MXp

INTERVJU MED CARL OLOF ROSENIUS

Carl Olof, vill Du säga något om Din barndom?
- Jag föddes som det tredje barnet i familjen den 3 februari år 1816 i Nysätra församling cirka sju mil norr om Umeå. Vi flyttade ofta för min far Anders Rosenius, som var präst, blev ofta förflyttad av stiftets ledning.

Är det något särskilt du kommer ihåg från barndomen?
- Jag minns, att jag ofta gick för mig själv ute i skogen. Det hände att jag brottades med tanken, att det kanske inte alls finns någon Gud, att det var påhitt alltihop. En gång fick jag för mig att jag skulle få ett bevis på det. Jag band en bindel för ögonen. Kunde jag gå rakt fram till knuten av ladugården, då kunde jag vara övertygad om att Gud finns som kan leda mig rätt.

Gick det?
- När jag gått en bit var det som om en osynlig hand hindrade mig. Jag stannade och tog av bindeln. Ett steg till och jag hade fallit ner i en öppen brunn. Det tyckte jag var en övertygande bevis på att Gud finns.

Vad minns du från tonåren?
- En gång när jag var 15 år och skulle äta frukost tog jag en gammal bok som låg på bordet och tittade i den. "Doktor Erik Pontoppidans härliga 'trosspegel'" stod det som titel på den. Jaha, då är det väl bäst att spegla sin tro då, tänkte jag och började läsa. På tredje sidan skrev författaren, att man kan modigt bekänna den kristna tron, ja, även dö för den, man kan göra under i Jesu namn och ändå fara till helvete. Jag kom inte från det jag läst.

Jag minns också att jag ofta gick ut i skogen tog mat med mig och satte mig och läste Bibeln och Luthers skrifter.

Du har vid något tillfälle, när du ännu var ung, predikat för biskopen i Härnösand och hans familj.
- Ja, det var vid en gudstjänst med nattvard. Biskopen sa, att han blev ledsen av att höra min predikan. Efteråt vid middagen kallade han fram mig inför prästerskapet och sa, att både han och hans familj knappt kunnat gå till nattvarden. Jag hade predikat mot gärningarnas rättfärdighet och framhållit trons rättfärdighet. Biskopen höll nu ett långt tal, där han försökte stödja sig på Bibeln för att visa att gärningarna är nödvändiga för att vi skall bli saliga. Jag gick emot biskopen och visade att frälsningen beror inte på oss och vad vi gör utan på vad Kristus gjort för oss.

Vad sa biskopen då?
- Han blev tyst, men när jag flyttade från Härnösand önskade han mig frid och välsignelse.

Carl Olof, har Du tvivlat någon gång på att Gud finns mer än då Du var barn?
- Jo visst har jag det. I slutet av maj 1839 kom jag till Länna utanför Stockholm för att undervisa två söner till en grevinna. Här fanns ingen som jag kunde dela min tro med. Jag började starkt tvivla på att Gud finns, för han hörde inte mina böner om att kunna fortsätta mina studier till präst. Jag mente, att det var så självklart, att jag skulle bli präst, så jag inte behövde be att Guds vilja skulle ske. När jag såg att Gud inte hörde min bön, började jag tänka, att det inte finns någon Gud. Särskilt minns jag en kväll då jag bad på mina knän i mitt lilla rum. Plötsligt reste jag mig och sa: "Vilken galenskap! Vem pratar jag med? Skulle Gud finnas här i mitt lilla rum? Nej, vilken dårskap!"

Men det fanns en annan fråga, som jag brottades med.

Vad då?
- Det var om Bibeln innehåller Guds Ord. Jag fick hjälp av en engelsk präst som hette Scott i Stockholm. Men efter ett tag var det som tidigare: Vem vet? Vem vet? tänkte jag. En vecka senare sökte jag upp Scott igen. Scott mente, att fiendens makt beror på att han förvirrar våra tankar. Han vill inte vara med om grundlig forskning. "Skriv därför upp på ett papper allt vad som talar mot och allt som talar för att Bibeln innehåller Guds Ord", sa han. Tre dagar senare var jag fullständigt övertygad om att ALLT i Bibeln hade gudomligt ursprung och var sant. Jag blev så glad. "Allt är sant, helt sant, gudomligt sant och allt är kvar, som jag sörjt som förlorat!" Nu såg jag ännu tydligare än förr. Nu trodde jag på syndernas förlåtelse!

Du är noga med att inte predika utan att ha blivit kallad.
- Ja, det stämmer. Dels var det många, inte minst präster, som mente, att jag inte hade någon kallelse att förkunna Guds Ord. Jag hade ju tänkt att bli präst, men Gud satte hinder för det. Det var säkert för att Gud bestämt att jag skulle arbeta för honom på ett större fält. Jag hade inte kunnat predika om jag inte varit övertygad av både Bibeln och Luthers lära om den trefaldiga kallelsen att jag verkligen var kallad till det. Luther säger att om en bonde säger till en annan: "Kom och undervisa mig i ordet", så är det en lika gudomlig kallelse, som när ett konsistorium kallar. Skillnaden är den att när bonden kallar gäller det bara för just det tillfället.

