Bild: Picture Crosses Calvary - See: Grace Community Church

VISSTE DU
... att det kinesiska tecknet för “kom” är en korsfäst man mellan två andra korsfästa. Detta kinesiska skrivtecken är förmodligen 5000 år gammalt. Levande Gud låter sig inte vara utan vittnesbörd.

H.E. Wislöff skriver nedan om den kortaste väg som finns. Det är den väg som är grundad på Golgata. På Golgata är grunden för frälsningen. På Golgata grundlades väg och bro till levande Gud. På Golgata grundades enheten mellan Gud och människa, och enheten mellan de kristna; den kristna enheten.

***

Du tycker ofta att Gud är så långt borta. Ropar du, svarar han inte. Läser du Bibeln, finner du honom inte. Med alla dina ansträngningar lyckas du inte få kontakt med Gud.

Du känner att det är ett svindlande avstånd mellan Gud och dig. Han bor i ljuset – du i mörkret. Han är bara god – du är ond alltigenom. Han är fullkomlig, ren och helig – du är full av brist, oren och syndig.

Jag har något att säga dig i dag: Den kortaste väg som finns är vägen mellan en syndare och Gud!

Ett ord är nog!

Tänk på rövaren på korset. Han bara bad: ”Herre, tänk på mig, när du kommer i ditt rike.” Det var nog. ”I dag skall du vara med mig i paradiset,” sade Jesus till honom.

Det som är avgörande är nämligen ditt hjärtas inställning till honom. Behöver du honom, vill du till honom, vill du överlåta dig till honom, ja, då är han närmare dig än luften som omger dig. Han frågar inte om du förmår att omvända dig, att tro, ångra, bedja o.s.v.

Han tar det hjälplösa in till sig. Han frälsar den som har en förkrossad ande. Du mäktar inte att svinga dig upp till Gud. Men han kommer till dig! Han skapar tron i ditt hjärta. Han verkar det nya livet i dig.

Den kortaste väg som finns, är vägen mellan dig och Gud. Då finns hopp även för dig.

Vänd nu din trötta blick mot honom. Säg bara detta enda ord: ”Ta mig, käre Jesus, som jag är. Jag vill komma till dig!” och så gör han resten.

---

Detta frälsningens och nådens under är grundad på Golgata. Enheten mellan Gud och människa är i Kristus Jesus grundad i försoningens verk.

Enheten mellan de kristna som Jesus ber om i Joh. 17 ”att de må vara ett” är grundad på Golgata. När aposteln uppmanar oss att ”Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten”, så är den grundlagd på Golgata och finns där som något vi ska bevara.

Källa: Brevet från Litteraturmissionen - 2005:2

God´s Great Ambition
by Dan & Dave Davidson & George Verwer


 
George Verwer says in the Foreword:
This Unique book of spiritual dynamite needs to be read and prayed over by people around the globe…

Read an Extract below from this book Gods´s Great Ambition, p. 12-13.

Dag Selander

***

No one understands Scripture unless it is brought home to him,
that is,
unless he experiences it. 
- Martin Luther

IT’S ESTIMATED THAT HUNDREDS OF PEOPLE SHARE THE SAME BIBLE
IN CHINA’S UNDERGROUND CHURCH.

...I carried you on eagles’ wings and brought you to myself.
Now if you obey me fully and keep my covenant,
then out of all nations you will be
my treasured possession...
- Exodus 19:4,5

In our lifetime, wouldn’t it be sad
if we spent more TIME
washing dishes or swatting flies or 
mowing the yard or watching sitcoms...
than praying for world missions!   
- Dave  Davidson

For the LORD your God is a consuming fire, a jealous God. 
- Deuteronomy 4:24

---

Read more from >> God´s Great Ambition

***

Kapitel 1
Den himmelska vägens faktum och natur

I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden. De som talar så visar därmed att de söker ett hemland. Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit. Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem. Hebr 11:13-16.

Någon tid innan dessa tankar ordnats till att förmedlas gav jag mig ut på landet för att få ro till att vända mitt hjärta till Herren och hans ord. Tidigt en morgon tycktes det som om himlen öppnades och allt blev levande, tankegångarna lät sig fångas på ett förunderligt sätt i en enda sats - Pionjärer på Himlens vägar.
Detta summerar de verser vi just läste, och när vi nu ska ägna tanke åt och försöka säga en del om Himlens väg är det just vid begreppet pionjär som vi lägger största vikt. Det är nödvändigt att börja med att åtminstone någorlunda granska den himmelska vägen som sådan, men jag upprepar att det är själva denna märkliga företeelse som vi kan beskriva med orden föregångare, vägröjare och pionjär som jag tror Herren ställer fram i första rummet och som vi just därför måste ta till oss.

Jorden relaterad till Himlen
Bibeln börjar med himlen; ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord” - inte ‘jord och himmel”, himlen, himlarna kommer först. Bibeln slutar med ord om den heliga staden, det nya Jerusalem som kommer från Gud ut ur Himlen, Upp 21:2. Just så som Himlen står där i början och också i slutet så kommer allt däremellan, allt detta som gudsordet talar om från början till slut, från Himlen och finns där för Himlens skull. Naturens ordning speglar i detta avseende den ordning som råder i det andliga. Himlen styr jorden och det jordiska, och det jordiska måste svara upp mot det himmelska. Det är Himlen som är det yttersta och slutgiltiga: varje företeelse måste hämta ljus från Himlen, stå med ansvar inför Himlen och se till Himlen för sin existens. Detta är summan av Guds Ord, skrifternas hela innehåll.

Denna värld, denna jord är inte lämnad ensam och utan relation. Hur viktigt det nu är i det gudomliga händelseschemat - och det är med all visshet av stort himmelskt intresse; den viktigaste händelsen i universum ägde rum på vår jord: Gud kom hit i mänsklig gestalt. Han har levt här och har gett sig själv för denna värld. De eviga rådslagens drama gäller denna jord, den är inte ställd åt sidan, inte ensam. Den har blivit sammanlänkad med Himlen och all dess betydelse har sitt ursprung i denna relation. Den hämtar sin betydelse ur sin relation till något som är större än den själv - Himlen.

Bibeln lär att Gud bor i Himlen. Den deklarerar att Gud är i Himlen, Pred 5:1. Den lär att det finns ett system, en ordning i Himlen som är av sann och slutgiltig karaktär. Det är endast genom ett tillägnande och en tillämpning av den himmelska ordningen här på jord som alla Guds rådslut når sin fullbordan. Kristus kom hit från Himlen och återvände dit. Den kristne föds, som Guds barn, ovanifrån, från Himlen och har sitt livs centrum i Himlen. Och detta liv fulländas i Himlen. Församlingen, Guds mästerverk, har himmelskt ursprung och kallelse och den är bestämd för Himlen. I allt detta och mycket mer är det Himlen som har makten, Dan 4:23.

Guds folk knutet till Himlen.
All fostran, hela vår upplevelse och personliga historia som Guds barn är knuten till Himlen. Detta är en av de saker vi måste se på något mer i detalj. Låt det vara sagt och låt det vara klart att hela vår personliga fostran och utveckling som Guds barn är knuten till Himlen - och jag tänker inte enbart på det faktum att vi är på väg till Himlen. Vi är sammanlänkade med himmelriket genom födelse, genom dess försorg och genom evig kallelse.

All vår fostran är sammankopplad med Himlen. Du och jag måste lära oss hur Himlen gör saker. Vi måste lära oss vad Herren menade när han sa: ”Ske din vilja, såsom i Himlen så ock på jorden”, Matt 6:10 - ett omfattande stycke som täcker all fostran av ett Guds barn i den bön som begynner med ”Fader vår som är i Himlen”. Så som det är i Himlen så måste det också vara här. En hel livstids fostran och drastisk övning fordras för att den överensstämmelsen ska slå rot.

Böckerna i Gamla Testamentet var de första kristnas bibel. När vi gång efter annan läser ett ”som det står skrivet” eller ”för att det skulle uppfyllas” i Nya Testamentet refererar de satserna till det Gamla Testamentet. Det Gamla Testamentet var de enda skrifter, den enda Bibel de första kristna hade under de första årtiondena. De hade inte vårt Nya Testamente. För dem var det Gamla Testamentet den Bibel som de ständigt hämtade material från och refererade till för att exemplifiera den kristna erfarenheten. Hebreerbrevet, som vi citerade till att börja med, är just detta. Från början till slut är det fyllt av Gamla Testamentet. Här används det Gamla Testamentet oupphörligen till att illustrera och föra fram det andliga livets mening så som den nytestamentlige kristne bör se det.

Pilgrimsfärd efter Himlens sätt
Varje del av Gamla Testamentet visar oss på en pilgrimernas hållning efter Himlens sätt. Låt oss börja från början. Guds tanke för skapelsen var den att en sådan harmoni skulle finnas mellan himmel och jord att Gud skulle kunna vistas här med behag, i glädje och i ro så som han kan i sin himmel. Han skapade jorden för sitt välbehags skull. Han gjorde den åt sig, han gjorde den för att kunna komma och gå med fullständig tillfredsställelse, vila och glädje. Den första bild som möter oss visar Gud som med glädje vandrar i den värld som han skapat. Han gjorde den. Den var hans verk och det berättas för oss att han vilade när han var färdig. Han fann ro i sin skapelse.

Harmonin mellan himmel och jord gick förlorad i syndafallets tragedi, mellan dem finns nu den djupaste motsättning. Denna värld befinner sig i konflikt med Himlen. Allt på denna jord har förändrats. Gud finner inte längre någon glädje i att vandra här. Hans närvaro här är via vittnesbörd, inte i fullhet - vittnesbördet säger att detta är hans rättmätiga vistelseort, vittnesbördet slår fast att ”Jorden och allt som uppfyller den tillhör Herren”, Ps 24:1, vittnesbördet visar att han gjorde den för sitt behags skull. Men Gud är här endast via vittnesbörd, han sätter spår och märke. Han ger oss säkra tecken, han låter i sanning vittna om sig men hans fullhet dröjer.

Gud befinner sig utanför denna värld och konflikt råder mellan Himlen och Jorden, och även om det finns ett vittnesbörd här så finns detta vittnesbörd här samtidigt som det inte finns här. Det befinner sig utanför. Det kärl som bär vittnesbörd om Guds närvaro är något som inte hör hemma här. Det har ingen fast boning här, ingen fast stad. Det finns ”i” men är inte ”av”. Kärlet vandrar i främlingsskap i denna värld. Så har det varit sedan syndafallet.

Varje del av historien om de gudomligt gripna och märkta verktygen ämnade för detta vittnesbörd, antingen de är enskilda individer eller de utgörs av ett kollektiv, är en berättelse om andligt vägröjande och stigfinnande efter Himlens sätt. Får du tag om tanken? Låt mig säga det igen. All historia om de kärl som är gudomligt utvalda och uttagna till att bära vittnesbörd om Gud, de enskilda såväl som de samverkande, är historia om pionjärer som bryter mark, söker väg, gör något som är nytt mot den här världens bakgrund, forskar i och gör upptäckter av Himlens väsen. Pionjärer på himlens vägar - hur mycket historia och upplevelse ligger inte i en sådan sammanfattning.

Pilgrimer dras till Himlen
Låt oss se på ett eller två av uttrycken för denna pionjärkallelse. Först av allt, de som har tagit emot Himlens kallelse, som har märkts och gripits för att tjäna Himlens syften finner att deras inre andliga dragning och gravitationscentrum har ändrats och överförts från denna värld till Himlen. I det innersta vilar en kraftfullt rotad förnimmelse av att man inte hör hemma här, att denna värld inte är vår viloplats, att detta inte är vårt hem och att världen inte verkar tilldragande.

I pionjärens ande pågår en konflikt med det som hör till världen. Innerst finns känslan av att vara på kant med den och att inte kunna acceptera dess väsen. Låt det sägas igen, innerst och andligt har gravitationscentrat förskjutits från världen till Himlen. Känslan följer med födelsen ovanifrån och den är det främsta tecknet på Himlens kallelse, den första effekten, det första resultatet av kallelsen från höjden. Vi återvänder till detta något senare.

Denna förskjutning är det verkliga provet på nyfödelse. Naturligtvis gäller det varje enkelt Guds barn. Den första förnimmelsen som nyfödelsen förmedlar är att den inre dragningen ändras. I det inre har vi överförts från en värld till en annan. Det som vi fram till denna punkt har varit naturligt knutna till har måst släppa sitt grepp - det är inte längre vår värld.

Uttryck det på det ena eller andra viset, detta är förnimmelsen och om den inte finns kommer bekännelsen till Jesus Kristus att verka oäkta. Denna känsla av ett nytt inre gravitationscentrum måste växa och ständigt växa och göra det omöjligt för oss att acceptera världen i någon form. Återigen låter jag det bli sagt; detta är provet på vårt andliga mognande, på vårt pilgrimsvandrande, på våra framsteg. Men detta är ändå elementärt.

Himlens domän okänd för oss i det naturliga
Återigen, detta andra område, denna medvetenhet som nu har infunnit sig i våra hjärtan, denna dragning till det som hänt i vår ande är helt och hållet okänt för oss i det naturliga. Det skiljer sig fullständigt från det ordinära - annorlunda, obekant och outforskat. Det betyder inget att många har begynt vandra och gått långa sträckor på dessa vägar, för varje individ är det en helt ny värld och man kan endast lära känna den genom erfarenhet. Vi kan skaffa oss en uppfattning om värdet av den vägen genom andras erfarenheter - och vi tackar Gud för dessa inblickar - men alla deras erfarenheter för inte oss ett enda steg längre på vägen. För oss är den ny, helt ny och främmande. Vi måste lära allt om den från början.

Detta gör att pionjären får gå ensam - detta är ju innehållet i allt som hör pionjären till. Ingen kan lämpa över ett arv till oss. Vi måste skaffa oss vårt eget i den världen, främmande och okänd som den nu är med sitt krav på en ny konstitution, ett nytt förhållningssätt i enlighet med dess väsen, med handlag och duglighet som inte finns naturligt hos oss. Ingen kan utforska Guds djuphet, Job 11:7 - vi har ingen sådan kapacitet. Den måste födas in i oss från ovan. Vi måste göra dessa upptäckter var och en på egen hand. Vi måste var och en lära oss att se Gud i varje del utifrån hans egen önskan att dela gemenskap med våra hjärtan.

Ljus kanske kommer via vittnesbörd, Ordet ger kanske ljus, hjälp infinner sig kanske genom något råd, vi får kanske inspiration genom dem som har tagit sig igenom och gått före men i slutändan måste vi skaffa oss vår egen andliga jordlott in det himmelska landskapet, skaffa besittningsrätt, odla upp den och få den att bära frukt. Du vet att detta är sant, att du måste färdas den vägen. Du är tvungen att ta reda på allt detta på egen hand.

Vi längtar alla efter att någon ska plocka upp oss och bära oss igenom med hjälp av deras erfarenhet. Gud tillåter inte sådant. Om vi verkligt och faktiskt befinner oss på Himlens väg, om vi inte bara tog ett par steg och sedan satte oss eller gav upp, om vi är i rörelse på Himlens väg då är vi pionjärer. Det kommer att finnas ett vittnesbörd om den vägens värde som andra kan dra nytta av därför att vi gick som pionjärer. Men var och en måste göra dessa upptäckter till sina egna och det är alltid bäst så. Sist och slutligen finns det inget som man kan tillägna sig i andra hand i det andliga livet.

