(11) Andens enhet & Nådestider
Bild: Bygdeå kyrka i flodens tid - Källa: BildDataBas; se: BygdaNet
Kyrkohistorien berättar om nådestider av vederkvickelse och förnyelse. Den klassiska reformationen [re-formatio] innebär alltid något av de "vederkvickelse" (=omvändelse, återvändande, vila) och "shalom" (=frid, frälsning, helhet, hälsa). Besökelsetider - det har alltid varit tider av vederkvickelse. Under perioder av folkväckelse har dess vägröjare burit på Guds nöd för själar, städer och byar. Väckelsetider har oftast alltid föregåtts av sociala, moraliska och andliga nedgångs-, ja, förfallsperioder i kyrkohistorien.
Besökelsetiderna har med nådesutgjutanden över församlingar kommit med förnyelse och frid över enskilda och församlingar i stad efter stad, i by efter by, samt påverkat delar av hela nationer.
Över nationen Sverige har mängder av profetiska budskap och löften uttalats av Herrens tjänare under de senaste hundra åren. Stora delar av Den svenska kristenheten har en längtan efter att få se ett förvandlat land.
Mirjam Tesfai, från Asmara i Eritrea, var år 1986 med sin man Jacob Tesfai i en av församlingarna på Västkusten i Svenska kyrkans missions projekt Mission-i-Retur. Vid en bönesamling delade hon en bild. Hon såg en flod, en forsande flod som i de väldiga vattenmassorna förde med sig skräp och bråte och smuts. Vännerna som var samlade med henne hade inga svårigheter att följa henne i sin beskrivning av bilden, eftersom vi alla väl kände till Örekilsälven och dess höga vatten som till och med raserat tomter längs älven och orsakat ras och akut fara till liv och lem.
Vårfloden från barndomens kyrka i Bygdeå (se bilden ovan) väcker inte bara minnen. Nedanför den kyrka som fanns på kyrkberget redan "på hösten 1169" rinner Storbäcken - eller "Kanal'n" - ut i fjärden Sundudden i Kvarken och Bottenhavet.
När vårfloden var som högst, då var arealen från västra kyrkbergssidan till Hammar'n som ett Skinnarbyns innanhav. Och minde om bärnstenshandeln mot skinnvarorna under riktigt gammal tid, som kantor och skollärare magister Gösta B. Lundquist undervisade och skrev om. Utsikten från den gamla komministergården ut över vattnet och kyrkan på berget påminde om den medeltida ön på vilken den gamla kyrkan låg grundad och till vilken man tog sig via fjärden med båt.
Vårfloden väcker inte bara spännande minnen utan har också en hälsning likt den som vår eritreanske vän delade med kyrkfolket på 80-talet. Floden minner om syndens skräp och bråte som måste i dagen, innan det kan bli tider av vederkvickelse. Innan det blir vår och förnyelse och verklig förändring i den kristenhet och kyrka som idag tycks närmast handlingsförlamad, paralyserad, av alliansen med denna världen.
Att Den svenska kristenheten i stort är inte bara döende utan tydligen också död eftersom det saknas liv och frukt förstärks också av hon allt oftare går i armkrok med denna tidsålders tänkesätt och med den allmänna opinionen i fråga efter fråga. Snart är det så, att den enskilde lärjungen som låter Bibels ord och ordningar ha företräde framför opinionen, den personen är i både kyrka och samhälle 'persona non grata'. Den personen räknas inte längre som samhälleligt acceptabel. Är den personen inte bara lärjunge och enskild kristen utan också språkrör för kyrka och församling - såsom präst, pastor eller äldste - då är det fara på taket. Den personen blir anmäld till olika instanser för samhälleliga åtgärder. Personen mals inte sällan ned i opinionens mediakvarn.
Nationen befinner sig i stort under alla rödfärgade markeringar angivandes lägsta lågvattengräns. Nivåerna är underskridna alla de alarmtecken som uttrycker kris på område efter område. Läget är i andligt avseende total kris i det land som utåt hade ett rykte om sig att vara ett föregångsland som nation på sociala och samhälleligt avgörande sektorer.
Bild: Bygdeå kyrka i vinterköld -- Källa: BildDataBas; se: BygdaNet
Kyrkohistorien har en hel del att säga om vilka förutsättningarna har varit för besökelse- och nådestider med väckelse. De tiderna för nåd, vederkvickelse, besökelse, reformation och nådesutgjutanden, de har alla mer eller mindre alla föregåtts av mycket svåra nedgångstider i socialt, moraliskt och andligt avseende. De förutsättningarna finns just nu i fullt mått. Vem som helst kan göra ett enkelt fältstudium av nyhetsrapporterna - ta bara tre dagar - och flödet av våld, ondska och övergrepp individuellt och kollektivt gentemot medborgarna i landet för att få en klar helhetsbild för hur det verkligen står till i Sverige idag. Låt oss be för Sverige. Låt oss uppmuntra varann att 'avsätta tid' för bön. Guds Ande vill mobilisering.
Vi behöver inga analyser. Nu gäller bönen: - Rena mig med elden från Din Ande. Rena mig och gör mig mer lik Dig. Låt mig då från allt som är mitt eget. Använd mig Gud som Du vill.
