MXp

Bild: Prins Bernadotte i Malmö

Ernst går längs Markevägen mot torpet Vassnöden. Lördagsnatten den 23 mars 1918 ser han synen på den stjärnklara natthimlen över Himlakullen. Ernst ser och hör levande Gud.

När vi ser den bilden framför oss, ser vi samtidigt vad Abraham såg på himlavalvets stjärnhimmel. Mer än en har tänkt tanken någon natt under det himlavalv som välver sig över Golgata och Jerusalem, eller varhelst nu tanken kommer över oss. Det Abraham och det Jesus såg är samma stjärnehimmel som också Ernst ser. "Gud blev mig för stark" skrev Ernst till Svenska Alliansmissionens expedition den 6 juli tre och en halv månad efter upplevelsen och omvändelsen.

Vad läste och hörde Ernst under veckorna efter 18 mars 1918? Här nedan ges några exempel på vad som sades och trycktes och som Ernst tog till sig. 

K.A. Hjelm skriver från Piet Retief i Transvaal den 20 december 1917 ett brev som finns tryckt i Trosvittnet nr 6/1918 vid tiden för omvändelsen:

Bild: Piet Retief K.A. Hjelm Transvaal Foto: SAM:s arkiv Jfa

… Äfven under dessa tider, i hvilka vi nu lefva och som kanhända äro begynnelsen till födslosmärtan, behöfva vi stå på den fasta klippan, ha de eviga armarna under oss, vaka och bedja. Djäfvulens list och ränker, världsandan och världslikställigheten samt själfiskheten i dess olika former vill smyga sig in, och många dragas bort; det andliga lifvet stelnar och utsinar, kärleken kallnar. I sanning, vi behöfva att ha Gud till vår tillflykt och starkhet. Må det bli ett uppvaknande bland de troende; ty bara namnet och bekännelsen stå ej profvet; men väl ett lif i Jesus Kristus, ett dagligt, intimt lif i honom…

… Vi behöfva flera missionsarbetare härute. Hvem är kallad af Herren och hvem är villig att gå? I kriget offras millioner; men vem är villig att offra sig i Herrens led?

Jönköpings missionsförenings kvartalsmöte kring den 9 juni 1918. Predikanterna har efter det första offentliga mötet rapporter från sina missionsresor. De har många rapporter om väckelser nästan överallt där de farit fram. (Trosvittnet 11/1918) "Tredjedagsmötet leds av kyrkoherde S.E. Hagberg i Rogberga. Han är en troende präst av den gamla stam som numera håller på att försvinna. Hos honom är det icke någon viss kyrklig eller frikyrklig riktning som framträder, utan det inre andliga behovet av gemenskap med allt Guds folk. Och därför kan det om honom sägas, att han är en fullödig representant för den princip, som uppburit denna förenings verksamhet ända från början, en princip till samförstånd mellan oliktänkande kristna grupper, en brygga mellan kyrkliga och frikyrkliga, mellan präst och lekman, kyrka och missionshus…" Artikelförfattare är missionssekreterae A. Thomander.

I samma nummer läser Ernst om Jönköpingskretsens kristliga ungdomsförbund och dess stora möte i Jönköping den 9 juni. Förmiddagsmötet hålls i Stora Missionshuset. Eftermiddagsmötet i Stadsparken. Till lokal för middagsspisning "ha vi som vanligt fått Frälsningsarméns präktiga byggnad välvilligt upplåten för oss." Huvudtalare vid båda mötena var prins Oskar Bernadotte.

Ernst hörde alldeles säkert prins Oskar Bernadotte och hans föredrag "Ur Davids historia" den 9 juni 1918. Här nedan ett kort utdrag.

"Vem var David? Då han först omnämnes i den heliga berättelsen var han en "ljuslätt, vacker yngling", som vaktade sin faders får och som i ödmjukhet fortsatte därmed även sedan han av profeten krönt till konung. David var såsom av sagda berättelse vidare framgår en man som väl fyllde sitt värv. Då han sändes till sina bröder vid Sauls här, "tog han med sig vad han skulle". Han var noga i de små tingen, därför kunde Gud upphöja honom. Så ock med oss. Om vi vilja komma fram och upp, så måste vi likt David ödmjuka oss, akta på småsakerna och vara trogna i det lilla.
David var alldeles icke felfri, men han fick likväl det härligaste vittnesbörd en människa kan få: en man efter Guds hjärta. Kom David så långt, kunna du och jag komma dithän. Ty han hade ingalunda större förutsättningar än vi. Han föll och föll djupt, men han sökte sedan inga undanflykter utan bekände: jag har syndat. Göra vi sammalunda, få också vi glädjen höra de ljuvliga ord som av profeten riktades till David: så har ock Gud förlåtit dig din synd.

En omständighet vid Davids syndafall är värd att framhållas. Han befann sig vid tillfället icke vid fronten utan satt hemma. Hade han varit med i striden, skulle han nog icke ha fallit för frestelsen. Ty det är i andligt avseende en stor hjälp mot frestelser till synd att stå mitt i striden. Syndafall kunna visserligen även där inträffa - liksom på alla platser utom vid korsets fot - men säkert är, att det ligger styrka i att vara med i kampen.

Den första punkt jag med ledning av texten vill fästa uppmärksamheten på är Davids ord: Herren är min lampa. I ordet ha vi många ljusglimtar, de där lysa upp vägen för oss och leda oss även i mörkret på de rätta stigarna.

Då jag for till sjöss, var jag såsom ung officer ute på en av de farligaste färder jag varit med om. Fregatterna Eugénie och Norrköping seglade en mörk ovädersnatt - vågorna gingo höga som hus och mörkret stod tjockt som en vägg - från norska kusten mot danska landet. Fartyget länsade undan med vindens fart och vi visste till vår oro inte riktigt var vi befunno oss. Då signalerades plötsligt från ett av fartygen att man lyckats bestämma läget. För en kort minut hade molnen skingrats och blottat polstjärnan. Och det var nog för sjömännen. Därigenom fick man klarhet om att man befann sig oroväckande nära den farliga jutländska kusten, där så mången skuta gått i kvav, och kunde undvika faran. Ett Guds ord är en stjärna som för seglaren på tidens hav visar rätta vägen. När David var i mörker och svårigheter, vände han sig till Gud. I alla livets lägen. Och han frågade Gud till råds i avsikt att lyda, ej blott, som vi så ofta göra, för att få stöd för sina egna åsikter. För David var Herren ej ett ljus för andra utan "min lampa."…

---

Ernst påverkades i sitt hjärta och styrktes i sin missionärskallelse genom mötena med Thomander, K.A. Hjelm och Oskar Bernadotte och vad de sade och yttrade i tal och skrift. Kung Davids erfarenheter och Oskar Bernadotte var några av tidens många goda exempel för den som nyss omvänts. Det är bara 3½ månad sedan synen på Himlakullen...  

Bilden ovan föreställande Oskar Bernadotte. Prins Bernadotte talar vid grundstensläggningen av nuvarande KFUK-KFUM-huset på Betaniaplan den 25 november år 1911. Foto: KFUM Malmö