MXp

Vision i Mission ges här nedan i form av 1000 års kyrkohistoria i Västerås av pastor Samuel Strömberg, Citykyrkan Västerås. Historia är historia men kan i bästa stunder vara en ovärderlig källa för framtiden och inte minst som vision. Därför är det spännande att låta Guds rikes historia i Västra Aros få utmana oss i våra visioner. När historia är som allra bäst är den inspiration i framtida vision...  

/DS

***

Den kristna kyrkans historia i Västerås under 1 000 år.
Av Samuel Strömgren

Inledning
Som nyinflyttad i Västerås så känns det naturligt att stifta bekantskap med kyrkans historia i min stad. Idag är Västerås kommun den sjätte, sjunde största i Sverige. Kristi kropp består idag av knappt 10 frikyrkor, lutherska kyrkan och några invandrarkyrkor. Mina studier kommer att te sig ytliga och jag räknar kallt med att "missa" många av de viktigaste stråken, personligheterna och skedena i den kristna församlingens första 1000 år i Västerås. Ändå vill jag börja skrapa i de historiska lagren och förstå mer, lära mig att uppskatta dem som gått före och börja ana den kallelse som Gud har till Västra Aros. Må Gud välsigna Västmanland och Västerås.

1000-talet
Arkeologerna tvistar om Västerås, eller Västra Aros, kan kallas en stad vid det första millenniumskiftet. Men helt klart är att det fanns viktiga bosättningar vid Mälarens strand. Det finns en tydlig avgränsad jordbruksbygd i Västmanland, som man bland annat kan spåra via de gravfält som påträffats. Längs Badelundaåsen och Svartådalen kan man följa bosättningar. Ända inne vid nuvarande kvarteret Linnea, Skomakargatan i Västerås finns lämningar från denna tid.
Gemensamt för de första kungarna i Sverige som är kända till namn, är att de var kristna. Kungadömet hade sitt starka fäste i Götaland. I Svealand var hedendomen ännu stark. Mission förekom från engelskt, tyskt och bysantiskt håll. Kristen påverkan märks bland annat på de runstenar som finns bevarade där 19 av de 29 som har hittats i Västmanland, finns inom Västerås kommun. På flertalet av dem finns kors och texter som "Gud hjälpe hans själ".

Västmanlands apostel
Helige David, som troligen är av engelsk börd, anses vara den första missionären i Västmanland, där han slog sig ner i Munktorp någon gång på 1000-talet och byggde den första kyrkan, och eventuellt ett kloster. I katolska kyrkans helgonlegender, och i modern marknadsföring av Munktorp och Västerås, kallas han Västmanlands apostel.
I skrift från 1496 (Breviarium Upsalense) berättas det att David blev ett föredöme som munk inom cluniancens-orden. När han får höra att S:t Sigfrids systersöner, Unamans, Sunamans och Vinamans, lidit martyrdöden i Värens (Växjötrakten, Småland) beger han sig till Sverige. Deras martyrium under tidigt 1000-tal avskräckte honom inte, utan snarare lockade. Tillslut kommer han till Västmanland och bosätter sig i Snevringe härad och Munktorp, där han bland annat byggde en kyrka. "Nu gick han om dagarna omkring i byarna och gårdarna, predikade Guds ord, omvände och döpte, men om nätterna låg han vaken i bön och anbefallde under tårar åt Guds beskydd sig själv och sina många andliga barn" (citat ur Breviarium Arosiense från 1513). David dog i Snevringe i hög ålder, dock inte genom något martyrium.
David uppges vara abbot för ett cluniancens-kloster. Bland annat bär han abbotens ämbetsdräkt på alla avbildningar som finns av honom, i bl a Munktorps kyrka (dopfunt från 1300-talet), Tensta och Ärentuna kyrka (kalkstensmålningar). Talesättet menar att det låg ett kloster i Munktorp och många tror att munken Erik, som var av svensk börd och vandrade omkring och predikade kristendom och blev bragt om livet av hedningarna i Flottsund, kom från kommuniteten i Munktorp. Eriks död torde ha inträffat under senare delen av 1000-talet. Klostrets historia bör ha varit förhållandevis kort. Inga medeltida urkunder, förutom legenden om David, nämner något om klostret i Munktorp. En i närheten belägen källa heter än idag S:t Davids källa och utpekas som platsen för Davids dopverksamhet. Den äldsta delen av Munktorps kyrka - tornet med dess vapenhusliknande utbyggnad åt väster - kallas Davidskyrkan och uppges vara byggd av abboten. Konsthistoriker menar att den har tydliga engelska drag och påminner om samma kyrkotyp som Gamla Uppsala domkyrka och kyrkoruiner i  Sigtuna. Cluniancens-klostret i Lund (dåvarande Danmark) borde ha varit den utsändande instansen upp till nuvarande Mellansverige. I mirakelsamlingar över David berättas hur han släckte eldsvådor, botade sinnessjuka, räddade ett barn som fallit ner i en brunn och hur han fick ett annat barn som svalt en nål att hosta upp det. Ryktet om S:t David var så grundmurat att Biskop Birger Magnusson 1463 begärde att få överföra hans ben till Västerås domkyrka, som saknade reliker av en helig man. En uppgift från 1542 säger att hans kranium och en arm har förflyttats från Munktorp.

