MXp

Missionsföreståndaren Enock H. Skooglund skriver en vecka efter Ernst död i Trosvittnets nr 40 torsdagen den 30 september om Ernsts död. Just när Svenska Alliansmissionens styrelse onsdagen den 22 september avslutat sitt sammanträde kommer ett telegram från Afrika att han samma dag drabbats av hjärtslag och dött. Om Ernsts födelseplats framkommer att han föddes på en lägenhet under Strömsberg. Edvard och Hanna flyttade mycket snart denna hans födelse med äldre syskon ut till Järstorps socken och Rustorps, där Ernst levde sina första 16 år.

Om Ernst säger missionsföreståndaren att han var "en ödmjuk och försynt broder men en själavinnare. Han sparade icke vare sig sin motorcykel eller sig själv utan for som en stormvind genom sitt vidsträckta område före att nå människosjälarna med livets evangelium. Under sin vistelse i hemlandet reste han glad i hågen och stundom med humoristiskt leende ut i bygderna för att tala om Gud stora verk 'där borta i Afrika'. I sin predikan var han ingen exeget men vittnade om frälsningen i Kristus på ett okonstlat och ofta gripande sätt."

I N   M E M O R I A M

Fritz Hägg, ordförande i SAM, skriver i samma nummer följande nekrolog:
Med missionären Ernst Andersson gick ur tiden en äkta missionärssjäl. Han levde helst undanskymd, gjorde icke något väsen av sig, men i sin vandel kom han ändock att peka på missionens Herre på ett sätt som drog människor till honom. Han sade sig själv var den minste av alla Herrens tjänare, men enstämmiga vittnesbörd från fältet, där han under olika perioder verkade för de svartas omvändelse och välfärd, har endast det allra bästa att säga om honom. Och skall en missionärs uppgift och arbete bedömas efter den hjälp, han kunnat lämna åt nödställda hedningar, så står Ernst Andersson högt på rangskalan.

Han var blid och försynt till sitt väsen och även i hemlandet vann han som trogen och anspråkslös tjänare månget hjärta. I Jönköpings evangeliska missionssällskap, vars missionär han ville vara, bevaras ett ljust och vackert minne av den så hastigt bortryckte, på sin post stupade missionären.
Hans familj, makan och tvenne döttrar som bara för några månader sedan följde honom ut på den sista resan till Afrika, stå nu utan hans stöd, saknande hans omtanke och varma hjärta. I saknaden står en stor vänkrets också vid sidan av det missionssällskap, han givit det bästa av sin livskraft.

---

Fritz Häggs karakteristik av Ernst låter oss med klarhet upptäcka att han tillsammans med sin Hulda hade ett gemensamt drag i sina personligheter och det var att de talade allra tydligast och mest kraftfullt genom sina gärningar, förutom de individuella dragen; Hulda med sina typiska kraftfulla nästan aforistiska uttryck; Ernst var i sin förkunnargärning den brinnande talaren som kunde fängsla och övertyga såsom just evangelisten kan.