala är inte samma sak.

5. Ett genombrott för den lokala ortens enhet
På plats efter plats ute i vårt land diskuterar kyrkor från olika samfund nu lokalt om sammangående. Det går inte smärtfritt och det är ingen utifrån som driver på utvecklingen. Plötsligt bara sker det och samtalen är igång. I en tid då det apostoliska begreppet används som ett slagträ från två sidor i ett märkligt kyrkligt debatterande märker vi att det sant apostoliska verkligen är i rörelse. Riskerar vi att missa det apostoliska verket ute i våra städer medan vi debatterar? Det sant apostoliska verkar ha med enhet att göra, det sant apostoliska verkar tänka på staden och enheten mellan stadens kristna och det verkar ske utan att samfund och lokala församlingar riktigt hinner med att se det. Här behövs det dialog och coaching på församlingsnivå.

6. Människor söker Ordet
Behovet av Bibliskt förankrad undervisning är skriande. Överallt ropar unga och gamla efter undervisaning på basnivå. Alpha-konceptet gås igenom på plats efter plats av redan troende som tycker det är fantastiskt att få tag på de basala kristna grunderna. Vi riskerar missa att folket söker det andliga samtalet. Postmodernisterna kräver dock att få vara delaktiga i diskussionerna på ett helt nytt sätt. De vill inte ha färdiga sanningar. Vi måste våga lyfta samtalen utan att ta kontroll över vad som kommer ut ur dem.

7. Missionsatsningar i västeuropa och Sverige
Fortfarande tror många att vår tids stora församlingar finns i västvärlden och USA. Detta återspeglas i många kyrkors mission, den är oförändrad sedan 50 år tillbaka. Det handlar om Asien, Afrika och Sydamerika. I dessa tre världsdelar finns nu istället de riktigt stora församlingarna med hundratusentals medlemmar. Har vi missat det? 70-talisterna höjer rösten för korrigerade missionsbudgetar, vi måste satsa mest där vi är. Missionsfälten finns här och nu.

8. Ungdomspastorn blir erkänd som pastor
I många församlingar lever ungdomarna ett liv utanför den traditionella gemenskapen. De har byggt upp en egen kultur och träffas i kyrkan på helt egna tider. Det är ju bra så länge det finns en övergripande enhet i bygget. Signalerna från de unga tyder dock på att många platser inte riktigt har hittat detta. Man har fått en ny kyrka i kyrkan. Många ungdomspastorer är idag ledare för 20-30-åringar det vill säga vuxna människor. En ungdomspastor som är över 20-25 borde alltid benämnas pastor för att undvika byggen i bygget. Han/hon skall självklart sitta med i den överordnade ledningen. Endast då kan man långsiktigt se en utveckling där församlingskroppen hålls samman. Ungdomspastorstiteln skall inte vara ett sätt att skapa en klyfta mellan unga och gamla.

9. Kyrkan blir en motkultur istället för en subkultur
Det känns som om kyrkan rustar för att kliva ur sin subkultursmentalitet och kliva ut bland vanliga människor på riktigt allvar. En subkultur är när kyrkans kultur står bredvid det övriga samhället. Subkulturen karaktiseras av att den gör samma saker som den dominerande världsliga kulturen fast några år senare. Kyrkan blir en plats att bevara barn och ungdomar från världen. En värld de ändå förr eller senare måste konfronteras med. En motkultur är något mycket fräschare. En församling placerad mitt i världen men med ett helt annorlunda budskap. En kyrka som lever i världen men inte av den. Förföljelsetider ser ut att närma sig och kyrkan i Sverige tycks pressas ut från sin subkultur till ett liv i öppenhet där världen kan beskåda henne. Smärtsamt initialt men helt nödvändigt för folkväckelse på sikt.

10. Både unga och gamla vill vara kyrka och inte göra kyrka
Kyrkan såsom organisation tycks på många orter krampa. Kan det vara en förändringsprocess som också kan få goda följder? Kan det vara en förändring mot det biotopiska? Kan det vara en förändring från organisationens görande till organismens varande? Bibelns bilder av församlingen som en kropp med lemmar tycks implicera detta. Är det månne så att en medlem är en kroppsdel som är med och aktiv snarare än en person som fått ett medlemskort i sin brevlåda? Ja det håller vi nog alla med om. Kanske har vi administrerat för mycket? Kanske är det dags att vara kyrka och att bygga relationer på ett nytt sätt? När vi samlas kanske vi inte behöver en agenda utan behöver lära oss att vi själva är agendan med de tankar och processer vi bär med oss. Låt oss lyfta tanken i ödmjukhet. Människa på engelska heter ju exempelvis human beeing och inte human doing. Tack Jesus för det!