Konflikt och kostnad följer pionjären
Vi tar fram ett tredje kännetecken på pionjärens erfarenhet. Allt vägröjande sker till stor kostnad och en hel del lidande, och eftersom vandringen är av andlig karaktär är kostnaden av inre karaktär.
Handfallenhet, att stå perplex. Ja, handfallenhet. Jag har läst en översättning av ett stycke skrivet av vår vän Watchman Nee. Han säger följande: ”Det fanns en tid då jag hade så stora tankar om det kristna livet att det var helt omöjligt att tänka sig en kristen som handfallen och rådlös. En nedslagen, nedstämd kristen - helt fel. En förtvivlad kristen - det måste vara fel, vad slags kristen är det? Och när jag läste om Paulus som sa att han stod rådlös, med bekymmer och förtvivlan så utgjorde det ett stort problem för mig i ljuset av hur jag trodde att en kristen skulle vara. Men jag var tvungen att ta till mig att det inte alls var konstigt.” Ja, en kristen, och en sådan kristen som aposteln Paulus, perplex, nertryckt och förtvivlad. Det är pionjärens väg.

Att stå perplex. Vad står denna handfallenhet för? Den uttrycker ett behov av en kapacitet och fattningsförmåga på ett område där det för närvarande är tomt. Det finns något där som ligger bortom din förmåga. Det betyder inte nödvändigtvis att du kommer att brottas med just denna brist alltid och på samma sätt. Du kommer att växa och skaffa dig insikt där du nu är rådlös. Men handfallenheten kommer i det stora hela att bestå därför att Himlen är så mycket större än denna värld, så mycket vidare än det naturliga livet och vi måste växa och växa än mer. Handfallenhet är pionjärens lott.

Svaghet. Watchman Nee frågar: ”En svag kristen som talar om sin svaghet? Vad slags kristen är det?” Paulus har mycket att säga om svaghet och om sin egen svaghet - och menar naturligtvis att det finns ett annat slags styrka som inte kommer ur ditt eget, en styrka som måste upptäckas, en styrka som vi inte känner på naturlig väg. Detta är pionjärernas väg: att nå fram till en visdom som är bortom vårt eget och som för tillfället lämnar oss att stå perplex; att nå fram till en styrka som är bortom vår egen och för tillfället innebär att vi står svaga i oss själva. Vi lär, det är det hela. Det är pionjärens väg, och den kostar på.

Kostnaden tas ut invärtes i denna sak som i många andra.

Om nu detta är något som hör det invärtes till hör det samtidigt till det utvärtes. Hebreerbrevet är fullt av dessa båda aspekter av pilgrimsfärden. ”Alla dessa... bekände sig vara gäster och främlingar på jorden”, Hebr11:13. Det var en andelivets färd, en överfart från det jordiska till det himmelska som aposteln skrev om. Där fanns den sida som speglade det inre. Men det fanns också en sida som hörde till det yttre livet, och så är det också får oss.

Om naturen lämnas åt sig själv pekar dess allmänna trend nedåt. Lämna saker att sköta sig själv och genast bär det nedåt efter hela linjen. Är inte detta sant? En vacker trädgård blir till vild ödemark och till kaos på ingen tid om man upphör att vaka i den med ordnande hand. Detta stämmer in på vårt andliga liv - dragen mot det jordiska, alltid en önskan att slå sig till ro, måste få slut på strid och konflikt, ständiga försök att slippa undan stressmoment i det andliga livet.

Församlingens hela historia är fylld med exempel på denna tendens att vilja slå sig till ro i det jordiska och låta sig formas efter det världsliga, att bli accepterad och vinna i popularitet och att skaffa undan konfliktens element i pilgrimsvandrandet. Detta är trenden och tendensen i allt. Därför kostar det att vara pionjär, både i det inre och i det yttre.

Du kommer att vara på tvärs med varje religiös trend. Se igen på brevet till Hebreerna. Trenden där bar neråt och bakåt mot det jordiska för att göra den kristna tron till ett religiöst system med alla yttre arrangemang, former, ritualer, skrudar, till att beskådas och tilltala sinnena. Det utgjorde en stark dragning på dessa kristna, det tilltalade det själsliga och naturliga, men brevet manar dem att lämna allt sådant bakom och gå vidare. Vi är pilgrimer, vi är främlingar, det är det himmelska som spelar roll - du minns det sammanhang som talar om att vi har kommit till det himmelska Jerusalem - Hebr 12:18-24.

Men det kostar och är fyllt av smärta att stå emot det religiösa system som har slagit sig ner här. Det är mycket mera kostsamt att göra detta än att stå upp emot världen i dess ohöljdhet. Det religiösa systemet är ofta mycket mer skoningslöst, grymt och bittert. Det låter sig drivas av en sådan tarvlighet, av allt föraktligt, av sådan fördomsfullhet och misstänksamhet som man inte ens finner bland hyggligt folk i världen. Det är kostsamt att vara på väg till Himlen, det är smärtsamt, men sådan är pionjärens väg, så är det nu en gång för alla. Brevet säger som en huvudpunkt: ”Låt oss därför gå ut till honom utanför lägret”, Hebr13:13 - och jag lämnar det till er att avgöra vad slags läger det talas om. Det handlar i varje fall inte om världen. ”Hos honom utanför lägret” innebär misstänksamhet och uteslutning.

I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat: men de såg det i fjärran och hälsade det. Är inte det en pionjärs sätt att se - ser alltid saker på håll och hälsar dem även om de skulle ligga bortom detta livs korta dagar, alltid välkomnande förverkligandets dag. De bekände att de var gäster och främlingar. De som talar så visar därmed att de söker ett hemland. Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit. Men nu längtar de efter ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud. Gud skäms inte för det folk som ger sig ut på pilgrimsfärd med honom för hans sak. Han kallar dem sina egna och han låter sig kallas ”deras Gud” - och han har ställt i ordning en stad åt dem. Hebr 11:13-16.

Detta är en underbar sammanfattning. ”Alla dessa” - vilket omfattande ”alla”! För alla dessa gäller att de hade sett något. Och dessa som hade sett kunde sedan inte komma till ro under hela sin livstid. De förblev pilgrimer, de tillät sig ingen vila. Detta fanns hos dem, i dem, som det oseddas ständiga maning. Himlen måste lägga ner det i oss för att vi ska kunna ta oss till Himlen. Finns det hos dig?

Vi ser allt klarare att detta utgör nyckeln till allt, det förklarar allt. Det är garantin - välsignad vare Gud för det, om bara fler bland Guds folk förstod det i all större mått - det är garantin för att allt av längtan, vånda och sökande fött av Guds Ande ska nå sin fullbordan.

Hungrar du? Längtar du? Vandrar du utan tillfredsställelse? Det är i sig en profetia om det kommande. Är du nöjd? Har du slagit dig till ro? Ser du kortsiktigt och snävt? Klarar du att bara hålla på här? Accepterar du det som är? Om det är så kommer du att få vara kvar däri och inte kommer du långt med det. Gud kallar sig själv pilgrimernas Gud. Han är pilgrimernas Gud; och låt oss då skilja bort pilgrimsfärdernas idé från oss och försöken att peka ut Himlen som geografisk position - det finns en Himlens ordning som hör pilgrimer och pionjärer till och som sådana berörs av och formas av dagligen. Denna Andens ordning är så utomordentligt verklig, låt oss be Herren att lägga ner pilgrimsordningen djupt i våra liv.

Du kommer att nå punkter på vandringen där du ser tillbaka på avsnitt i ditt andliga liv vilka var så underbara och så laddade att du trodde att du nått det fulländade. Dessa avsnitt kommer att se ut som om de inte innehöll något av verkligt värde, bara barnslighet. Det du läste då kommer du att rata och fråga dig hur du alls kunde få ut något ur det. Missförstå mig inte - jag pekar inte ut något som vore det fel, det som upplevdes var nog så gott vid den tidpunkten men du har mognat , du måste få tag på något mer.
Vi borde växa ur saker hela tiden, vi borde sträva bortom. Vi borde vara ”Folket Bortom”. Detta är förmodligen betydelsen av ordet Hebré. Detta brev kallas brevet till Hebreerna och det talar om pilgrimer och främlingar. Om ordet Hebré betyder en person från bortom så är vi folket från bortom. Vårt hem finns bortom, vår dragning för oss bortom. Vi är pilgrimer här, pilgrimer på väg bortom.

Må Herren låta detta vara till hjälp, och å ena sidan föra oss ut ur slappheten och den falska känslan att vara tillfreds, ut ur den opassande längtan att komma till ro här och å andra sidan se till att vår blick fästs vid och vårt hjärta vänds till dem som gick före, som såg och tog emot, som där det var nödvändigt dog i tron.

---
 

Slut del 1(8)

THEODORE AUSTIN-SPARKS och hans texter ”Pionjärer på Himlens väg” och ”I Kristi Skola” presenteras här nedan, och vi på Mission Xp [M’Xp] kommer att publicera texterna med början denna första adventsvecka. De kommer att återfinnas under Kategorin Intercessors Network.

Det finnes en rad författare och predikanter vars texter borde klädas i svensk språkdräkt, men vi nämner nu dessa. Theodore Austin-Sparks, Jessie Penn-Lewis, Andrew Murray, Art Katz och Aiden Wilson Tozer.”

Så sägs det i en artikel från
Bönehus Norden i adventstid 2005.

Vidare informerar texten: En av de uppgifter som varje bönehus tar sig an är det bedjande som banar väg åter till Guds bok, till hans ord och de texter som med ackuratess, värme och skärpa utlägger ordet. Vi har tagit oss för att översätta text som uppfyller dessa enkla kriterier och vill be er uppmärksamma detta.

Vi arbetar just nu med:
Andrew Murrays utläggning av Hebreerbrevet, ”I det allra Heligaste”.
Jessie Penn-Lewis, ”Korset i centrum”.
Art Katz, ”Apostolisk grund”.
Austin-Sparks, ”Andlig mognad”.
 
Två av Sparks många texter finns översatta till svenska: ”Pionjärer på Himlens väg”, åtta kapitel om den kristna uppgiften.
 
Som alla Sparks skrifter innehåller denna en noggrann nedteckning av hans undervisning från en konferenssituation.

Ett litet utdrag:
Guds folk knutet till Himlen
All fostran, hela vår upplevelse och personliga historia som Guds barn är knuten till Himlen. Detta är en av de saker vi måste se på något mer i detalj. Låt det vara sagt och låt det vara klart att hela vår personliga fostran och utveckling som Guds barn är knuten till Himlen - och jag tänker inte enbart på det faktum att vi är på väg till Himlen. Vi är sammanlänkade med himmelriket genom födelse, genom dess försorg och genom evig kallelse.
All vår fostran är sammankopplad med Himlen. Du och jag måste lära oss hur Himlen gör saker. Vi måste lära oss vad Herren menade när han sa: ”Ske din vilja, såsom i Himlen så ock på jorden”, Matt 6:10 - ett omfattande stycke som täcker all fostran av ett Guds barn i den bön som begynner med ”Fader vår som är i Himlen”. Så som det är i Himlen så måste det också vara här. En hel livstids fostran och drastisk övning fordras för att den överensstämmelsen ska slå rot.
 
”I Kristi Skola”, åtta kapitel om Andens formande av Kristus i oss.
 
David Wilkerson skrev i sitt förord till ”I Kristi skola”:
Det var under en period av intensiv andlig hunger som jag uppmärksammades på Sparks skrifter. Min vän, Leonard Ravenhill, bad mig läsa ”The School of Christ”.
Detta är en bok som du kommer att läsa många gånger. Det var under en tredje läsning som jag fullt ut kunde greppa dess innehåll. Den har påverkat mitt predikande, mitt sätt att förhålla mig till livet och fördjupat min hunger efter korsets frihet.
 
Dessa båda texter sänds på begäran som e-post text eller som MS WORD fil via e-post.
Texten finns också att få som ”gammaldags” läsning i pappershäftets form. Beställ och ge bort till verkliga läsare och bedjare.  Skriv och beställ: E-postadress
 
Vill du hjälpa oss att korrekturläsa, skriv och tala om. . .
Vi är i stort behov av sådan hjälp!
 
Vi kan inte låta bli att sända en liten biografisk notering om Austin-Sparks:
 
NÅGOT OM THEODORE AUSTIN-SPARKS
Det står klart när man läser Austin-Sparks texter att de förmedlar väldigt lite information om honom själv eller om hans liv. Istället ligger fokus på Kristus och hans liv – och vårt liv i honom. Uppmärksamheten leds hela tiden bort från budbäraren till den som är budskapet. Vi predikar inte oss själva, utan Jesus Kristus som Herren, och oss som era tjänare för Jesu skull, 2 Kor 4:5. Men, för dem som är intresserade av budbärarens jordiska liv och Guds arbete med honom har följande sammanställts för att ge en enkel översikt.
 
Mr Sparks, som han med värme kallades och var känd, föddes i London 1889. Han lärde känna Kristus som tonåring och blev med tiden baptistpredikant. Hans kallelseinriktning fick en markerat annorlunda utformning när en fysiskt betingad kris förde honom till en punkt vid vilken hans liv bröts sönder. Vid detta tillfälle befriade Gud honom också från de fördomar han burit på gentemot allt som var relaterat till ett djupare liv med Herren. Detta resulterade i att han slöt sig till Jessie Penn-Lewis för att tjäna de troende i deras andliga växt. Detta blev hans livsuppgift och den kostade honom hans goda rykte i samfundscirklar i England.
Han hade sin hemort i sydöstra London, Honor Oak Christian Fellowship, vilket också var den plats där Watchman Nee träffade honom och hade sin gemenskap när han besökte England. Det har sagts att Watchman Nee såg Austin-Sparks som sin andlige mentor, och deras gemenskap var rik och fruktbar.
 
Allteftersom Sparks undervisning fann lyssnare bland dem som törstade efter Kristi fullhet, öppnades dörrar världen runt för hans budskap både i talad och skriven form. Många av hans konferenser spelades in på band. Dessa är fortfarande tillgängliga och distribueras utan kostnad av en gemenskap i södra USA. På samma sätt förhåller det sig med hans många och rika texter. Han hävdade att det som givits honom av Guds Ande skulle delas fritt och för intet i Kristi kropp. Därför tillät han inte att hans material hamnade under copyright eller bjöds ut till försäljning.
 
