MXp

INTERVJU MED LUTHER

Martin Luther, vill Du säga något om dina tidiga år?
- Jag föddes den 10 november 1483 och kommer från en bondesläkt. Min far blev en tämligen välbärgad bergsman. Skolan gick jag i Mansfeld, Magdeburg och Eisenach. 1501 började jag viduniversitetet i Erfurt. Fem år senare blev jag magister och till slut filosofie dr. Sen började jag studera juridik.

Hur var Ditt förhållande till den katolska kyrkan?
- Bibeln lästes bara på latin, så det kunde folk i allmänhet inte läsa. Den bild av Gud som kyrkan förmedlade var att Gud var en sträng domare och att vi skulle göra goda gärningar allra helst gå i kloster, leva fattigt, späka oss och göra pilgrimsfärder. Jag blev ju själv munk.

Ja, vill Du berätta.
- Min far var helt mot det. Jag blev skrämd av åskan vid ett tillfälle som slog ner alldeles i närheten. Då lovade jag S:ta Anna att bli munk. 1505 blev jag antagen som munk i Augustinerklostret i Erfurt. Där fastade jag, vakade och bad och plågade mig nära till döds. Som väl var fanns Staupitz där. Han påminde mig om syndernas förlåtelse och Guds kärlek. Jag blev lärare i Wittenberg och predikant vid klosterkyrkan samtidigt som jag höll på med min teologiska examen.

Du fick göra en viktig resa till Rom.
- Ja, det hade blivit strid inom augustinerorden och jag blev en av de två utvalda som skickades till Rom för att få hjälp att lösa konflikten. Jag hade stora förväntningar inför resan till Rom och väntade mig att se och lära mycket om den kristna tron. Tyvärr blev jag djupt besviken. Kyrkan var nersjunken i sedeslöshet och pengabegär. Men jag vill ändå säga, att jag inte vill ha den resa ogjord. Samtidigt som jag kröp upp för Pilatus trappa och bad jag Fader Vår på varje trappsteg. Men inom mig hörde jag de orden "Den rättfärdige ska leva av tro."

Vad var det som gjorde att Du började gå emot kyrkan?
- Jo, det var påven Leo X som behövde pengar och startade avlatshandel. Kurfursten Albreckt av Main hade försäljningsrätt och skickade ut Tetzel till att sälja avlat. Man kunde alltså köpa syndernas förlåtelse för pengar och en del av de pengarna skulle gå till det nya kyrkobygget i Rom. Levde man i månggifte kunde man få förlåtelse för 10 dukat. Kyrkstöld och mened 9 fick man betala 9 dukat för, mord 8 dukat, trolldom 2 dukat. Tetzel var t.o.m. så fräck så han sa: "När myntet i kistan klingar sig själen ur skärselden svingar."

Vad kunde Du göra åt det?
- Den 31 oktober 1517 spikade jag upp 95 teser. Det var påståenden som jag ville ha diskuterade. Dagen därpå skulle det delas ut avlat till dem som deltog i firandet av Wittenbergs slottskyrkas invigning. Jag spikade upp teserna på porten till slottskyrkan.

Kan Du säga något om vad Du skrivit i teserna?
- I den första stod det: Då vår herre och mästare Jesus Kristus säger: Gör bot o.s.v., så menar han därmed, att de troende hela liv måste vara en botgöring. Sen vände jag mig mot att straffen efterskänktes för pengar istället för genom bot och ånger.

Hur gick det med disputationen?
- Det blev ingen disputation.

De tog dig inte på allvar.
- Nej, kyrkans representanter tänkte väl att det är ju bara en liten munk i en liten stad i Tyskland. Men efter en tid skickade påven Cajetanus för att häkta mig och föra mig till Rom, men då kom kurfursten till min hjälp och de lyckades inte med det.

Kyrkan såg Dig tydligen som en farlig fiende.
- Ja, jag hävdade ju att Bibeln är det enda rättesnöret för vår tro och att den står över både påve, kyrkomöten och kyrkofäder.

Hur försökte kyrkan lösa det problemet, för detta blev ju känt genom att Du kunde utnyttja boktryckarkonsten.
- Ja, det blev en del disputationer. Sen reste Johan Eck, som var god vän med Tetzel, för att få mig bannlyst av påven. Det lyckades han med och mina skrifter brändes. 1520 brände jag offentligt bullan och det väckte uppseende.

Ditt framträdande i Worms måste varit dramatiskt, en av historiens höjdpunkter.
- Kejsarens talesman Johan von Eck begärde först få veta om jag erkände att jag författat böckerna som var framlagda. Sen ville han veta om jag återkalla deras innehåll eller inte.

Vad sa Du?
- Jag sa ja på den första frågan och så begärde jag uppskov på den andra frågan och jag fick en dags betänketid.

