MXp

S v e n s k  M i s s i o n s h i s t o r i a  -  från Urkyrkan fram till idag [MINIATYRFORMAT]

SVENSK MISSIONSHISTORIA - INLEDNING
· Guds egen mission: - Så älskade Gud världen att han …
· Jesus: - Jag är den gode Herden…
· Kvinnorna vid graven sänds att berätta om uppståndelsen…
· Jesus till lärjungarna: - Jag sänder er …
· Där är kvinnorna, Petrus och de 12, de 500, Markus och Maria, Lukas, Stefanus, Barnabas, Paulus, Timoteus…

URKYRKAN
Genombrottet sker med stenandet av Stefanus och hans martyrskap och skingrandet av de första kristna ut i det romerska riket som en följd därav i förföljelserna mot de Jesustroende.
Under Paulus´ missionsresor grundas församlingar runt om i Mellanöstern och runt Medelhavet.

GAMLA KYRKAN
I missionshistorien kan man urskilja tre stora missionsperioder, den gamla kyrkans, medeltidens samt den nya tidens mission.
Fornkyrkan och kyrkofäderna bidrar till konsolideringen av kyrkan och dess grundläggande. Efter fyra sekler har den grekisk-romerska världen berörts av missionen och evangeliet. Den koptiska kyrkan grundas, en av de äldsta kyrkorna idag. Österns assyriska kyrkan (den nestorianska) blir den första frikyrkan som dessutom kommer att bidra med den största missionsinsatsen österut i Kina.

MEDELTIDEN
Medeltidens mission sträcker sig genom åtta sekler från folkvandringens goter i Donauländerna över franker, anglosachser, friser, tyskar till skandinaverna i de yttersta delarna av norr på Island och Grönland och i Norrland. Rom och Konstantinopel var den kristna expansionens baser. De germanska och de slaviska folken delades av den västra och östra kyrkan.
Katolska kyrkan har påtagligt bidragit till Nordens och Sveriges kristnande genom sändningen av Ansgar.

Se Historiska Muséets webbsajt om >> S:t Ansgar

Katolska kyrkan vidgar missionsarbetet utanför Europas gränser. Till Kinas mongoler och Nordafrikas muslimer sänds tiggarordnarna. Heroiska missionsinsatser görs av enskilda missionärer, dock blev resultaten obetydliga och vid periodens slut hade missionsinsatsen stagnerat.

DEN NYA TIDEN
Vid den nyare tidens ingång tycktes det som den kristna missionen stannat upp. Med 1500-talet blir det nystart. Geografiska upptäckter öppnar vägen till avlägsna förr okända länder. Upptäcktsresorna blev samtidigt missionsföretag. Columbus var en ivrig supporter av missionen. Den katolska kyrkan finns med i den tidens globalitet. Vatikanen och jesuitorden organiserade en kraftfulla missionsinsatser under 1500- och 1600-talen som blev en kyrkans storhetstid, med bl.a. Frans Xavier och jesuiternas berömda Kina-mission.

Den evangeliska kristenheten såg ingen missionsansats med reformationstiden. Man har frågat sig varför reformationen inte resulterar i uppfordran till evangeliets förkunnelse över hela världen eller att man betonat församlingens missionsplikt. Somliga har sökt förklaringen i tidens eskatologiska föreställningar om att den yttersta dagen stod för dörren och tiden inte medgav missionsverksamhet. Det egentliga skälet till reformatorernas avvisande hållning mot församlingens missionsansvar skulle vara att finna i deras uppfattning av 'apostolatet'. Apostlarna hade en gång fökunnat evangeliet, menar man, över större delen av världen; deras ämbete var därför i första hand ett missionsämbete. Missionen hade, enligt Calvin, varit deras utomordentliga privilegium. Reformationen blev ingen missionstid. Luther, Calvin och Zwingli förhöll sig kallsinnigt till missionen kanske också beroende på att man ju inte ville förknippas med den katolska kyrkans framgångar på missionens område. Dessutom hade man ju trosmässigt stöd bland de ortodoxa beträffande frågan om församlingens missionsplikt, mot vilken dessa reste ett principiellt motstånd. Då de katolska teologerna förebrådde de evangeliska deras brist på missionsnit och att ivern för mission var ett kännetecken på den sanna kyrkan, då svarade de evangelikala med att hänvisa till 1 Petr 5:2 "Var herdar för Guds hjord som finns hos er och vaka över den!"

Det är bara inom en luthersk kyrka, den svenska, som vi efter reformationen möter missionen som en del av församlingens ansvar. En förklaring till detta kan vara den tidiga missionen bland samerna, bl.a. samekvinnan Margareta och hennes vandring till drottning Kristina i Malmö. År 1389 utfärdade drottningen en missionärsfullmakt för samekvinnan. Gustaf Vasa sände präster norrut och den första protestantiska missionen utgick från Sverige till Rounala norr om Karesuando. Denna pionjärmission fick en fortsättning i den första svenska missionen utanför Europa bland Amerikas indianer under Gustaf II Adolf och Jesper Svedberg, senare ärkebiskop, som kallade sig Amerikas biskop. Sveriges första Indienmissionär var Zakarias Kjernander (d.1799) som fick välkomna den protestantiska missionens banbrytare William Carey. - Så följer namnen Emilie Petersen, Peter Fjellstedt, George Scott, Carl Olof Rosenius, Fredrik Franson, John Ongman samt väckelsefolkets alla missioner och missionärer intill vår tid.

Den svenska kristenheten har sitt ursprung och sin början hos kyrkans Herre själv och i evangeliet självt samt sin särprägel i sin egen missionshistoria, vilken ger lärdomar och kunskaper för vår vidare öppenhet inför det som Herren själv vill ge av kraft för uppgiften som har sin globala OCH sin lokala församlingsplikt.

/DS

Källa: Gustaf Lindeberg, Den evangeliska missionen (1920)

Om Gustaf Lindeberg, se >> Projekt Runeberg