MegaShift, Lammen & Korrarna
M e g a S h i f t, L a m m e n & K o r r a r n a
På min Walk n' Talk idag gör jag en tung vandring. Regn- och åsktunga skyar hotar med sitt väldiga mörker över Smålands Jerusalem där jag vandrar mot natursköna Strömsbergsskogen. Tungt därför att Jönköpings historia i tryck är ett stort verk. Fyra band totalt, och jag har ändå bara del IV i säcken på ryggen, och ändå skär min enkla lilla ryggsäcks remmar in i mitt inte alltför muskulösa axelparti. Vandringens mål och syfte är att till Inga Gustafsson på Strömsberg återlämna Jönköpings historia skriven av Ernst L. Hartmann m fl. som jag haft till låns hemma halvannan vecka.
Vid Hampus' hus i 7:an ser jag nyklippta gräsmattor, för övrigt stilla och tomt. Hampus är nog ute på något ärende. Hampus är min gode vän som invigt mig i kunskapen om och kring Ernst på Vassnöden, torpargrabben som efter en uppenbarelse vid Himlakullen tog sig som missionär till Transvaal. Här vid Strömsbergsdammen konstaterar jag att mamma Rörhönan är på plats inne i gräset med sin lilla duvunge. De övriga dunungarna som hör till familjerna Gräsand och Knipa ser jag inte till… Tänker på vad som kan ha hänt de små… Dammen och vattnet blir mindre och mindre och växtligheten som tar allt mera plats… Livet får inte riktigt plats… för alla…
Tankarna går till en bok MegaShift av James Rutz. Boken är inspirerande och beskrivs av Fredrik Hellström i hans Freddyblog -
Fredrik funderar en hel kring församlingen och dess funktion av idag. Boken är intresseskapande och berör litet av Martin Luthers käpphäst 'det allmänna prästadömet'. Guds församling skulle kunna fungera bättre i en revolution av allas delaktighet, tänker jag.
Tankarna går vidare till vänner - till en del vänner som oftast har befogad kritik av kyrkan. Senaste samtalens kritik berör mig också i det utanförskap som man som kristen kan drabbas av, om man inte kan anamma allt kulturellt påbygge till det som var tänkt från början. De nyomvända har problem med kyrkan såväl som också de gamla i gården. Tänker på denne min vän uppe i Norr. Varför ska vi i kristenheten behöva ha historisk barlast som utgör hinder för gemenskapen och dess uppbyggande funktion. Tänker på att det behövs verkligen ett MegaShift. Jesus dog för min samtalsvän och alla andra för att de skulle kunna få glädjas av en gemenskap som är en verklig församlingsgemenskap...
Fortsätter förbi Svarta havet. Lämnar Jönköpings historia. Beundrar yngre och gamla Korren. Hämtar bröd, äppelbitar, givna från förstutrappen. Häpnar inför deras sväng in i köket. De sparar för vintern… Jo, jag ser det. De arbetar ivrigt med sitt sparande. Fasanen får sitt i trädgården. Hör berättas om prästen Hederström från Pauli i Malmö som tydligen var här på besök för inte så många år sen. 104 år blev han. Rakryggad och gillade inte kvinnliga präster. Det kanske var bättre på Gunnar Nordahls tid, ändå… Går hemåt. Förbi Svarta havet. Hör fårtackan där hon går med sina två lamm. Så hon bräker, och bräker… Undrar vad hon egentligen vill. Ett sånt bräkande har jag aldrig hört, så långt och utdraget i tid. Vad är hennes budskap på stranden till Svarta havet - dammen. Jag står stilla och undrar - som gammal herde går tankarna i många riktningar…
Den Svenska kristenheten har allt ett mycket stort behov av ett MegaShift, hur det nu ska gå till och vad det skulle bli av det? Den Svenska kristenheten har behov av goda relationer som Korrarna har, men som måhända fårtackan gav uttryck för att just då sakna, och jag tänker på alla som likt min vän i Norr skulle behöva få möta en kristenhet med en gemenskap som hade en mera apostolisk och pentekostal värmande nåd…
/DS
