Väckelse - Fiskar'n & prästerna (7)
V ä c k e l s e - F i s k a r ' n & p r ä s t e r n a
Stationsföreståndaren vid Dala Station (HSJ) E.G. Hjerpe (f. 1858) skriver i det svensk-amerikanska Veckobladet i januari år 1924:
***
Då jag i dag den 9 januari [1924] i Veckobladet fick se en predikan av J.P. Johansson, vanligen kallad "Fiskar'n", i Jönköping, fördes mina tankar tillbaka till den tid då Johansson var en verklig fiskare vid det på den tiden betydelsefulla bruket Ohs i Gällaryds socken, Småland. Vidare såg jag i tidningen, att Johansson fått sluta sin arbetsdag på jorden och ingå i den eviga sabbatsvilan. Då jag fick se denna predikan, kunde jag icke låta bli att läsa den, och den var värd att läsas många gånger om, emedan den innehåller det mest fria och gudomliga evangelium om Guds outgrundliga barmhärtighet och nåd till frälsning.
Vad som särskilt gör Johanssons minne dyrt och kärt för mig är att jag, samtidigt som han var fiskare vid Ohs järnbruk, också bodde där och tjänade mitt livsuppehälle som smeddräng vid bruket. Han var då en varmhjärtad och nitälskande kristen, som ofta vid läsaremöten föreläste ur Rosenii och Waldenströms skrifter för dem som ville samlas och lyssna. Jag var då en ung, glad, yr och oomvänd yngling, som icke hade något intresse i "läsarnas" liv och tillställningar. Jag hade dock en djup respekt för dessa människor och deras religion, men jag var mycket rädd för att komma i närmare beröring med dem. Hellre tog jag till flykten än att komma dem nära och inlåta mig i något samtal med dem i andliga ting. Ty jag kände att min ställning var ohållbar både i deras och mina ögon.
Min äldre broder Carl, i vars tjänst jag var, var en mycket intim vän med "Fiskar'n" och av samma sinne som han och jag vet, att de bad till Gud för mig; och en söndagseftermiddag i böneveckan 1874 hade "läsarna" ett möte i ett soldathemman, Svänamo, en fjärdingsväg från bruket [= 2672 meter, 1/4 mil enligt den gamla mätningen]. Av en oförklarig och osynlig makt drevs jag dit. Rummet, som mötet hölls uti, var icke synnerligen stort, men tämligen väl fyllt av människor. Bänkarna utgjordes av bräder, lagda på stolar och vid ett litet bord vid fönstret satt "Fiskar'n" för att föreläsa. De allra flesta närvarande var nog "läsare" eller rättare andligt sinnade människor. Det var ett heligt rum och en helig mark jag nu hade kommit in på.
Jag kan icke minnas vad Johansson läste, icke heller kan jag minnas de sånger, som sjöngs, men vad jag kan minnas och vad jag aldrig kan glömma är, att dessa människors anleten strålade av en fridfull fröjd och glädje. Jag kunde icke fatta hemligheten av deras lycka och sällhet, där jag satt på ett bräde icke långt från dörren. Men samtidigt fick jag ett styng i mitt hjärta, som om en pil hade skjutits genom mitt bröst, och jag kom i stor nöd och började i smyg torka bort de ymniga tårarna, som rullade utför mina kinder. Ingen sade något till mig och icke heller vågade jag låta förstå i vilken nöd jag var, utan så obemärkt jag kunde lämnade jag mötet, och med mitt kvalfyllda bröst styrde jag genom en djup skog mina steg mot hemmet. Vad som försiggick i mitt inre av kval och syndanöd under några dagar, tills jag fick frid med Gud och Andens förvissning om att jag var vett Guds barn, skall jag icke här relatera. Det blev emellertid en andlig pånyttfödelse till liv och frälsning [E.G.Hjerpe är då 16 år].
Från den tiden blev emellertid Johansson och jag de mest nära bröder. Med sitt glada, fyndiga och godmodiga sätt och sin djupa insikt i Guds ord var han mig till mycken hjälp och uppmuntran under mina första barnasteg på troslivets väg. Vi hade många saliga stunder tillsammans och fick många gånger tillsammans höra Guds ord och ta del i möten, såsom i Tofteryd, där den gudfruktige och Gud hängivne kyrkoherde Sjögren förkunnade frälsningens evangelium, likaså i Nydala, där den fromme komminister Pettersson var pastor och Fryele, då Karl Palmberg, som bodde i Hagshult, kom på besök för att nu icke tala om härliga möten, då Jönköpings kolportörer kom på besök.
Sedan det där läsaremötet i Svänamostugan, där "Fiskar'n" föreläste och där jag fick ett styng i hjärtat till frälsning, har det just nu i dessa dagar gått femtio år. Sålunda för mig ett femtioårsjubileum av mitt trosliv med Herren.
---
Den Svenska kristenheten har en myckenhet av erfarenheter av Guds nåd och besökelsetider, vilket "Fiskar'n", prästerna Sjögren, Pettersson, Karl Palmberg tillsammans med E.G. Herpe alla kunna vittna om.
Den senare särskilt från året 1874, då han som då var 16 år, ett antal år senare kom att verka som stationsföreståndare åren 1903-1921 vid Dala Station - 5 km från Stenstorp och 34 km från Hjo på linjen mellan Hjo och Stenstorp.
/DS