De flesta av hans böcker publicerades först kapitel för kapitel i en tidskrift som heter ”A Witness and a Testimony” och som Sparks kallade ”denna lilla skrift”. Han var redaktör för tidskriften som gavs ut från 1923 till hans död 1971. På första sidan fanns följande deklaration:
Målsättningen för tjänandet genom denna lilla skrift, som ges ut varannan månad, är att biträda i den gudomliga intentionen beskriven i Ef 4:13: ”tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus”. Den är inte länkad till någon ”rörelse”, ”organisation”, ”mission” eller till någon särskild grupp kristna, men är ett enkelt betjänande av alla de heliga.
Den sänds ut med bön och hopp om att resultatet blir ett rikare mått av Kristus, ett rikare och större mått av andligt liv under det att Guds församling förs in i ett allt konkretare närmande till hans uppenbarade vilja i fråga om dess väsen, på det att församlingen må bli allt bättre utrustad och använd av honom som ett vittnesbörd bland nationerna, och för att fullständiga sin egen numerär genom frälsandet av dem som fortfarande ska läggas till av Herren.
 
Sådan är också vår ambition, några personer som vunnits för den rika, varma och rofyllda presentation av Jesus som vår tros hövding och fullkomnare, vilken Sparks, som en pionjär bland pionjärer bar med sig.

Vi gläds åt den språkdräkt som han använde för att förmedla något av den oerhörda uppenbarelsens rikedom som Herren hade förlänat honom. Hans ordrikedom och fraseologi som tycktes växa fram spontant vid pulpeten under Andens ledning bar med sig en omedelbarhet och närhet som också i den lästa textens form betjänar djupt och innerligt.
Med den djupaste respekt för uppgiften och med insikt om det ansvar varje läsare ställs inför i Sparks texter ber vi om mycket nåd till ett formande av kärl som kan bära med sig ett rikt vittnesbörd om Himlens väg, om vandringen i ett nytt väsende, i liv.
 
Nåd och frid,
Lars Widerberg

---

Bild: Bibelskolan.com / Eva Spångberg skulptur

TVÅ ÅSNOR... - VARFÖR?
Författaren och träkonstnären Eva Spångberg skriver i sin bok JAG EN ÅSNA i kapitlet om Ungåsnan:

Jesus red på en ungåsna, dvs en åsna som var åtminstone fyra år gammal. En ungåsna kan man rida på men inte ett föl. Det är inte konstigt att Jesus kunde rida på denna ungåsna som ingen förut hade ridit på. Åsnor behöver man inte rida in på samma sätt som hästar.
Det måste ha någon mening när det står att det var två åsnor lärjungarna skulle hämta och då säga: "Herren behöver dem."
Jag har tolkat det så, att vi gamla, bildligt talat, är arbetsåsninnor (i NT 81 står det "lastdjur"). Ungåsnorna är naturligtvis våra ungdomar. Och Herren behöver både oss gamla och våra ungdomar. Ofta är det så, att en ung åsna gärna följer en äldre. Då är ungåsnan mycket tryggare. Av det kan vi lära oss att det är viktigt att vi som kristna umgås med varandra, äldre och yngre.

På webbsajten Bibelskola.com kan du läsa hela Eva Spångbergs bok om 22 kapitel >> JAG - EN ÅSNA

Det Eva Spångberg skriver om generationerna är ett ord till oss i Den svenska kristenheten där Herren vill upprätta relationerna mellan generationerna. Eva Spångberg är med sitt liv och sin gärning - och i sitt författarskap enligt ovan - verkligen med i en unga konversation; det är helt klart, eller hur, Generation X, m.fl?!

/DS

´Jesus on the Cross´ by Rembrandt. Canvas on panel, 1631. Le Mas d´Agenais, parish church. 
Bild: BiblePictureGallery

SVENSKA KYRKAN VÄLSIGNAR SYND
- DAGS FÖR VÄGVAL

Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Det är ett av orden i Bibeln som ger en kort beskrivning av vad Evangelium är. De Goda nyheterna, Evangelium, är att det finns nåd och förlåtelse för synd. Men synd utan nåden och förlåtelse leder till död och evig död.

Svenska kyrkan har beslutat att välsigna synd, vilket strider emot all hittills känd kristen troslära och biblisk undervisning. Svenska kyrkan välsignar nu synd med kyrkomötesbeslut, och förvånar majoriteten av den globala kristenheten. Genom detta beslut har denna kyrka överträtt bibliska principer och överskridit andliga och moraliska gränser och därmed svikit sitt egentliga uppdrag. Denna kyrka har nu helt och fullt lierat sig med ett samhälle och en opinion som förnekar existensen av synd. Sverige har med sitt kyrkomötesbeslut överskridit en historisk gräns, vilket kommer att få långvariga och förödande konsekvenser.

I denna situation befinner sig nu kristtrogna och lärjungar inte bara i Svenska kyrkan utan i hela Den svenska kristenheten inför ett vägval: att säga Ja eller Nej till det som Bibeln undervisar om synd och Nåd. Att förkunna ett Nådens Evangelium utan att synden erkänns och döms för vad den är, det är en omöjlighet. Den kyrka som menar sig förkunna ett evangelium utan att det omfattar syndens verklighet, dess innebörd och konsekvenser, den kyrkan förkunnar ett falskt evangelium.

Det innebär att kristenheten i sin helhet – när nu en del av den välsignar synd – sedan en tid står inför ett förnyat vägval att förkasta eller erkänna vad som är Guds uppenbarade sanning i den Heliga Skrift. Det är dags för ett nytt vägval. För eller emot Nådens Gud. Ingen enda kan längre kompromissa inför sanningen.

Adventsbönen ”Tillkomme ditt rike” har fått en än djupare och än mera allvarlig ton med tanke på det nådesförakt som finns i ett land som Sverige.

Lyss till änglasångens ord: Gud är kommen till vår jord! Nyfött barn vår konung är, frid åt människor han bär.

DSr

Världsaidsdagen 1 december: Kyrkan lever med hiv
1 december kl 13.00 - 17.00 - Plats: Sidas lokaler på Sveavägen 20 i Stockholm

Kyrkans roll och utmaningar inom hiv och aidsarbete kommer i år att uppmärksammas på Världsaidsdagen den 1 december. 

För att vi skall få en uppfattning om hur många som kommer ser vi gärna att ni anmäler ert deltagande till >> Nina Dakwar senast måndag 28 november.

Seminariet vänder sig till alla som vill få en större kunskap om hiv & aidsarbetet och dess utmaningar, till församlings- och organisationsombud, anställda inom församling och organisation, missionsråd etc.

SPRID ALLTSÅ DENNA INBJUDAN TILL ERT NÄTVERK!

Stockholm den 24 november 2005 15:46
Med vänlig hälsning
Anna-Carin Persson
Hiv/aids- samordnare, SMR
 
Program
Inledning Kyrkan lever med hiv: Marianne Andréas, Sveriges Kristna Råd.

Att leva och arbeta med hiv & aids: ANERELA+, African Network of Religious Leaders Living with or Personally Affected by HIV & AIDS.

Eftermiddagskaffe

Seminarier 2 X 40 min: (Val av två seminarier sker på plats)
- Fördjupat samtal med ANERELA+
- Var sjätte sekund - Interaktiv teater om hiv & aids - Svenska Alliansmissionens Informationsteam
- Debattforum runt teologi och hiv & aids - Erik Berggren, Svenska kyrkan, Bo Forsberg och Mirjam Dahlgren, Diakonia samt representanter från Teologiska Högskolan i Stockholm.
- Hälsovårdens utmaningar - erfarenhet från afrikanskt hälsovårdsarbete; missionär Bodil Sandin, Svenska kyrkan och Majken Hagvil, Svenska Missionskyrkan

Reflektioner och avslutning

Arrangör: Svenska missionsrådet i samarbete med medlemmar och närstående organisationer.

Bild: ISIDOR-Isidor nätverk och data

Vem var S:t Isidor?

Isidor av Sevilla levde på 600-talet. Han är ett av de helgon som föreslagits som skyddshelgon för cyber-rymden. Han var mycket lärd och ansedd som den störste läraren i Spanien. Han understödde folkbildningen och verkade för tillkomsten av katedralskolor.

I ett bokverk på 20 volymer samlade han all kunskap som fanns att tillgå på 600-talet, och han var känd över hela Europa som medeltidens store läromästare. Dante omnämner honom i Paradiset.

Han blev ärkebiskop i Sevilla och var ansedd som en helig man. Den kunskap han samlade var inte bara encyklopedisk, utan integrerad i hela hans person.

Han hade ett stort socialt engagemang, och det berättas att man nästan inte kunde komma in i hans hus på grund av alla krymplingar och fattiga som han gav beskydd åt.

ISIDOR - Isidor nätverk och data - är en enastående resurs i Den svenska kristenheten. Isidor såg dagens ljus i september månad 1999 och är alltså nu inne i sitt sjunde år av betjänande Guds folk i Sverige i allmänhet och Katolska kyrkan i synnerhet, eftersom det är där den har sitt kyrkliga hem.

ISIDOR en resurs för hela Den svenska kristenheten 
Den oansenliga bloggen Mission Xp [M'Xp] - ännu inte ett (1) år gammal - vill ödmjukt, även om det kan uppfattas övermaga, tilldela ISIDOR sin utmärkelse Worthy Website Award i kategorin Resources. 

Prisets motivering:
ISIDOR är med sina enorma resurser en tillgång för varje del av den svenska kristenheten med alla sina skiftande guldgruvor att hämta kunskap och inspiration ur från snart sagt livets alla områden från webbmasteri över läkarsajter till Vatikanen, fader Bill och Saharas och Algeriets Charles de Foucauld. + Gloria Deo...   

ISIDOR  tillhandahåller följande 7 webbplatser:

AKKS - KARISMATISKA FÖRNYELSEN
KATOLSKT FÖNSTER
KATOLSKA DOMKYRKAN
KYRKANS DAGLIGA BÖN
RÖRELSERNAS HEMSIDA
NFKL - NORDISK KATOLSK LÄKARFÖRENING
SÖDERKUNG - SÖDERS KATOLSKA UNGDOMAR

Om webbmaster Bengt Malmgren, se >> Bengt Malmgrens hemsida

Se svenska windows >> Katolskt Fönster

Läs om p. Raniero Cantalamessa: predikant vid det påvliga hushållet >> p. Cantalamessa

Skandinaviska Vatikanradion >> Läs & lyssna

A Mega-Motivating Crash Course On God´s Heart...

We are God´s Chosen People, not God´s Frozen People.
Let´s pray for e defrost.



George Verwer says in his Foreword:
This Unique book of spiritual dynamite needs to be read and prayed over by people around the globe…
... I want to urge you to buy at least 10 copies and become a distributor of what many would consider to be one of the most needed exhortations or messages needed by God´s people.
Let´s remember James 1:22 and make sure that we are not just hearers but doers of the Word. Why not read also Isaiah 6:8 and then pray that prayer in verse, "Here am I, send me".

Below another short Extract Nr 2 - pages 10 & 11 -
from a wonderful Little Big book
God´s Great Ambition

M'Xp editor
Dag Selander

---

We have missionaries coming back from the fields and not able to go back
unable to find dynamic, live, cutting edge,
mega motivated, Acts 13 sending churches. 
We must bring this into the equation.
We must understand what is to release finance through prayer and faith
and put the ministry of sending on an absolute equal level with the ministry of going. 
It will be a battle all the way. 
- George Verwer

I will redeem you with an out stretched arm and with mighty acts of judgment.
- Exodus 6:6
 
In your unfailing love you will lead the people you have redeemed. 
In your strength you will guide them to your holy dwelling.
- Exodus 15:13

If you found a cure for cancer wouldn’t it be inconceivable to hide it from the rest of mankind.
How much more inconceivable to keep silent the cure from the eternal wages of death.
- Dave Davidson

---

Read more about God´s Great Ambition

Bild: BygdaNet

- Vet du varför ni inte kan bli eniga i kristenheten? Kan du, Jonas, förklara varför. - Det var en fråga som min gode vän Jonas Melin fick på 70-talet. Eftersom han alltid tar allt och alla på allvar – som han i alla fall själv säger – så funderade han ett bra tag på denna fråga som riktigt ställde honom. Till sist efter att ha funderat ett långt tag svarar han:

- Nej, jag vet inte varför. Och jag kan inte ge dig någon förklaring. – Om Jonas är svarslös, så är hans frågeställare det inte. Nu får Jonas ett svar som var riktigt viktigt.

- Därför att ni redan är ett.

Det blir aldrig någon enhet kyrkor emellan eller mellan de kristna. Därför att den enheten – den enheten är redan här. Den enheten är upprättad genom Jesus. Därför behöver den inte bli. Den är redan.

När Jonas Melin delar detta basfaktum i en söndagspredikan på Råslätt, då är det mer än en som får en riktigt viktig sanning att ta med sig vidare i den enhet som redan finns mellan alla slags lika och olika kristna…

Inte minst viktigt är detta enhetsfaktum för den som har en webbsida med visionen ’that they may be one’ – ’att de alla skall vara ett’. Ja, för var och en är det av vikt att än en gång se efter vad det står.

Vi går till Bibeln och ser. Bibel 2000 översätter Joh 17:21 sålunda: ”Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig”.

Här läser vi i den svenska officiella bibelöversättningen: ”:..att de alla skall bli ett…”. Jesus ber alltså att vi skall bli ett på något sätt i framtiden. Var det så han bad? Var det hans bön?

De vanligaste engelska bibelöversättningarna King James version och New International Version har ordalydelsen: that they all may be one. Innebörden är alltså att Jesus ber att vi må vara ett.

Det är skillnad på Bibeln 2000 ”skall bli” och de engelska bibelöversättningarna ”må vara”.  Den Svenska Folkbibeln [SFB] översätter: ”Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig”. Inte ”skall bli ett” utan ”skall vara ett” står det i SFB.

Vad ser vi alltså om ”enheten” när vi läser Bibeln? Skall den bli eller skall den vara? Svaret på den frågan beror på vilken bibelöversättning vi läser. Den officiella svenska bibelöversättningen Bibel 2000 ger en annan tolkning än den grekiska grundtexten och flertalet andra översättningar. Detta är egendomligt, men ändå sant. Den ’enhet’ Jesus ber om har sin motsvarighet i förhållandet mellan honom, Sonen, och Fadern, vilket är tydligt i bönen: ”Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig.”

Vi går till texten som Jonas predikade över, Efesierbrevet kapitel 4. Där skriver Paulus till efesierna:

Jag uppmanar er därför, jag som är en fånge i Herren, att leva värdigt den kallelse ni har fått. Var ödmjuka och milda på allt sätt. Visa tålamod och ha fördrag med varandra i kärlek. Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band: en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla.

Vi uppmanas att ”bevara Andens enhet genom fridens band”. Just det, enheten finns. Andens enhet är upprättad med det Herren Jesus gjort i sin frälsningsgärning på Golgata kors. Aposteln manar oss ”Se till att bevara enheten” i kristenheten. Bevara den enheten. 

Hur bevaras Andens enhet? Aposteln säger att den bevaras ”genom fridens band”. Ni är en kropp. Ni har en Ande. Ni har ett hopp. En Herre som råder. En tro som frälser. Genom dopet till Jesus Kristus. En Fader och vi är bröder och systrar. Ett Guds folk.

Bibeln ger oss visionen. Vi är ett folk. Paulus uppmanar oss att se att vi inte blir ett utan ”bevara Andens enhet” som är och som vi har del av. Vi är Ett.

