MXp

***

Se, här en plats nära intill mig
Predikan av prins Oscar Bernadotte
Malmö 22 februari 1927

"Se här är en plats nära intill mig; ställ dig där på klippan" (Ex 33:17-23).

Ordet talar om en välsignad tillflyktsort för ett sargat människohjärta. När lärjungarna voro trötta och behövde vederkvickelse, sade Jesus till dem: Kommen med mig avsides och vilen eder.
De behövde förnyelse, krafter, nytt mod, och allt detta kunde endast Mästaren giva dem. Intet är så gott för en människa som vilan hos Jesus. Skriften omtalar, att den lärjunge Jesus älskade, Johannes, låg vid Jesu hjärta. Det är en välsignad plats, en ljuvlig tillflyktsort för envar, som behöver vila. För vårt andliga livs fördjupande, måste vi uppsöka den platsen, förbliva där. -

Moses var en ledare för Guds folk, en man som erfarit livets växlingar, en människa som varit med om härliga segrar men ock mött svåra motgångar. Han hade mött Gud, som hade talat med honom som den ena människan talar med den andra. Han hade funnit nåd inför Gud, och Gud kände hans namn. Herren hade uppenbarat sina planer för honom, hade framlagt sina föreskrifter och tolkat sina planer, såsom arkitekten delgiver byggmästaren sina skisser. Gud hade givit honom ett stort uppdrag. Liksom Mose skola också vi, Herrens vänner, noga sätta oss in i Guds planer med avseende å oss och vår livsuppgift. Vi skola taga del av Guds planer, vara glada över det förtroende vi fått, men vi skola aldrig glömma, att vi även ha att räkna med vår egen svaghet och syndens makt över människosjälar.

Vi måste hålla oss mycket nära Herren Jesus, så att vi icke sugas med av världens förrädiska strömvirvlar. Ty det är icke lätt att vara en arbetare i vingården, det är icke lätt att stå som ledare för Guds församling, det har sitt oerhörda ansvar och stora svårigheter att arbeta på förtroendeposter, i söndagsskolan, i ungdomsarbetet, i församlingsvården. Vi behöva mycken hjälp, mycken kraft av höjden, mycken nåd. Som Moses behöva vi ha möte med Gud, dag för dag, stund för stund. Vi behöva höra Hans röst, hålla oss nära Jesus, vila vid hans hjärta.

När Moses kom ned från berget, där han haft möte med Gud, möttes han av sorgliga nyheter. Han fick erfara huru svaga människorna äro och hur syndens makt kan taga herraväldet. Folket hade gripits av oro över att Moses dröjde, de församlade sig kring Aron och sade till honom: "Gör oss en gud. Som kan gå framför oss". Man uppförde guldkalven och gav sig hednisk avgudadyrkan i våld. Vad skulle icke Moses, Herrens man, känna inför detta? Vad skulle han tänka, när han såg sin broder Aron deltaga i dansen kring guldkalven? Och dock hade folket endast få dagar förut med en mun lovat: "Allt vad Herren har sagt, vilja vi göra och lyda".

Ja, vad skall man tänka, när man ser hur världsandan vinner insteg t.o.m. bland dem som kalla sig Guds folk? Vad skall man icke känna, när man märker hur otron och gudsförnekandet vill taga överhand bland vårt folk? Hur ofta möta vi icke, liksom Moses, den erfarenheten: löften, som aldrig infrias. Det gäller för oss att under allt komma ihåg, att vi ha en mäktig Gud. Vi måste se verkligheten sådan den är: våra hjärtan äro så svaga, synden så stark. Vi måste hålla oss nära Jesus. Vi äro ju kallade att tjäna Gud, förhärliga hans namn, vi äro icke satta i världen för att leva ett liv, som bedrövar vår Herre. Inbjudningen går ut till oss alla: "Se här är en plats nära intill mig". […]

I Hebreerbrevet 13:12f läsa vi: "Därför var det ock utanför stadsporten, som Jesus utstod sitt lidande, för att han genom sitt eget blod skulle helga folket. Låtom oss alltså gå ut till honom 'utanför lägret' och bära hans smälek". Liksom Moses slog upp sitt tält utanför lägret, skola vi taga avstånd från denna världens väsende. Detta är ett mycket allvarligt ord: "till honom utanför lägret". Såsom sanna kristna få vi icke rygga tillbaka för smäleken.

