Dalai Lama eller Amos...
D a l a i L a m a e l l e r A m o s ...
"Interreligionalism" ett begrepp som började praktiseras i Indien år 1924. Bekännare av olika religioner sluter sig samman och bildar brödragrupper. Vid deras möten och sammanträden som delvis är sociala delvis religiösa får inte förekomma något som berör de olika religionernas skiljaktigheter utan endast sådant som de ha gemensamt. Sådana grupper har redan bildats på flera ställen - skriver man på sensommaren 1925 i en kyrklig svensk tidning, Trosvittnet nr 31 - t.ex. i Bombay, Calcutta, Madras, Agra, Vellore, Chittoor och Ranipet.
Bombaygruppen är nyligen bildat, skriver man. Vid ett möte i maj 1925 samlades omkring fyrtio hinduer, muhammedaner, zoroastrianer och kristna enskilt för att diskutera frågor som rörde broderskapet, njuta av vänskapligt umgänge och stilla tillbedjan, heter det i en rapport. Om sammanträdet skriver den bekante rev. J.C. Winslow, anglikansk missionär och den kristne poeten, N.V. Tilaks biograf: "Mycket värdefullare än diskussionerna var stunderna av innerlig gemenskap i bön och socialt umgänge. Här var alla skiljande hinder som ligger i ras, kast och bekännelse övervunna. Vi spisade tillsammans, lekte tillsammans, bad tillsammans. Där var ingen hindu, muselman, parsi eller kristen, indier eller europé, utan en familj av Guds barn."
Man kan glädja sig åt den tolerans som nu för tiden gör sig allt mer och mer gällande bland olika religionsbekännare, skriver Enok Hedberg från Dhulia West Khandesh den 11 juni 1925, och fortsätter: - Den forna exklusiviteten och ofördragsamheten var ej av godo. Den gjorde ibland stor skada. Men det ligger icke för ty en stor fara i den nya rörelsen. Hur nära till hands ligger det t.ex. inte för den kristne att sätta sitt ljus under skäppan, att låta udda vara jämt, att sudda över det väsentligt skiljande, själva det centrala i kristendomen. Och om detta sker, kan man inte vänta någon välsignelse av den nya rörelsen. De personer som stå i spetsen för den behöva förböner.
Tidningens redaktör kommenterar Hedbergs rapport. - Då kristna och hedningar med bortseende från alla religiöst skiljande moment bilda brödragrupper såsom "en familj av Guds barn", då är faran att de kristna förlora förmågan att vara ett salt i världen överhängande. För var och en för vilken missionens uppgift är att föra människor till Jesus är en huvudsak kan därför rörelser med sådant syfte inte vara glädjande.
---
Den Svenska kristenheten kan heller inte i Nådens år 2005 vara betjänt av ett möte av likartad karaktär. Även om det är allmänt samtal inför en Internationell konferens arrangerat av Center för Cognitiv Psykoterapi förstärker det enbart intrycket av att kristen tillsammans med andra religioner är samma produkt med lite olika förpackning. I en postmodern tid råder pluralismen, sägs det. Det är bara det att vi lämnat den postmoderna tiden bakom oss!
Ett aktuellt inslag i den politiskt-kyrkliga korrektheten uppstår när Benediktus XVI uppmanat väljarna att bojkotta folkomröstningen med argument som "man kan inte rösta om livet". Folket bojkottar de lagförslag som lagts. Massmedia talar om talibanvälde, när kyrkan värnar om livet, men samhällets opinion menar att kyrka inte får uttala sig i politiska samhällsfrågor. Joseph Ratzinger har gott sällskap hos gamla tiders andliga herdar såsom Amos och hans profetiska samhällskritik.
Den svenska kristenheten behöver mera av aktion typ/Benediktus XVI och profeten Amos än av den uttunnade interfaith-dialogen som Hammar, WCC och Dalai Lama presterar.
/DS
Fotnot:
Läs om Hammar - Dalai Lama >> Pressmeddelande Svenska kyrkan 050613
Läs om >> Interfaith Multireligiös Dialog
Se: Om Folkomröstningen i Italien >> Folket sa Nej
