M Luther - Vatikanen (4)
M A R T I N L U T H E R - O C H V A T I K A N E N
Reformationens Martin Luther och hans betydelse är vida större än mången i förstone föreställer sig.
1) Katolskt material ur Frågespalt/fader Daniel
En intressant läsning erbjuder fader Daniel ur sitt katolska perspektiv, när han i sin Frågespalt ger Karina ett omfattande material om Luther och Reformationen åren 1517-1555.
Bland materialet märks ett utdrag ur ett tal som kardinal Willebrands höll vid Lutherska Världsförbundets femte generalförsamling 15 juli 1970:
- Ingen kan i dag förneka att Martin Luther var en djupt religiös personlighet som ärligt och osjälviskt sökte efter evangeliets budskap. Ingen kan förneka att han - trots de stora bekymmer som han förorsakade den katolska kyrkan och hennes ledning, vilket man i sanningens namn inte kan släta över - bevarade en ansenlig mängd rikedomar från den gamla katolska tron. Andra Vatikankonciliet har också tagit upp en rad krav som framförts av Martin Luther som bidrar till att åtskilliga aspekter i den kristna tron och i troslivet kommer till bättre uttryck i dag. Trots allt som ännu skiljer oss åt är det en källa till stor glädje och till hopp att kunna ge uttryck för detta…
Läs Frågespalten >> med fader Daniel
2) Utdrag ur artikeln TANKAR OM EKUMENIK IDAG av Carl Gustaf Stenbäck
i Oasbladet nr 2/2005
Dåvarande dekanen vid teologiska fakulteten i Milano professor Raniero Cantalamessa som deltog i den karismatiska konferensen i Kansas City 1976 välsignades vid det tillfället av helig Ande på ett nytt sätt och kunde säga efteråt: "Förr kände jag väl till Jesus, men nu känner jag honom som min Herre och Frälsare" (citat från församlingsafton i St. Lundby, Gråbo). I början av 1980-talet blev dekanen och professor Raniero Cantalamessa utsedd till påvens predikant och själasörjare. "Under en hel adventsperiod", berättar Cantalamessa för Carl Gustaf Stenbäck, "predikade jag för påven endast ur Martin Luthers skrifter".
Under åren har vi mötts på olika kontinenter, katoliker, ortodoxa, anglikaner, presbyterianer, lutheraner, pingstvänner m.fl och har blivit vänner för livet, skriver den lutherske prästen Carl Gustaf Stenbäck. Murar har raserats även om skiljaktigheter naturligtvis finns kvar. - När vänskap uppstår försvinner fördomar och därmed en del murar.
Se Oasrörelsen i Sverige >> som utger Oasbladet
/DS