Enheten i Guds församling är alltid hotad, av yttre och inre fiender. Splittringen i kristenheten kan vi inte förneka. Enheten är alltid hotad. Där finns lärofrågor, åsiktsskillnader, missförstånd, olika traditioner och kulturer.

Aposteln lägger extra krut på detta - ”Var ivriga att bevara Andens enhet”. Nyckeln till att bevara enheten ligger i vilken attityd vi har till varandra. Paulus använder därför ord som blir till en fridens väv. Vävens trådar och färger är tydliga, gyllenklara med försoningens färg. Väven med ”fridens band” har följande beståndsdelar: - ”att leva värdigt den kallelse ni har fått”, - ”var ödmjuka”, - ”milda på allt sätt”, - ”visa tålamod”, - ”ha fördrag med varandra”, - ”i kärlek”. Det är en vacker väv av ord. Vad betyder orden?

Har vi denna enhetens attityd kan vi bevara Andens enhet. Vi behöver inte vara konflikträdda. När vi tar upp svårigheter, gör vi det med ödmjukhet och respekt. Vi kan hävda vår tro och ståndpunkt med mildhet och tålamod. Vi har en attityd att stå ut med varandras kantigheter. Andens frukt är kärlek som visar sig i glädje–frid–tålamod–vänlighet–godhet–trohet–mildhet–självbehärskning. När vi tänker på de orden blir det så att vi tänker på Jesus.

Aposteln säger ”Var så till sinnes som Kristus Jesus var”. Var som Jesus! Bli mera lik Jesus också i vår attityd till varandra. Genom den helige Ande som bor i oss är det möjligt med dessa Jesuslika karaktärsdrag. Det är möjligt genom att fyllas med Anden och kunna präglas av den attityd Paulus efterlyser.

Det är också den attityd Jesus talar om i saligprisningarna. Saliga är de ödmjuka, saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, saliga är de barmhärtiga, saliga är de renhjärtade, saliga är de som skapar frid…

Vi är Ett, det är de Goda nyheterna, evangelium. Vi behöver inte bli ett. Utmaningen är att ”sträva efter att bevara Andens enhet” med attityden av fridens väv av ödmjukhet och kärlek.

Information till läsare av Dokumentären om Ernst & Hulda
 
(1) Kompletteringar av Linnéa och Lennart Karlsson finns under rubriken "Linnéa - Om Dokumentären" i artikel (144) 
(2) Inom kort kommer alla 148 artiklarna att kunna laddas ned av alla dem som efterfrågat detta.

Ev. frågor: Info & Contact M'Xp

Bönen i Fader vår "tillkomme ditt rike" – adveniat regnum tuum –  är Adventets bön. Böneordet för  'kom' eller 'tillkomme' har samma ordstam som Advent, vanligen översatt med ’ankomst’. Kyrkans dogmatik talar om Kristi två tillkommelser.

Den första beskriver inkarnationen, Jesu människoblivande; med trosbekännelsens ord: Et incarnatus est de Spiritu Sancto ex Maria Virgine et homo factus est.

Den andra handlar om Dagen för Jesu återkomst på skyarna; med trosbekännelsens ord: Et iterum venturus est in gloria iudicare vivos et mortuos, cuius regni non erit finis.

Det är Dagen då Guds rike slutgiltigt fullbordas. Det blir Dagen för stora omvälvande händelser, bl.a. manifestationen i föreningen mellan Brud och Brudgum, Guds församling och Kristus Jesus. Det som Kyrkan formulerat i dogmatik och trosbekännelse bekräftas av det himmelska partiturets symfoni.

***

Jag Är livets bröd – Jag ger det Brödet till dig, min Brud, så att vi kan ge det vidare till de hungrande, dem som svälter och dem som är på väg att dö den andliga svältens och evighetens död i landet.

Jag Är världens ljus – Jag ger det Ljuset till dig, min Ljusstake, så att ljuset och hoppet får lysa i mörkret som lägrat sig över människors sinnen och hjärtan i landet.

Jag Är dörren in till fåren – Jag har låtit dig, min Hjord, få gemenskap med mig och varandra, så att den kan få förmedla livets och nådens gemenskap för de ensamma och fångna i landet.

Jag Är den gode herden – Jag har gett er, mitt Folk, konungslig och prästerlig förstfödslorätt, så att konungslig trygghet och auktoritet kan få förmedlas till alla dem som är utan beskydd och tillhörighet i landet.

Jag Är uppståndelsen och livet – Jag har gett er, Försoningens ambassadörer, förlåtelsens och försoningens Nycklar, så att de bundna och döende i landet kan få del av nåden och få liv och liv över nog.

Jag Är vägen, sanningen och livet – Jag har gett er, Sanningens pelare och grundval, fundament och grunder, så att vägledning, autenticitet och evigt liv kan ges åt dem som inte funnit Nådens evangelium i landet.

Jag Är den sanna vinstocken – Jag har gett er, min Vingård, bönens och nådens Ande så att samhörighet och kommunikation kan få upprättas till levande Gud, min och vår gemensamme Fader, åt alla dem i landet som är brutna och döda grenar.

***

Ett Herdabrev är alltid ett Adventets brev. Guds församling och Den svenska kristenheten lever nämligen mellan de två tillkommelserna, inkarnationen och Kristi återkomst. Som kyrka och församling behöver hon höra Herdens röst. Och Herden känner sina får och sin hjord också i Sverige och Den svenska kristenheten. Med sin stav och sin olja vårdar Han ömt det sargade, helar, upprättar och fullbordar syftet med sin hjord.  

HERREN som är Herre, Kyrios, och Den gode Herden med all makt i himmel och jord längtar efter att slutgiltigt få förenas med sitt folk. Han längtar – både närvarande i den helige Ande och höjd över tidens perspektiv i evighetens dimension – efter stunden som är närmare än någonsin då det profetiska ordet ska förverkligas.

Det är stunden när Anden och bruden säger: "Kom!" Och den som hör det må säga: "Kom!" Och den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet. Han som betygar detta säger: "Ja, jag kommer snart." Amen, kom, Herre Jesus! Herren Jesu nåd vare med alla.

God’s main intention in human history is to reunite himself with a world that is estranged by sin.  All that he is doing in space and time is an effort to further that desire. From the first verses of Genesis to the last verses of Revelation, his intention is articulated and  illustrated. The wonder of it all is that he wants to accomplish this mission through the faithfulness of people like you and me.
- John M. Criswell

The Future is as bright as the promises of God.
- William Carey

A ship in harbor is safe, but that is not what ships are built for. 
- William Shedd
 
(hypothetical prayer from the lost
if they even knew what to pray)

URGENT!  URGENT!

Send workers; Send bibles; Save my soul; Save my people; Send a love revival.  We are hoping.  We are choking. We are going to hell.  Give up your small ambitions. Show us eternal living, I need to know about Jesus.  Don’t you see I need to believe.  Don’t let me be another eternal statistic.

PS The book is really unique as George Verwer says. It´s a blessing book. Go the website and have a look.
- Dag Selander M'Xp editor

Foto: Jfa/SAM:s bildarkiv

EXTRA M'Xp/NEWS BILL 18 Nov '05 

***
Artikel (144) Ernst & Huldas dotter Linnéa - Om Dokumentären
Läs om Linnéas upplevelse av Dokumentären och hennes ord till tonåringar, Generation X samt var och en som undrar kring frågorna om kallelse och tjänst, oavsett ålder. Linnéa själv som snart fyller 75 är fortfarande i missionens tjänst även om det inte är "formellt". Tillsammans med sin man Lennart, också pensionär, verkar de "full tid" i Guds rike på olika fronter i Sydafrika, Afrika och Skandinavien.
>>> Läs intrycken >> av Linnéa

***
Johan Candelin
- Föredrag: Om Guds rike, väckelse och förföljelse (från 12/11 Uddevalla)
- IDOP Bönebrev från Martyrkyrkans Vänner den 18 november
>>> Läs dels föredraget, dels Bönebrevet från Martyrernas Vänner >> Guds rike & IDOP

***
SHORT NOTES-MAILING #437
Lars Widerberg och Intercessors Network
>>> Läs >> Update Intercessors Network

/DSr

Foto: Dag Selander

HUR STÅR DET TILL MED GUDS RIKE I DAG?
Om väckelse och förföljelse i den världsvida kyrkan
av Johan Candelin

KYRKAN VÄXER
Kyrkan växer mera än någonsin i våra dagar. Många har sagt och många har vi hört orden: ”Ja, tänk om vi levat på Apostlagärningarnas tid!” Faktum är att det som sker runt om i världen i våra dagar innebär något vida mycket större och mera än på Apostlagärningarnas tid. Det sägs att tillväxten av nya kristna vida övergår jordens befolkningstillväxt.
 
400-450 miljoner är det antal väckelsekristna som man beräknar ska finnas ut över världen. En definition för "väckelsekristna" kan enkelt formuleras så: Väckelsekristna är de lärjungar som personligen har Jesus Kristus som sin Herre och Frälsare.

Om alla dessa 400 miljoner skulle ställa upp sig på rad med en meter emellan sig, skulle dessa miljoner bli till en räcka av tio (10) varv runt jorden, dvs 10 x 40.000 km. Det är en uppgift som lämnas av director Johan Candelin. Han är Goodwill Ambassador & Global IDOP Co-ordinator. Läs mera >>  The Signs of our Time.

Vidare lämnar han den tankeväckande uppgiften att av 100 kristna i dagens värld är det bara tre (3) som är liberaler. I Sydamerika är 16-17% väckelsekristna. Siffran i Mellanöstern är 35-40%. På Cuba var det för tio år sedan 107 personer som var väckelsekristna i en församling. Idag finns det 505 grupper med 5000 personer. I Asien fanns 1990 22 miljoner kristna, idag 2005 är de 300 miljoner. I Mongoliet fanns det 1989 fyra (4) kristna, idag är de 20.000. Nepal hade före 1960 ingen kristen alls, nu finns där ½ miljon väckelsekristna. I Kina räknar man med att det finns 100 miljoner kristna.

GRÅZONERNA
Kyrkan växer mera än någonsin idag. Gråzonerna blir mindre och mindre i Sverige och Skandinavien. Det som händer när gråzonen blir mindre är att ljuset från Guds Ord blir allt klarare. Den förkunnelse som bär sanningens insegel och prägel får människor att avgöra sig för sanningen, för Jesus som den enda vägen till Gud och himmelriket. Folk kommer att åka långa vägar för att få höra ett rent och klart Guds ord förkunnas. Precis som det var förr i tiden - på gammalkyrklighetens Västkusten eller under väckelsen som gick fram i Småland – åkte man hur långt som helst bara för att få höra till ett verkligt Guds Ords förkunnande med lag och evangelium, om synd och nåd. I vår tid behöver vi relevant och profetisk förkunnelse.

”Jag har aldrig sett sån ängslan och sån längtan som i Sverige”, var ett av intrycken Johan Candelin delade, varefter han berättade om 1960-talet och Moskva. Ett tiotal kristna hade samlats i hemlighet. Plötsligt kommer den sovjetiska polismakten, den fruktade tjekan, in i rummet där man sitter bedjande. Dessa fruktade poliser sätter sig ned. Våra kristna vänner upplever sig hotade och fruktar nu vad som ska hända, då de helt plötsligt säger: ”Vi skulle vilja bli kristna…” Dessa män hade hört om dessa kristna och det intryck de givit. Också här och nu ska det komma att visa sig vad som är äkta och vad som är falsk tro. Det kommer att visa sig. Och människor kommer att söka efter det som är autentiskt. Det Guds Ord som förkunnas i sanning, tro och äkthet, det använder den helige Ande för att dra människor till Herren Jesus.

KÄNNETECKEN
Kännetecken på den växande kyrkan är inställningen till Bibeln. Man stöder varandra där det äkta evangeliet finns och där det heter ”Så säger HERREN…” Man uppmuntrar varandra och man stöder varandra. Kristendomen är den enda religionen som sågat sönder sin egen urkund, sin egen bok.

MOTSTÅNDARENS STRATEGI
Yttre hot genom att man först (1) desinformerar om Jesus Kristus, för det andra (2) diskrimineras man, samt för det tredje (3) inleds till sist förföljelse mot de som håller sig till Bibelns sanning.

Vi minns exemplet med EU-kommissionären från Italien som utfrågades om sin syn på homosexualiteten och hans katolska kristna bibliska svar på frågorna. Han avsattes och godkändes inte i EU-uppgiften. Vi erinrar oss exemplet med den tjänsteman i Brüssel som avslöjade ekonomiska oegentligheter och hur han – kristen som han var – togs ur tjänst och diskriminerades. I Holland ges statliga bidrag till invånare som vill utbilda sig till häxor. Efter diskrimineringen följer förföljelse.

I Eritrea sitter 1778 i fängelse för sin tros skull. I Nordkorea är antalet fängslade kristna 100.000. I Kina ser man allt motstånd som en möjlighet. Där vet man vad motstånd är. Där växer kyrkan.

Vi ska också låta oss påminnas om att ute i världen ber man för oss. Man ber för svensk kristenhet som aldrig förr.

FYRA ”INTE” FÖR SVERIGE
Frukta inte – Apg 27:14-15, 19ff. Be gärna över vad det är som är ”Lost for ever”.
Tig inte – Apg 18:9-10
Tvivla inte – Joh 20:27
Tröttna inte – Hebr 12:3

Frukta inte – utan förtrösta och gläds!
Tig inte – utan tala!
Tvivla inte – utan tro!
Tröttna inte – utan se på Jesus!

VAD SKA VI GÖRA?
Vad ska vi göra den korta tid vi har kvar? Det finns två ting som är tabu i vår kultur. Du får inte tala om att ”Du ska dö” och att ”Du är en syndare”. Det är två ting människor i Sverige inte tål.

Billy Graham: ”Den grund som alla kyrkor ska prövas inför är syndens problem. Att synden finns. Och Hur syndens problem löses.”

”Vart är världen på väg?” Världen säger: Ingen vet. Vi säger: Gud vet. Fil. 2:9-11

Vi behöver stå samman i en global bönering. Allt fler ber för varandra i världen. Också för Sverige. I Kina samtalar man om tro och fängelse. En kines säger att i Sverige har ni det som är värre än fängelse, nämligen välfärden.

Vi ska proklamera att Jesus lever. Jämför de första kristna i den romerska unionen med den gemensamma valutan då. Vi har EU nu. Då fanns det tempel för alla religioner, ett Panteon. Nu har vi samma utveckling med en gemensam religion i all dialog som pågår och den kristna tron nivelleras. Vi vet dock att hålla fast vid honom som om sig själv säger: Jag är vägen, sanningen och livet. Vi ska proklamera Jesus som Herre, som ”Kyrios”, jfr Sir, Der Herr, Signor. Jesus Kristus är Herre. (1) Det är endast i den helige Ande man kan bekänna detta. Vårt Credo (2) är Kyrios, Sir, Der Herr, Signor. (3) Han är Kyrios, Ägaren, Husets Herre. (4) Han är Kyrios, beskyddaren och domaren.

Vi behöver Herren.
Vi behöver varandra.
Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne.
Jesus är Herre.

