Fredrik Franson Missionspionjär
Det var på sommaren 1897. Jag hade på våren kommit från U.S.A. för att på hösten tillträda min plats som predikant i Skövde missionsförsamling. Under midsommarhelgen deltog jag i Helgelseförbundets konferens på Torp i Nerike. Där sammanträffade jag med Fredrik Fransson, som då för tillfället besökte Sverige. Jag kände honom tidigare från Sverige och hade sammanträffat med honom åtskilliga gånger i Chicago.
Men intet möte hade gjort ett sådant intryck på mig som detta nu vid Torp. Fransson sökte med sin bön och sitt öga efter en man, vilken likt honom själv kunde i Alliansmissionens intresse resa jorden runt och väcka intresse för missionens heliga sak. Kanske ansåg han mig äga någon förutsättning för en dylik gärning. Aldrig skall jag glömma hans ivriga fråga: Är du förlovad? Hans syntes vara glad över att jag kunde säga, att så ej var förhållandet. Så framlade han sin plan för mig. Jag skulle resa till Kina, Japan, Indien samt över Stilla havet till U.S.A. Därifrån till Sydamerika och tillbaka till Europa, besöka Afrika, Zululandet, Abessinien, Palestina och Spanien och genom Frankrike och Tyskland till Sverige igen och så därifrån samma tur i omvänd riktning. Då jag nämnde, att jag redan lovat att komma till Skövde, sade han helt kategoriskt: De få ta en annan. Jag skall skriva till dem, så du blir löst från ditt löfte. - Då jag nämnde om mitt föräldrahem och de plikter, detta kunde medföra, blev svaret lika bestämt. Det gäller att för Jesu skull övergiva fader, moder, hem och allt. Då jag ännu stod tvekande, sade han: Kom låt oss ha en bönestund tillsammans. - Det är egentligen den bönestunden, som är mitt djupaste minne.
Vi gingo in i ett rum för oss själva. Dörren stängdes, och vi böjde våra knän. Jag fick höra en världsmissionär bedja. Aldrig har jag hört en liknande bön. Jag lyssnade, gripen i mitt innersta. Han bad, under det att tårar rullade ned för hans kinder. Samma missionsplan, som han förut skisserat för mig, följde han i sin bön med en noggrannhet och en sakkännedom, som kom mig att häpna. Han gick från land till land, från missionsstation till missionsstation och till stationernas utposter. Han nämnde missionärerna och deras infödda medhjälpare vid namn. Han kände allt och allas behov. På en plats behövdes en ny station, på en annan ett nytt tak på den de hade. På en annan plats behövdes skolverksamhet och förstärkning av arbetskrafter. PÅ en annan plats behövdes förhållandet med myndigheterna att ordnas. Några behövde särskild hjälp i sina språkstudier. Andra hade andra olika behov. Allt, allt, allt lades fram inför Gud i brinnande, ja, av Kristi kärlek flammande bön. Intet studium har kunnat ge mig en så överskådlig missionskunskap som denna världsmissionärens bön skänkte mig.
Hur länge Fransson bad, kan jag ej säga. Man har helt enkelt ingen klocka i en dylik stund. Men vad jag vet var, att vi stego båda upp med tårfyllda ögon och slöto varandra i famn. Likaså vet jag, att jag aldrig glömmer den bönestunden. Jag hade sett och känt en världsmissionärs hjärta glöda. Jag har hört mången under tårar bedja för sin församling, för sitt eget och för det särskilda missionssällskapets missionsfält. Här fick jag höra en, som bad för all mission på alla fält. Det födes ej många dylika män. Deras kallelse gör dem måhända verklighetsfrämmande för mycket, som vi tycka är så betydelsefullt. Men de äro män, som sett världen avspeglas i Jesu ögon. De ha sett den köpt åt Gud genom Kristi blod. De behärskas av den enda passion, att Gud skall få igen sin förlorade värld. -
---
Artikeln om Fredrik Franson skrev pastor Fritz Petersson i Sv. Mbl. 1925.
Bilden på Franson från Evangeliska Östasienmissionen EÖA
>> Fredrik Franson
---
Fredrik Franson föddes 17 juni 1851 i Pershyttan, Närke, och dog den 2 augusti 1908 i Idaho Springs, Colorado.
Läs mera om Franson på följande webbsidor:
- SAM
>> Svenska Alliansmissionen
Tidningen Dagen
- Eskil Albertssons recension
>> Eldprofeten
- History Mission
>> Kina Indien Sydafrika
---
Den svenska kristenheten gläds över pionjärer som exempelvis Olaus Petri, Henric Schartau, Nathan Söderblom, Peter Fjellstedt, Carl Olof Rosenius, Fredrik Franson, Lewi Pethrus och många flera för vad de fått betyda. Under Torpkonferensen 1897 var Fredrik Franson med. På skilda håll i Sverige och Europa arrangeras under sommaren många ungdomssamlingar, bl.a Torpkonferensen i Närke, Gullbranna Festivalen, TeenStreet i München, Världsungdomsdagarna i Köln. Må Den svenska kristenhetens bön vara att Herren reser upp nya pionjärer i sin kyrka.
/DS
