MXp

BÖNEHUS NORDEN
 
 
 
På apostolisk grund
En utmaning till att leva ett autentiskt kristet liv
Arthur Katz
 

Kapitel 1
Apostoliskt tjänande – ett prästsinne
 
Avsnitt 01
Tjänandets hemlighet
 
Prästrollen, prästens arbete ligger till grund för allt gott i Guds rike. Tillståndet i den moderna församlingen, över vilket man i så hög grad klagar och sörjer, har sin rot i frånvaron av prästsinne och prästattityd. Om någon hade ställt frågorna ”Vad är din sanna uppgift? Till vad tror du att du är kallad?” till mig under min uppväxt som orolig Brooklyngrabb, mitt i mina försök att få saker att hänga ihop i ett förvirrande universum, visste jag trots min ateistiska okunnighet att det verkliga svaret var att jag ville stå som präst. Jag hade säkerligen inte kunnat mobilisera mod nog att säga det. Nu förstår jag betydligt bättre vad mitt hjärta redan visste om prästens sinnelag och centrala roll.

Vi löper stor risk att ta till oss ytterligare ett stycke religiöst vokabulär. På samma sätt som vi har förts in i det ’karismatiska’ sättet att tala leds vi nu att använda ett ’apostoliskt’ språk. Vi fångar upp ytterligare en räcka fraser och klichéer som inte visar något annat än att vi lärt in ett yttre beteende, ny jargong och teknik. Att gripa tag i dessa heliga och oföränderliga ting och göra om dem till ännu en tarvlig, religiös formalitet hör till det mest eländiga av öden.

Om vi ska bära gudslivets vitalitet och friskhet i ord, i handling och i närvaro, och vara en församling som står i Guds eviga syften krävs något väsentligt och kritiskt, nämligen en verklig insikt i Guds verklighet. Detta är det enda som kan rädda oss från att vara blott och bart religiösa tekniker. Vi är, för att nå in i gudslivets realiteter, befallda att betrakta och begrunda Jesus, Heb 3:1. ”Heliga bröder, ni som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, den apostel och överstepräst som vi bekänner oss till.”
 
Det finns en obrytbar koppling mellan den apostoliska uppgiften och prästrollen. Man lägger ner mycken möda på att söka det apostoliska, men bristerna i medvetenheten om sådant som hör till prästsinnet är iögonenfallande. Vi kanske kan försöka oss på att genomföra sådant som hör till andra uppgifter och kallelser av annat slag utan att låta prästsinnet få framträdande position – jag tvivlar på att det är möjligt – men det apostoliska är oskiljaktigt länkat till prästsinnet. Det som finner sitt uttryck i Jesu himmelska kallelse, det som gör den himmelsk till dess inre väsen måste med nödvändighet vara väsentlig del också i vår kallelse.
Om inte Gud får utrymme att lägga ner och inrätta verkligt prästsinne hos oss kommer vi inte att ha del i en kallelse som är sant himmelsk. Ordet ”himmelsk” syftar inte till plats och rum, men till sinnelag och sätt, mentalitet och attityd. Det refererar till karaktärsdrag så svåra att definiera, men som inte kan skjutas åt sidan som oviktiga eller meningslösa när de kommunicerats till och rört vid oss. Om begreppet präst inte blir mer än en romantisk benämning med dimhöljd mening kommer vårt agerande att vara lika otydligt. Ordet har tömts på himmelskt innehåll på grund av att vi inte finner präster vilka har förmåga att förmedla denna erfarenhetsdimension. En synonym för ordet himmelsk är ordet verklig. Det som är fyllt av verklighet är också himmelskt. Det krävs ett prästsinne för att kunna se detta, för att ha känsla för detta. Det krävs ett prästsinne för att kunna introducera detta i en värld som är främmande för allt himmelskt. Det jordiska står emot de himmelska tingen, människor förgås på grund av avsaknaden av präster.
 
Under lång tid ansåg jag att undervisningen om prästernas klädesplagg och utrustning, ordningen och reglementet för prästuppgiften och allt det övriga som hörde till prästrollen var ganska tråkig och ointressant. Men nu är jag övertygad om att evighetens välbehag och härlighet vilar över allt som hör hit. Prästsinnet måste föregå och vila över den apostoliska vandringen. Vi är i allra största behov av att Herren låter prästsinnets Ande vila över oss, röra vid oss och förvandla varje aspekt av våra liv, vår hållning och vårt tjänande.
Vi måste ha lärt oss att tjäna Gud innan vi kan tjäna människor. Om vi saknar känsla för Guds helighet, den helighet som återfinns i det heliga i tabernaklet eller i templet där prästrollen uttrycks i fullständigt utgivande intill döden, då kommer vårt tjänande och agerande att kännas sprött, innehållsfattigt och plastartat. Ett Guds rop ljuder angående prästrollens återinsättande, den uppgift vilken ensam kan rädda oss från varje form av aktivitet som bär sken av att verkas i hans namn.
 
***********
 
Första prioritet:
Be för var och en i auktoritetsposition; 1 Tim 2:1-4
 
Lars Widerberg
Intercessors Network
Intercessors.Network@Comhem.se
 
Storskiftesgatan 87
58334 Linköping, Sverige
Telefon + Fax: 013 213630
Mobil: 0709 349850