Fotnot
Kyrkodag i Linköpingsandan lördag 12/11 i Uddevalla kyrka. Arr.: Linköpingsmötet
Föredraget av Johan Candelin finns att beställa hos Oasrörelsen.
Texten ovan består av anteckningar gjorda av undertecknad.
Se också Meddelande från Martyrkyrkans Vänner

---

Martyrkyrkans Vänner r.f. Veckorapport 41-2005

Kära vänner!

Denna vecka kommer vi att fortsätta att fokusera på den årliga nternationella böndagen för den förföljda kyrkan (IDOP, International Day f Prayer for the Persecuted Church) som i många kyrkor firas inkommande
söndag. Vi hoppas att också din församling är med i denna världsvida bönering

Låt oss tillsammans be speciellt för Eritrea, Indonesien, Iran,
Nigeria, Pakistan, Saudiarabien och Uzbekistan.

Under de senaste åren har västvärldens kristna blivit mycket mera medvetna
om hur allvarlig och ofta också våldsam förföljelsen och
religionsfrihetsövergreppen är i den övriga världen. Dessutom upptäcker
troende på olika håll i världen att de inte är ensamma i sitt lidande:
kyrkor i Egypten är mera medvetna om förföljelsen i Kina, kyrkor i Vietnam
är mera medvetna om förföljelsen i Pakistan och kyrkor på Sri Lanka är mera
medvetna om förföljelsen i Uzbekistan. Antalet kyrkor och enskilda kristna
som ber för den förföljda kyrkan och för religionsfrihet har vuxit enormt.
Detta enhetens band genom broderlig kärlek, som är resultatet av dessa
böner, är ödmjukt, kraftfullt och ärar Gud.

De av oss som under årens lopp har varit med i denna bön har sett krig
avslutas, val bli välsignade, onda människors planer avslöjade och
omintetgjorda, lidande kristna och förföljda församlingar bli bevarade,
upplyfta och få ny kraft. Och Gud har gjort mycket mer som svar på bön än vi
någonsin kommer att få veta här på jorden. Han har försett behövande, helat
sår, styrkt de svaga, förändrat hjärtan, straffat ogärningsmän, förhindrat
katastrofer och sänt sina änglar att vaka över de sårbara och lyfta upp de
nedbrutna. Han har utgjutit sin nåd i tider av nöd som svar på mångas böner.
Låt oss prisa hans heliga namn och i tacksamhet och vördnad böja oss ned
inför honom!

Så låt oss frimodigt komma inför vår höga överstepräst, Jesus Kristus, Guds
son. Han är helig och allsmäktig, den högste över hela skapelsen, över det
synliga och det osynliga, och ändå har han medkänsla med vår svaghet och är
beredd, villig och mäktig att överflöda i nåd och barmhärtighet mot dem som
behöver honom.

Världens alla fängslade kristna måste stå ut med de ohälsosamma och
ohygieniska förhållanden, med förfärlig grymhet och lidanden som vanligtvis
också innefattar misshandel och tortyr. Det kan också innebära svält och hot
om våld mot familjemedlemmar. De som sitter i fängelse för sin kristna tro
är pastorer och lekmän, evangelister, nya troende, män, kvinnor, unga,
åldringar, ensamförsörjare, mödrar eller den enda pastorn eller utbildade
bibelläraren inom hundratals kilometer. Det är inte bara fångarna som lider
utan det gör också deras familjer, församlingar och samfund.

Vi ber dessa dagar speciellt för de kristna som sitter i fängelse för sin
tros skull: må deras tro bevaras, deras ande bli upplyft, deras själar
återupprättas, deras kraft bli förnyad, deras sår bli helade, deras hopp få
ny glöd, deras rädsla smälta ner och deras vittnesbörd välsignat. Må den
evige, allestädes närvarande Helige Ande, tröstaren som lever inom dem, leda
dem fram till hela sanningen och påminna dem om Guds ord att Han går med dem
(Ps 23:4) och att de aldrig kan bli skilda från Hans kärlek (Rom 8:31-39).
Må himlens suveräne Herre gripa in (Jes 59:15b-19). Må "rätten flöda fram
som vatten och rättfärdigheten som en ständigt rinnande ström." (Am 5:24)
Gud till pris och ära.
 
Vi uppmuntrar er att be för följande böneämnen som vi under den gångna
veckan har fått från olika håll i världen.

ERITREA: Vi tackar Herren för frigivningen av pastor Oqbamichel
Tekle-Haimonot efter närmare 10 månader i fängelse och vi ber att han
återfår hälsan efter de svåra lidanden han utstått.

INDONESIEN: Vi ber om tröst och beskydd för de familjer vars döttrar har
mördats och allvarligt skadats under de senaste veckorna. Vi ber att Gud
skall förhindra detta våld och bringa försoning till det indonesiska folket.

IRAN: Vi tackar Gud för beskydd för den fängslade Hamid Pourmand och för att
han fått möjlighet att besöka sin familj. Vi ber att han snart skall bli
frigiven och frikänd från alla anklagelser.

NIGERIA: Vi ber för alla kristna i detta väldiga land, speciellt för dem som
bor i delstater med islamisk sharia-lag. Denna lag hjälper
regeringstjänstemän att fängsla kristna utan orsak, begränsa deras
arbetsmöjligheter, utestänga dem från sina kyrkor och tvinga deras döttrar
att gifta sig med muslimska män.

PAKISTAN: Vi ber för de 450 kristna familjer som har blivit tvungna att fly
från sina hem i Sangla Hill efter att en uppretad muslimsk mobb på omkring 2
000 muslimer vandaliserade och brände ner byggnader. Må Herren ge de kristna
kraft under de sorgedagar som utlysts.

SAUDIARABIEN: Vi ber för den lärare som dömdes till 40 månaders fängelse och
750 piskrapp för att ha "hånat religionen" efter att han diskuterat Bibeln
och upphöjt judarna.

UZBEKISTAN: Vi ber för de kristna kyrkorna som inte tillåts verka lagligt
och inte ens får rätt att registrera sig. Må Gud styrka de bröder och
systrar som är uttröttade och frustrerade och som inte kan förlika sig med
tanken att deras religionsutövning är bannlyst. 

"Ty Herren älskar det rätta, han överger inte sina fromma." (Ps 37:28)

På den engelska webbsidan IDOP finns mera material och böneämnen
samt idéer för hur du och din församling kan uppmärksamma denna böndag.
(Källor: MKV, WEA/RLC)

Vi önskar er Guds välsignelse för dessa dagar av bön!

PB 182, FI-67101 Karleby, Finland
Fax  +358-6-831 6495
Martyrkyrkans Vänner
E-postadress Martyrkyrkans Vanner

---

Uddevalla och Jönköping den 12 och 18 november 2005

Anteckningarna från Linköpingsdagen med Johan Candelins föredrag är summariska och kompletteras givetvis - om möjligt - av läsaren via OAS-rörelsen eller Linköpingsmötet. Se adresser ovan i texten i länkarna.

Dag Selander
editor M'Xp

DEATH IN THE CITY
FRANCIS A. SCHAEFFER
 

6 THE SIGNIFICANCE OF MAN
 
This book began with Romans 1:21, 22, verses which tell us why man is in the dilemma he is in. Man knew the truth and yet deliberately turned away. We have seen how our generation has turned away in the last few decades, and then compared our age with Jeremiah’s in order to show what sort of message we as Christians must speak into our twentieth-century post-Christian world.
 
Now we must return to the analysis of Romans, beginning by looking again at those early verses, Romans 1:21, 22, for what we must see now is how the Bible considers man himself-his nature and his significance.
Increasingly educated, twentieth-century men tend to emphasize some sort of determinism. Usually it is one of two kinds: chemical determinism (such as the Marquis de Sade put forward and as Francis Crick maintains today) or psychological determinism (such as that emphasized by Freud and those who follow him). In the former, man is a pawn of chemical forces. In the latter, every decision that a man makes is already determined on the basis of what has occurred to him in the past. So whether it is chemical determinism or psychological determinism, man is no longer responsible for what he is or does, nor can he be active in making significant history. Man now is no more than part of a cosmic machine.
 
The Bible’s view of man could not be more different. Romans 1:21, 22 says, ‘When they knew God, they glorified him not as God, neither were thankful; but became vain in their reasoning, and their foolish heart was darkened. Professing themselves to be wise, they became fools.’ The whole emphasis of these verses is that man has known the truth and deliberately turned away from it. But if that is so, then man is wonderful: he can really influence significant history. Since God has made man in His own image, man is not caught in the wheels of determinism. Rather man is so great that he can influence history for himself and for others, for this life and the life to come.
 
I am convinced that one of the great weaknesses in evangelical preaching in the last few years is that we have lost sight of the biblical fact that man is wonderful. We have seen the unbiblical humanism which surrounds us, and, to resist this in our emphasis on man’s lostness, we have tended to reduce man to a zero. Man is indeed lost, but that does not mean he is nothing. We must resist humanism, but to make man a zero is neither the right way nor the best way to resist it.
You can emphasize that man is totally lost and still have the biblical answer that man is really great. In fact, only the biblical position produces a real and proper ‘humanism’. Naturalistic humanism leads to a diminishing of man and eventually to a zeroing of man. But the Christian position is that man is made in the image of God and, even though he is now a sinner, he can do those things that are tremendous – he can influence history for this life and the life to come, for himself and for others.
 
Consequently, man’s actions are not a piece of theatre, not just a play. If you see a play one night and then you see it the next night, you know the ending is going to be the same because it is the same play. You see it the third night, and it is the same again. The actions of the characters are a piece of theatre; they are not open to change. But the Bible’s emphasis is that man is responsible; his choices influence history. Even sin is not nothingness. Romans 1:21, 22 implies the greatness of man.
Perhaps a new figure of speech will help. Imagine history, space-time history, as feminine, and ourselves, men and women, as masculine. As masculine figures, we can impregnate history. We can plant into it seeds that come to fruition in the external world. Just as a man can impregnate that which brings forth legitimate or illegitimate children, so the Bible stresses that man is able to impregnate history with either that which is good or that which is bad.
In short, therefore, man is not a cog in a machine; he is not a piece of theatre; he really can influence history. From the biblical viewpoint, man is lost, but great.
 
We could spend a long time on this point because it is crucial to our discussion with twentieth-century people to make plain that Christianity does not destroy the meaning-fulness of a man. In fact, it is the only system which gives a final and sufficient meaning to man. Man can influence history even if often, unhappily, that influence in history is not good.
Let us notice that Romans 1:21 says something else. It tells us how men begin to move when they know the true God. Those of us who are Christians, true Bible-believing Christians, may take it as a warning to ourselves: ‘When they knew God, they glorified him not as God, neither gave thanks.’ And I am convinced with all my heart that the first step in God’s people turning away from Him – even while they tenaciously and aggressively defend the orthodox position – is ceasing to be in relationship with Him with a thankful heart.
Therefore, as we read this as Christians, though the central thrust is why man is in the position he is, it must also speak to us. Let us be careful –we who stand for the orthodox, historic Christian faith in the twentieth century – that we have a thankful heart. Otherwise it will not be many years until the orthodoxy is gone and we are faced with heterodoxy.
 
God through Paul puts Romans 1:21 into a very carefully reasoned setting. As a matter of fact, the first eight chapters of the book of Romans are the most systematic presentation of the Christian position in the New Testament.
It is my theory that the reason the first eight chapters of Romans make a unity within the unity of the whole book of Romans is that they present Paul’s basic message into the Greek and Roman world. Romans is the only book written by Paul to a church he had not visited. When he wrote to Ephesus or Corinth, Paul could assume they already had this basic message because he had preached it to them. But when he wrote to Rome, where he had not preached, he first carefully presented the total structure of the Christian position. Then, of course, he added to it the later chapters.
The Greek and Roman world is not very distant from our own world in its intellectual setting. It was a world of thinkers, a highly developed world, such as our own. And we can see here what Paul preached and what Paul thought men have to know if they are to understand true Christianity.
 
The first eight chapters are divided into a very orderly sequence. Romans 1:1-15 is the introduction, and 1:16, 17 is the theme of all the rest: ‘For I am not ashamed of the gospel of Christ: for it is the power of God [the dynamis of God, the root of our word dynamite] unto salvation to every one that believeth; to the Jew first, and also to the Greek. For therein is the righteousness of God revealed from faith to faith: as it is written, ‘The just shall live by faith.’ Here Paul sets forth the theme of the Christian message. And Romans 1:18 to 8:39 is a running, full exegesis of these two verses.
This exegesis is divided into several sections. First is the need of salvation (1:18 - 3:20). And, as we have seen, there is a necessary negative before men are ready to listen to a positive. Second is justification (3:21 - 4:25). So far Paul is talking about how to become a Christian. In the third section he assumes his readers are believers and talks about sanctification in the Christian life, and this is of course, related to our theme of reformation and specifically to revival (5:1 - 8:17). Fourth is glorification, touching on the things in the future (8:18-25). Lastly, 8:26-39 tells us that eternal life is for ever. Here, then, is a very closely argued structure.
 
Very often men who must travel a great deal have a basic message which they adapt as they move. I think this was true of Jesus. I believe Jesus gave his teaching many times over. That is at least one of the explanations for the slight differences in the various Gospel accounts. He simply gave the same message in a slightly different way for each slightly different situation. If you had followed Paul, I think you would have heard him giving the same basic message over and over again in order that the gospel would have sufficient content. In fact, wherever there has been great preaching and great evangelizing, it has always stressed a sufficient content. People cannot be saved without it.
Those who study Marshall McLuhan might say it this way: It’s not enough to have a cool communication; you must have a hot communication: Christianity must be communicated with sufficient content. Consequently, we find that Paul was careful to give sufficient information to those to whom he was preaching.
 
Now let us notice further this phrase from verse 16: ‘For I am not ashamed of the gospel.’ In Romans 1:16 and 5:5 Paul is playing upon the word ‘ashamed’. In chapter 5 Paul, talking to Christians, writes, ‘And hope maketh not ashamed; because the love of God is shed abroad in our hearts by the Holy Spirit which is given unto us.’ Paul says that in experience, after you are a Christian, you will not be ashamed. But in 1:16 he is addressing those who are not yet Christians and is saying that he – Paul the preacher, Paul the educated man – was not ashamed of the system of the gospel, the system of truth, the content of the gospel, as he presented it to the minds of men in the educated Greek and Roman world. He was not ashamed, because it gives the answers, the answers that nothing else gives.
We today will not be able to speak out with confidence unless we understand that we need not be ashamed of the gospel and the answers it gives to men. If we do not have this confidence, men will feel our defensiveness, and it will not commend the gospel to them. It is just such intellectual defensiveness in preaching the gospel in the educated world that diminishes its effect. But Paul says, ‘I’m not ashamed when I stand on Mars Hill, because I have answers that the Greek philosopher does not have. I am not ashamed in the rough and tumble of the market place because I know that the Bible is going to give me the true answers that men need and that nothing else gives.’
 
