MXp

Bild: Det Jönköping både Ernst och Hulda såg på sin tid Foto: SAM:s arkiv /Jfa

Innan vi kommer närmare tiden för Ernsts respektive Huldas utresa i missionens tjänst, gör vi en Överblick av Den svenska kristenhetens yttre mission.

År 1912 samlades den första Allmänna svenska missionskonferensen i Stockholm. Konferensen ägde rum i Betesdakyrkan på Floragatan 8

Närvarande var ombud från Svenska kyrkans mission, EFS, Svenska Missionsförbundet, Svenska missionen i Kina, Helgelseförbundet, Svenska Alliansmissionen, Svenska Metodistkyrkans mission, Svenska Baptistmissionen, Svenska mongolmissionen, Föreningen för Israelmissionen, Svenska Jerusalemsföreningen, Kvinnliga Missionsarbetare och Örebro Missionsförening.  

Den andra Allmänna missionskonferensen hölls den 18-22 september 1920 i Stockholm på samma plats, Floragatan 8. Konferensbyrån var i KFUM:s lokal Birgerjarlsgatan 35. Talarna var följande: prins Oskar Bernadotte, ärkebiskop Nathan Söderblom, professor A. Kolmodin, pastor Skovgaard-Petersen, doktor Karl Fries, docent G. V. Lindeberg, missionsdirektor E. Folke, missionsdirektor Joh:s Lindgren, kyrkoherde Ax. Ihrmark, missionsföreståndare J. Nyrén, missionsföreståndare Hj. Stenberg, domkyrkovicepastor Gunnar Bergström, kyrkoherde L. M. Engström, missionssekreterare C. G. Lundin, missionssekreterare Martin Westling, fröken Lotten Reuterskiöld och missionärerna A. P. Franklin, Enok Hedberg, S. Tännkvist, J. Ivarsson m.fl.

Ärkebiskop Söderblom öppnade konferensen i Jakobs kyrka lördag den 18 september kl 6 e.m. och predikade över Jes. 6:1-8. D:r Karl Fries redogjorde för missionskommitténs verksamhet sedan 1912. Samlingen avslutades med betraktelse av prins Oskar Bernadotte över Joh. 3:14-15. Han erinrade om att allt Skriftens vittnesbörd pekar på Jesu offerdöd på korset samt påminde om Jesu löfte: "När jag varder upphöjd från jorden, skall jag draga alla till mig." Det är kraften av den kärlek, som utströmmar fån korset, vari allt missionsarbete skall utföras. Det är denna kraft, som gör oss mäktiga att föra ut evangelium, vilket medför läkedom och hopp för hedningarna såväl som för oss alla. Och det är endast i detta tecken, som vi skola segra över alla de svårigheter, som resa sig i missionens väg.

Den svenska kristenhetens mission i Afrika beskrevs sålunda: De svenska missionsfälten äro belägna i Natal, Zululandet, Transvaal och Rhodesia i Sydafrika, där Svenska kyrkan, Svenska Alliansmissionen, Helgelseförbundet och Fribaptisterna arbeta, samt i Belgiska och Franska Kongo i Centralafrika, där Svenska Missionsförbundet, Svenska Baptistsamfundet och Örebro missionsförening ha sina missionsfält. I Ostafrika hava Evangeliska Fosterlandsstiftelsen och Bibeltrogna Vänner sina missioner i Eritrea, Abessinien och Jubaland och i Tunisien i Nordafrika ha Kvinnliga missionsarbetare sitt missionsfält. Dessutom arbeta Svenska missionärer på Metodistkyrkans missionsfält i Portugisiska Sydostrafrika.

Bild: barnen i Afrika; några av dem som fick möta SAM:s missionärer Foto: SAm/Jfa

På dessa missionsfält har Sverige för närvarande [sept. 1920] 219 missionärer, däribland 91 män och 128 kvinnor, arbetande på 52 huvudstationer och biträdda av 814 infödda missionsarbetare. De grundlagda församlingarna räkna ett antal av omkring 12.700 medlemmar, av vilka 1.596 är tillkomna under år 1919.

Konferensen avslutades på onsdagskvällen i Blasieholmskyrkan med tal av prins O. Bernadotte och kontraktsprosten L. M. Engström.

Närvarande vid konferensen var 410 valda ombud, 180 missionärer och 600 övriga deltagare, dvs. 1200 deltagare, företrädande 13 svenska missionsorganisationer.