Proteströrelse (27)
PROTESTRÖRELSE
Maranata var en protest - en protest mot ljumhet och likgiltighet, en protest mot samhället såväl som religionen med dess förljugna ideal.
Församlingen - Guds församling - var så mycket mer än möten på söndag förmiddag, det var inte ens ett befriande väckelsemöte på söndag kväll. Arne Imsen framställde problemet inom kristenheten i fem punkter:
1. Smygpolitiseringen. Den kristna församlingren får inte göras till operationsbas för partipolitiska verksamhet, som skett med b.la. KD.
2. Kommersialiseringen. Missionsmedlen får inte låsas fast i lyxbetonade kyrkor och penningbrännande företag, vilkas missionsinsats inte står i rimliga propotioner.
3. Professionalismen. Det religiösa artisteriet med ett fåtal "stjärnor" måste brytas ner så att istället var och en får känna personligt ansvar under enkla verksamhetsformer.
4. Kulturengagemanget. Genom kyrko- och lovsångskörer och studiecirklar m.m. har församlingen förfinats så till den grad att det inte finns plats för den spontana lovsången.
5. Kategoriklyvningen. Alla splittringsmoment i församlingen måste avlägsnas. Istället för avgränsade aktiviteter för barn, ungdomar och gamla i ett gemensamt givande och tagande.
Denna starka kritik mot all etablerad kristenhet gjorde det naturligtvis inte lättare att bli accepterad, distansen till andra församlingar blev omöjlig att överbrygga, något som i och för sig inte bekymrade den gudstjänstfirande församlingen nämnvärt.
HISTORIA
När Maranataväckelsen bröt fram i början av 1960-talet var det resultatet av en djup väckelselängtan bland många kristna. "Maranata - Du vår Herre kom!" blev tidigt ett rop som lades in i annonser och som nämndes i predikningar. Senare kom även de grupper runt om landet som upplevde denna väckelserörelse att ta det namnet, inte som partietikett, men som bekännelse - Herren kommer! Gör dig redo!
Maranatas uppgift var inte att skapa ytterligare ett samfund, utan som Arne Imsen sade när väckelsen bröt fram:
"Maranata är icke en ny samfundsfana eller partietikett. Ej heller är det ett försök att rekonstruera en avfallen väckelserörelses ursprungliga karaktär. Här är icke fråga om att ta ställning för eller emot en rörelse med friare arbetsmetoder, omdiskuterade predikanter eller aggressiv verksamhet med alla dess brister och förtjänster. Det är frågan om att ta ställning till en person, Jesus Kristus."
Läs mera >> om Maranata
Läs om >> Principdeklarationen
VANLIGA FRÅGOR >> FAQ
TIDNINGEN >> Midnattsropet
---
I Den svenska kristenheten finns den profetiska dimensionen mer eller mindre företrädd. Kyrkorna behöver dock ny olja och ny sälta för att vara den profetiska rörelse den är ämnad till. Den profetiska dimensionen är i viss mån en bristvara idag. Saltets och ljusets funktion handlar om att leva ut och visa på profetiska alternativ hur vardags- och samhällsliv skulle kunna gestaltas i ett himmelskt perspektiv.
En proteströrelse som Maranata med dess starka kyrkokritik ska kanske inte bara viftas bort. Små rörelser har i kyrkohistorien ofta ignorerats till de etablerades fördel - alltifrån den första lilla lärjungaskarans tid. Vi får inte glömma att när Herren handlar, så handlar han alltid utifrån den ringa begynnelsen - i det lilla.
Proteströrelsen kan avfärdas, vilket oftast skett. Men - här finns ett och annat en samla kristenhet behövde se. Varför inte låta biktspegeln delvis utgöras av deras kyrkokritik, även om mången med viss rätt förkastar en dylik idé med rörelsen… I denna avsikt följer en artikel, "Reflexioner över paraplyorganisationer", under rubriken "Intern kyrkokritik" från 2001 in extenso för eftertanke och reflektioner…
/DS