Ja, och då var det torsdagen den 18 april 1521. Vad svarade Du då?
- Jag sa, att det var tre slags skrifter: 1. Om tro och seder - som också motståndarna godkände 2. Mot påvedömet och papisterna som skadar de troendes samveten. 3. Mot enskilda personer som befrämjade det romerska tyranniet. Jag erkände att jag varit för skarp i tonen, men innehållet kunde jag inte ta tillbaka. Men var det så att jag påstod något orätt i någon av böckerna, så bad jag dem att påpeka det. Då skulle jag själv vara den förste att bränna upp dem. De begärde ett rakt svar av mig, om jag ville återkalla min lära eller inte. Jag sa: "Om ers majestät och furstarna då vill ha ett enkelt svar, så vill jag ge det utan krus och krumbukter. Blir jag inte överbevisad genom den heliga Skrift eller genom klara grunder, för jag tror varken på påven eller kyrkomötena, då de ofta har misstagit sig och motsagt sig själva, så kan och vill jag inte återkalla, eftersom jag inte kan stå till svars med det inför mitt samvete. Här står jag och kan inget annat. Gud hjälpe mig! Amen!"

Ja, och nu var Du fågelfri.
- Jag fick 21 dagar på mig för att sätta mig i säkerhet och det var på väg från Worms som kurfursten Fredrik den Vise skickade ut fem ryttare som rövade bort mig och förde mig till Wartburg, där jag fick möjlighet att översätta Bibeln.

Vad säger Du om dopet.
- Det är tre saker som vi bör veta om dopet: först och främst att det är stiftat av Gud och därför bör hållas högt i ära. Det skulle nog, även om det är ett yttre ting . . . Även om vi inte hade annat än dessa ord: "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar; döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn", så måste vi ändå ta emot och lyda dem som en Guds instiftelse. Men nu har vi inte bara Guds bud och befallning utan också löftet. Därför är dopet ännu mycket härligare än vad Gud annars har bjudit och förordnat. Det är över huvud taget så fullt av tröst och nåd att himmel och jord inte kan fatta det. Men det krävs en del för att tro detta. För felet är inte skattens, utan felet är att vi har så svårt att fatta och hålla fast den. Och därför har varje kristen nog med att lära sig att förstå dopet. Han måste alltid sträva efter att orubbligt tro vad det utlovar och ger, nämligen seger över död och djävul, syndernas förlåtelse, Guds nåd samt Kristus och den helige Ande med alla hans gåvor.

Är det viktigt med barndop?
Om vi inte blev döpta när vi var barn, så skulle betydligt färre låta döpa sig. Vi ser ju hur vi föraktar predikan och nattvarden. Men om prästen gav var och en en daler så skulle kyrkan bli för trång. Nu ger Herren oss detta för intet. När du blir döpt får du inte ett öre av prästen, du får ingenting materiellt, men du får det eviga livet himmelsfärd, evigt barnaskap i evig glädje och fröjd, utan sorg och elände - det får du här!

Vi har dopundervisning eller som det också kallas konfirmationsundervisning i församlingarna. Du har ju skrivit Lilla Katekesen, som kyrkans undervisning än idag bygger på, kan Du säga något om den?
- Jag är teolog och har i många slags faror läst den heliga Skrift och har gjort en del erfarenheter. Men trots detta känner jag mig inte så stor och märkvärdig, att jag inte dagligen för mig själv ber ur katekesen, det vill säga Tio Guds bud, Trosbekännelsen och Fader vår. Jag stannar inför detta med hela mitt hjärta och rabblar inte upp orden utan tänker noga efter vad varje ord vill säga. För Ordet har vi fått från Gud för att vi - som 5 Mos. 6:7 säger - skall inskärpa det och öva oss i det. Utan denna dagliga övning börjar våra hjärtan att rosta så att vi själva går under.

Hur ser Du på Bibeln då?
- Bibeln ensam är den rätte härskaren och mästaren över all jordens skrifter och läror... Kyrkan kan inte bestå om man inte oupphörligt övar och driver Guds ord.

Du nämner kyrkan. Vad utmärker egentligen kyrkan?
- Det finns ett tecken, nämligen dopet, brödet och framför allt evangeliet. Dessa tre är de kristnas kännetecken och märken. Där dopet, brödet och evangeliet finns - alldeles frånsett platsen och människorna - där är utan tvivel också kyrkan.

Många gånger ser det ut som om det var slut med kyrkan och det har det säkert gjort många gånger förr också och det är underligt att det fortfarande finns en kyrka. Hur ser Du på detta?
- Det är inte vi som kan uppehålla kyrkan. Våra förfäder kunde det inte heller, och våra efterkommande kan inte heller göra det. Utan det är han som har gjort det, gör det och kommer att göra det och som säger: "Jag är med er alla dagar intill tidens ände" (Matt. 28:20).

Du har någon gång sagt att om kyrkan förlorar läran om rättfärdiggörelsen, så är den inte längre någon kyrka. Vad går den ut på?
- Med det som vi kallar läran om rättfärdiggörelsen, menar vi, att vi är återlösta från synden, döden och djävulen och har gjorts delaktiga av det eviga livet, inte av oss själva utan genom hjälp utifrån, genom Guds enfödde Son, Jesus Kristus.

---

Intervju: Mats Giselsson