MXp

EN LEVANDE KYRKA

Mission är uppdraget
Mission är uppdraget. Mission är utmaningen för kristenheten. Mission är kyrkans livsuttryck. Mission är kyrkans signum. Mission är kyrka så som kyrkan är mission. Mission är nådens evangelium till dem som inte har livet med Frälsaren. Mission är kyrkans livs allt intill den dag kyrkans Herre återvänder.

Mission är levande mission. Mission är inte död mission. Mission är budskap om liv från en levande kyrka. Mission är Kristi kropps uttryck i tiden. Mission är Jesu Kristi mission. Mission är inte utbredandet av jämställdhet. Mission är inte utbredandet av demokrati. Mission är inte mänskliga rättigheter. Mission är inte pluralism. Mission är inte utbredande av fredsidéer. Mission är inte tolerans. Mission är inte humanismens världsbild där människan är alltings mål, mått och mening. Mission är inte ekonomisk utjämning. Mission är inte utplånandet av Israel och dess folk. Mission är inte mission från en döende och död kyrka.

Missionen om Guds rike – med nådens evangelium där Jesus Kristus är Gud faders enfödde son och enda vägen till frälsning till syndernas förlåtelse och den eviga förtappelsen – det är den levande kyrkans uppdrag och mission. Verklig mission med verklig funktion är den vision som Herren själv – som den Levande och Uppståndne Herre han är – gett sin Kyrka.

Kyrkohistorien
I missions- och kyrkohistorien har ondskans andemakter härjat och förvanskat för att stoppa Guds rike och Himmelrikets närvaro, framväxande och slutliga gestaltning. Ett resultat som kyrkohistorien skildrar är kyrkans och kyrkors förfall och avfall. I perioder av döende och utslocknande har kyrkans Herre skänkt besökelsetider av upprättelse och nya vägar för missionen om Himmelrikets nåd. Guds församling har sedan begynnelsen uppdraget och utmaningen att gestalta Guds rike med den mission som är Nådens evangelium – en mission om liv och nåd och frälsning från synderna

Mission är kyrkan som är Mission
Missionen den levande kyrkan har är inte det som omvärldens världsbild gestaltar. Missionen den levande kyrkan har att gestalta i att vara budskapet är av en helt annan dimension – den är den levande Frälsarens nåd och liv. Där regerar Herren ensam utan inslag av kompromisser med tiden och denna tidsålders väsende.

En levande kristenhets liv är missionen om Himmelrikets Nåd. En levande kyrka har sin enda grund i Kristus Jesus och hans nådesverk uppenbarat för oss i Guds levande Ord. En levande kyrka och kristenhet har sin grund i Jesu Kristi offer- och försoningsdöd på Golgata och i hans uppståndelse med det Nya liv han har för var och en som vill ta emot nåden. En levande kyrka lever denna mission i Kristi efterföljd, och går därför inte denna tidsålders väg med dess världsbild – utan Korsets väg.

Avfallsfrågor
Under några år på 90-talet ägnade jag mycken tid och kraft åt att stå emot och avslöja kyrkans avfall och förfall. Efter en tid gav Herren en insikt om att mitt uppdrag som efterföljare och lärjunge inte var att lägga så mycken kraft och tid åt kyrkans förfall och sekulariseringens framfart i den döende och döda kyrkan. Ögonen gick upp för mig att avfallsfrågorna kan inte få ta tid från kristenhetens uppdrag Nr 1 – missionen. Fortfarande har jag kvar övertygelsen om att Guds Ord ska rent och klart förkunnas och falsk lära ska hjorden beskyddas ifrån. Men den korta tid vi har som Herrens lärjungar och efterföljare i en levande kyrka, den tiden är där för ge våra liv åt missionen om Himmelriket och nådens evangelium. En döende och död kyrka har som huvudverksamhet inomvärldsliga frågor på sin agenda; där är allehanda verksamheter och allmänna samhälleliga projekt; där är ett ständigt navelskådande av den egna verksamheten och om hur man ska accepteras av opinionen.

Missionsfrågan
En levande kyrka lever i mission att göra evangeliet åskådligt bland människor och folkgrupper som inte fått höra om Kristus Jesus. En levande kyrka ägnar inte huvudparten av sitt liv åt humanismens agenda och dess dyrkan av demokrati, fred, jämställdhet, tolerans etc. så som den döda kyrkan gör. Avfallsfrågorna må skötas och administreras men effektivt, med minsta möjliga tids- och kraftåtgång. Ungefär som i hushållet då man bär soppåsen till sopnedkastet. Det tar inte mer än någon minut per dag, resten nav dagen ägnas åt hushållets huvuduppgifter… Så må det vara i en levande kyrka, där missionen har plats nr 1. Där ger människor sig själva åt uppdrag i Afrika, eller Asien, Mellanöstern, Sydamerika eller var än den lokala församlingen ger sitt liv och sin mission.

