MXp

***

ETT VÄCKELSENS MANIFEST del 2(2)

Väckelsens pris
Gud är skaparen, han är livets begynnare. Han är den som ger liv, men det finns ett pris som måste betalas av människan. Väckelser kommer endast på ett sätt, på Guds sätt. Detta Herrens sätt i varje givet sammanhang offervillighetens sätt. Ef 5:1-2. Det pris som måste betalas består i villighet att lära sig att leva med självuppoffrandet som utgångspunkt, att leva med prästsinne. Korsets centrala roll och dess tillämpning i gemenskap, i konflikt, i samvaro och i samspelens sammanbrott kan aldrig hävdas nog starkt, ej heller kan dess roll överskattas. Detta är Guds ständigt återkommande börda: "O, att mitt folk ville lyssna och förstå, ta fasta på och helas genom Sonens evangelium - min älskade Son - förvandlade, förnyade, och stärkta genom att betrakta hans fullständiga lydnad intill döden för att därigenom föra in liv".
 

Korset bär med sig ett oundvikligt budskap om vårt allomfattande misslyckande att utifrån mänskliga resurser återgå till och återta den härlighet och värdighet som var ämnad för oss. Kristi kors för människan till en slutpunkt i hennes ansträngningar att efter religiöst sätt producera det som endast Himlen kan ge. Det är utplacerat och rest i människors verklighet för att åstadkomma ett totalt uttömmande och ett fullständigt övergivande av all självtillräcklighet och självförhärligande. Denna process är tänkt att reducera människan till ett intet för att härur kunna forma en nobel personlighet, en medkännande och förfinad människa mognande i Kristus i gudsfruktan och i all härlighet. Talet om korset är i sanning Guds kraft till frälsning. Denna process fortgår tills "vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus". Ef 4:13.
 

En väckelse för var och en som berörts åter till korset, för att se och fångas av omfattningen av och fullheten i innebörden av "Lammet som är slaktat från världens grundläggning". Ett återupplivande, en förnyelse i hjärtats djup skaffar insikt i och förmåga att penetrera detta centrala mysterium som är korset, detta Kristi kors som står där mitt i allt uppståndelseliv. Liv, himmelskt liv, himmelsk kvalité flyter fram ur ett krossat kärl, endast ur sådana kärl. Liv, Lammets liv, springer fram enligt vetekornets lag, enligt livets Andes lag. Liv, Himlens liv, ges för att ges bort. Försöken att fånga in det och bruka det för egna syften slutar alltid i en svidande förlust. Det är förskräckligt och förskräckande att behöva erkänna att allt måste ha sin källa i Gud, måste komma från Gud och brukas för att endast behaga och ära Gud.
 

Saliga är de som är fattiga i anden. . . Saliga är de som vågar acceptera och ge sig till ett fullständigt beroende av Gud i allt, så att han får vara allt i alla. Välsignad är den människa som till sist når slutet på sig själv. Salig är den människa som upptäcker att tömmandet och beroendet är en förmån, kanske den största av dem alla. Vem räcker till för detta? Vem överlever detta? Vem av oss når fram i detta? Vem har kapacitet för detta? 2 Kor 2:16.
Välsignad är den människa som ger upp sin position och sin självgjorda tron. Välsignad är den människa som ger sig till en större sak, ett annat rike, ett mycket förnämligare ändamål än att skydda och bevara sitt eget. Välsignad, väckt och förnyad är den människa som tillåter sig att brukas och förbrukas i ett självuppoffrande liv.
 