Någon har sagt att vi människor är som hästar, vi vill inte bli skrämda eller överraskade. Kanske skulle vi dock strategiskt våga se den förändringsprocess vi som kyrka befinner oss i.

---

KYRKA I FÖRÄNDRING (2)

Många frågar om den framväxande Emerging Church-kulturen och hur den kommer att påverka Sveriges församlingar. Någon nämnde också på vilket sätt samfunden är rustade för att stötta församlingar i den förändringsprocess som beskrivits i Crossnets ledare. Jag skall återge några förkortade frågeställningar och också svara kortfattat. Låt mig bara först göra klart att jag tror att det är förändringar av reformatorisk karaktär som kyrkan nu går igenom. Det finns ingen egentlig anledning att tro att merparten av strukturer, funktioner, organisationer, hierarkier och former skall bestå den process som nu verkar i kyrkan. Låt mig också göra klart att jag är helt övertygad om att mycket av de förändringar vi står inför är initierade av Gud.

1.Varför talas det så lite om att kyrkor måste arbeta med förändringsprocesser 2005?
Personligen tror jag att de nödvändiga förändringarna ofta är så stora att många inte vågar lyssna in Andens vind utan väljer att låta oro och rädsla driva dem. Man kör på ett tag till och enas om att läget är rätt bra ändå. Jag är den förste att erkänna att denna frestelse är svår att hantera. Det har funnits en oförlåtlig ignorans och en minimal krismedvetenhet bland pastorer och ledarskap i kyrkan de senaste 20 åren. Utifrån ett objektivt perspektiv talar siffrorna sitt tydliga språk. Kontroll har smugit sig in och Davidsgenerationen har helt enkelt tackat för sig många gånger.

Vi har lurats att säga att allt är väl, trots att matriklar och ungdomar talar ett helt annat språk. Nu riskerar vi att få en nätverkande församlingsrörelse som växer upp helt vid sidan av de traditionella församlingarna. Jag skulle vilja sticka ut hakan och säga att få av de ungdomar som lämnat kyrkans gudstjänstliv har lämnat tron på Gud. Vi måste få se kyrkor som ropar på hjälp och tar in stöd utifrån så att de kan vitaliseras och få en nystart. Framförallt måste vi som Kristi kropp ned på våra knän och gråta inför Gud över läget. Gud hjälp oss förstå allvaret och rädda oss du med Din nåd. Ske Din vilja med församlingarna inte vår.

2.Varför misslyckas ofta de kyrkor som vill förändra och vara relevanta?
Jag kan bara tala utifrån min egen erfarenhet. Jag tycker att begreppet relevant är både attraktivt och farligt. Tyvärr ser vi många församlingar som kompromissar med helt fel saker i sin vilja att vara relevanta. Man närmar sig folket och världen genom att kompromissa med budskap snarare än med form och struktur. Jag vill skarpt varna för att kompromissa med budskapet, det kommer oundvikligen att utarma församlingar och leda till kraftlöshet. Det finns dock fortfarande massor av onödiga trösklar som kyrkan måste arbeta bort men de handlar oftast om struktur och konserverade metoder. Vi behöver mogna ledare som kan kliva ut i att konsulta och stötta församlingar i sitt arbete med att bli relevanta i sina uttryck.

Budskapet är radikalt och skall alltid så vara, helgelse och renhetsförkunnelsen har likaledes sin plats. Vi måste som kyrka bli fräschare, mer bibeltroende, mer Jesuscentrerade och mer tydliga. Samtidigt måste vi vara beredda att gå långt med anpassning av kyrkans uttryckssätt såsom gudstjänstliv.

3. När församlingar försöker efterlikna Hillsong eller G12 i Sydamerika blir det ju inte heller bra. Vad beror det på då?
Grundproblemet här är enligt mig att vi tror att vi kan kopiera något som fungerar på andra platser och flytta det till Sverige. Jag tror aldrig att Gud grundläggande behöver ge oss kopior av något. Han är mäktig nog att föda något unikt här och nu. Vi behöver församlingar som kan attrahera västeuropa och Sverige. Skall man hämta något är det ju värderingar och principer som skall hämtas inte strukturer, namn och modeller. Strukturer och verktyg är döda i sig själva. De är könlösa och kan användas till både goda och onda ändamål. Visst kan man få en så att säga gudagiven struktur men Guds församlings byggstenar är alltid först och främst relationer. Jag tycker inte det är ett gott tecken när vi börjar efterapa modeller och tror att det skall ge oss framgång. Vad är principerna bakom att G12 fungerar i Colombia? Leta efter de principerna det räcker om du frågar mig.