Inget orent öga kan se Guds härlighet. Herren säger: Lyft blicken. När världen runt omkring dör, då administreras förströelse i kyrkan. Det som förhindrar vederkvickelsens och nådens tider är splittringen i Den svenska kristenheten. Enheten i Kristi kropp saknas. I staden och landet vill Herren ett enda: att ge av sin kärlek som får strömma ut till det ofrälsta, till dem som går en evig död till mötes. Han vill stoppa den färd som går som på räls rakt ut i ett stup - med döden som följd. Men profeterna ropa Frid, frid, frid, allt står väl till! Vilka profeter? De falska ropar som bekant 'Allt står väl till', lyssna inte på dessa fanatiker som håller på med sin s.k. klassiska kristna tro, sin bibeltro och intolerans, lyssna inte på dessa mörkmän! Det är de falska profeternas evangelium.
Vi behöver Fridens band. Den som tjänar friden förstör inte friden. Vi behöver inte fridsförstörare utan fridsreparatörer. Vårt behov i landet är fridens band i hemmen och församlingarna, i Sveriges land. Men präster och pastorer kommer oftast samman i sina samlingar att göra något av sina program i stället för att vara någon i Kristus Jesus vår Herre. Man drar tillsammans för att man har livet i Jesus Kristus tillsammans och vill lyssna till hans direktiv för vad som är hans vilja och plan.
Respekten för varandra, det är nyckeln till den andliga enheten i Kristi kropp. Prästerna i svenska kyrkan är enligt sin prästvigning VDM, Verbi Divini Minister, dvs. 'Det gudomliga Ordets tjänare'. Alla Herrens tjänare har detta gemensamt.
SANN UNDERVISNING var i hans mun, ingen orätt fanns på hans läppar. I frid och uppriktighet vandrade han med mig, och han omvände många från deras missgärningar. Ty prästens läppar skall bevara kunskap, och undervisning skall man hämta från hans mun. Han är en budbärare från HERREN Sebaot.
Så var tanken. Så är tillståndet för mer än en av Herrens tjänare. Herren gläder sig som bara han kan. Och Himlens glädje sjunger med änglarna. Sådan är dock inte sanningen för alla i den svenska kristenheten av idag. Men mer än en började som Herrens tjänare, men som nu enbart är tjänare för sig själv och det svenska samhällets normer och allraheligaste tro enligt humanismens dogmer. Dessa är sanningens tyvärr gällande profetiska ord:
MEN NI HAR VIKIT AV FRÅN VÄGEN, genom er undervisning har många kommit på fall. Ni har fördärvat förbundet med Levi, säger HERREN Sebaot. Därför har jag gjort er föraktade och förnedrade inför allt folket, eftersom ni inte har hållit er till mina vägar och tagit hänsyn till människor när ni undervisar.
Din uppgift som Herrens tjänare är att tjäna friden, och inte de egna vägarna. Din uppgift är att riva murarna som skiljer. Din uppgift är att bygga broar, i din stad i din bygd med andra Herrens tjänare. Din uppgift är att låta ditt privata rike gå, och låta Guds rike komma och regera.
Var finns glädjen, hänförelsen och kraften i den helige Ande som de som står utanför kyrka och församling och troserfarenheter kan känna igen som helt och hållet äkta, autentiska? Det som är dött måste begravas. Nyckeln till andligt genombrott i staden och i socknarna är att vi söker Herren och står enade tillsammans. Tala väl om varandra. Vi har inte fått mandat att tala dom över varandra. Skilj på sak och person - i frågorna som verkar åtskiljande. Älska och stå samman även med den du inte kan dela de teologiska trossatserna. Vi är kallade att verka i försoningens ämbete.
Enheten är desto mera viktig som sann och verklig kristenhet står inför förföljelsetider. Sådana tider är sommartider i Guds rike. Nu gäller det för allt Guds folk att älska sanning, helighet och renhet. Mången stad och socken i Sveriges land har en historia om väckelse. Det är historia. Det Herren har på sitt hjärta är Nu. Detta Herrens Nu, det är Besökelse- och nådestid. Lågvattenmärkena nedåt är passerade på snart sagt samtliga livets områden i vårt samhälle och kyrkan tycks i stort vara medlöpare i denna färd mot djupet.
I DAG, OM NI HÖR HANS RÖST, förhärda inte era hjärtan. Låt oss därför ivrigt sträva efter att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad. Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och uppenbart för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars. Då vi nu har en stor överstepräst, Jesus, Guds Son, som har stigit upp genom himlarna, så låt oss hålla fast vid vår bekännelse. Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.
FOTNOT
Roger Larsson, riksevangelist och officer i Frälsningsarmén, kommer från Hammar'n i Bygdeå, liksom editor av denna website. Dessa båda bygdens söner har i texten ovan en mix från det profetiska Ordet om kristenhetens belägenhet i Sverige och om Nådens tider av vederkvickelse över land och folk.
Material till mixen ovan av Roger Larsson är hämtat från hans förkunnelse under några dagar i Jönköping och Frälsningsarmén (5-9/10 2005) därstädes.
Som Skinnarbyson är jag mycket stolt över att få vara relaterad till Roger Larsson med tanke på den nåd och gåva från Himlen som han får verka i som förkunnare av Guds Ord. Må HERREN välsigna denne riksevangelist liksom Bygdeå, Jönköping och förstås hela Sverige. Roger är en välsignad representant för Guds rike i Sverige och Västerbottens lilla Bygdeå.
/Dag Selander, editor
Kommentarer
Trackback
