MXp

Bönekampanj Ljus i Öster & Pingst - se Fotnot

Artikeln nedan utgörs av en Ledare skriven av Wilgot Fritzon, missionsledare för missionsorganisationen Ljus i Öster. Artikeln åskådliggör att mission kostar och har ett pris.

Ta gärna också del av ett reportaget om Cornelius Rahmn – Sveriges förste missionär i Ryssland - och om en Bönekampanj, vilka bådadera berörs i fotnoten nedan.

/DS

***

Ute på plattan gällde det att ta rätt plan. Det fanns två att välja mellan på den lilla flygplatsen i Ulan Ude vid Bajkalsjön i Sibirien. På det ena stod det ”Kras Air”. Det andra hade inget namn. Det kändes tryggare på något sätt att jag skulle åka med det sistnämnda. Fast jag är inte säker på att jag drog en vinstlott. Åtminstone inte när det gäller komforten ombord. Min avdelning i planet var fylld till tre fjärdedelar med 75 skolbarn i åldrarna tio till tolv år. Ett tjoande, ett tryckande på alla knappar och ett springande till de två toaletterna utan like. Om standarden på ryska toaletter vanligtvis är dålig, blev de små sjabbiga utrymmena knapapst bättre av 75 skolbarn!

Rysk komfort
Servering ombord är ett kapitel för sig. De små nedfällbara borden bakom varje ryggstöd tycks alla ha en tendens att luta åt något håll. Oftast som en rutschkana ner mot knäna för den matlåda och plastmuggar som serveras. De små frimärkena till servetter hjälper föga om skjorta och byxor fått sig en rundsmörjning av diverse fläskbitar eller mineralvatten. Min servett förbrukades snabbt av min sidoresenär när hon fick sig en översköljning av te.

Den som inte gillar rysk rödbetsallad, ett par mörka ganska hårda brödbitar och en hårt friterad kycklingbit med lite torrt ris, får hålla till godo med ett par stora sockriga karameller – à la ”konfetti-fruktkyss”.

Själv hade jag förmånen att hamna i en stolsrad med tre ryssar. Men den stackars ryssen framför mig fick ett elände där han satt ytterst vid gången. De två skolbarnen innanför, riktiga busungar, skulle ut och in hela tiden under dessa sex timmar. Till slut tröttnade ryssen på att resa sig varje gång. Antingen fick de kravla över hans knä eller så lyfte han dem helt enkelt rakt upp i luften från den ena sidan till den andra.

En ryss i knäet
På ett sätt drog jag nog en nitlott också när det gäller sittplats. Det trånga utrymmet för knäna mellan stolarna var ju visserligen lika besvärande för alla långbenta. Men när så den kraftige ryssen lutade sin stol bakåt hamnade han i stort sett i mitt knä. Alla stolar fungerar inte alltid så perfekt om någon trodde det. Jag försökte ha förståelse för att ryssen enbart tänkte på sig själv och hur han skulle parera busungarna. Om du någon gång trott att en Rysslandsresa skulle vara behaglig för köttet så är du välkommen ombord för att själv känna efter…

Plötsligt vattnades mina ögon ändå av tacksamhetens tårar! Jag tänkte på de första missionärerna till Burjatien vid Bajkalsjön. En av dem var svensken Cornelius Rahmn. Den 4 december år 1818 for han med sin gravida hustru och tvååriga dotter från S:t Petersburg till Irkutsk och Selenginsk.

Med häst och släde 650 mil mitt i kalla vintern. Oftast hittade de härbärgen efter vägen, men inte alltid. De 30-40 grader kalla nätterna kan inte ha varit bekväma i släden. Barnet som föddes under resan dog efter en tid…

Högt pris
Till ett högt pris såddes Guds Ord ut bland burjater och ryssar vid Bajkalsjön. Två hundra år senare har en andlig skörd kunnat börja bärgas bland den buddhistiska folkgruppen. I dag räknar man med att flera hundra burjater kommit till tro på Herren.

Hur önskade jag inte att Rahmn skulle ha fått se att deras uppoffringar verkligen var värda priset.

Så står Vitalij Kolomiets på vår senaste årskonferens och berättar i förbifarten att alla hans och även sin frus släktingar emigrerat till USA från sibiriska Krasnojarsk. Ensam i hela släkten har Vitalij på Guds direkta tilltal stannat kvar med fru och barn. Han är nu verksam i en församling som vuxit till över 1000 medlemmar!

Gud behöver dina och mina uppoffringar om andra ska kunna hjälpas. Om vi då försöker påminna oss om vad människor har satsat genom tiderna, så kanske vårt ”lidande” plötsligt känns betydligt mindre.

Läs reportaget av Världen idag om Cornelius Rahmn

Om Ljus i Öster

Om Bön för Eurasien - bönekampanj för onådda folk, se >> mera info