MXp

AGATHA ROSENIUS

Agatha Rosenius - född 10/9 1814 och död 29/8 1874 - var hustru till Carl Olof Rosenius.

Agatha var dotter till lanträntmästaren Erik Lindberg och Elisabeth Catharina f Nordlund. Som ung blev hon omvänd och hennes måtto blev "helt för Jesus - helt från världen". Ingen i hennes familj var kristen så Agatha hade det inte så lätt i hemmet.

Efter ett besök i hennes hembygd lär Calle ha sagt, efter att han hört hennes namn nämnas, att han fick en känsla av att hon skulle bli hans hustru. Man uppmuntrade Calle att skriva uppmuntring och tröstebrev till henne. Efter detta steg började en ettårig brevväxling dem emellan. Efter ett tag fick de möjlighet att träffas personligen i det Lindbergska hemmet på Grisbacka, strax utanför Umeå. Rosenius berättar att när de presenterades för varandra tänkte han: "Jaså, så ser den kvinna ut som Gud bestämt åt mig." Efter en tid beskrev Calle sina känslor för Agatha. Svaret från henne var positivt men det skulle dröja några år innan hennes föräldrar tillät att de gifte sig. De gifte sig den 2 augusti 1843 i Umeå. Vigselförrättare var prosten A.A. Grafström.

Det sägs om Agatha att hon var väldigt huslig och att deras hem ständigt var en tillflyktsort för alla Herrens vänner i Stockholm. Bernard Wadström beskriver Agatha: "Ett vänligt fruntimmer med trofasta ögon och intelligent utseende." Vidare säger han: "Under uppbyggligt samtal med henne förflöt en fjärdedels timme fort och angenämt."

 
Agatha hade också en poetisk gåva och skrev en del sånger. En del av hennes sånger blev införda i Pietisten.

Här är några av sångerna:

*    Vad helst här i världen bedrövar min själ (Ack, saliga ro)

*    Till fridens hem, det rätta fadershuset

*    Ur stormarna ser jag en avlägsen hamn

Agatha levde sex år efter Carls död. Författarinnan Charlotte af Tibell, en av Agathas närmaste vänner, skrev vid hennes död denna dikt:

Agatha levde ett himmelskt liv,
ej skådat av mänskligt öga,
ett liv i tron benådat.
Men ock tillika det livet rika
av helgad kärlek, som ej vill svika
i döden.

Lina Sandell beskrev Agathas sista sjukdomstid och död så här: "Agatha hade varit rätt rask under sommaren och känt sig så fridfull och lycklig men på samma gång viss att snart få gå hem. Det sista var blott ett insomnande utan någon synbar kamp och utan ett ord till avsked. Kort förut hade hon yttrat: 'Hälsa alla kära vänner att det icke är så farligt att dö som vi föreställa oss. Det är blott att stiga i högtidsvagnen och fara hem.' "

Lina Sandell Berg som var nära vän till Agatha och Calle skrev så här till Agathas minne (ett utdrag ur längre gravkväde):

Agatha har gått över floden - så ljöd
en viskning bland vännerna nyss.
Man log genom tårar - hon var ju ej död,
hon hade vid ängelns kyss
blott segrande trätt över gränsen

Rosenii maka - hur ljuvlig och blid,
en skogarnas gömda viol.
Hon stått vid hans sida och delat hans strid
och varit för hemmet den sol,
som fröjdade, lyste och värmde.

En moder som få uti kärlek och bön
hon vårdade vad Gud henne gav.
Och därför, o, måtte bönhörelsen skön
ock blomstra i frid på den grav,
som gömmer det älskade hjärtat!

Rosenii enka, hur fridfull hon gick
en tid än bland vännerna här.
Med längtan i hjärtat, men hopp i den blick,
som sträcktes mot hemlandet, där
lik fågeln hon funnit sitt näste.

Och Jesus var när med sin himmelska frid,
och ljus blev ock dödsskuggans dal.
Han stadfäst sitt ord, vår Förbarmare blid,
att vilken som gömmer hans tal,
skall gå ifrån döden till livet.

Se >> fotografi Agatha Rosenius

---

Artikelserien om C.O. Rosenius är hämtad från Kristnet.org/Rosenius
med tillstånd för publicering här på M'Xp av ed. Christer Andersson.

---

Den Svenska kristenheten påminns både om evighetsperspektiv och vänrelationers betydelse, vilket åskådliggöres genom skildringen av Carl Olof Rosenius' hustru Agatha.

/DS