4. Är Emerging Church ytterligare en rörelse som kommer efter Alpha och G12?
Bland de som räknar sig till Emerging Church vill man inte tala om det som en struktur. Oftast används begreppet konversation. Det handlar om miljoner generation x-kristna som just nu deltar i en konversation ofta över Internet om församlingsförnyelse och en tredje reformation. Många deltar i låghierarkiska sammanhang som husförsamlingsnätverk. Jag skriver inte mer om det här. Jag har själv studerat Emerging Church-rörelsen sedan 1998 och hela Internet är fullt av material av förespråkare som Wolfgang Simson, Dan Kimball, Brian Mclaren och Frank Viola med flera.

5.Om en kyrka inte är vare sig byggnaden eller gudstjänsten vad är då kyrka?
För mig är definitionen av kyrkan enkelt uttryckt relationen och gemenskapen mellan oss som troende människor. Ett nödvändigt förbund instiftat av Gud för att vi som Guds folk skall kunna stötta och hjälpa varandra i resan mot att tillsammans bli lika Kristus. När vi är del av en kristen gemenskap och tillber Gud tillsammans är vi en del av kyrkan. Självklart kan vi sedan starta vad vi kallar lokala församlingar dvs registrerade organisationer med medlemsmatriklar men grundläggande är kyrkan i Stockholm alla de på Kristus troende i staden. Byggnaden är för mig bara just en byggnad. Självklart kan vi ha en byggnad där kyrkan träffas, ett hem eller en hyrd lokal, det är valfritt. Gudstjänsten är för mig vidare ett av kyrkans uttryck inte själva kyrkan. Kyrkans gemenskap kan uttryckas på många sätt genom små och stora samlingar. Det är mycket viktigt att se att unga människor idag tenderar att se kyrkan i ett vidare perspektiv än föräldragenerationen. Är familjen en kyrka? Kanske, där två eller tre är församlade är Gud mitt ibland dem. En möjlig församlingsdefinition i generation x. Jag uttrycker mig medvetet brett för att peka på hur den framväxande generationen kommer att resonera. Vi kan gilla det eller inte men det sker just nu medan jag skriver.

6. Hur skall man se på församlingsplantering och gamla församlingar?
Ja, det är svårt att exakt veta vad frågan syftar på men det är enligt mitt sätt att se det så här. Självklart skall vi aldrig värdera mellan gamla och nya sammanhang. De av Er som startat en församling vet hur snabbt den blir "gammal". Församlingsplantering är för mig en självklarhet, likaså att vi arbetar med att kontinuerligt uppliva äldre sammanhang. Däremot kommer det att bli viktigt strategiskt att kyrkan nu hittar en mer biblisk definition på vad en församling är. Det måste bli lättare att plantera församlingar, kontrollsystemen måste upphävas och ersättas med supporterande system. Väl fungerande stora cellgrupper och husförsamlingar måste snabbt få bekräftelse i sin kallelse och status att vara fullfjädrade fria kyrkor. De nya kyrkenheterna måste bli mindre, då elimineras också riskerna för felsteg med stora konsekvenser. Ej fungerande församlingsplanteringar dör snabbt av sig själva. Det måste bli enkelt att plantera och framförallt måste kontrollerande krafter bytas ut mot genuint supporterande resurser. Stöttningen kan ske genom att apostoliska resande team besöker och uppmuntrar färska planteringar. Utöver detta tror jag det är viktigt att proklamera inåt snarare än utåt i tidningar och med häftiga namn. Låt det poppa upp enkla församlingsplanteringar i våra städer på ett sätt som gör att bara Gud kan ha kontroll.

