MXp

BILD: Hilma Hill FOTO: SAM:s arkiv/Jfa

Vilka kunde Huldas förebilder vara under hennes första årtionde efter sin omvändelse 1909? Året 1919-1920 finns det i Huldas hjärta och sinne många minnen och starka intryck, men följande trossystrar kan var och en ha haft sin särskilda relation till Hulda. Förebilderna i tiden och den närmaste historien torde ha berört Hulda i hennes sökande efter sin väg med Herren.

En verklig drottning bland Huldas förebilder måtte Emilie Petersen, kallad "Mormor på Herrestad", ha varit. Denna kvinna har för stora delar av den svenska kristenheten denna tid varit en centralfigur. Väckelsefolket i alla läger i och utanför svenska kyrkan har tackar Gud för vad hon fick göra och vara. År 1837 började Emilie anordna de s k missionsbönerna på Herrestad . Sedan möttes man den första måndagen i varje månad. Peter Fjellstedt, Carl Olof Rosenius, Peter Wieselgren, Oskar Ahnfeldt, P.M. Elmblad och häradshövding Odencrants var några av de mera namnkunniga gästerna på Herrestad. Väldiga folkskaror samlades för att lyssna till landets yppersta förkunnare. Emilie Petersen blev en "vägröjare" för väckelsen i Jönköpings län. Docenten Göran Åberg beskriver Emilie så här: "Hennes kristendomssyn var osekteristisk. För henne var själens frälsning och eviga väl huvudsaken. Hennes religiösa grundsyn var en kärv, lutherskt betonad pietism, som med tiden förändrades till en nyevangelisk varm och innerlig religiositet med stor aktivitet för bygdens kroppsligt och andligt svaga".
"På Herrestad höras preludierna till det eviga livets lov i himmelen", var Wieselgrens yttrande efter ett av besöken på gården som blev till märkligt inspirationscentrum för Guds folk.

Läs mera om >>  Mormor på Herrestad

BILD: Frälsningsarméns grundare

Hemma i N. Sandsjö läste Hulda givetvis i de kristna tidningarna - framför allt i Frälsningsarméns egna - om Hanna Ouchterlony från Värnamo. Hanna är förmodligen den andra drottningen av förebilder för Hulda. Denna Hanna Ouchterlony och henns liv var för en ung kvinna som Hulda, 21 år, på sitt sätt som en andlig askungesaga. Denna svenska Hanna - med skotskt påbrå och kontakterna i den akademiska och högreståndsmässiga överklassmiljön - möter levande Gud på sitt speciella sätt. Hanna blir så den som introducerar och för Frälsningsarmén in i Sverige. Själv blir hon rörelsens landsledare. Hanna är ett exempel på en viktig förebild i Huldas utveckling och livsval.
Läs mera om >> Hanna Ouchterlony

Den som också betydde mycket för Hulda var Elsa Borg på Vita Bergen. Det var på hennes hem för bibelkvinnor och socialt hjälparbete hon fick inspiration och nära kunskap om Frälsarens nåd och barmhärtighet. Elsa Borg gav denna insikt genom vittnesbördet i sitt livsverk. När Elsa Borg avled 1909, övertog Louise Ulff ansvaret för de många hemmen som ingick i Elsa Borgs arbete. Det var då Hulda var på Vita Bergen.

Ett brev skrivet av Elsa Borg - till Gustava Lundevall daterat 6 februari 1907 på Borgmästargatan 6 i Stockholm - finns återgivet i EFS:s Kristliga kalender Korsblomman för 1917 (årg. 52). Elsa ger här ett vittnesbörd om Nåd till hjälp i rätt tid:

"Älskade Evighetssyster i Kristus Jesus!  
Nåd, frid, välsignelse, allt med Jesus, som älskat oss och utgifvit sig själf för oss! Tack för gammal kärlek och ny!
O, hvad den sista gåfvan påminner mig om den första - vår första grundplåt för missionen vid Hvita Bergen! Hvilket haf af nåd ligger icke däremellan! 'Ho är en sådan Gud som vår, hvar finner man hans like'? O, huru bottenlös är icke hans kärlek!… och utan gränser 'Så hög, som himmelen är öfver jorden, så väldig är hans nåd öfver dem, som frukta honom; så långt, som öster är från väster, så långt låter Han öfverträdelserna vara ifrån oss! Så som en fader förbarmar sig öfver barnen, så förbarmar sig Herren öfver oss.' Ps 103. O, hvilket lyckligt folk vi äro, hvad känslan än må säga däremot! Herre föröka oss tron! Ja, nu ha vi vår 31 kurs och - ända hitintills har Herren hulpit! Han har tillstadt vågor af nöd att komma, men ingen har fått uppsluka oss! Det har icke varit undergång utan genomgång och öfvergång, såsom för Israels barn vid Röda hafvet. Tack för förbön och hjälp på resan genom ökenlandet hem, dit våra nådesyskon gått förut, och där vi skola tillsammans sjunga Lammets pris, som igenlöst oss åt Gud med sitt blod. Jag är nu 80 år och har ej långt hem, Jesus välsigne vår utgång och ingång! O, att vi finge många med oss! Jesus välsigne hvarje steg vi ha kvar! Må det vara med Honom! Hälsa hans folk. En liten lem i Jesus, Ps. 84.