Sadly enough, there is a kind of an anti-intellectualism among many Christians: spirituality is falsely pitted against intellectual comprehension as though they stood in a dichotomy. Such anti-intellectualism cuts away at the very heart of the Christian message. Of course, there is a false intellectualism which does destroy the work of the Holy Spirit. But it does not arise when men wrestle honestly with honest questions and then see that the Bible has the answers. This does not oppose true spirituality. So Paul stands here and says, ‘I’m not ashamed. I’m not ashamed of the gospel because it will answer the questions of men, it is the dynamis of God unto salvation to everyone who believes, to the Jew first, and also to the Greek.’
 
When Paul speaks here of salvation, he is not limiting the term to becoming a Christian. The concept of salvation in Scripture is much broader than the concept of justification. Salvation is the whole process that results from the finished work of Jesus Christ as He died in space and time upon the cross. It is justification, wherein our guilt is removed by God’s forensic declaration that, since a man has cast him-self upon Jesus Christ and is relying on His finished work, his guilt is gone. But salvation is also sanctification (the Christian life) and glorification (that great day when the Lord Jesus Christ returns and the Christian’s body is raised). And so what Paul is saying is, ‘I am not ashamed of the gospel which is the power of God for the salvation of the whole man, the whole of history, and the whole of our future into eternity.’
 
Let us understand that true Christianity is not Platonic. Much, however, of what passes for Christianity does have the ring of Platonic thinking in it. Platonism says that the body is bad and is to be despised. The only thing that matters is the soul. But the Bible says God made the whole man, the whole man is to know salvation, and the whole man is to know the Lordship of Jesus Christ. The great teaching of the resurrection of the body is not just abstract doctrine; it stands as a pledge and reminder of a very important and a very hopeful fact. It says God made the whole man. God made man spirit and body and He is interested in both. He made man with an intellect and He is interested in the intellect. He made man with an artistic and creative sense of beauty and He is interested in that.
Body, mind, artistic sense: these things are not low; they are high. Of course, they can become wrong if they are put in the wrong perspective, but they are not wrong in themselves. Therefore, since God made the whole man and is interested in the whole man, the salvation which Paul preaches is a salvation which touches the whole man.
 
Salvation has something to say not only to the individual man but also to the culture. Christianity is individual in the sense that each man must be born again, one at a time. But it is not individualistic. The distinction is important. As God made man, He also made an Eve so that there could be finite, horizontal relationships between two people. And these human relationships are important to God, for ‘the power of God unto salvation’ is also meant to give an answer to the sociological needs of man, the interplay between two men and more. God is interested in the whole man and also in the culture which flows from men’s relationship with each other.
So when Paul is saying that he is not ashamed of the gospel which is the power of God unto salvation, do not think it covers just a small area. It has something to say about every division that has come because of the fall. From the Christian viewpoint, all the alienations (to use our twentieth-century word) that we find in man have come because of man’s historic, space-time fall. First of all, man is separated from God; second, he is separated from himself, thus the psychological problems of life; third, he is separated from other men, thus the sociological problems of life; fourth, he is separated from nature and thus the problems of living in the world, for example, the ecological problems. All these need healing.
 
No wonder Paul says, ‘I’m not ashamed of the gospel intellectually because it is going to have the answers that men need. I am not ashamed of the gospel because it is the power of God unto salvation in every single area; it has answers and meaning for both eternity and now.’ The gospel is great. If you are a Christian you should be convinced that biblical Christianity is not tawdry; it is not a small thing dealing with a small area of life. If you are not a Christian, you should realize that Christianity is titanic. It speaks to every need of man, not by a leap in the dark but by good and sufficient reasons. In presenting the content of Christianity Paul says there is salvation – justification, sanctification and glorification – for the whole man.
 
Notice too that Paul says, ‘to the Jew first, and also to the ‘Greek’. One of the great marks of the new theology from Karl Barth onward is universalism, the notion that eventually all men are saved. In Barth this universalism is implicit; in those who follow him it is explicit. In Scripture there is no universalism of this type, but there is a universalism of another kind – the teaching that one message fulfils the need of all men. This is true biblical universalism: whether a man is a Jew or a Gentile, whether he lives in the West or the East, whether he lived in ages gone by or in the present, there is one message that will fulfil, or would have fulfilled, his needs: the message of the gospel of Jesus Christ. Paul speaks to both kinds of men – the Jew (the man with the Bible) and the Greek (the man without the Bible). That is, there is a universal message that is fitting for all men and for their total need.
 
In verse 17 we read, ‘For therein is the righteousness of God revealed from faith to faith: as it is written, The just shall live by faith.’ He is quoting, of course, from Habakkuk 2:4. Paul is saying something more than that one is saved by faith. As a matter of fact, one must be careful to understand that phrase itself, for often it is presented so that it is no longer biblical. The basis of our salvation is not our faith. Faith is rather the instrument, the empty hands, with which we accept the gift. We are not saved by faith in faith. The basis of our salvation is the finished work of Jesus Christ in space and time. Paul emphasizes this in the third chapter where he says we are saved upon the basis of the work of Jesus Christ. Faith is raising empty hands in accepting the gift.
But if this is true for justification, it is also true for sanctification. And so we not only become Christians by faith, but we live existentially by faith. The word ‘existential’ may be confusing, but the concept is important enough to warrant some explanation. There are two basic ways to use the term. It may refer to existentialism, a philosophy that says there is no real, or reasonable, meaning to man. This definition is perhaps too simple, but it will do. On the other hand ‘existential’ refers to moment-by-moment reality. A Christian must reject the philosophy of existentialism, but he must emphasize that which is truly existential, for the Bible does not teach a static situation in which one becomes a Christian and that’s it. Rather, it teaches that time is moving, and a relationship to God is important at every given existential moment. Consequently, you do not begin the Christian life by faith and then remain static. You continue to live it by faith. Much of Paul’s teaching from Romans 5 on deals with this. The Christian, then, should be the true existentialist, moving upon the knife-edge of time, in every given moment being in relationship with God. Moment-by-moment living by faith is what is taught here.
 
I have tried to set the stage for the carefully reasoned presentation which Paul makes in Romans 1:18 to 2:16 as he talks to the man without the Bible. All men – lost or saved – are great in their significance. Having been made in the image of God, man is magnificent even in ruin. God made man to be responsible for his thoughts and his actions, and man fashions a significant history. This is true of both Christians and non-Christians, both men with the Bible and men without the Bible. 

Från Munksjöns östra strand når bron snart ända fram till den västra stranden... Min Walk n' Talk-tur idag i novembersol leder tankarna bort tack vare synen från sjön med brobyggandet som snart är klart. Vandrar mot Vätterstranden...

E V A N G E L I K A L
Vad betyder begreppet "evangelikal"?

Bloggen Mission Xp [M'Xp] har placerats in under Kategorin 'Svenska kristna bloggar' som "en evangelikal blogg" på den svenska blogghimlen.

När denna kategorisering möter, så inställer sig ett antal frågor: - Vad betyder egentligen "evangelikal" i det sammanhanget? Misstanken är att begreppet "evangelikal" i dessa av yttersta tider fått betydelsen av att vara synonymt med "fundamentalistisk". Undrar därför: - Har det varit praxis under senare år....

ELCA:s logotyp bär texten 'Evangelical Lutheran Church in America'. Här återfinns begreppet i ett äktlutherskt sammanhang. Fundamentalistiskt? Knappast, hittills i alla fall...

Samtidigt har en frikyrka i Sverige namnet Evangeliska Frikyrkan, vilken knappast definierar sig självt som fundamentalistisk i en första samtalsrunda.... Här finns begreppet 'evangelikal' nära till hands språkligt. Se nedan om betydelseförskjutningen i ord som börjar som inleds med stavelsen "evangel-".....

Dessutom förknippas begreppet evangelikal ofta med predikanten Billy Graham, vilket ju för politiska och religiöst korrekta uttolkare stärker betydelsen av att vara synonymt med fundamentalistiskt...

Är det månne så att den lilla blogg - Mission Xp [M'Xp] - som sjösattes 27/12 förra året efter snart ett (1) års seglats har kommit att uppfattas som en "evangelikal" blogg? Kanske är det en hedersbetygelse, rent av? Intressant är det att som editor och ensam ansvarig utgivare konstatera att bloggen i sin Vision har idén att vara en röst som vill vända sig till hela Den svenska kristenheten; och att stå samman med alla kristna, inte bara de med ursprungsbetydelsen "evangelikala", utan också dem som inte förknippas med benämningen "evangelikala", dvs. katoliker, ortodoxa, anglikaner och svenska kyrkan m.fl...



Därför vore det högeligen intressant att få en eller annan Kommentar från Den svenska kristenheten och funderingar i frågan ovan...

Gudsfolks- & trossyskonhälsningar till alla evangelikaler såväl som till alla bekännelsetrogna, högkyrkliga, lågkyrkliga, laestadianer, vännerna, väckelsekristna, nestorianer, protestanter, ortodoxa, lutheraner, katoliker, frikyrkor, trosrörelsen, reformerta, anglikaner samt alla andra kristtrogna i Svensk kristenhet.

Dag Selander
Editor mejladress

FOTNOT
Martin Luther-bilden ovan är hämtad från Touchstone Magazine
Evangelical Catholics & Confessional Evangelicals
The ecumenical polarities of Lutheranism

by Gene Edward Veith

Råslätt Jönköping 16 november 2005

Sheshmani is a nine-year-old boy from a low caste Hindu background who has been studying at one of OM India's Dalit Education Centre for several years.

The teachers have seen a transformation in Sheshmani's life.  His family is poor, so initially, he did not know how to dress properly, take a bath or behave in class.  However, after some time, the teachers worked with him to teach him about hygiene, how to pay attention in class and how to have a good attitude.  Today he can hold a pencil and write, and he has really advanced in personal hygiene.  The teachers say that Sheshmani is a hard worker and is dedicated to his education.  He travels six kilometres every morning to come to school.

He is learning that he should not lie and he should not steal.  One day, Sheshmani saw some fruit in a tree that looked tasty.  He thought about taking the fruit as a snack.  However, he realized that it was not his
fruit.  He remembered from his lessons in school that he should not take things that do not belong to him.  Therefore, he quickly left the scene and returned home.  The teachers were so proud of Sheshmani when he told them that story.
Source: Ruth Garvey-Williams, OM News and Information (OMNI)

MORE TO READ ABOUT THE DALITS IN INDIA

Joseph D´Souza and his New Blog and for RSS

About OM Dalit Education

Dalit Freedom Network DFN 
and Latest News

A Mega-Motivating Crash Course On God´s Heart...
We are God´s Chosen People, not God´s Frozen People.
Let´s pray for e defrost.

George Verwer says in his Foreword:
This Unique book of spiritual dynamite needs to be read and prayed over by people around the globe.
I have known Dave and Joan Davidson for many years and had the privilege of working together with them in Europe in the amazing combination ministry of hospitality and mission mobilization. They are people who are putting into practice the message that they have put into this very special book.
I want to urge you to buy at least 10 copies and become a distributor of what many would consider to be one of the most needed exhortations or messages needed by God´s people.
Let´s remember James 1:22 and make sure that we are not just hearers but doers of the Word. Why not read also Isaiah 6:8 and then pray that prayer in verse, "Here am I, send me".

Here is a short Nr 1 Extract from a wonderful Little Big book!
/Dag Selander

Read  "God´s Great Ambition"
by Dan & Dave Davidson

Bild: OM TS Gallery 05 operationmission.se

FRÅGOR OM MISSION

- Vad är mission, hur definierar du det?

- Varför är du engagerad i mission?

- Vilka är de största utmaningarna och behoven som du ser det?

- Beskriv hur du samarbetar med kristna från andra länder och kyrkor?

- Vilka viktiga föredömen har du i mission?

Det är frågor som missionsvetaren m.m. Mats Tunehag ställer till Wilgot Fritzon i Ljus i Öster och Christian Åkerhielm i Livets ord. Reportaget med de frågorna publicerades i Världen idag 050923. Läs den mycket intressanta och givande artikeln av Mats Tunehag 

/DS

Bönekampanj Ljus i Öster & Pingst - se Fotnot

Artikeln nedan utgörs av en Ledare skriven av Wilgot Fritzon, missionsledare för missionsorganisationen Ljus i Öster. Artikeln åskådliggör att mission kostar och har ett pris.

Ta gärna också del av ett reportaget om Cornelius Rahmn – Sveriges förste missionär i Ryssland - och om en Bönekampanj, vilka bådadera berörs i fotnoten nedan.

/DS

***

Ute på plattan gällde det att ta rätt plan. Det fanns två att välja mellan på den lilla flygplatsen i Ulan Ude vid Bajkalsjön i Sibirien. På det ena stod det ”Kras Air”. Det andra hade inget namn. Det kändes tryggare på något sätt att jag skulle åka med det sistnämnda. Fast jag är inte säker på att jag drog en vinstlott. Åtminstone inte när det gäller komforten ombord. Min avdelning i planet var fylld till tre fjärdedelar med 75 skolbarn i åldrarna tio till tolv år. Ett tjoande, ett tryckande på alla knappar och ett springande till de två toaletterna utan like. Om standarden på ryska toaletter vanligtvis är dålig, blev de små sjabbiga utrymmena knapapst bättre av 75 skolbarn!

Rysk komfort
Servering ombord är ett kapitel för sig. De små nedfällbara borden bakom varje ryggstöd tycks alla ha en tendens att luta åt något håll. Oftast som en rutschkana ner mot knäna för den matlåda och plastmuggar som serveras. De små frimärkena till servetter hjälper föga om skjorta och byxor fått sig en rundsmörjning av diverse fläskbitar eller mineralvatten. Min servett förbrukades snabbt av min sidoresenär när hon fick sig en översköljning av te.

Den som inte gillar rysk rödbetsallad, ett par mörka ganska hårda brödbitar och en hårt friterad kycklingbit med lite torrt ris, får hålla till godo med ett par stora sockriga karameller – à la ”konfetti-fruktkyss”.

Själv hade jag förmånen att hamna i en stolsrad med tre ryssar. Men den stackars ryssen framför mig fick ett elände där han satt ytterst vid gången. De två skolbarnen innanför, riktiga busungar, skulle ut och in hela tiden under dessa sex timmar. Till slut tröttnade ryssen på att resa sig varje gång. Antingen fick de kravla över hans knä eller så lyfte han dem helt enkelt rakt upp i luften från den ena sidan till den andra.

En ryss i knäet
På ett sätt drog jag nog en nitlott också när det gäller sittplats. Det trånga utrymmet för knäna mellan stolarna var ju visserligen lika besvärande för alla långbenta. Men när så den kraftige ryssen lutade sin stol bakåt hamnade han i stort sett i mitt knä. Alla stolar fungerar inte alltid så perfekt om någon trodde det. Jag försökte ha förståelse för att ryssen enbart tänkte på sig själv och hur han skulle parera busungarna. Om du någon gång trott att en Rysslandsresa skulle vara behaglig för köttet så är du välkommen ombord för att själv känna efter…

Plötsligt vattnades mina ögon ändå av tacksamhetens tårar! Jag tänkte på de första missionärerna till Burjatien vid Bajkalsjön. En av dem var svensken Cornelius Rahmn. Den 4 december år 1818 for han med sin gravida hustru och tvååriga dotter från S:t Petersburg till Irkutsk och Selenginsk.

