MXp

Förlag: LIBRIS 

M I S S I O N E N S - U T M A N I N G
Missionens framtidsvision uttrycks enligt Uppenbarelseboken 7:9 där vi läser att människor från ”alla folkslag och stammar och länder och språk” en dag ska stå inför tronen och Lammet. Det är detta Mission har som sitt framtidsmål. Mission handlar om församlingens uppdrag. Hon har missionen som sin utmaning.

Mission är att ge av sitt liv. Mission är att ge av sitt liv som förebedjare, i studier av de etniska folkgrupper som finns i världen, i ekonomi, i understöd och support.  

En utmaning på ett särskilt sätt för all mission är kanske det missionsarbete som görs av bibelöversättarna ute i världen. Under missionshistoriens gång finns det många exempel på hur bibelöversättare fått vänta årtionden på att enskilda i en folkgrupp kommit till tro. Ja, det är heller inte sällsynt att översättaren inte alls under sin livstid fått se en enda komma till tro. Här finns många skördearbetare i missionen som är utmanande exempel i uthållighet och trofasthet.

Härnedan ett exempel från Papua Nya Guinea:

---

”BARNET är fött, det fullkomliga barnet är fött! Graviditeten har varit lång och svår, men nu är barnet fött.”

Det är söndag morgon den 19 september 1999. Mellan hyddorna i Bonenepi står det mer än två tusen människor och jublar när festklädda krigare ropar ut dessa ord till det monotona ljudet av kainaga-trummor…

Det är inget vanligt människobarn som har fötts. Det är Ordet som ger Liv, Nya testamentet, som äntligen har fötts till världen på umanakainafolkets eget språk.

Så skriver Sigmund Evensen i Boken Orden som inte fanns – en berättelse om bibelöversättning på Papua Nya Guinea. Det började 1980 och efter nitton år fanns här Ordet som ger Liv. Sigmund och Ingjerd Evensen åkte till PNG med sina två barn för att arbeta som bibelöversättare. Arbetet var en spännande resa i mötet mellan kulturer, tro och människors kamp. När arbetet efter två årtionden var klart hade man haft tjugosex män och kvinnor till hjälp i bibelöversättningen. En av dessa, Aidani, blir en av de första som med sina egna händer får ta i den bok som nu är Bibeln på deras eget språk. Aidani säger denna dag den 19 september 1999:

I nitton torrperioder (år) har vi hållit på med detta arbete. Många gånger var det tungt och svårt, och vi blev väldigt trötta. Det var som att gå uppför ett halt och lerigt berg. Vi tog några steg, men så gled vi ner och var tvungna att klättra upp igen. På detta sätt klättrade vi uppför, uppför på det branta berget. Men vår Far Gud har hjälpt oss och gett oss kraft, och nu efter denna långa tid har vi slutligen nått bergstoppen. Det är därför vi har den stora glädjefesten i dag. Det är för att vår Far Gud har gjort något väldigt stort ibland oss….

Mina mödrar, mina fäder, mina bröder, mina systrar, hör på mig. Under den första tiden då vi översatte Bibeln gjorde det vi hörde och skrev inte något intryck på mig. Jag trodde att det bara hade med vårt språk att göra. Det vi skrev var bara historier. Men allteftersom jag hörde fler av de historierna förstod jag att detta var annorlunda. Orden vi översatte var söta som honung. Ju mer jag lärde mig ur Bibeln, desto mer ville jag höra, och jag förstod att dessa ord var verkliga och sanna. De var inte bara ord. Jag upptäckte att man kunde hitta det verkliga livet i det vi översatte. I dag vet jag att det som står i Bibeln är både sant och riktigt. Jag tror på det, eftersom jag har funnit det verkliga livet där. Det verkliga livet kan man finna i vår Far Guds Ord, och de sanna Orden har byggt hus inne i mig. Det var detta jag ville berätta för er.

Hela upplagan på 1400 böcker tar slut. Så entusiastiska är de för att få Bibeln. Det isolerade bergsfolket som varken hade skriftspråk eller kunde läsa eller skriva är med om världshistoria; för första gången i historien talade Gud umanakaina. Han var inte längre en utlänning för dem, skriver Evensen, och fortsätter, - De hade upptäckt att Bibeln var Guds kärleksbrev till just dem. Det träffade dem rätt i hjärtat, för det var skrivet på deras eget hjärtespråk.

I bokens Efterord skriver Per Kronlid, missionsföreståndare i Sverige för Folk & Språk – Wycliffe, att man i Wycliffe-rörelsen internationellt har arbetat med språk- och bibelöversättningsprogram i drygt 1600 språk som talas av drygt 1½ miljarder människor. Storleken på folkgrupperna varierar från åtskilliga miljoner till några hundratal personer. Av världens närmare 7000 språk är det bara cirka 400 som har hela Bibeln.

Sammanlagt är det drygt 2200 folkgrupper som har minst en bibeldel på sitt språk. Dessa utgör drygt 90% av världens befolkning. Men fortfarande finns det över 2500 språk utan ens ett påbörjat arbete. De talas av närmare 140 miljoner och är inte nedskrivna – de saknar alltså ett alfabet. Målet är att senast år 2025 ha påbörjat arbete bland alla behövande folk – något som går under begreppet Vision 2025.
 
100 i-topp-listan över språken i världen.
 
Läs mera om Folk & Språk.

Den refererade missionsboken:
Sigmund Evensen ”Orden som inte fanns – en berättelse om bibelöversättning på Papua Nya Guinea”.  Förlag LIBRIS 2005. ISBN 91-7195-743-X

Denna bok är kanske en av de allra viktigaste böckerna i genren Mission som är skriven under senaste kvartsseklet. Boken kommer att läsas av generationer och kommer att kunna jämföras med böcker som Bruce Olson ”Driven av kärlek”. – Sagt om boken: Peter Magnusson missionsföreståndare i Operation Mission.