1100-talet
Redan under 1100-talet är det möjligt att Västerås är biskopsort, tillsammans med Skara, Sigtuna, Linköping, Eskilstuna och Strängnäs. Kyrkans och klostrens godskomplex växte fram via donationer från kungar och godsmän. Under detta århundrade tog kyrkobyggandet fart i Sverige. Ett stort antal stenkyrkor uppfördes mot slutet av århundradet. Etablering av kyrkor och biskopssäten medförde att de äldre centralorterna fick en permanent uppgift och därmed bofast befolkning.
Inom Västerås stad har man ännu inte funnit någon 1100-talskyrka. Däremot avslöjar två arkeologiska undersökningar vid 1970-talets början spår av tidig kristendom. I kvarteret Johannes (mellan Svartån och Bondtorget) fanns en stor kristen gravplats som redan på 1200-talet doldes av den första bebyggelsen. Dateringar har angett tiden för de äldsta av de ca. 100 påträffade skeletten till 1100-talet, möjlighen tidigare. År 1320 nämns i en skrift den "gamla kyrkogården". Teorier har gjort gällande att den äldsta kyrkan i Västerås också skulle ligga i det området.

1200-talet
Under 1200-talet befäste adeln och kungamakten sin ställning. De första statliga ämbetena började tillämpas. Kanslern nämns första gången 1220, och var också biskop. Detta var vanligt, då det krävdes både läs- och skrivkunnighet. Under detta århundrade intensifierades byggandet av kyrklig institution. Kyrkor, kloster, hospital och helgeandeshus uppfördes både på landsbygden och i städerna. 1244 anlades ett dominikanerkloster i Västerås, vid nuvarande Munkgatan på den plats där stadshuset står idag. Under 300 år var "svartbröderna" ett välbekant inslag i stadsbilden. De verkade för att fördjupa den kristna tron via filosofiska och teologiska studier. Bröderna gav sig iväg på långa predikovandringar. De levde efter fattigdomsideal och tiggde sig fram. Vid århundradets slut fanns det minst 20 stenkyrkor i landskapet. Den första Domkyrkan byggdes troligtvis under 1200-talet. Även kyrkorna S:t Nicolaus och S:t Ilian byggdes troligen redan under 1200-talet. S:t Ilian, eller S:t Egidius var krymplingarnas, tiggarnas och smedernas helgon. Den kyrkan är helt försvunnen, men låg inte långt från Smedjegatan, vid nuvarande korsningen Vasagatan - Hantverkargatan.
Några av munkarna är också kända vid namn. Broder Petrus var prior i Västerås 1254. Från senhösten 1278 till maj 1279 var den kände munken Putrus de Dacia prior. I hans brev nämns att Nils och en broder Lars från Västerås bedrev studier i Köln.
Den svenska kyrkan organiseras mer tydligt i den världsvida katolska och domkapitel börjar synas som tillsättare av präster. Kyrkan blir en maktfaktor i samhället. 1291 samlades dominikaner från hela den nordiska provinsen till provincialkapitel i Västerås. Flera av de tidiga biskoparna var dominikaner.
 