Skall vårt andliga liv fördjupas, måste vi söka kraften hos honom, som hänger på förbannelsens trä, smädad och föraktad. I vår tid är världen dock så liberal och tolerant, kristendom är en "privatsak". Våra dagars kristna känna icke världens motstånd så som forna tiders troende. Det motståndet var dock nyttigt. Svårigheterna föra en människa framåt, välbefinnandet leder lätt till sömnaktighet. Må vi kristna se till att vår bekännelse är klar inför världen. Skall det bli verklig kraft i vårt liv, måste vi städse hålla oss utanför lägret. Vi måste hålla skillnaden klar och skarp mellan Kristi anda och världsväsendet.

"Se, här är en plats nära intill mig; ställ dig där på klippan". Endast om vi ha vår kraftkälla i platsen vid Jesu hjärta, kunna vi bli till verklig hjälp för våra medmänniskor. Det berättas om en ingenjör, som låg på sitt dödsläger, att han lät kalla till sig en av sina underordnade, en fattig  eldare. Denne, en bekännande, ödmjuk kristen, kunde bli sin döende chef till hjälp och vägledning därför att han levde nära sin Mästare. Därför att han hämtade sin kraft från platsen vid Jesu hjärta, kunde Gud använda honom i ett viktigt uppdrag. Stå vi på platsen nära intill Herren, på den fasta klippan, som håller i liv och död, kunna vi också gå Guds ärenden. Där ha vi säker grund. På den klippan kunna vi med förtröstan bygga upp
vårt liv, och på den må vi bygga upp Guds församling. Hur stormarna än vredgat fara fram, skall fästet hålla, klippan bestå.

"Jag skall ropa namnet HERREN framför dig." När Moses vandrade sin väg fram, så gick Herren före honom. Gud fick äran, ty det var Gud man mötte i Moses och hans livs gärning. När Herren går framför en människa, blir hon till välsignelse, och i sitt liv förhärligar hon Gud. Därför må det vara vår bön att Gud måtte ropa namnet HERREN framför oss.

En dansk officer skrev alltid i övre kanten på sitt brevpapper: "Se på Jesus!" Han stod på den fasta klippan, han gav Jesus äran för allt. Så skola också vi leva i ödmjukhet, icke skymma Jesusgestalten, utan alltid visa till Honom, som är begynnelsen och änden. Han är den eviga klippan.

"Ställ dig där på klippan." Det är en inbjudning till liv och salighet. Ha vi mottagit inbjudningen, ha vi ställt oss på den fasta klippan, skola vi få erfara att Gud kan använda också oss, hans ringaste tjänare, till att sprida välsignelse bland våra medmänniskor. Amen.

===

Ledare i Den svenska kristenheten känner igen sig i prins Oscars förkunnelse, vare sig vi är söndagsskollärare, scoutledare eller biskopar. Oscar Bernadotte kunde känna igen sig i Moses kanske med särskild tanke på Mose liv som prins i Faraos hov.

Ledare i Den svenska kristenheten behöver hålla sig nära Jesu hjärta, för att inte dras in de förädiska strömvirvlarna från denna världens väsende.

Ledare i Den svenska kristenheten - vare sig vi är barntimmeledare eller
Präster/ pastorer - behöver hjälp från Pingstens Ande att fördjupas i livet med Kristus Jesus som vill vara med oss "utanför lägret". Orden från 1927 gäller, ja, de är än mera uppfordrande i dag: "må vi kristna se till att vår bekännelse är klar inför världen. Skall det bli verklig kraft i vårt liv, måste vi städse hålla oss utanför lägret. Vi måste hålla skillnaden klar och skarp mellan Kristi anda och världsväsendet"

---

Om prins Oscar Carl August Bernadotte (1859-1953)
Se >> Oscar Bernadottes liv

---

/DS