Mor Afrem
E f r a i m S y r i e r n
För Österns ortodoxa kyrka intar Efraim Syriern en speciell plats som kyrkans lärare från 300-talet.
***
Efraim med tillnamnet Syriern (Mor Afrem Suryoyo) föddes år 303 i Nsibis, Tur 'Abdin. I sin ungdom stod Efraim under inflytande av biskop Jakob i Nsibin som var verksam 308-338. Det finns också uppgifter om att han skulle diakonvigts av självaste Helige Basilius den store (en av den tidiga kristna kyrkans största fäder).
Mor Efraim Syriern är också känd som "den Helige Andes harpa", "Den syriska kyrkans helgon och sol", "Den störste poeten". Han undervisade vid Akademin i Edessa, där han var verksam som teologisk lärare i bibelvetenskap (Mfasqono) och började också framträda som hymndiktare. Mor Efraim uppvisade också betydande insikter i filosofi, astronomi och andra världsliga vetenskaper.
Mor Efraim och en stor del av invånarna utvandrade västerut, till romerskt territorium, framför allt till Edessa. Han dokumenterade händelsen i diktform, Kromonitho Nsibonoyto (Carmina Nsibina eller "Nsibins sång"), som numera utgör en värdefull historisk källa och Contra Julianum (riktad mot Julianus Avfällingen).
Efraim blev kvar i Edessa resten av sitt liv där han också fortsatte sin undervisning, författade kommentarer till olika bibelböcker och fortsatte sin fantastiska hymndiktning. Av hymnsamlingar från den här tiden bör man nämna de viktiga hymnerna De Fide, som är riktade mot arianerna och belyser Efraims treenighetslära, vidare olika hymner för kyrkoåret, särskilt olika fastetider och påsk.
---
Läs om den svenske professorn Sten Hidal i Lund och hans avhandling om bibelutläggningen hos Efraim Syriern. - Läs mera om >> Sten Hidal & Efraim
---
Enligt traditionen levde Mor Efraim som eremit utanför staden Edessa. Han blev dock aldrig prästvigd utan enbart diakon och vägrade uppgraderas till munk med orden: "Jag förtjänar inte en sådan hög post inom prästerskapet." Mor Efraim vördades redan från början av den syriska kristenheten, en vördnad som har fortsatt genom åren. Länge närmast okänd i väst blev han också uppskattad här i takt med att hans skrifter blev utgivna. 1920 upphöjdes han av påven Benedictus XV till kyrkolärare, "doctor ecclesiae" och har då samma titel som Augustinus och Thomas av Aquino. Den syrisk ortodoxa kyrkan firar hans åminnelse första lördagen av fastan.
Efraims författarskap var oerhört omfattande och har till största delen bevarats till vår tid. Mor Efraim skrev enbart på syriska, men verken översattes till de andra språken också. Han kunde med största sannolikhet också grekiska.
Han producerade en stor rikedom av teologisk litteratur som kan indelas i tre gruppar: bibelkommentarer, hymner och prosaskrifter.
Hymnerna är den ojämförligt största delen av Efraims skrifter. Diktkonsten där varje vers är accentuerad (betonad) på sju betoningar kom senare och än idag att kallas "den efraimiska".
Läs mera om >> Mor Afrem
***
När Efraim Syriern tänkte på Bibeln sa han: "Det är vattenkällan som släcker din törst, inte din törst som tömmer källan".
Berättelsen om den etiopiska hovmannen uppmanar oss att komma med vår törst, att öva ett förhållningssätt, som innebär att våga fråga förutsättningslöst. Att gå till Ordet med förväntan, rent av längtan, skriver Bibelsällskapet om Den >> etiopiske hovmannen
Den Svenska kristenheten har mycken inspiration och lärdom att hämta från den syriska kyrkans guldålder och Efraim Syriern som liknade Guds ord med 'livets träd', en 'skatt' och en 'källa':
"Gläd dig över att du besegrats; sörj inte över att Gud har övervunnit dig. Den som törstar gläder sig när han dricker och han sörjer inte över att han inte kan tömma källan.
Källan bör besegra din törst - inte din törst källan."
/DS