1300-talet
Från detta århundrade förekom staden allt oftare i betydelsefulla sammanhang för rikets inre politik. Magnus Erikssons landslag skrevs 1350 och digerdöden härjade. Det finns en kungörelse av Rostocks råd som berättar att alla brunnar i Arboga och Västerås var förgiftade. Pesten slog hårdast mot de fattiga - och präster och andra som vårdade de sjuka.
Kyrkans hand märks tydligare i ekonomiska göromål. Biskopen i Västerås ägde bland annat en åttondel av Kopparberget och kyrkan var inblandad i järnhanteringen. Kyrkliga ämbeten räknas in i det övre skiktet i samhället. 1330 fanns det en biskop, en domprost och fem kaniker vid domkyrkan. Norr om Lillån fanns Helgeandshuset, vilket nämns första gången 1354 i ett testamente.

1400-talet
Medeltid var orostid. Regenterna avlöste varande. Upproren likaså. Slottet i Västerås var en viktig militär stödjepunkt. Kyrkan fortsätter att hålla i sina ekonomiska intressen. Under 1400-talet nämns två nya kapell inne i staden.

1500-talet
Gång på gång befann sig staden i maktstridens och händelsernas centrum under detta århundrade. Slottet fortsätter att vara centralpunkt som både makthavare och upprorsmakare stävara efter att kontrollera.
Västerås siste katolske biskop blev Peder Månsson. Han var en lärd man som författat många skrifter och även tillbringat tid i Rom.

Sturestriden och Stockholms blodbad.
Under två månader 1501 belägrar Sten Sture Västerås slott. Han dör 1503 och kontrollerar då nästan hela Sverige. 1511 är danske kungen Kristian på marsch in i Västergötland. Västerås biskop, Otto, anlitas som förhandlare med dansken. Efter många turer anklagas Otta att vara danskarnas lakej, och greps i Domkyrkan för att spärras in i Västerås slott. Biskopsgården skövlas. Sommaren 1520 intogs slottet av danskarna som för med sig Otto till Stockholm. Kristian tyrann kröns till kung och blodbadet följer. Motiv till avrättningarna fick kungen bland annat i de klagomål som biskop Otto framfört över den behandling han och övriga fängslade fått utstå… Otto ger namn, Kristian låter deras huvuden rulla.

Gustav Vasa
Vid S:t Olofs kapell utanför Västerås blir Gustav och dalkarlarna angripna 1521. Slaget om Västerås (bland annat nedskriven i Peder Svarts krönika från 1560. Svart skrev på uppdrag av Vasa och var också biskop i Västerås vid sin död 1562) utkämpades bland annat på Smedjegatan, där Citykyrkan har sin samlingssal idag. Slaget blev en stor framgång för Vasa och klostret intogs i maj 1521.

1527 hölls reformationsriksdagen i Västerås. Mer än 1000 personer kan ha kommit till riksdagen. Västerås torde då haft ca. 2 000 invånare. Vasa krävde att Guds rena ord skulle predikas och kallades för "en Luther och en kättare". Brask försvarade den katolska hållningen med uppbackning av adeln, varvid Vasa avsade sig kronan, lämnade riksdagen och vägrade komma tillbaka. Riksdagen lyckades inte ena sig, utan sände istället bud efter Vasa igen. Enligt Västerås recess och Västerås ordinantia, de två handlingar som finns bevarade, så fråntogs kyrkan sitt stora jordinnehav och tvingades avstå från alla "överflödiga" inkomster. Biskoparna fick lämna ifrån sig sina gods och län och miste sin maktställning. Adeln fick tillbaka gods som hade sålts eller donerats till kyrkan sedan 1454. Slutligen skulle också Guds ord "renliga predikas".

