(10) Enhet - Förlåtelse & Försoning
Den svenska kristenheten är föremål för förbön i denna stund från det himmelska Tronrummet. Jesu Kristi kyrka över hela jorden och vi i Sverige "kan" och känner väl till bönens ordalydelse, i den Översteprästerliga förbönen:
"FADER STUNDEN HAR KOMMIT. Förhärliga din Son, för att Sonen må förhärliga dig… Jag ber för dem. Helige Fader, bevara i ditt namn dem som du har gett mig, för att de skall vara ett, liksom vi är ett... Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning. Liksom du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. Och jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen… Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig. Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett: jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig."
Den svenska kristenheten tycks sinsemellan - i enhet - ha nått en ny ton. Det går stråk inte bara av allmän enhet såsom det anstår mänskor med respekt inför varandra. Men hur är det djupast sett - från Faderns horisont sett och med Kyrkans Herres perspektiv?
Om vi verkligen vill höra sanningen om hur det står till - från Himlen sett - så finns det svar för den som har öron. Innehållet i det svaret kommer från ett krossat hjärta och från Far i Himlen som är i kval och vånda inför den diagnos han har ställt inför det andliga tillståndet i Den svenska kristenheten… Den diagnosen är närmast ett besked om hur många dagar som ännu av nåd kan ges alls…
Ett Herrens lille springbud - ibland sittandes på sin gunghäst - står där ute och ropar det högsta han kan. Det ekar över socknens fält och genom kvarteren skallar det: Lyssna. Ropet är ett rop om att det är fråga om liv eller död. Bröder och systrar, det står inte alls väl till. Enheten är ingen enhet som Herren vill ha. Vi behöver få del av en frälsande nåd från Himlen. I dag - inte imorgon. Utan idag, vi behöver nåd. Vi behöver omvändelse. I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan…
Enheten är trasig och sönder och därmed är Herren sårad själv och sargad. Oenheten har skadat och blockerat. Oenheten har varit förfinat raffinerad. Så många har gått förbi kristna bröder och kristna systrar så många gånger utan att se den andre. Det har verkat som den ene inte sett, men det har i verkligheten varit så att man medvetet låtsas ingenting se, bara sett bröder och systrar som luft. Så många, så många, så många har fått kniv- och sylvassa stick i sina innersta väsen som handlat om att inte vara accepterad, inte vara godkänd, vara IG-stämplad och ungefär om inte O-stämplad så i alla fall K-märkt. Den här oenheten har så fryst enhetens band som heter Fridens band. Det är köld, det är kylskåp inte bara i den svenska nationens folksjäl, utan än värre rakt in i Den svenska kristenheten som skulle vara genomblödd av Kristi kropps hjärtas kärlek i kraft av Lammets blod på Golgata.
- SALIGA ÄR DE BARMHÄRTIGA, de skall få barmhärtighet. Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud. Saliga är de som skapar frid, de skall kallas Guds barn. Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket. Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.
Jordens salt och världens ljus.
Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor. Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg. Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att det lyser för alla i huset. Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.
Det är kallelsen Herren gett sitt folk. Då kan inte oenheten få fortsätta som den är. Oförlåten. Nu är det förlåtelse som måste till. Att förlåta dem som inte sett. Dem som låtsats vara mycket borta inne i djupaste samtal just när du passerade, när du sågs komma gående mot utgången…
- Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.
Bibeln talar om att förlåta andra. Och att Fadern också då förlåter oss. Men hur många ska man behöva förlåta. Det tycks ju aldrig ta slut. Detta med att somliga kristna bröder och systrar har lite skilda nivåer; är det A- och B-lag, eller? Hur ska man kunna förlåta alla dessa attitydförnedringar.
- DÅ GICK PETRUS FRAM OCH FRÅGADE JESUS: "Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?" Jesus sade till honom: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju. Därför är himmelriket likt en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig tio tusen talenter. Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt vad han ägde skulle säljas och skulden betalas. Tjänaren föll ner för honom och bad: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans. Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och efterskänkte hans skuld.
Men när tjänaren kom ut, träffade han en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Han tog fast honom och ville strypa honom och sade: Betala, vad du är skyldig! Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig. Men han gick inte med på det utan gick och lät sätta honom i fängelse, tills han hade betalat vad han var skyldig. När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och talade om alltsammans för sin herre. Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig. Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder."
Ja, visst. Det är väl klart. Förlåtelsen är frihalsande, förlossande och förlösande…
- Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom. Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: Jag ångrar mig, så skall du förlåta honom." Då sade apostlarna till Herren: "Ge oss mer tro."
Vi behöver alltså "mer tro" för att kunna klara ut situationen av blockeringar.
- Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser.
Aposteln Paulus skriver:
- Om en viss person har orsakat sorg, så är det inte mig han har bedrövat, utan er alla i viss mån - för att inte säga för mycket. Det räcker med den bestraffning han har fått av de flesta. Nu bör ni i stället förlåta och trösta honom, så att han inte alldeles går under i sin djupa sorg. Därför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek. När jag skrev till er, var det också för att få veta om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. Den som ni förlåter, honom förlåter också jag. Ty det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort för er skull, inför Kristi ansikte, för att vi inte skall bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till.
Vi vill - i Den svenska kristenheten - inte i oenheten låta oss bli överlistade av Satan, nej, inte alls. Hans avsikter känner vi till.
- Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er.
- Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra.
- Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra.
Josef visste vad det vill säga att vara utfryst, och inte accepterad, ja, nära nog till döds… Hur bemöter han dem som sålde och förkastade honom genom att slänga honom i brunnen? Jo, när han mötte sina bröder efter år, då var detta hans förlåtande attityd och han visade en barmhärtighet som inte var av denna världen, men från Himlen.