Kyrkans nya böcker skapade oro i församlingarna.
- Ja, de var en stor orsak till oron. Jag försökte dämpa oron. Det var lätt att tyda det som om jag menade att allt var väl med vår kyrka, prästerna och de nya böckerna. Jag menar, att kyrkans ledning skulle gjort något för att lindra de bedrövade kristnas samveten. Det är alltid lätt att anmärka, klaga och röra upp sinnena, men det är inte så lätt att sedan lugna och leda dem. Det gällde att handla med besinning! Men det var också lätt att sova och glömma sin plikt. Vi kunde inte säga en sak och göra en annan. Den som menar att något är synd, men fortsätter att göra det, för den är det synd.

Jag vet att många separatister inte delade din uppfattning.
- Det stämmer jag fick både brev och personliga samtal. Man måste alltid skilja på kyrkan och enskilda personer i kyrkan. Kyrkan måste bedömas efter sin bekännelse. En del präster är vargar i fårakläder, dem ska man fly från, andra är legoherdar, dem ska man ha fördrag med, och andra är trogna Kristi tjänare, dem ska man älska och inte fly. Jesus säger inte att vi ska fly för andra än för vargarna.

Hur länge ska vi vara kvar i kyrkan?
- Så länge Jesus är där.

Men hur länge tror du, att han är där?
- Så länge människor föds på nytt där, för det är inte ett verk av djävulen. Han som är livet, och bara han, kan föda människor till nytt liv.

Du har förkunnat sådant, som man nästan aldrig hör om idag. Du tar bland annat fram det förhållandet att Guds Son var under lagen.
- Ja, aposteln säger ju: För att friköpa dem, som stod under lagen. Så skulle vi få rätten att vara barn hos Gud. Har du aldrig hört det? Skulle du inte tacka den gudomliga kärleken och låta det vara tillräckligt till frälsning, vad din store lagfullgörare har gjort? Aposteln säger här att han inte gjort det för sin egen räkning utan för att friköpa dem, som stod under lagen. Det är Skriftens centrala budskap, att Kristus är lagens ände! Lagen har nämligen fått sin ände i Kristus till rättfärdighet för var och en som tror (Rom 10:4).

Din utläggning i Dagbetraktelsen eller Husandakten för den 31 mars är välkänd och har betytt mycket för många. Vill du citera något ur den?
- Se nu här: Den syndaförlåtelse, den förlossning som här omtalas tillhör varje människa, from och ofrom, troende och otroende. Du får vara hurdan du kan, så är åtminstone dina synder borttagna, utplånade, förlåtna, kastade i havets djup. Detta skedde i Kristi dödstimme. Blir du fördömd, så sker det inte för dina synder utan för din otro, för att du håller dig borta från Kristus. Vill du komma till Gud, bli hans egen och få hans nåd, så finns det inget hinder från Guds sida. Du är alltid välkommen. Herren säger själv: Den som kommer till mig, honom skall jag sannerligen inte kasta ut (Joh 6:37). Här är inget undantag: Vem som helst, den som vill, var och en, om dina synder än är blodröda (Jes 1:18). Här är inget undantag, och det beror på att hela syndaskulden är betald och att försoningen gällde och gäller hela världen.

===
 

Carl Olof Rosenius såg sig inte som något annat än en lekman eller med ett modernare ord som en amatör. Ordet amatör har med kärlek att göra. Hans kärlek till Frälsaren och sina medmänniskor har gjort att han hjälpt och än idag hjälper många att tränga in i Skriften.

Något som talar för vikten av att en stund var dag vara samlade i hemmet till andakt är en vetenskaplig studie, som dr. theol. Njål Skrunes från Norsk Laerarakademi, Bergen, har undersökt. Den företogs bland blivande ingenjörer i mitten av 1980-talet. Där visade det sig att husandakter har en mycket stor betydelse på lång sikt för barnets kristna tro.

Läs Rosenius´ skrifter! Det gör tusentals andra på andra håll i världen. Hans skrifter lär vara översatta till ungefär 30 språk. Än idag är Rosenius ett Guds redskap till att upptäcka vad vi äger i Jesus vår Frälsare.

---

Redan år 1861 skrev dr Baird i juninumret i "The Christian World":
"Förmodligen har ingen i Sverige gjort mer, på ena eller andra sättet, för att återupprätta sanningen och sprida missionens ande bland kyrkorna i det landet (Sverige) än han (Rosenius) har gjort."

I boken "C.O. Rosenius - hans lif och verksamhet", EFS 1909, finns citerat många av de brev Rosenius skrev. Denna "intervju" här ovan med Carl Olof Rosenius bygger i huvudsak på den boken men också något på "Husandakt".

/Mats Giselsson

Publiceringen i M'Xp med tillstånd av författaren och Kristnet.org

---

Länkar om C.O. Rosenius

EFS >> EFS Historia

Kristnet.org
>> och Christer Andersson

MSBV
>> länkar

/DS