Vid riksdagen i Västerås 1544 noteras att reformationen går vidare, gillena är upplösta och helgondyrkan förbjuds. 1560 dör Gustav Vasa.

1600-talet
Efter att ha varit i politikens centrum hamnar staden under det kommande seklet mer i skymundan. Dock hade kyrkan en stark ställning, bland annat genom sina biskopar Johannes Rudbeckius och Olaus Laurelius.

Johannes Rudbeckius
Rudbeckius blev en föregångsman i det nya skolväsen som utvecklas efter reformationen. På hans initiativ grundas landets första gymnasium i Västerås 1623 där den nya lärarkåren är knuten till domkapitlet. Lärartjänsten var en naturlig språngbräda i karriären till en egen kyrkoherdetjänst. Västeråsgymnasiet sågs som landets förnämsta läroanstalt under denna tid och hade som främsta uppgift att utbilda präster. Rudbeckius var även en föregångsman kring skolform för flickor. 1630 startar han den första "pigeskole", som inrymdes i två stugor på biskopsgården, men fanns bara kvar till biskopens död 1646. Därefter dröjde det närmare 200 år innan skolor för flickor åter öppnades!
Den huvudsakliga arbetsgivaren under denna tid var staten och kyrkan.

1700-talet
Stormaktstiden tar slut.

1800-talet
Inte under någon av de tidigare hundraårsperioderna har lika många förändringar inträffat i samhället, vare sig i landet eller i Västerås. Sverige industrialiseras. Kommunikationerna utvecklas. Ståndsriksdagen avskaffas. De första egentliga politiska partierna bildas. Folkrörelserna kommer till. De närmaste decennierna efter år 1800 söps det som aldrig förr. På 1920-talet var genomsnittsförbrukningen 46 liter ren sprit per person och år. Under 1830-talet instiftas de första nykterhetsföreningarna. 1829 fanns det 173 000 brännvinspannor i landet. Vid 1800-talets mitt hade de minskats till 33 000. Och floran av väckelserörelser ser dagens ljus.

Baptisterna.
P.F Hejdenberg bör vara en av de första som bedrev fri evangelisk verksamhet i Västmanland (1849) och Västerås (1850). Han rönte stort motstånd. Den första baptistpredikanten som verkade tros vara J. A. Hanner från Skåne. Fängslad i Örebro slott den 8 december 1858 tillfrågades han av landshövdingen:
- "Varför reser du utan pass?"
- "Emedan jag är väl känd i hela orten."
- "Vad gör du här på orten?"
- "Jag predikar Guds ord och döper."
- "Döper du, vet du icke, att du har ingen rätt att administrera sakramenten?"
1859 blir två personer döpta i Västerås och 1860 ytterligare 14. Dingtuna Baptistförsamling bildades 1861 "enligt Nya Testamentets föreskrifter och lära", och flyttade tyngdpunkten i verksamheten 1876 till Västerås. Döparrörelsen vann inga stora segrar i Västeråstrakten, däremot fick väckelsen en "nyevangelisk" karaktär där lekmannarörelsen betonades. Än idag är EFS representerade via samarbetet med Bäckby kyrkan (Svenska Kyrkan). 1911 bildas en "andra" Baptistförsamling i Västers med koppling till Örebro, två år senare uppgår den nya gruppen återigen i den gamla. Vid 75 års jubileet 1936 bestod församlingen av ca. 350 medlemmar. Idag består Kristiansborgskyrkan av 170 medlemmar. 1941 bildades Korskyrkan som idag tillhör Evangeliska frikyrkan och har ca. 150 medlemmar.

Missionsförening och Missionsförsamling.
På 1870-talet förrättades enskilda nattvardsgångar som gällde enbart för dem som sa sig tillhöra Kristus. 1875 bildades den första missionsföreningen. 1883 ombildades den till Missionsförsamlingen. Idag består Ansgarskyrkan, som tillhör Svenska Missionskyrkan, av 578 medlemmar.

