(10) Cross over - Tankar under krigsåren
Bild: Sommarängsbukett från Himlagärdet Foto: DS
NÖDÅREN
Krigsåren 1914-1918 var en tid präglad av oro och mörker också i Sverige. Kriget orsakade också det vi brukar kalla "nödåren" (1917-1919). Det läste Ernst av på köksbordet hemma på Vassnöden. Han läste texten:
BRÖDKORT Kortområde N:r : Jönköpings län 15/1-28/1 1917. Varje kupong berättigar till inköp av 65 gr mjukt bröd el. 50 gr mjöl el. 40 gr torrt bröd.
Delad kupong hälften.
Han läser texten, räknar kupongerna och funderar…
… Ett tvåveckorskort om 70 kort. Det blir 2 kuponger per dag för mor Hanna. Mor och far har en stor familj om sju barn, själv är jag näst äldst. Jag kan ju inte bo hemma hur länge som helst. När vi kom hit från Rustorp var jag 16 år, nu är jag snart 24.
Delad kupong hälften.
Han läser texten, räknar kupongerna och funderar…
… Ett tvåveckorskort om 70 kort. Det blir 2 kuponger per dag för mor Hanna. Mor och far har en stor familj om sju barn, själv är jag näst äldst. Jag kan ju inte bo hemma hur länge som helst. När vi kom hit från Rustorp var jag 16 år, nu är jag snart 24.
TANKAR OM MISSION
Ernst fortsätter att fundera: Nere i Växthuset där Kamelian står påminner den om den där tjeckiske jesuiten som var missionär… David Livingstone och hans biografi har jag läst om och det han gjorde för hedningarna i Afrika… Jag kan inte fortsätta att stanna kvar här på Strömsberg hela livet. Hulda & Edvard kan ju inte klara av försörjningen för oss som nu är vuxna… Dessutom tycker jag inte riktigt om jobbet på gården. Praktiskt lagd är jag ju inte. Jag är ingen riktigt bra arbetare här på herrgården. Jag skulle vilja lämna allt och göra nåt annat. Det är ju också därför jag gick upp till Missionsföreningens kontor. Frågade dem hur man kan bli missionär… Och så säger han som jag talade vid: "Och när blev du omvänd, käre Anderssons pojk?" och jag svarade "Det ska jag nog se till att jag blir!" Hur ska det bli? Hur ska jag ta mig vidare i livet…
Ernst fortsätter att fundera: Nere i Växthuset där Kamelian står påminner den om den där tjeckiske jesuiten som var missionär… David Livingstone och hans biografi har jag läst om och det han gjorde för hedningarna i Afrika… Jag kan inte fortsätta att stanna kvar här på Strömsberg hela livet. Hulda & Edvard kan ju inte klara av försörjningen för oss som nu är vuxna… Dessutom tycker jag inte riktigt om jobbet på gården. Praktiskt lagd är jag ju inte. Jag är ingen riktigt bra arbetare här på herrgården. Jag skulle vilja lämna allt och göra nåt annat. Det är ju också därför jag gick upp till Missionsföreningens kontor. Frågade dem hur man kan bli missionär… Och så säger han som jag talade vid: "Och när blev du omvänd, käre Anderssons pojk?" och jag svarade "Det ska jag nog se till att jag blir!" Hur ska det bli? Hur ska jag ta mig vidare i livet…
Bild: interiör Stora Missionshuset /Foto: SAM:s arkiv, Jfa
TANKAR KRING PIGORNA
Dessutom är jag giftasvuxen och ingen tycks vilja ha mig till man och husbonde. Hur ofta är jag inte ner i Missionshuset och vid kvartalsmötena i Stora Missionshuset… och jag hör mycket om mission… jag hör talas om alla äventyr… jag läser Trosvittnet och rapporterna från missionsfälten i Kina, Indien och Afrika. Till Afrika skulle jag vilja åka som Livingstone… Men jag är ju inte omvänd. Han har ju rätt - han nere på kontoret… Fast det är ju detta med pigorna och hembiträdena som också drar mig och mina kamrater till missionshuset. De är så söta där de kommer och jag längtar så efter att kunna få bilda egen familj…
Dessutom är jag giftasvuxen och ingen tycks vilja ha mig till man och husbonde. Hur ofta är jag inte ner i Missionshuset och vid kvartalsmötena i Stora Missionshuset… och jag hör mycket om mission… jag hör talas om alla äventyr… jag läser Trosvittnet och rapporterna från missionsfälten i Kina, Indien och Afrika. Till Afrika skulle jag vilja åka som Livingstone… Men jag är ju inte omvänd. Han har ju rätt - han nere på kontoret… Fast det är ju detta med pigorna och hembiträdena som också drar mig och mina kamrater till missionshuset. De är så söta där de kommer och jag längtar så efter att kunna få bilda egen familj…
KAFFEPETTER
Ernst blir avbruten i alla sina tankar vid köksbordet när mor Hanna frågar om jag inte vill ha en kopp ekollonkaffe med far Edvard och Hjalmar. Jo tack, mor Hanna är så omsorgsfull och har alltid kaffepetter puttrande på spisen. Fast det är nödår.
Ernst blir avbruten i alla sina tankar vid köksbordet när mor Hanna frågar om jag inte vill ha en kopp ekollonkaffe med far Edvard och Hjalmar. Jo tack, mor Hanna är så omsorgsfull och har alltid kaffepetter puttrande på spisen. Fast det är nödår.
Nu är det dags att träffa kamraterna. Vännerna väntar på sin Ernst som är lite av ledaren för vännerna. Alla väntar på honom, innan det blir dags för det som planerats… Ernst lämnar Hulda och Edvard och ger sig ut i kvällen med sina tankar långt borta…
Kommentarer
Trackback