- Men var inte bedrövade och sörj inte över att ni sålde mig hit. Det var för att bevara liv som Gud sände mig hit före er. Ännu återstår det fem hungerår, men jag skall sörja för dig så att varken du eller ditt hus eller någon som tillhör dig skall lida nöd.
Josef som sålts och svikit och inte accepterats av sina bröder möter sina bröder senare i livet med en kärlek som går utöver mänsklig förmåga, det var nåd given av Herrens godhet.
- Men var inte bedrövade och sörj inte över att ni sålde mig hit. Det var för att bevara liv som Gud sände mig hit före er… Ännu återstår det fem hungerår, men jag skall sörja för dig så att varken du eller ditt hus eller någon som tillhör dig skall lida nöd.
Förlåtelse följs av godhet, en andra mil och mer änd娅
Vi blir alla kränkta. - Ordet "kränkt" kommer av tyskans 'krank', som betyder 'försvagad', även 'att gå över gräns'. Man talar om kränkning av luftrum. Vi kan kränkas verbalt, känslomässigt, kanske även fysiskt. Detta kan innebära att vi behöver konfrontera den som är involverad i detta kränkande, även för motpartens skull. Vi kan tänka på Paulus o Silas i Apostlagärningarna,
- De har låtit piska oss offentligt, utan dom och rannsakan, fast vi är romerska medborgare, och de har kastat oss i fängelse. Och nu vill de låta oss gå i hemlighet. Å nej, de får själva komma och föra ut oss.
Ibland behöver vi hjälp från nån neutral för att se vad i våra reaktioner som kommer av kränkningen och vad som är "spöken i garderoben" och vad som är våra omständigheter (trötthet, stress tex ). Vem har inte överreagerat på grund av stress och trötthet och då missar man…
Men vi kränker lätt tillbaka och då är båda sidor "offer", och då sker en låsning.
Förlåtelse innebär oftast en process. Många av oss har intalats att det bara är ett beslut och nåt vi bekänner med munnen så är det bra. Men ofta är det en process: - Jag vill vilja - jag vill - jag börjar göra det…
Att förlåta ytligt blir istället lätt att stänga inne vilket leder till instängd ilska och bitterhet. Bitterhet kommer från samma ord som bita och betyder vass - som en kniv vass åt båda hållen - skadar mig själv mest och alla mina relationer.
Ibland behöver man även när man släppt taget och gett fri - förlåta igen och igen- allra mest inom familjen, föräldrar, syskon - vi träffas ju igen och beteenden finns där som gör det svårt.
Flera gånger kommer vi till punkter där vi får inse att 'Jag går förlorad i bitterhet och måste släppa taget. Då sätts jag fri samtidigt som den andre sätts fri och vår relation kan börja helas även om det tar tid.'
Däremot kan vi inte stå still, antingen sluter vi inne och kvävs eller går vi åt rätt håll. Till slut behöver jag förlåta vad som än gäller den andre, men försoning kräver aktivt handlande från båda sidor. Ibland kanske vi kan lägga ner det som varit ibland behöver man reda ut ordentligt åtminstone vissa delar. Jag kan inte ta på mig ansvaret för försoning själv men för en förlåtande inställning. Genuin återvunnen samhörighet.
Förlåt - ordet kommer från det fornordiska 'forlat', eftergift, överge, lämna. Jämför "forgive for" lika med 'completly, given'.
Grekiskan har ett ord för 'förlåta' som betyder att 'skicka iväg, lössläppa, befria, frige'.
'Försona' av grekiskans ord för 'utbyta, utjämna, förvandla från fiendskap till vänskap, återställa, förlika, tillbaka'.
Svenskans ord handlar om 'fritaga från straff & skuld, gottgöra, bota från brott'.
'Försoning' - det kräver aktivt handlande från båda parter, förlåtelse kan en part ge, men försoning kräver två. Man kan inte ta på sig något om försoning inte kan ske - bara om jag själv inte vill förlåta.
Försoning kräver också att alla tar ansvar för vad man gjort. Förlåtelse utan försoning kan ta längre tid och vara mycket jobbigare särskilt om man fortsätter bli sårad.
Aposteln undervisar om att vi gärna får bli arga och rent av fyllas av vrede och ilska men…
- Lägg därför bort lögnen och tala sanning med varandra, vi är ju varandras lemmar. Grips ni av vrede, så synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede och ge inte djävulen något tillfälle. Tjuven skall sluta stjäla och i stället arbeta och uträtta något nyttigt med sina händer, så att han har något att dela med sig åt den som behöver. Låt inget oanständigt tal komma över era läppar, tala bara det som är gott och blir till välsignelse där sådan behövs, så att det blir till glädje för dem som hör på. Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för förlossningens dag. Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och smädande och all annan ondska. Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er.
Den svenska kristenheten behöver en ny Andens enhet - den enheten får hon genom Honom som ensam kan ge Fridens band. Vår delaktighet i denna Herrens process mitt ibland oss, den går via de två processerna: dels förlåtelsen, dels försoningen, verk som Anden verkar efter upplysning och omvändelse i Nådens verk…
---
Fotnot
Undervisningen om Förlåtelse & Försoning ovan är hämtad från predikan i Råslättskyrkan av Peter Magnusson i Råslätts Församlingsgemenskap söndagen den 18 september 2005.
Fotnot
Undervisningen om Förlåtelse & Försoning ovan är hämtad från predikan i Råslättskyrkan av Peter Magnusson i Råslätts Församlingsgemenskap söndagen den 18 september 2005.
Kommentarer
Trackback