Vi lever i vår tid i en avgörande tid i väntan på Herrens Jesu Kristi återkomst. I denna väntan har Herren sak med sin kyrka och sitt folk. Nedan följer en utveckling om denna sak.

/DSr

***

Herren har sak mot sitt folk, ropade profeten Mika.

Herren har sak mot landets innebyggare, profeterade den förkrossade budbäraren Hosea.

”Jag har detta emot dig”, förklarade den förhärligade Kristus genom sin apostel Johannes för det nytestamentliga folket i provinsen Asien.

Och det vittnesbörd som bärs fram av de många vittnena under de senaste årtiondena betyder ovillkorligen att Herren ser ting i sin nutida församling som vållar honom sorg och smärta.

Om vi kunde fråga Mika vad det var som gjorde att Herren inte var tillfreds med sitt folk på den tiden, skulle han peka på deras vidskepelse, deras avguderi och idoldyrkan, deras tomma formalism, deras orättfärdiga affärsmetoder, deras våldsbenägenhet, deras ruffel och svindleri – och allt detta trots Herrens handlande med sitt folk. ”Jag förde dig upp ur Egyptens land, ur träldomshuset befriade jag dig”.

Om vi kunde fråga Hosea vad det var som tvingade Herren till att söka sak med landets innebyggare skulle han räkna upp ting som brist på sannfärdighet, brist på godhet och omsorg, brist på gudskännedom. ”Man svär och ljuger, mördar och stjäl och begår äktenskapsbrott.” Man förkastade Guds lag och skar av banden med sitt ursprung.

Om vi kunde fråga Johannes vad det var som vållade Herren sådant bekymmer för några av för församlingarna i Mindre Asien skulle han upprepa Andens ord till dessa församlingar: Du överger din första kärlek, du skaffar dig lärare som lär ut förvända ting, har namn om dig att du lever men är död, är ljum, liknöjd och självbelåten.

Och vad säger nu dessa moderna profeter och vittnen om anledningarna till Herrens fortsatta missnöje? Lyssna till några av dessa röster i det att de jämför den fallna församlingen av idag med Nya testamentets kristendom och dess härlighet och identifierar några av de anledningar till att dessa moderna ljusstakars guld har omvandlats till usel brons och mässing och dess låga strypts till en flämtning.

Man reverserar Guds prioritering av mognande karaktär och kristuslikhet och sätter verksamhet och framgångsideal främst.
Man vill inte veta av korsets och självdisciplinens väg.

Man avvisar den Helige Andes plats i församlingsliv och tjänst.

Man saknar andligt omdöme och prövande förmåga.
Man populariserar, och förbilligar därmed kristen tro.
Man fragmenterar kristna i organisationer, målgrupper, intressekategorier, trosriktningar, tradition och trend.

Man förväxlar begreppen volym och storhet.
Man befäster gapet mellan lekmän och ledarskap.
Man böjer sig villigt för penningens tyranni och väljer in världens metoder för att hantera finansiering.

Man lämnar sin oförmåga att vara verksam faktor i förhållande till mörkrets makter utan avseende.
Man har ingen förmåga att förstå tiden och trenderna och sätta sådan förståelse i relation till Guds eviga syften.

Man räds det tunga arbetet med att låta den andliga insikten växa i omfattning.
Man saknar iver att gemensamt söka Herrens ansikte.
Man saknar känsla för nödvändigheten att sträva mot målet – andlig mognad i Kristus.

Men han som prövar hjärtans uppsåt, det trofasta vittnet, han som fostrar dem han älskar, han är hoppets Gud och den förlossare som sionsfolket väntar. Därför kan dessa vittnen också anvisa väg som förebilder och genom sina ord till ett återupprättande av de gyllne ljusstakar med dess klart brinnande ljus som Herren avsett att vara Andens redskap.

Med utgångspunkt i satser av detta slag ska vi låta texter gå ut under rubriken ”Herrens sak” för att skaffa utrymme för ett bedjande som behagar Herren och som öppnar för hans eviga rådslut.
Låt oss be om en förberedelse av hjärtan och sinnen,
till läshunger, till prästarbete som verkar omvändelse,
till mognande i förståelsen av Herrens sak.

Lars Widerberg