En väckelse finner sin begynnelsepunkt i mötet mellan Guds maning och kallelse och folkets villighet till gensvar - Ps 110:3. Väckelser kommer som gåva till dem som väntar efter Herren som återlösare, som livgivare och helgare. Väckelser uppstår som svar på gudsfolkets tillgänglighet. Väntandet efter Herren, sökandet av Herren är väckelsens innersta hemlighet och dess främsta kännetecken. Dröjandet inför Gud, stillheten med Gud förvarnar väckelsens ankomst och visar på dess begynnande verk.
Gudsfolkets villighet skapar en Guds krafts dag. Folkets väntan och förväntan formulerar format för Guds väckelses dag. Villighet och väntande, uthållighet och bön understöder Herren på den dag han valt. Väckelsen har sin början den dag då män böjer knä tillsammans i ett bedjande som inte låter sig avbrytas, väckelse består av bön och förbön, väckelser uppstår i bönekammaren, väckelser hämtar sitt understöd i rättfärdig bön, väckelser väcker till bön och återinsätter bönen på dess plats, väckelser berövas sin varaktighet om bedjandet inte får plats, en väckelse går hand i hand med människors villighet att bedja.
 

Väckelsens klimat bestäms av ugnens hetta. Dess eld är tänd för att vara en luttringens eld. Det är en eld som är ämnad att bereda för liv. Elden ödelägger, så ock en korsets väckelse. Herrens eld tillåts inte infångas för att kontrolleras; väckelsen ligger i Guds hand. Väckelsens eld måste skötas och skyddas för missbruk. Människor måste ta bort sina händer från dess växt och utveckling men vara den nära för att beskydda den och ge den syre.
Väckelsens klimat för in prövning och granskning av människors innersta längtan och stävan. Den lyfter fram det bästa och isolerar det sämsta. En väckelse är en luttringens eld, den renar, den ger ljus, den tillför integritet och samverkan. Den återupprättar och för in eviga, oförgängliga värden. Dess eld är en domens eld för dem som inte vill omvändelse och den bränner in Guds kärlek i varje villig varelse. Detta klimat är i sanning det smälta hjärtats klimat, alltid brinnande för att allt fler hjärtan ska fatta eld, smältas och formas.
 

En väckelse behöver en man i gapet. En väckelse måste ha en man i gapet för att kunna begynna. Väckelser är formade av och ihågkomna för dess män, för dem som vågade gå upp i gapet och stå mitt i djupaste rämnor. Väckelser uppträder efter Guds sätt, enligt Guds perspektiv och intention, men de börjar i en människas hjärta. "Jag ska låta en trogen präst framträda åt mig. Han ska göra det som är i mitt hjärta och min själ." 1 Sam 2:35. En man, en människa efter Guds sinne. Prästsinne enligt Himlens mått. Konungslig resning helt och hållet avstämd efter Herrens eget hjärta. Väckelse kommer om det går att ställa fram en person av detta slag. Väckelsen får rum där gudsfolket återförs till en förståelse av det pris som måste betalas och till en villighet att verkligen betala.
 

Väckelse blir verklighet närhelst en liten samling överlåtna beslutar att återerövra den bortglömda konsten att ropa till Gud, närhelst det brinnande hjärtats gemenskap samlas för att åter gå in och bära på Guds ständiga börda. Hans rop är ett "O, att mitt folk ville. . ." Vårt rop måste stämma överens med hans. Väckelsen har sin början i ett kraftfullt, gemensamt "O, att du lät himlen rämna och kom hit ner, så att bergen skakade inför dig, som när en eld antänder ris och elden får vattnet att sjuda, så att ditt namn blir känt för dina ovänner och hednafolken darrar inför dig." Jes 64:1-2.
Den församling som avsagt sig rollen som bärare av Herrens börda och som låter frälsningen endast vara en räddningsplanka undan svårigheter och smärta, som till och med flyr från delandet av Kristi lidanden - Fil 3:10, den delen av Herrens folk är i störst behov av ett uppvaknande.
Väckelsen tar sin början när vi har fångat in och låtit denna djupa förståelse av Herrens sak få utrymme, när vi har lösgjort oss från självbelåtenhetens ok, när vi med allvar kommer samman för att ta oss an uppgiften som prästfolk inför Herren. Väckelse kommer att vara en välsignad verklighet när vi låter oss samlas som ett folk till hans ära.
 

Ett förbund att tänka igenom,
att gå in i och att med största nit hålla
Jojada, prästen, slöt ett förbund mellan sig och allt folket och kungen, att de skulle vara Herrens folk. 2 Krön 23:16.
Kung Hiskia: Nu har jag i sinnet att sluta ett förbund med Herren, Israels Gud, för att hans glöd skall vända sig ifrån oss. 2 Krön 29:10.
 