Metodisterna.
1888 flyttar de första metodisterna in i Västerås. 1894 bildas Metodistförsamlingen och tar under första året in ett 80-tal medlemmar på prov. På slutet av 1800-talet bor ca. 7 000 personer i Västerås stad. 1921 når man sin högsta medlemssiffra: 185 st. Idag består församlingen av ca. 45 medlemmar.

1900-talet och 2000-talet

Svenska Kyrkan.
Fortfarande är flertalet av invånarna medlemmar i Svenska Kyrkan, trots att kyrkan har lämnat staten. Under det senaste århundradet har kyrkan delats upp i mindre enheter och baserat på områden. Medlemsantalet minskar dock. Kring enhetssträvanden under 1900-talet bör V-77 nämnas som ett uppmuntrande inslag i ekumeniken.

Pingstväckelsen.
1919 bildade 82 "frälsta och döpta vänner" Elimförsamlingen, några med bakgrund i Metodistförsamlingen. Första året döptes 42 nya personer. Majoriteten av den första gruppen var i 20 - 30 års åldern, inklusive pastorerna och ledarna. 1959 bestod församlingen av 857 medlemmar. 1979 var medlemsantalet 1 228. Utifrån Elimkyrkan har följande församlingar vuxit fram genom utträde, Sionförsamlingen (1988), som idag består av ca. 50 medlemmar och relaterar till Trosrörelsen, Citykyrkan (som gick från Sion 1992), med ca. 100 medlemmar (och tillhör Evangeliska frikyrkan) och Lifecenter International Church (2000), med 200 -300 medlemmar / gudstjänstfirande (som relaterar till Pingströrelsen). Idag består Elimförsamlingen av ca. 1 070 medlemmar. Förutom dessa har även ytterligare en trosförsamling och åtminstone tre maranataförsamlingar under de sista 40 åren bedrivit verksamhet i stan.

Vid dags datum finns även en katolsk församling, två - tre syriskt ortodoxa församlingar, samt ytterligare någon invandrarkyrka. Stan härbärgerar även två kårer av frälsningssoldater.
Idag består Västerås av 129 000 invånare.
  

Avslutning
Två personer har fascinerat mig extra mycket under min inläsning av historien. S:t David och prästen Rudbeckius. Missionären står för en radikal iver och en apostolisk förmåga att gå in i en miljö som är obruten och förlagd i mörker under 1000-talet. Västmanland blir hans livskallelse. Rudbeckius står i nedstigande led från David och blir en entreprenör som ser möjligheter, planterar gudsrikes tänkande och vågar ta nya vägar. Hans livsverk påverkade Sverige långt efter hans död. Bådas livsgärning talar fortfarande. Och bådas böner väntar på att bli besvarade.

Använt material
- Västerås 1000 år i centrum, av Annuswer, Bergqvist, Forsenius, Syse (Riksantikvarieämbetet och Västerås kulturnämnds skriftserie nr 23), Stockholm 1990.
- Sveriges missionärer, helgon och kyrkogrundare - en bok om Sveriges kristnande, av Tryggve Lundén (Artos), Storuman 1983.
- En svensk helgonkrönika, av Carl Hendrik Martling (Artos), Skellefteå 2001.
- Personliga anteckningar som grund för förbön för Västerås, av Bo Persson (kopia i min ägo).
- Minnesskrift över Västerås Baptistförsamlings sjuttiofemåriga verksamhet 1861 - 1936, av Bernh. Andersson (Västerås Baptistförsamling, 1936).
- Ett frö som såddes och växte, Västerås Missionsförsamling 1875 - 1975, Jubileumsbok från Västerås Missionsförsamling, redigerad av Olle Olofsgård (1975).
- Västerås Metodistförsamling 100 år (Metodistkyrkan, 1994).
- Elimförsamlingen Västerås 40 år, 1919 - 1959 (Pingstkyrkan, 1959).
- Västerås-fältet, Jubileumsnummer, Elimförsamlingen, Västerås 60 år (Elimförsamlingen, nr 1, 1979).