Elsa Borg."

Elisabet Jacobson från Sammekulla gård utanför Mariannelunds samhälle i Småland är ett namn som Hulda hörde en hel del om. Man talade inte så sällan om "Elisabet från Sammekulla" som åkte till Kina. Hennes historia skildrat av fil.dr. Anna Maria Claesson ger också en ypperlig illustration till samtidens Jönköping och Småland. I denna miljö lever Hulda med ett väckelsefolk i rörelse.

Läs om Anna Maria Claessons Kina-avhandling >>  Elisabet från Sammekulla

Ett annat föredöme och ett relativt färskt exempel för Hulda under åren på Götabro och på Vita Bergen 1910-1914 är Hilma Hill. Hon var en av de kvinnliga pionjärerna från Jönköpings Missionsförening och sändes som missionär ut till Kina.  [ Se bilden längst upp föreställande Kina-missionären Hilma Hill. ]

Vid Bethel Seminary i St Paul 1919 hålls en minneshögtid på våren, då en av Bethels missionärer, Olivia Johnson, som varit ute på fältet - Filippinerna - sina allra första fyra år och under sin första hemmavistelse för vila dött hemma i Amerika. Denna Olivia var en de Bethel-missionärer som man senare inte sällan refererade till I skolans missionsundervisning. Liksom för många andra kvinnliga studenter blev denna unga missionär, Olivia, som plötsligt dör från sin uppgift en "role model" för Hulda, som bär med sig denna för hela skolan omskakande händelse, när hon nu beger sig hem över havet.

BILD: ångbåten Virginia

En missionär i Svenska kyrkans mission är Ida Granqvist i samma generation som Hulda, fast född 1872 och 16 år äldre, kom att också verka i Sydafrika. Ida och Hulda åker ut samtidigt till Afrika. Ida Granqvist skriver "Till mina missionärskamrater!" följande text som också talade till Hulda nyligen hemkommen från sin amerikavistelse:

Afrika och Indien och Kina / som rubin, safir, smaragd de skina / återkastande Guds starka glans. / Och vi veta det, de skola flamma / sist en gång uti den ena, samma / kungakrona, som skall heta Hans.

Afrika, rubinen, vilken glöder / liksom hjärtblod, landet längst i söder / alla öknars, alla törnens land / alla tusen tårars kust och alla / tusen sångers ock. - Hur vi dig kalla / aldrig brast den länk, varmed du band!

Indien, safiren utan like / aningarnas stora, vida rike / marken, varest paradiset låg / lotusblommans nejd, som stilla drömmer / och som djup av hemligheter gömmer / aldrig du förgäts av den, dig såg!

Kina sist, smaragden, vilkens yta / ses i klarhet hoppets stråle bryta / liksom Afrika bröt kärlekens / och som Indien bröt trons - De dina / sluta hänfört upp ikring dig, Kina / aldrig taget släpps, men livslångt känns!

Afrika och Indien och Kina / vart och ett utav dem känner sina / och de bära oss sitt hjärtebud./ Ingen är förgäten i vår skara./ Huru ringa än vi månde vara / nämnas våra namn för livets Gud.

Afrika och Indien och Kina -./ Ett står ännu åter: Palestina / Israel, Guds snövita opal! / Några band oss här där hava stämma / några bland oss här där höra hemma / en och två och tre är deras tal.

Palestina, sist vi dig så tagit / dig och dessa, som du riddarslagit / fastän främst du skulle strålat här / men det vare som det nu är blivet / allt hos Gud, vår Gud, är hjärteskrivet / alla stå, välsignade, vi där!

Huldas missionssyster i Svenska kyrkans mission i Sydafrika skrev redan 1902 psalmtexten:
O giv oss Herre av den tro som sorgerna betvingar / som lyfter oss till ljus och ro / på starka örnevingar / som talar mäktigt till envar / och bär oss under färden / som härlig tröst i tvivlen har / och övervinner världen (Den svenska psalmboken, Nr 253, vers 1).

Dessa förebilder för Hulda får också illustrera hur viktigt det är för var och en av oss att ta vara på de förebilder som sänds i vår väg. Idag gäller det unga, yngre och jämngamla jämfört med Hulda och hennes situation 1919-1920. Idag är tonåringen och den unga kvinnan i tjugoårsåldern på väg och på sinn resa för att finna vägen. Då är det så underbart att kvinnor har lämnat goda vittnesbörd och kan vara förebilder. De behöver inte ha samma dignitet som de ovan nämnda. Det som avgör är vilka hjärtan och vittnesbörd en tonåring eller en tjugoåring möter just nu på sin resa. Givetvis gäller detta också de manliga förebilderna för de unga grabbarna.