Pilgrimsfalk... och Tranor...

Pilgrimsfalk 

Bild: Pilgrimsfalk 
 

Nedanför Kristers hus längst ned på Gärdet ser jag ett par bevingade vänner lyfta och flyga österut längs med skogskanten. Tänker: Det kan inte vara annat än tranor. Möter HC nere vid Gårviksstranden på kvällen. Frågar om han följer med på rekognosceringstur inför kommande morgons exkursion. Under dagen har jag nämligen fått uppgifter om var det finns pilgrimsfalk. Vi åker. Vägarna är inte helt säkra för mig och det känns bra med vägvisningen. Vi kommer fram. Ställer bilen. Avvaktar för att spana uppåt klippväggen och dess många krypin för en falkfamilj med en liten falkunge. Vi väntar. Plötsligt får HC se en pilgrimsfalk flyga längs bergväggen mot ett som vi förmodar klipprede. Själv får jag inte se något av falken denna sena kväll.  Särskilt talar misstaget om den icke medtagna kikaren. Hur kunde jag vara så tanklös att inte ta med den, trots att det "bara" handlade om att "reka" inför kommande morgon…


Går förbi Kristers gärde idag den 12 juli vid 05-tiden. Nere vid gärdeskanten står ett par rådjur och betar, tycker jag. Efter en stund tar jag fram kikaren. Det är inte rådjur. Det är tranparet från igår. Hämtas upp av Sören för färd mot pilgrimsfalken. Väl framme 5.45 får vi snart nog syn på exkursionens huvudperson. Först hör vi det höga och hesa varningslätet "rääk-rääk". Vi vet nu att vi är nära att också se föremålet. Vi har en kikare och en filmkamera som får fungera som andra-kikare. Och vi får en timmes fantastisk observation av den speciella fågel som varit utrotningshotad men som nu tycks trivas och också föder nya falkar som i detta falkbo på en specifik klipphylla.



Foto: PE Svahn Plats: Morups tånge. Se: Per-Eric Svahn /Bilden med tillstånd av PE Svahn

Som lök på laxen får vi också på hemvägen sällskap av en ormvråk som dels flyger framför oss och stundtals spanar mot oss från viloplatser i ett par granar. Det är en välsignad morgon för ett par som gläds åt skapelsens genialitet i arternas mångfald och skönhet. 


Efter dessa "obsar" talar inte utan skäl orden i Jesaja kapitel 40 lite extra till oss. "Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla. Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta."


DEN SVENSKA KRISTENHETEN kan med rätt fokus se vad som ligger framför. Det är skillnad på två fyrbenta rådjur och ett par tvåbenta bevingade tranor. Det är helt avgörande att faktiskt ha fokus. Den svenska kristenheten har sitt givna uppdrag i missionen som är henne given. För denna utmaning behöver hon all den helige Andes utrustning att se och röra sig i detta nådesverk. Frågan är: Hur har vi det med utrustningen? Hur får vi fokus? "Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla. Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta."




Kommentarer
blog comments powered by Disqus
Trackback
RSS 2.0