MXp

VISION i MISSION / BENGT-OVE ANDERSSON 

Presentation av artikelförfattaren

Turen har nu kommit till Bengt-Ove Andersson att presentera sin text nedan i serien VISION i MISSION. Bengt-Ove Andersson har många strängar på sin lyra. Han är lantbrukare, översättare, hemvärnsman och lekmannapredikant i Metodistkyrkan i Köping bl.a.

***

Den katolske karismatiske prästen Peter Hocken beskriver i sin bok The Glory and the Shame sin tro att de olika Andens rörelser genom historien har berört olika delar/egenskaper hos Kristi kropp. Således har de gamla kyrkorna (katolska och ortodoxa) den jordiska/kroppsliga dimensionen (sakramenten, liturgin), den lutherska kyrkan har strukturen (läran) och de nya frikyrkorna Andens liv. Och de messianska kyrkorna, som har sina rötter redan i Gamla förbundet, har allt detta. Hocken menar att dessa olika delar måste sammansmältas för att Kristi kropp skall kunna vara redo för Brudgummen, och han tror att de messianska judarna har en nyckelroll i detta.

Mitt hjärta säger ja och amen till allt detta. Det jag har svårt för är att se hur det skall ske. Jag tror på ett Andens sammansmältande av kristna över alla samfundsgränser, men saknar förtroende för stora delar av ledarskapet inom samfundsstrukturerna i Sverige. Som Sheldon Vanauken uttryckte det: "Världen är ledd av världens ande. Kristi församling skall vara ledd av den helige Ande. Men när kyrkan tänker, uppför sig och uttrycker sig precis som världen, vilken ande är det då som leder den?"

Jag är rädd att vi kristna i Sverige har gjort oss skyldiga till precis samma sak som drabbade Israels barn, och som drabbar alla människor i alla tider -- de klarade inte av för mycket materiellt välstånd utan att bli ytliga och ledda av världens ande, och gav inte längre sin Gud äran.

Jag har alltså svårt att dela den tro som en del uttrycker om en stor väckelse i den sista tiden som skall fylla kyrkorna, eller i varje fall innan allt som kan skakas har skakats och vi har förlorat greppet om allt som ger oss en falsk trygghet i tillvaron, när ljumt har blivit kallt eller varmt.

De ljusa tecken jag förnimmer är att den "trogna kvarleva" inom Svenska kyrkan som hittills har tigit och lidit medan ett politiserat ledarskap alltmer tvingat kyrkan att böja sig för diverse Baalsstoder, nu tar bladet från munnen och påbörjar sin frigörelse. Alltmedan i den andra ändan av skalan en organiserad, politiskt korrekt ekumenik alltmer förkväver den andlig friheten i olika frikyrkor. Den Guds församling som i Nya förbundet övertar de gammaltestamentliga profeternas ansvar att vara ett salt och varna överheten när den går fel, har i hög grad sålt bort detta ansvar för en grynvälling; man har blivit accepterad -- och ofarlig. Som i berättelsen i Daniel om de tre männen. De fick ha sin tro ifred om de bara böjde sig för vad samhället föreskrev och erkände en högre auktoritet än deras Gud. Vi får ha vår tro ifred om vi bara böjer oss för det som för ögonblicket är gängse sanning och erkänner en högre auktoritet än vår Gud. Annars kastas vi, väl inte i den brinnande ugnen, men inför domstol.

Jag tycker mig alltså se olika, motsatta rörelseriktningar inom Kristi kropp i Sverige, och kontentan blir för mig att det finns en Andens rörelse även idag, men att denna rörelse går på djupet, tvärs över alla samfundsgränser och berör sällan samfundens ledarskap, med några få remarkabla undantag.

Vad blir i förlängningen resultatet? Kommer vi snart fram till en dag då Guds oförfalskade ord inte får predikas i något etablerat samfund; då man visserligen bekänner sig till Guds ord men väjer för allt som kan uppfattas kontroversiellt eller inte politiskt korrekt? Kommer Kristus att återvända till en underjordisk katakombkyrka? Även i vår civiliserade världsdel? Skall vi uppfatta Skökan i Uppenbarelseboken som en bokstavlig Kristi brud som har sålt sig åt världens ande? Och gäller orden om att "Bäst de säger: Allt står väl till kommer fördärv över dem" kanske inte framför allt världen utan församlingen? Vår tids etablerade kyrkosystem företer många likheter med Laodikeia-församlingen i Uppenbarelseboken -- den sista av de sju församlingarna. Man tror sig rik på tro, men är i själva verket eländig och fattig. Vilka är det då som beskrivs i det föregående brevet till Filadelfia? Är det kvarlevan?

Jag sätter många frågetecken, men det beror på att jag har många frågor men få klara svar.