MXp

Foto: SAM:s arkiv / Jfa

Imorgon söndag är det dags för kvartalsmöte. Det är nio år sedan Ernst var med om det senaste. Det vilar en förunderlig förväntan i Ernst hjärta och sinnen. Hulda med sin och omsorg ser hur Ernsts själ brinner efter att få möta alla sina evangelister. Hon ger honom lugn och styrka inför alla kära möten med dessa medarbetare som nu kommer. Omfamningarna är många och samtalen varma.

Idag lördag startar "inhlanganiso", sammanträde, i kyrkan. Alla evangelisterna i distriktet har kommit samman för att diskutera gemensamma frågor, samt avge rapport från sina arbetsfält. Nästan alla har kommit på cykel, en del redan igår på fredagskvällen och har övernattat i evangelistrummet på missionsstationen. Mkatshwa, som skadades under tiden han arbetade vid järnvägen har kommit med tåg.

Ernst tillsammans med Folka Carlsnäs och Nhlapho läser vardera ett inledningsordn ur Guds Ord. Man samlas i inledande bön samt alla hälsas välkomna. Mfundisi läser textorden ur profeten Malaki kapitel 2:

Efter Ernsts inledande förkunnelse om synd och nåd och Vägen riktar han sig särskilt till Folke Carlsnäs med varma ord av tacksamhet för vad han betytt under åren i hans frånvaro. Sedan berättar Ernst om läget i krigets Europa och om situationen i Sverige. Om alla svårigheter och all nöd i det av kriget nedbrända Europa. Om allt som hänt i koncentrationslägren i förföljelsen och utrotningen av judiska folket. Evangelisterna lyssnar som bara zulufolket kan göra när nöden och döden kläs i berättelsernas rika orddräkter och symboler.

Därefter är det dags för rapporterna. Evangelisterna berättar om arbetet på sina utposter. Kvartalsmötesplatserna är mellan 45-50 i hela Machadodorpsområdet. Rapporterna handlar om både glädje och sorg, framgångar och motgångar, dop och barnvälsignelser.

När alla har berättat klart följer "izindaba", problem, viktiga frågor. Evangelisterna inhämtar varandras råd hur de ska hantera olika situationer som har uppstått i arbetet.

Lördagseftermiddagen ägnas åt bibelstudier och på kvällen är det väckelsemöte i kyrkan då evangelisterna medverkar.

Söndagsförmiddagsgudstjänsten är en stor högtid. Den fulltoniga sången, de med fantasifulla bilder och liknelser kryddade predikningarna avlöser varandra. Barnvälsignelse och nattvardsfirande ingår, och inte minst offergången är en syn att skåda. Med storvulna gester bärs kollekten fram under sång och dans.

Ernst och Hulda med flickorna sitter tillsammans med Folke Carlsnäs och hans familj på bänken. Deras ansikten lyser av tacksamhet till Gud över den nåd som bevisats dem under mötet och alla församlingsmedlemmarna som kommit samman.

Så är kvartalsmöteshelgen över för denna gång. Evangelisterna vänder hemåt med biblar, sångböcker och kristen litteratur att sälja på sina utposter och en ny kvartalsmötesplan i bagaget.

***
DAVID NHLAPHO - Evangelist på huvudstationen
Senare pastor i Machadodorp. En reslig man, med glimten i ögonvrån. Öppen, ärlig och framför allt mycket klok. Aktad av alla, vit och svart, missionär och boer.

Johan Karlsson skriver om honom i Trosvittnet: " En enastående klok karl, som har båda fötterna på jorden, men ändå dväljs i Guds rymder. Han rycks sannerligen inte med av tidens strömningar som brusar fram i Guds rike i dessa de yttersta tider. När ett ord faller från talarens läppar, som han tycker om, nickar han med hela huvudet och ser sig snabbt omkring liksom för att utröna om andra lyssnare träffats på ett liknande sätt."

En ung kvinnlig missionär - Eivor Samuelsson, senare gift med Moses Jele, stationerad i Machadoddorp - förundrades många gånger, när han kom för att berätta hur han hanterat församlingsmedlemmarnas känsliga frågor.
"Varför sa eller gjorde du så?" frågade missionären förundrad.
"Abantu, Nkosazana, abantu" svarade han med glimten i ögonvrån.
"Folk är folk" var kontentan av svaret och det betydde rätt och slätt: "Kulturen. Det är kulturen bland vårt folk." Svårare var det inte. Men så svårt var det.