7. Blir det inte flummigt när man talar om att vara kyrka och inte strukturer osv?
Låt mig göra klart igen att jag absolut inte är emot strukturer. Jag har både studerat organisationslära och arbetat i flera år som managmentkonsult med strukturfrågor. Ingen kan säga att han/hon inte arbetar med någon metod i sitt församlingsledarskap. Även att ha kaos på sitt skrivbord är att arbeta utifrån en metod. Det handlar alltså inte om att vara emot metoder och verktyg. Det handlar bara om att ge dem sin rätta plats. Jag kan ha en fantastisk verktygsläda men det innebär inte nödvändigtvis att jag snickrar snygga villor, jag kan likväl använda dem till att begå inbrott i villor. Vi kommer även fortsättningsvis att se alla möjliga typer av kyrkor i det här landet och det tror jag är välsignat. Jag tror som jag skrivit tidigare på att skapa stöd åt församlingsledare så att de kan få se en församlingskropp ta form utifrån den struktur de fått av Herren. I många fall har vi inte kunnat hantera metoderna utan de spelar en felaktig roll. De kan också vara tvivelaktiga utifrån Bibeln, det vill säga vi har icke-bibliska principer i våra kyrkor. Om vi inte kan i ödmjukhet backa och se vårt felaktiga förhållningssätt till strukturer måste ibland Gud ordentligt förändra vår spelplan. Det är vad jag tror händer nu då vi ser en kraftig motreaktion mot våra traditionella församlingsstrukturer.

8. Vad tror ni om samfunden och deras situation och koll på vad som behöver göras för att stötta församlingarna framledes?
Det är ingen lätt fråga. Samfunden har i den värld jag ser en svår brottningskamp framför sig när det gäller att argumentera för sitt eget existensberättigande. Det finns mycket frågor i lekmannaledet och uppfattningen är som jag bedömer det att de centrala enheterna ännu inte hittat helt rätt. Det är svårt att generalisera men jag tror samfundens morgondag handlar om vilket ledarskap som väljes och vilka frågor som bearbetas. Självklart är varje central position en andlig nyckelposition. Hittar man inte rätt där resulterar det i att man arbetar med fel frågor. Idag hotar ekonomifrågor att ta över agendorna och man tenderar att bli alltför administrativ. För att samfundsledningarna skall kunna stötta sina församlingar på ett bra sätt krävs ett mod att inte likrikta stil och form. Tyvärr är min bild idag att landet skulle behöva ett femtiotal resande herdetjänster, coacher och mentorer för att hantera de behov som finns i de lokala församlingarna. Från mitt perspektiv är det bäst om många av dessa kan vara av samfundsfri karaktär dvs resa i olika sammanhang. Den vanligaste frågeställningen ute i landet rör sammangåenden mellan församlingar och det är ett skeende som måste leda till att även samfunden på sikt närmar sig varandra. Församlingarna ligger här steget före samfunden med sina samgåenden. På många platser får en kyrka flera samfundstillhörigheter vilket ytterligare tarvar att samfunden måste beskriva sina visioner och tilltal på ett övertygande sätt om de vill vara av betydelse även imorgon.

Det blev många och länga svar och självklart kan man ändå inte förklara mer än ytligt. Jag vill också tydligt poängtera att de förändringar som vi står inför inte egentligen har med olika generationer att göra. Det handlar mer om en inre generationsväxling eller ett inre paradigmskifte. En Davidsgeneration växer fram och även äldre personer kan bära på detta Davidshjärta. Självklart vet vi att det är viktigt att inte David tar på sig Sauls rustning inför striden mot Goliat. Den Davidsgeneration som nu växer fram måste ner i vattenbäcken och hitta sina egna släta stenar, hur obegripliga de än kan tyckas vara.

-------

Reflektion:
Davidsgenerationen är en nyckel när vi går en ny dag till mötes som kyrka och församling. Kristenheten i vårt land kan inte sitta kvar i fåtöljen - utan nu har en hel del rest sig upp och tar kallelsen på högsta allvar. Missionen att Gå ut... att göra alla folk till lärjungar.

Fler och fler av Davidsgenerationens äldre brinner för att få vara delaktiga att tända elden vidare. Eldstäderna i landet brinner och sänder nya lärjungar ut i nya uppdrag; de som går är unga; de som stöder är unga och äldre. Kyrkan har en vital del som lämnat allt talande och alla problem ... och går...

Om det saknas en plats i en kyrkbänk, så kan skälet vara att den lärjungen har gått. Hon har sett och förstått vad Herren vill med sin kyrka. Inte bara vänta... många går just nu ut i Mission. Inte bara i Uppdrag och Mission här hemma - många söker just nu vägarna till Afrika, till Mellanöstern, till Asien...

Dokumentären om Ernst & Hulda är inte bara en historisk tillbakablick. Den är en bild av det som just nu upprepas i Småland och övriga delar av landet - i Sandsjöbygden och Ljungarum och på hundratals andra platser i Sverige...

/DS