Med häst och släde 650 mil mitt i kalla vintern. Oftast hittade de härbärgen efter vägen, men inte alltid. De 30-40 grader kalla nätterna kan inte ha varit bekväma i släden. Barnet som föddes under resan dog efter en tid…

Högt pris
Till ett högt pris såddes Guds Ord ut bland burjater och ryssar vid Bajkalsjön. Två hundra år senare har en andlig skörd kunnat börja bärgas bland den buddhistiska folkgruppen. I dag räknar man med att flera hundra burjater kommit till tro på Herren.

Hur önskade jag inte att Rahmn skulle ha fått se att deras uppoffringar verkligen var värda priset.

Så står Vitalij Kolomiets på vår senaste årskonferens och berättar i förbifarten att alla hans och även sin frus släktingar emigrerat till USA från sibiriska Krasnojarsk. Ensam i hela släkten har Vitalij på Guds direkta tilltal stannat kvar med fru och barn. Han är nu verksam i en församling som vuxit till över 1000 medlemmar!

Gud behöver dina och mina uppoffringar om andra ska kunna hjälpas. Om vi då försöker påminna oss om vad människor har satsat genom tiderna, så kanske vårt ”lidande” plötsligt känns betydligt mindre.

Läs reportaget av Världen idag om Cornelius Rahmn

Om Ljus i Öster

Om Bön för Eurasien - bönekampanj för onådda folk, se >> mera info

Map Operation Mercy

M I S S I O N _ i_ B Ö N

Råslätt en novembermorgon. Det är torsdag och vi befinner oss i Tanzania, Mocambique, Uzbekistan och Sydafrika. Det är många som har det oerhört fattigt och svårt i Mocambique. Durban och Sydafrika har miljoner indier och en och annan tycker det blir lite för mycket av curry. Nöden är påtaglig på många områden. I Tanzania har evangeliedelar av Johannes delats ut till ett femtiotal. Uzbekistan och ett specifikt samhälle har trettio messiastroende [man talar inte om kristna i en muslimsk kultur på grund av de s.k. kristna länderna visar upp så mycket av omoral], vilka förföljs och här och var har order gått ut om biblar ska lämnas in centralt kommunalt.

En skara om 12 är i bön. Daniel läser bönebrev med rapporter från Tanzania, Mocambique, Uzbekistan och Sydafrika och ett antal unga missionärer – short timers – ute för att samtidigt som man lär om mission också får praktisera. Vi ber för Maja, Karin, Johan och Arne med flera.

Mission i bön
En alldeles vanlig vardag på Råslätt är en lärjungaskara om tolv i mission – i bön. I bön och i tanke på flera kontinenter.

Bertil Engqvist – en gammal missionskämpe med bas i Örebro har verkat i Operation Mercy under många år säger i en intervju:

GUD SORTERAR UT VAD SOM ÄR I HANS PLAN
Bönen – det är att komma inför den mäktigaste Personen som finns. Nervös? Nej, inte när det är min Pappa som älskar mig över allt annat! Han vet mitt bästa och jag får säga vad jag tänker, eller berätta hur jag känner det, eller tala om vad jag tycker att andra eller jag själv behöver.

Tänk att få lyssna på den Allsmäktiges fantastiska och ibland lite tokiga planer. Sedan säger han med ett leende ”Visst kan du!”, när han skickar iväg mig.

Bönen är det element jag rör mig i som en Jesu efterföljare. Bönen är att stämma av allt som väller upp inom mig mot den som har all vishet och kärlek. Bönen är som att andas, att låta det gamla inom mig komma ut, och ta in det friska helande livet från Gud.

Bönen är att lägga ner alla tankar inför Gud så att han kan sortera ut vad som är i hans plan. Bönen är en tvåvägskommunikation, att lyssna till Gud och att uttrycka hur jag uppfattar vad som pågår i mitt liv och i världen runt omkring.

Mobilsamtal i baksätet  
Ringer Bertil på hans mobil. Sitter i baksätet från Stockholm på väg hem till Sannamon i Vintrosa. Vid ratten sitter Tord Ström så jag får en bönestund i bilens baksäte med honom. Bertil Engqvist säger: Du kan inte ana vilken omsorg jag upplever från Gud under den senaste tiden. Resorna i Kina och Amerika har varit en lång räcka av erfarenheter av hur Han Gud formligen ”tar vår hand”. Ett flertal planerade möten och planer gick om intet, men Gud gjorde nåt helt annat och mycket bättre. ”Gud tog vår hand” och ledde oss på ett underbart sätt. När Han sänder, så reder han också ut sin plan. Mera om Bertil Engqvist och Operation Mercy.

Fotnot
RÅSLÄTT - det är ett bostadsområde i Jönköping. Mera om Råslätt: Se VätterHem

Cogs Photo: OM TS Gallery 2005

SJU BÖNEVERKTYG FRÅN PAULUS

1 Be för öppna dörrar
- Var uthålliga i bönen, vaka och be under tacksägelse. Be också för oss att Gud öppnar en dörr för ordet. (Kol 4:2-3)

Öppna dörrar är ingenting vi kan ta för givet. Många missionärer arbetar i svårtillgängliga länder eller områden som gör motstånd mot evangeliet. Och även om det är öppna dörrar, är kanske inte människors hjärtan öppna för Gud.
Be att Gud ska leda missionärer genom hinder och komma i kontakt med hjärtan som är förberedda att ta emot Hans Ord.
Be att Gud ska öppna dörrar för tjänst, och välsignade relationer.
Be att de som tjänar ska ledas av den Helige Ande och se möjligheterna.

2 Be för frimodighet att vittna
- Bed också för mig, att ordet ges åt mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt gör evangeliets hemlighet känd. (Ef 6:19)

Varför ska vi be om frimodighet för missionärer? För att de också behöver det för att kunna övervinna motståndet från det onda, komma över rädslan att bli utskämda och att misslyckas.

3 Be att Guds Ord ska spridas utan hinder
- För övrigt, bröder, be för oss att Herrens ord snabbt utbreder sig och blir ärat, liksom hos er. (2 Tess 3:1)

Hinder måste tas bort om Guds Ord ska flöda fritt. Vi måste stå emot Satan, som är fast besluten att blockera vägen för oss (Jak 4:7). Precis som Aron och Hur hjälpte Mose att lyfta armarna i striden mot amalekiterna (2 Mos 17:12) kan du genom bön stödja missionärernas trötta armar.
Kom ihåg att kampen är mot andliga makter som kan attackera på alla områden (Ef 6:10-18).

4 Be om beskydd
- Be också att vi blir räddade från fientliga och onda människor. (2 Tess 3:2)

Be att Gud ska bevara kristna arbetare från sådana som försöker skada dem. Be att Gud ska förändra hjärtan hos dem som försöker gå emot hans Ord och hans budbärare.

5 Be att deras tjänst ska accepteras av andra troende
- Be att… den hjälp jag har med mig till Jerusalem blir väl mottagen av de heliga. (Rom 15:31)

Samarbete är en förutsättning för effektiv tjänst och nödvändigt för arbetets utveckling. Be att missionärens insatser och attityder ska vara värda att tas emot positivt och att medarbetare och andra troende ska vara hjälpsamma och uppmuntrande.

6 Be för Guds ledning och hjälp under resor
- Be… Då skall jag komma till er med glädje, om Gud vill, för att vila ut tillsammans med er. (Rom 15:32)

Många missionärer reser mycket och transportsättet varierar. Att resa innebär ofta stressfyllda situationer. Be om beskydd, att Gud möter alla behov, ”tajming” och de rätta tillstånden som kan behövas, ex. visum, uppehållstillstånd etc.

7 Be om uppfriskande vila
- Be… Då skall jag komma till er med glädje, om Gud vill, för att vila ut tillsammans med er. (Rom 15:32)

Be att missionärer ska söka och få vila och bli uppfriskade genom den Helige Ande. Be att de ska vara disciplinerade i att läsa Guds Ord och hålla ut i bön, och få belöning för det. Be att de ska uppleva en rik andlig gemenskap med andra troende.

FOTNOT
Artikeln hämtad ur OMEGA nr 2 – 2003, sid 7, översättning Elisabeth Lindgren, OM Sverige.
OM:s tidning OMEGA kommer ut med sex nummer per år. Gratisprenumeration.

The Crystal Night 9-10 November 1938 when more than 80 synagogues and countless Jewish shops were destroyed… and The Fall of the Berlin Wall on 9 November 1989 was a special event for millions of Germans…

PRAYER 9/11 REQUESTS

Pray for...

EN LEVANDE KYRKA

Mission är uppdraget
Mission är uppdraget. Mission är utmaningen för kristenheten. Mission är kyrkans livsuttryck. Mission är kyrkans signum. Mission är kyrka så som kyrkan är mission. Mission är nådens evangelium till dem som inte har livet med Frälsaren. Mission är kyrkans livs allt intill den dag kyrkans Herre återvänder.

Mission är levande mission. Mission är inte död mission. Mission är budskap om liv från en levande kyrka. Mission är Kristi kropps uttryck i tiden. Mission är Jesu Kristi mission. Mission är inte utbredandet av jämställdhet. Mission är inte utbredandet av demokrati. Mission är inte mänskliga rättigheter. Mission är inte pluralism. Mission är inte utbredande av fredsidéer. Mission är inte tolerans. Mission är inte humanismens världsbild där människan är alltings mål, mått och mening. Mission är inte ekonomisk utjämning. Mission är inte utplånandet av Israel och dess folk. Mission är inte mission från en döende och död kyrka.

Missionen om Guds rike – med nådens evangelium där Jesus Kristus är Gud faders enfödde son och enda vägen till frälsning till syndernas förlåtelse och den eviga förtappelsen – det är den levande kyrkans uppdrag och mission. Verklig mission med verklig funktion är den vision som Herren själv – som den Levande och Uppståndne Herre han är – gett sin Kyrka.

Kyrkohistorien
I missions- och kyrkohistorien har ondskans andemakter härjat och förvanskat för att stoppa Guds rike och Himmelrikets närvaro, framväxande och slutliga gestaltning. Ett resultat som kyrkohistorien skildrar är kyrkans och kyrkors förfall och avfall. I perioder av döende och utslocknande har kyrkans Herre skänkt besökelsetider av upprättelse och nya vägar för missionen om Himmelrikets nåd. Guds församling har sedan begynnelsen uppdraget och utmaningen att gestalta Guds rike med den mission som är Nådens evangelium – en mission om liv och nåd och frälsning från synderna

Mission är kyrkan som är Mission
Missionen den levande kyrkan har är inte det som omvärldens världsbild gestaltar. Missionen den levande kyrkan har att gestalta i att vara budskapet är av en helt annan dimension – den är den levande Frälsarens nåd och liv. Där regerar Herren ensam utan inslag av kompromisser med tiden och denna tidsålders väsende.

En levande kristenhets liv är missionen om Himmelrikets Nåd. En levande kyrka har sin enda grund i Kristus Jesus och hans nådesverk uppenbarat för oss i Guds levande Ord. En levande kyrka och kristenhet har sin grund i Jesu Kristi offer- och försoningsdöd på Golgata och i hans uppståndelse med det Nya liv han har för var och en som vill ta emot nåden. En levande kyrka lever denna mission i Kristi efterföljd, och går därför inte denna tidsålders väg med dess världsbild – utan Korsets väg.

Avfallsfrågor
Under några år på 90-talet ägnade jag mycken tid och kraft åt att stå emot och avslöja kyrkans avfall och förfall. Efter en tid gav Herren en insikt om att mitt uppdrag som efterföljare och lärjunge inte var att lägga så mycken kraft och tid åt kyrkans förfall och sekulariseringens framfart i den döende och döda kyrkan. Ögonen gick upp för mig att avfallsfrågorna kan inte få ta tid från kristenhetens uppdrag Nr 1 – missionen. Fortfarande har jag kvar övertygelsen om att Guds Ord ska rent och klart förkunnas och falsk lära ska hjorden beskyddas ifrån. Men den korta tid vi har som Herrens lärjungar och efterföljare i en levande kyrka, den tiden är där för ge våra liv åt missionen om Himmelriket och nådens evangelium. En döende och död kyrka har som huvudverksamhet inomvärldsliga frågor på sin agenda; där är allehanda verksamheter och allmänna samhälleliga projekt; där är ett ständigt navelskådande av den egna verksamheten och om hur man ska accepteras av opinionen.

Missionsfrågan
En levande kyrka lever i mission att göra evangeliet åskådligt bland människor och folkgrupper som inte fått höra om Kristus Jesus. En levande kyrka ägnar inte huvudparten av sitt liv åt humanismens agenda och dess dyrkan av demokrati, fred, jämställdhet, tolerans etc. så som den döda kyrkan gör. Avfallsfrågorna må skötas och administreras men effektivt, med minsta möjliga tids- och kraftåtgång. Ungefär som i hushållet då man bär soppåsen till sopnedkastet. Det tar inte mer än någon minut per dag, resten nav dagen ägnas åt hushållets huvuduppgifter… Så må det vara i en levande kyrka, där missionen har plats nr 1. Där ger människor sig själva åt uppdrag i Afrika, eller Asien, Mellanöstern, Sydamerika eller var än den lokala församlingen ger sitt liv och sin mission.

Vi lever i vår tid i en avgörande tid i väntan på Herrens Jesu Kristi återkomst. I denna väntan har Herren sak med sin kyrka och sitt folk. Nedan följer en utveckling om denna sak.

/DSr

***

Herren har sak mot sitt folk, ropade profeten Mika.

Herren har sak mot landets innebyggare, profeterade den förkrossade budbäraren Hosea.

”Jag har detta emot dig”, förklarade den förhärligade Kristus genom sin apostel Johannes för det nytestamentliga folket i provinsen Asien.

Och det vittnesbörd som bärs fram av de många vittnena under de senaste årtiondena betyder ovillkorligen att Herren ser ting i sin nutida församling som vållar honom sorg och smärta.

Om vi kunde fråga Mika vad det var som gjorde att Herren inte var tillfreds med sitt folk på den tiden, skulle han peka på deras vidskepelse, deras avguderi och idoldyrkan, deras tomma formalism, deras orättfärdiga affärsmetoder, deras våldsbenägenhet, deras ruffel och svindleri – och allt detta trots Herrens handlande med sitt folk. ”Jag förde dig upp ur Egyptens land, ur träldomshuset befriade jag dig”.

Om vi kunde fråga Hosea vad det var som tvingade Herren till att söka sak med landets innebyggare skulle han räkna upp ting som brist på sannfärdighet, brist på godhet och omsorg, brist på gudskännedom. ”Man svär och ljuger, mördar och stjäl och begår äktenskapsbrott.” Man förkastade Guds lag och skar av banden med sitt ursprung.

Om vi kunde fråga Johannes vad det var som vållade Herren sådant bekymmer för några av för församlingarna i Mindre Asien skulle han upprepa Andens ord till dessa församlingar: Du överger din första kärlek, du skaffar dig lärare som lär ut förvända ting, har namn om dig att du lever men är död, är ljum, liknöjd och självbelåten.

