Att stå ut med Guds Ord
A T T S T Å U T M E D G U D S O R D
Joh 6:51-69
Inl: "Det är outhärdligt det han säger. Vem står ut med att höra på honom?"
Sammanhanget: Jesus hade mättat 5000 och brödundret väckte förundran och folket trodde han var den efterlängtade profeten och de ville tvinga honom till att bli deras kung.
Jesus anklagade dem för att de följde honom av fel motiv. Att de inte huvudsakligen skulle arbeta bara för den fysiska födan utan för den föda som kunde tillfredsställa deras djupaste behov.
Judarna vill att Jesus skulle göra ännu större under så att de kunde tro honom, och att han skulle göra större mirakel än Mose som gav dem manna i öknen, men Jesus säger att han är Livets bröd.
Efter den dialogen följer en utläggning av Jesus där han säger att de måste äta hans kött och dricka hans blod för att kunna få evigt liv.
Då fick lyssnarna problem med att hänga med. De tolkade honom rent bokstavligt och förstod inte den djupare andliga sanningen bakom de ord som han ville förmedla, men kanske var det inte bara brist på förståelse utan också oviljan att förstå och följa.
- Det är outhärdligt det han säger. Vem står ut med att höra på honom?" Det finns tillfällen i livet då vi inte står ut med att höra på vad andra säger till oss. Personer i vår omgivning kan tala om för oss att vi är på fel väg, att vi har gjort en missbedömning. Eller att vi ska dra oss ur en situation innan det är för sent. Men, det når inte in i oss. Om någon försöker dela med sig av erfarenheter för att vi ska undvika misstag, då lyssnar kanske några, men många av oss vill inte höra på. Först efteråt kan vi se vad som var rätt och förnuftigt. Och vi har lärt oss något, men priset har blivit högt.
Så fungerar många av oss.
Att säga: Jag står inte ut med vad du säger, kan ju ibland vara en alldeles riktig reaktion och en sund reaktion.
Men om olika människor i omgivningen, speciellt de som jag vet bryr sig om mig, oberoende av varandra, börjar reagera på mitt vägval, ska jag nog fundera. En klok fråga att ställa till sig själv kan vara "Får detta mig att blomma eller vissna"? "Ger detta mig ett djupare tillfredsställande liv?"
Vad var det då lärjungarna inte orkade höra på? Vad var det som var så outhärdligt?
Men först skulle jag vilja säga:
I. Det är lätt att stå ut med Guds ord för ofta talar det ljuvligt och övertygande.
Det finns en klang och skönhet i Jesu ord, en klokhet omsorg och ömhet som berör alla som vill lyssna. Aldrig har någon talat som han. Många, säkert de allra flesta, har gjort den bekännelsen, om också motvilligt.
Men plötsligt säger Jesus ord som vi inte förstår innebörden av eller inte vill förstå. Det känns som hårda ord. Men vi kan inte skilja ut Jesu svåra och de som vi uppfattar som svåra mot hans ljuvliga ord. De kommer båda från samma källa.
II. Det är svårt att stå ut med Guds ord därför att det ställer oss inför avgörelsen.
Vad är det då lärjungarna inte orkar höra på? Vad är det som är så outhärdligt? "Den som äter mig ska leva genom mig, säger Jesus." Det låter primitivt.
Ex: Jag såg nyligen en film (Alive?) som handlade om människor som var med om en flygplanskrasch och överlevde, men hjälpen dröjde. Den ene efter den andre dog och maten tog slut. Deras enda chans att överleva var att äta upp de som dött. Det är outhärdligt! Kannibalism!!
Tyckte lärjungarna att det var frånstötande? Eller bara svårbegripligt? Jesus frågar om de vacklar. Och sedan kommer det: "Det är anden som ger liv, köttet är till ingen hjälp. De ord jag har talat till er är ande och liv."
Alldeles innan var han fysisk så att han blev outhärdlig, och nu används kött i en annan bemärkelse och får fungera som en del i ett av de många motsatspar som finns i Johannes-evangeliet. Ande och kött.
- Är detta en utläggning om inkarnationen eller nattvarden? Det är lite osäkert, men den tolkas ofta som en nattvardstext.
"Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom".
Svårigheten i den här texten är att Jesus säger att om vi inte äter hans kött och dricker hans blod äger vi inte livet.
