MXp

Det kom ett brev idag från Linköping.
Ett viktigt brev från mina vänner Lars & Margaretha.
 

"Fåren går hungriga, predikanter likaså" - en mening på fem ord som Lars skriver nedan i brevet.

INNAN DU LÄSER TEXTEN I BREVET nedan, så kan jag inte låta bli att kort berätta om fåren som jag på ett nytt sätt mötte i somras. Under halvtannat år såg jag tackan och hörde henne. Under en tid under sommaren såg jag tackan som fått två lamm.

Jag hade hört tackans brökande förr. Nu hörde jag lammens efterhärmande. Så en dag i augusti gjorde jag den förskräckliga upptäckten!

Tackan som jag hört hade jag inte hört. Nu hörde jag. Den gode Herden själv gav mig sin chockerande förklaring. "När han såg folkskarorna, förbarmande han sig över dem, eftersom de var rivna och slagna, som får utan herde..."

Tackans och hennes lamms bräkande ropade ur deras djup av övergivenhet. Varför? De tre hade en ägare, men han tittade aldrig till dem. De hade bara utarrenderarts och lämnats ensamma. Varje gång jag kom förbi - liksom  när andra gick förbi - hördes detta fårens bräkande ur övergivenhetens djup.
En bättre illustration till orden "som får utran herde", det hade jag inte alls förrän den här dagen...

"Fåren går hungriga, predikanter likaså" -
Läs gärna med eftertanke orden: 

Ty det är inte frid de talar, svekets ord tänker de ut
mot de stilla i landet. (Ps 35:20)

Dag Selander

***
 
Bönehus Norden

Du finner honom där du inte väntat att finna. Han finns där bakom dugligheten. Du finner honom om du ser efter. Han borde stå på din bönelista. Han borde ha rört ditt hjärta. Han finns där med all inre vånda och otillräcklighet. Han gömmer sig ganska väl, men du borde ha sett honom. Han sitter som bunden i sin tomhet. Så sitter han därför att kraven på att duga växt högt. Ofta bär han mask för att ingen ska lägga märke till sakernas tillstånd. Han måste vara stark, han är lärd att inte avslöja men han är trängd och ensam. Bed för överheten, bed för ledarskapet.

Gudfruktighetens första och kanske enda uppgift är att upprätta altaren, att sätta altarplatser i stånd. Sådana orter är det stilla livets rättviseplatser. Dess vittnesbörd är ett enkelt ord om allt detta som redan är gjort och avslutat, om det stora fullbordandets faktum. Gudfruktigheten och altarets stillhet växer fram ur Himlens beslutsamhet att låta Lammet få råda, detta Lamm som lät sig slaktas före världens begynnelse. Gudfruktighet är konsten att komma till ro i det redan fullbordade. Dess erbjudande gäller och står fast i allt.

Alla, och kanske särskilt predikanten, har rätt till ett gömsle i det som redan är färdigt. Den som övat sig i stillheten vid Jesu fötter kan sedan bära bud om evighetens villkor. Över ett sådant liv står det skrivet så att alla kan se: Välkomnad in i den fullhet som Herren skaffat oss.

Den verkligt ambitiösa människan gör större tolkningsmisstag än andra. För henne innebär övervinnandet att med all kraft och envetenhet producera sådant som bara kan införlivas med mänsklig erfarenhet som gåva. Stillheten invid Herrens hjärta kan inte erövras eller inövas. Den får man till skänks när Herren har beretts rum för sitt övervinnande. Den som övervunnit alla dessa försök att skapa något vid sidan av den fullhet som endast kan tillföras ett människoliv som funnit och accepterat gömslet i Kristus, den människa som så har övervunnit äger ro nog för att kunna sitta still i all oro, sitta still för gudfruktighetens skull. En sådan människa skapar med sin blotta existens rastplatser, matställen, viloplatser.

Vi väljer två ord, prestation och konkurrens, till att stå som motsats till Herrens ideal för sitt folk; de stilla i landet – Ps 35:20.

Dess innehåll verkar förödande över allt vi företar oss som kristna. Denna hållning leder oss att fånga vår glädje i det yttre istället för att se Kristus som all fröjd och styrka. Häri begynner predikantens dilemma. Många är benägna att söka uppfylla sin roll just på detta plan. Andra stupar för pressen. Och få är de bedjare som träder emellan. Fåren går hungriga, predikanter likaså. Guds övervinnande är nödvändigt för att få slut på vårt; hans övervinnande för oss till ro i det fullbordade.

Vi hämmas i våra försök att klargöra vår upptäckt av det inre livets, det inre tjänandets verklighet av språkets begränsningar. Det inre livets vittnesbörd deklareras och förklaras bättre av det ljus det skänker ett ansikte än av ord som staplats eller ställts på kö. Den yttre vägen är ”effektiv” och ”effektfull” därför att den ligger i människans hand. Men gudfruktigheten låter sig inte beskrivas i dessa termer. Den talar till det inre, lyfter undan dess bördor och ger värme och näring. Fåren hungrar, predikanter likaså. Be om ord som föder liv. . . Be om Guds ljus, om ett vittnesbörd som lyser i en dyster vildmark. . .

Gudsmannens främsta längtan är att få bygga hus åt Gud och altaren åt människor. De gudfruktigas främsta längtan är att slutas samman i gemenskaper där hjärtan satts i brand. Gudsmän hungrar efter att kunna föda får, att få se härligheten återvända, att få se värmen och kärleken tillta, att få se längtan efter Gud väckas. Bönefolkets verkliga längtan är att kunna mötas för att formeras till att vara väckelsens förtrupper. Vi har alla ett djupt behov av att nå fram i detta bedjande. Bönen för dessa hungriga predikanter och den bön som banar väg för samlandet av de stilla i landet hör till de mest nödvändiga bönerna.

De gudfruktigas främsta uppgift består i att skapa altarplatser, platser där de hungriga kan äta sig mätta, platser där de stilla i landet kan styrkas för sin uppgift. Det ligger ingen mättnad i de yttre tingen, de stora manifestationerna eller de stora orden. Det finns ingen näring i att öva sig i metoder för kyrkobygge eller strategier för kyrkopolitik. Hopp, innerlighet och förväntan ligger på annan nivå. De gudfruktigas handlingsväg heter enkelt umgänge i bön och daglig omsorg. Men kärleken kallnar.

Bed om rastplatser för fåren. Bed om matställen för hungriga predikanter. Bed om utrustningsplatser för dem som vill öva sig i gudsfruktan. Bed om verktygsbodar för dem som vill utöva kärlekens hantverk.

Lars Widerberg

Den enklaste lilla rastplats som kan redas till är våra hem. Varje kristet hem borde vara altarplats. Varje kristet hem borde vara tillflyktsort. Varje kristet hem borde vara böneplats.

Många hem skulle kunna göras till gemensamma böneställen.

Samla vännerna till bön.

Vi har på enklaste vis ställt i ordning ett rum för den hungrige predikanten och håller det öppet och tillgängligt för den som vill komma för att dela gemenskap, tankar och börda. Margaretha är fenomenal i köket. Bibliotek och behagliga promenadstråk finns tillreds. Samtalen, stillheten och bönen är den gåva som Herren har ställt i ordning.

Lars och Margaretha Widerberg

--  --  --  --  --

- Ett bönehus i varje kommun

- De gamla bönehusen - och det nya…

- Bönehuset – ett vittnesbörd

Sänds på begäran. . .

Adress: Storskiftesgatan 87

58334 Linköping, Sverige

Telefon + Fax: 013 213630

Mobil: 0709 349850