***
JOHANNES JELE - Evangelist i Slaaihoek
En fryntlig gammal man med vitt hår och skägg och ett porlande skratt. Kvick i rörelserna och alltid med på noterna. Slaaihoek var den plats som Ernst kallade "djupa dalen". Utanför den vitkalkade kyrksalen hade Johannes hängt upp en järnbit, som han slog på med en metallstång när det var dags att göra sig redo för söndagsgudstjänst. Ljudet hördes långt i den djupa dalen. Det var nog inte en enda gudstjänst utan att Johannes föreslog sång nr 55 i sångboken "Icilongo levangeli", Evangelietrumpeten.

Igazi lemihlatshelo
Yonke yabaJuda
Lalingeluqed´´uvalo,
Lingesus´ukona.

Sången handlar om Jesus och hans korsdöd, syndaförlåtelse och renhet. Johannes ledde själv sången med en otrolig inlevelse. Han var inte där i kyrkan längre, i anden stod han vid Jesu kors.

***
ANDREAS MAFUYEKA - Evangelist i Kalkloof
Mafuyeka kom ursprungligen från Mozambique. I sin ungdom arbetade han i asbestgruvan i Kalkloof. Han blev frälst under den här tiden och blev så småningom evangelist. Ingen hade ett sådant bildspråk som han. En gång talade han om den rike mannen och beskrev hur han hade klätt upp sig. Han hade så mycket kläder och smycken på sig att det bara var ett par ögon som syntes till slut.

En annan gång predikade han över texten i Ef. 4:7 "Ge inte djävulen något tillfälle" I zulubibeln står det: "Ge inte djävulen någon plats". För att illustrera texten berättade han följande: " Det var en man som hette Ngolovane (skottkärra). Han hade ett hus som han ville sälja, men han hade ett förbehåll. En spik som satt på väggen i vardagsrummet skulle fortfarande tillhöra honom efter försäljningen. Köparen tyckte inte att det var ett orimligt krav. Vad betydde en spik, så länge han ägde hela huset. Den nye ägaren flyttade in. Efter ett tag kom Ngolovane på besök. När han gick lämnade han ett åsnelår på spiken. Det var ju hans spik och han gjorde vad han ville med den. Tiden gick - åsnelåret ruttnade och förpestade hela huset. Den nye ägaren kallade på Ngolovane och bad honom ta bort det ruttna åsnebenet.

En lång diskussion illustrerad av Mafuyeka utspann sig mellan de två, husägaren och spikägaren. Det hela slutade med att den nye ägaren flyttade ut och den gamle flyttade in igen. Kontentan var att om man ger djävulen den allra minsta plats, så övertar han snart hela en persons liv.

Machadodorp Pastor David Nhlapho
Carolina  Evangelist Paulos Mhlanga
Belfast  Evangelist Paulos Mahlangu
Kalkloof (Badplaas) Evangelist Andreas Mafuyeka
Dullstroom Evangelist Daniel Motha
Waterval Boven Evangelist Joseph Mdluli
Hemlock  Evangelist Jacob Mkatshwa
Slaaihoek  Evangelist Johannes Jele

S L U T O R D   O M    E V A N G E L I S T E R N A
Det som varit och är Ernsts viktigaste uppgift på Machadodorpsfältet, det är att kalla, utbilda, träna och sända evangelisterna ut bland alla byar, kraaler, mindre orter och utstationer; att där vara Guds ambassadörer - ett av Hulda´s favorituttryck. Ernst hade under de första åren på Piet Retief av K.A. Hjelm lärt kanske det allra viktigaste för en missionär. Den så viktiga kompetensen att inspirera och att delegera så att evangelisterna på sina givna ansvarsområden verkligen kände mfundisis fulla förtroende.

Missionären - det visste Ernst - har en stor och avgörande roll för Guds rikes utbredande på missionsfältet, men han visste och visade att det helt avgörande för morgondagens kristenhet på fältet handlar om att det finns evangelister, brinnande i anden och med herdens omsorg. Evangelisternas betydelse för Guds rikes framgång med själars frälsning och mognande är helt avgörande. Därför är Ernst fylld med jublande tacksägelse över att ha fått möta dem igen efter nio års frånvaro på grund av att Andra världskriget förhindrade honom och Hulda att återvända tidigare.

KÄLLA
Text och material från Eivor & Moses Jele, i perspektiv från 1950-60-talen