Att äta brödet och dricka vinet är ett uttryck för att jag tror att Jesu död och uppståndelse är till för mig för att jag ska ha liv. Jag vill få del av hans liv och genom Guds Ande är det möjligt för mig att förenas med honom.
Nattvarden är inte en belöning för den andligen duktiga, utan färdkost för var och en som slagit in på Livets väg genom Jesus Kristus, oavsett hur långt vi hunnit.
Det en del av lyssnarna inte kunde stå ut med, handlade om det oerhörda: att Gud blev människa, att han dog för våra synder, att han uppstod på tredje dagen, att en människa kan få evigt liv genom tro och dopet, och att han kommer till oss i bröd och vin.
Heb 4:12 Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar.
"Det är outhärdligt det han säger". Det är nödvändigt att bli sårad av Guds ord. Något måste blottas och avlägsnas ur mitt liv. Min avund. Mitt habegär. Min självömkan. Allt det jag bygger upp försvar för, allt det jag till varje pris söker legitimera. Joh 6:63
Det är anden som ger liv, köttet är till ingen hjälp. De ord jag har talat till er är ande och liv. - Om köttet eller det jordiska säger Paulus: Döda det jordiska! Och om anden "Låt er uppfyllas av Anden!"
Det jordiska står för den snedvridning i vår mänskliga natur vars rot är själviskheten eller girigheten (Kol 3:5) Ur en onaturlig böjelse - en självisk gen - gror vrede, splittring, självgodhet, njutningslystnad och kritiklust. Allt sådant som vanställer likheten med Gud och hindrar oss att leva i överens-stämmelse med vår identitet som Guds avbild.
Att övervinna denna snedvridning är inget moraliskt projekt som handlar om att ta sig i kragen och leva upp till idealen. Vi måste gå en annan väg, den enda verksamma. Det är anden som ger liv, köttet är till ingen hjälp - ."Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva", säger Paulus. (Rom 8:13)
Utan Anden kämpar vi en meningslös kamp mot de onaturliga tendenserna hos oss själva: "det onda som jag inte vill det gör jag"(Rom 7:19) Försök inte vara stark och duktig och kuva det onda inom dig, men låt Guds Ande fylla dig. Om vi ger mer energi åt att rensa bort synden, än att blåsa på glöden i våra hjärtan, då förråder vi evangeliets väsen och blir mer ett moralparti likt fariseerna.
III. Att stå ut med Guds ord eller stå utan det - det är till sist det stora alternativet.
De som finner det outhärdligt i vår text, de går. Och det är ju hederligt av dem och kan ju vara nödvändigt ibland. Om jag befinner mig i ett sammanhang där jag inte delar grundvärderingar eller där vi strävar åt motsatt håll, då kan det bli outhärdligt. Och då kan jag behöva gå.
Men står Jesus för en verklighets-beskrivning som människor i vår omgivning inte kan stå ut med? Ja i många fall är det så? Tyvärr hänger det ibland samman med att de inte har förstått innebörden i att vara en kristen, att vi kristna inte lyckats kommunicera och det är smärtsamt att konstatera, men inte ens Jesus som var mästare i att kommunicera lyckades dra människor till sig.
"… ingen kan komma till mig om han inte får det som gåva av Fadern."
Det finns ett trons mysterium varför en del säger ja och en del väljer att säga nej och gå sin väg, och vi får precis som Jesus leva med den smärtan.
" Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva."
Människor följde Jesus för att de hade sett hur han på ett fantastiskt sätt gjorde under och botade sjuka. Vad i ditt liv får dig att börja söka och följa efter, att hålla fast? Hur svarar du? Joh 6:68
Simon Petrus svarade: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord. - Petrus förstod inte alltid Jesu ord, men han kände igen herdens röst, även i de outhärdliga orden.
Ju längre bort du står från honom, desto svårare ser hans tal ut att vara och desto orimligare.
Ju närmare du står, desto klarare ser du att hans ord är ande och liv, fylld av kraft och en närgången kärlek.
- Det fanns en ofullkomlighet hos Petrus i hans förmåga att följa Kristus. Han misslyckades, men han hade en villighet att följa. Det är vad Jesus vill se hos sina lärjungar. Inte att du förstår allt, eller alltid lyckas, men att viljan att lära och följa finns.
Råslätt den 6 mars 2005
/Håkan Karlsson