Väckelse fordrar överlåtelse. Väckelser blossar upp och hålls brinnande på förbundsgrund. Prästtjänsten, en funktion i varje väckelses innersta, står fast rotad på förbundets mark. Mitt förbund med Levi, med prästerna, var liv och frid, och jag gav honom detta för att han skulle frukta mig. Och han fruktade mig och bävade för mitt namn." Mal 2:5. Väckelsens kommande och fortbestånd säkras av män som gör förbund inför Herren, som går in i förbundets gemenskap med Herren för att stå fasta i sitt med gudsfruktan mättade sökande av Herrens ansikte. Välgång i uppdraget att förmedla liv och frid till folket står och faller med förbundsrelation och förbundstrohet.
 

Präster och förebedjare, dessa som förmedlar liv och frid måste passera genom upprepade faser av rening, de måste gå eldens och ugnens väg. Prästuppgiften måste, för att kunna vara till störst gagn, gå under svärdet för att skilja det som är heligt från det som har annan källa. En väckelse kräver en avsägelse av de förrädiska kvalitéerna i mänsklig upphöjelse, den kräver ett uppgivande av troner och positioner, den kräver ett övergivande av oberoendet, den kräver de religiösa känslosvallens och den köttsliga ambitionens korsfästelse, den kräver ett slut på stolthet och skryt.
En väckelse kräver ett förbund i vilket man grundligt deklarerar trohet till Andens verk som Guds domseld såväl som till hans kärleks mildeld. Väckelsen bär på en förväntan om ett övergivande till förmån för ett formande av ett kärl som kan bära ett nytt väsende - liv. Väckandet siktar till en rening för att bereda rum för den välsignelse som prästroll och prästsinne bringar. Väckelsen är Himlen stadfäst och uttryckt i liv och frid. Om någon ska kunna fångas in och stillas för att ledas in i ett permanent etablerande av ett verk av dessa dimensioner fordras ett förbundsmedvetet hjärta.
 

En modell för formulerandet av ett förbund som kan föra hjärtan och sinnen till en rätt ställning inför Herren med avseende på nödvändigheten av och den välsignade utsikten till väckelse:
Saliga, andligen vakna och på väg mot mognad, är de fattiga i anden - Jag ger mig till korsets verk, den inre omvandling vilken tömmer mig på allt som är mitt eget.
Saliga, andligen vakna och på väg mot mognad, är de som sörjer - Jag ser med innerlig förväntan fram mot den skörd som endast tårar kan bereda.
Saliga, andligen vakna och på väg mot mognad, är de ödmjuka - Jag överlämnar mig till formandet av ett offervilligt sinnelag, ett prästsinne.
Saliga, andligen vakna och på väg mot mognad, är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet - Mitt hjärta är i stort behov av insikt och uppenbarelse i denna sak.
Saliga, andligen vakna och på väg mot mognad, är de barmhärtiga - Påbörja ett grundligt arbete i mig genom Andens närvaro hän mot mognad uttryckt i trohet och fruktbärande.
Saliga, andligen vakna och på väg mot mognad, är de renhjärtade - Öppna mitt inre för verklig andlig erfarenhet; låt mig se ditt ansikte, Herre.
Saliga, andligen vakna och på väg mot mognad, är de som skapar frid - Verka i oss duglighet att ge liv och förmedla frid.
Saliga, andligen vakna och på väg mot mognad, är de som förföljs för rättfärdighetens skull -
Låt oss bli fast förankrade i den andliga verkligheten; låt oss formas till kärl som bär på det andliga växandets under vilket med nödvändighet blir motsagt, eller leder till genomgripande omvändelse och till ett nytt väsende, till liv i Kristus Jesus.
 

Lars Widerberg Intercessors Network
Intercessors.Network@Comhem.se
Storskiftesgatan 87, 58334 Linköping, Sverige
Telefon + Fax: 013 213630, Mobil: 0709 349850; Postgiro: 922937-8