Och vad säger nu dessa moderna profeter och vittnen om anledningarna till Herrens fortsatta missnöje? Lyssna till några av dessa röster i det att de jämför den fallna församlingen av idag med Nya testamentets kristendom och dess härlighet och identifierar några av de anledningar till att dessa moderna ljusstakars guld har omvandlats till usel brons och mässing och dess låga strypts till en flämtning.

Man reverserar Guds prioritering av mognande karaktär och kristuslikhet och sätter verksamhet och framgångsideal främst.
Man vill inte veta av korsets och självdisciplinens väg.

Man avvisar den Helige Andes plats i församlingsliv och tjänst.

Man saknar andligt omdöme och prövande förmåga.
Man populariserar, och förbilligar därmed kristen tro.
Man fragmenterar kristna i organisationer, målgrupper, intressekategorier, trosriktningar, tradition och trend.

Man förväxlar begreppen volym och storhet.
Man befäster gapet mellan lekmän och ledarskap.
Man böjer sig villigt för penningens tyranni och väljer in världens metoder för att hantera finansiering.

Man lämnar sin oförmåga att vara verksam faktor i förhållande till mörkrets makter utan avseende.
Man har ingen förmåga att förstå tiden och trenderna och sätta sådan förståelse i relation till Guds eviga syften.

Man räds det tunga arbetet med att låta den andliga insikten växa i omfattning.
Man saknar iver att gemensamt söka Herrens ansikte.
Man saknar känsla för nödvändigheten att sträva mot målet – andlig mognad i Kristus.

Men han som prövar hjärtans uppsåt, det trofasta vittnet, han som fostrar dem han älskar, han är hoppets Gud och den förlossare som sionsfolket väntar. Därför kan dessa vittnen också anvisa väg som förebilder och genom sina ord till ett återupprättande av de gyllne ljusstakar med dess klart brinnande ljus som Herren avsett att vara Andens redskap.

Med utgångspunkt i satser av detta slag ska vi låta texter gå ut under rubriken ”Herrens sak” för att skaffa utrymme för ett bedjande som behagar Herren och som öppnar för hans eviga rådslut.
Låt oss be om en förberedelse av hjärtan och sinnen,
till läshunger, till prästarbete som verkar omvändelse,
till mognande i förståelsen av Herrens sak.

Lars Widerberg

Boningshuset på Vassnöden där Ernst bodde Foto: Olle Johansson

NYTAGNA - FOTON - FRÅN - MACHADODORP
VIA FLYG FRÅN RSA OCH POSTVERKET BANKERYD-NÄSSJÖ-RÅSLÄTT

Linnéas bilder och kommentarer:

Artikel (140) Gallery >> Nummer 1 från gravgården och missionskontakter, artikel (141) >> Nummer 2 från skola och affärer samt artikel (142) >> Nummer 3 från missionsstationen

Avslutande kompletteringar av Dokumentären kommer att placeras den närmaste tiden under artiklarna (138), (143) och (144)

Råslätt i Jönköping den 8 november 2005
Dag Selander
Editor

Förlag: LIBRIS 

M I S S I O N E N S - U T M A N I N G
Missionens framtidsvision uttrycks enligt Uppenbarelseboken 7:9 där vi läser att människor från ”alla folkslag och stammar och länder och språk” en dag ska stå inför tronen och Lammet. Det är detta Mission har som sitt framtidsmål. Mission handlar om församlingens uppdrag. Hon har missionen som sin utmaning.

Mission är att ge av sitt liv. Mission är att ge av sitt liv som förebedjare, i studier av de etniska folkgrupper som finns i världen, i ekonomi, i understöd och support.  

En utmaning på ett särskilt sätt för all mission är kanske det missionsarbete som görs av bibelöversättarna ute i världen. Under missionshistoriens gång finns det många exempel på hur bibelöversättare fått vänta årtionden på att enskilda i en folkgrupp kommit till tro. Ja, det är heller inte sällsynt att översättaren inte alls under sin livstid fått se en enda komma till tro. Här finns många skördearbetare i missionen som är utmanande exempel i uthållighet och trofasthet.

Härnedan ett exempel från Papua Nya Guinea:

---

”BARNET är fött, det fullkomliga barnet är fött! Graviditeten har varit lång och svår, men nu är barnet fött.”

Det är söndag morgon den 19 september 1999. Mellan hyddorna i Bonenepi står det mer än två tusen människor och jublar när festklädda krigare ropar ut dessa ord till det monotona ljudet av kainaga-trummor…

Det är inget vanligt människobarn som har fötts. Det är Ordet som ger Liv, Nya testamentet, som äntligen har fötts till världen på umanakainafolkets eget språk.

Så skriver Sigmund Evensen i Boken Orden som inte fanns – en berättelse om bibelöversättning på Papua Nya Guinea. Det började 1980 och efter nitton år fanns här Ordet som ger Liv. Sigmund och Ingjerd Evensen åkte till PNG med sina två barn för att arbeta som bibelöversättare. Arbetet var en spännande resa i mötet mellan kulturer, tro och människors kamp. När arbetet efter två årtionden var klart hade man haft tjugosex män och kvinnor till hjälp i bibelöversättningen. En av dessa, Aidani, blir en av de första som med sina egna händer får ta i den bok som nu är Bibeln på deras eget språk. Aidani säger denna dag den 19 september 1999:

I nitton torrperioder (år) har vi hållit på med detta arbete. Många gånger var det tungt och svårt, och vi blev väldigt trötta. Det var som att gå uppför ett halt och lerigt berg. Vi tog några steg, men så gled vi ner och var tvungna att klättra upp igen. På detta sätt klättrade vi uppför, uppför på det branta berget. Men vår Far Gud har hjälpt oss och gett oss kraft, och nu efter denna långa tid har vi slutligen nått bergstoppen. Det är därför vi har den stora glädjefesten i dag. Det är för att vår Far Gud har gjort något väldigt stort ibland oss….

Mina mödrar, mina fäder, mina bröder, mina systrar, hör på mig. Under den första tiden då vi översatte Bibeln gjorde det vi hörde och skrev inte något intryck på mig. Jag trodde att det bara hade med vårt språk att göra. Det vi skrev var bara historier. Men allteftersom jag hörde fler av de historierna förstod jag att detta var annorlunda. Orden vi översatte var söta som honung. Ju mer jag lärde mig ur Bibeln, desto mer ville jag höra, och jag förstod att dessa ord var verkliga och sanna. De var inte bara ord. Jag upptäckte att man kunde hitta det verkliga livet i det vi översatte. I dag vet jag att det som står i Bibeln är både sant och riktigt. Jag tror på det, eftersom jag har funnit det verkliga livet där. Det verkliga livet kan man finna i vår Far Guds Ord, och de sanna Orden har byggt hus inne i mig. Det var detta jag ville berätta för er.

Hela upplagan på 1400 böcker tar slut. Så entusiastiska är de för att få Bibeln. Det isolerade bergsfolket som varken hade skriftspråk eller kunde läsa eller skriva är med om världshistoria; för första gången i historien talade Gud umanakaina. Han var inte längre en utlänning för dem, skriver Evensen, och fortsätter, - De hade upptäckt att Bibeln var Guds kärleksbrev till just dem. Det träffade dem rätt i hjärtat, för det var skrivet på deras eget hjärtespråk.

I bokens Efterord skriver Per Kronlid, missionsföreståndare i Sverige för Folk & Språk – Wycliffe, att man i Wycliffe-rörelsen internationellt har arbetat med språk- och bibelöversättningsprogram i drygt 1600 språk som talas av drygt 1½ miljarder människor. Storleken på folkgrupperna varierar från åtskilliga miljoner till några hundratal personer. Av världens närmare 7000 språk är det bara cirka 400 som har hela Bibeln.

Sammanlagt är det drygt 2200 folkgrupper som har minst en bibeldel på sitt språk. Dessa utgör drygt 90% av världens befolkning. Men fortfarande finns det över 2500 språk utan ens ett påbörjat arbete. De talas av närmare 140 miljoner och är inte nedskrivna – de saknar alltså ett alfabet. Målet är att senast år 2025 ha påbörjat arbete bland alla behövande folk – något som går under begreppet Vision 2025.
 
100 i-topp-listan över språken i världen.
 
Läs mera om Folk & Språk.

Den refererade missionsboken:
Sigmund Evensen ”Orden som inte fanns – en berättelse om bibelöversättning på Papua Nya Guinea”.  Förlag LIBRIS 2005. ISBN 91-7195-743-X

Denna bok är kanske en av de allra viktigaste böckerna i genren Mission som är skriven under senaste kvartsseklet. Boken kommer att läsas av generationer och kommer att kunna jämföras med böcker som Bruce Olson ”Driven av kärlek”. – Sagt om boken: Peter Magnusson missionsföreståndare i Operation Mission. 

Den 11 november för 123 år sedan föddes Gustaf VI Adolf - här på Eriksgata 1952 i Bygdeå. Bland allt folket står en 11½-årig grabb [M'Xp editor] Bild: Bygdeå BildDataBas BygdaNet

MÅNDAG 7 NOVEMBER
M ' X p - M E D D E L A N D E N

UPPGRADERINGEN KLAR
Uppgraderingen är nu klar och allt är nytt.

ERNST & HULDA
Inom kort kommer Dokumentären att kompletteras med nytt och avslutande material - bl.a. foton. Försändelsen har nyss ankommit via flyg från RSA och White River.

VÄLKOMMEN att titta in på:
* MIN BLOGROLL - där finns över 200 bloggar som är RSS:ade via >> My Blogroll
* DAGSEDLAR - ett politiskt-demokratriskt fönster där orättvisor vädras >> CIVILITAS
* SPACE - en blogg på MSN för evangelisation m/light; se det lilla fönstret >> My Space

Från Sydafrika kommer idag per post en del material, vilket betyder att Dokumentären kommer att få sina avslutande artiklar publicerade step-by-step den närmaste tiden.

Nästa planerade artikel är en artikel om Papua Nya Guinea och Missionen där.

M´Xp
Dag Selander

Bild: FreeStockPhotos.com

G R A N D - O L D - L A D Y - O F - M I S S I O N
- Om Arna Vågen

Skandinaviens 'Grand old Lady of Mission' är Arna Vågen. Vid en intervju nyligen berättar denna högst märkliga syster Mission:

- Min första missionskärlek var ju till Kina. Så fick vi Etiopien, och jag blev lika glad i det arbetet. Och efter vart fick vi många missionsfält både i Asien, Afrika och Syd-Amerika. Och jag fick nåd från Gud till att ha "ledig kjaerlighet" också för dessa fält - och de missionärer som var där.

LEDIG KJAERLIGHET
Arna Vågen använde uttrycket 'ledig kjaerlighet' som hon hämtat från en bok av professor Ole Hallesby. Hon säger:

- När en mor får sitt förstfödda barn ger hon all sin kärlek till det barnet. Så får hon ett barn till - och det får lika mycken kärlek. Och även om barnaskaran blir stor, så får alla barn sin del av mors kärlek. Precis så är det med missionen. För min del först Kina, sedan Etiopien och så vidare i missionens barnaskara med Asien och Afrika med flera.

Som seniorer och äldre i kristenheten i dag söker vi hitta större förståelse för den ungas upptäckter i Guds rike. Aktuellt här på denna bloggen i M'Xp söker vi lära och förstå Generation X [19-29 år] och den kommande Generation Y-ers/Milleniels [13-18 år] och vad de har att dela med sig av deras upptäckter och vägar att se och gå med Kristus Jesus.

Arna Vågen påminner om och om igen om de unga. De har så mycken 'ledig kjaerlighet' * för missionen. Denna kvinna har engagerat sig i de unga och deras sätt att tänka och handla. Hon understryker att "vi må vaere rause" * i mötet med de unga.

GAMMALT OCH NYTT
Arna Vågen säger att man må ta det bästa från det gamla och det bästa från det nya och använda det på ett kristligt och förnuftigt sätt.
- Om inte vi gamla alltid gillar det som de unga gör, så må vi vänja oss vid det. Vi må acceptera att det finns andra sätt att tjäna på i Guds rike än vad jag och vi är vana vid från den tid då vi var unga.

TO BE ONE OF THE GANG
Arna Vågen använder också uttrycket om att tillhöra "gänget". Det tog hon med sig från ett pojkrum på en missionsstation i Kenya där hon övernattade en gång. På tvärs över gardinen i pojkrummet stod det skrivet med stora bokstäver:
- HAPPINESS IS TO BE ONE OF THE GANG... - Lyckan är att tillhöra gänget...
Det "gäng" som Arna Vågen tillhör, det är Missionsfolket.

"JULEMESSERNES MOR"
Hon har med rätta kallats "julemessernes mor". Arna Vågen startade en första mässa (eller "julegavesalget") som det först kallades år 1954 i Oslo. Allt eftersom åren gick så har denna begivenhet fått en rad efterföljare runt om i Norge. Syftet med dessa mässor var att samla in medel till missionens alla olika behov som en särskild kärlekens handling i juletid.

SAMTIDA MED ERNST OCH HULDA
Dokumentären om Ernst & Hulda har beskrivit om hur dessa smålänningar åkte ut som missionärer till Transvaal och Mpumalanga 1921 och 1922. Från Norge åker en då ogift ung kvinna vid namn Arna Espeland ut till Kina år 1928. Efter tre år ombeds i brev av sin fästman Tormod Vågen att komma hem till Norge. Skälet är att hans missionsplaner för Kina ändrats. Nu skulle han ta över som ledare i Misjonssambandet (NLM). Hon åker hem. Det betydde många avskedstårar med de kristna i Kina, men självklar glädje att åter få möta sin Tormod. De gifter sig i Flekkefjord 1932 och kommer att bo på Fjellhaug i Oslo tills Tormods död.
 
BLEV 100 ÅR OCH 4 MÅNADER GAMMAL
Arna Vågen - denna 'Grand old lady of Mission' fyller 100 år i maj månad 2005. Hennes liv - med de synnerligen välsignade gåvorna att inspirera andra i och till utgivande i mission - förändrades på Lovisenbergs sykehus lördagen den 24 september, där hon efter några dagars sjukdom fick flytta hem till missionens nådefulle uppdragsgivare.

KVINNOR I MISSION
I dagarna är det lätt att i stor tacksamhet till Gud att också associera till en parallell kraftkvinna i historien, nämligen Mormor på Herrestad - Emilie Peterson - om vilken Göran Åberg skriver i nyutkommen bok. 
Emilie och Arna - två kraftkvinnor - lever i skilda århundraden men har med sina liv gestaltat missionen och Guds rike genom att vara budskapet på ett genuint och utgivande sätt som inspirerar och väcker.

BUDSKAP FRÅN 'JULEMESSERNES MOR'
Arna Vågen är med sitt liv ett underbart exempel och föredöme för män och kvinnor i Den svenska, skandinaviska och globala kristenheten. Hon är 100 år gammal och har en myckenhet att säga oss om Emergent Conversation, Mission, 'Ledig kjaerlighet' och 'the Gang' samt Gammalt OCH Nytt?

---

* Fotnot - 'ledig kjaerlighet' - det norska uttrycket betyder ungefär = 'det finns kärlek över för'
- 'rause' - det norska ordet = generös, givmild

Källa: Kpk.no