MXp

Bild: Parthenon

Vid Lunds universitet behandlar ”Missionsvetenskap med ekumenik” mötet med den eller det "religiöst andra". Detta perspektiv har kulturella och religiösa sidor – det har en intra-religiös dimension: ekumenik, och en inter-religiös dimension: missionsvetenskap. I princip, säger man, relaterar missionsvetenskapen till vilken som helst av religionerna med universalitetsanspråk. Universitetets teologiska fakultet i Lund får mig att ta mig för pannan. Den bibliska enhetstanken har relativiserats: ”Ekumenik är vetenskapen om enhet – kristen enhet och global enhet.” Här är skälet till att en och annan biskop talat om sitt ämbete såsom värnande ’enhetens ande’. Skillnaden mellan ”spirit of the Unity” och ”unity of the Spirit” är dock lika väldig som öster är från väster! När teologiska discipliner jämställer den kristna ’enheten’ med panteons interreligiösa trosföreställningar, säger bondförnuftet ”Den bibliska enhetstanken är definitivt inte detsamma som denna ’ekumenik.’”
 
Enheten i Kristus
- Vi längtar efter den enhet - skriver Berit Simonsson i Oas-bladet - som gestaltas när olika människor blir mer och mera lika Jesus Kristus. Den enheten är inget som vi människor har uppfunnit. Den finns redan genom vår tillhörighet till Kristus. Vårt ansvar är att gestalta den enhet som är en gåva från Herren själv till oss som hör ihop med honom.

Enhet kommer inte av att vi tycker lika, gör lika eller ser likadana ut. Enhet kommer av att vi, som är olika och tycker olika, är förenade till ett med varandra i Jesus Kristus. Jesus vill att vi blir vad vi är, eller att vi gestaltar denna slags enhet. Att denna enhet ska bli uppenbar både för oss men också för människor ute i ”världen”, det är ett av Jesu egna böneämnen. Joh 17:21 ”Jag ber att de alla ska vara ett…”

Läs vidare i Berit Simonssons artikel som finns i Oasbladet 2004:1.

Hur är svaret på alla frågor?
Frågorna är: - Är ’kristen enhet’ = ’Ekumenik’? - Hur är det med enhetstanken i Bibeln? - Är den något som byggs med ekumeniska samtal och påbyggnader? - Är den kristna enheten något som ska bli som ett resultat av teologiska samtal?

- Är Kristen Enhet = en gåva av Kristus Jesus och hans försoning på Golgata? - Vad är det för Enhet som avses? - Är det trons enhet eller samfundens och kyrkoorganisationernas enhet? - Eller är det den andliga enhet som handlar om enheten med levande Gud?

Hjulets ekrar
Bilden med ekrarna och hjulet är en bra bild. Ekrarna i ett cykelhjul förenas inte med varandra i första hand, utan ekrarna i hjulet förenas i navet. De är inte förenade med varandra, utan alla möts vid navet. På samma sätt är det med kristen enhet. De kristna är förenade tillsammans tack att de är "i Kristus" och i Fadern. De är faderns söner och döttrar, delaktiga av gemensam härstamning och samma familj. De bär familjenamnet och är med i gemenskapen. Det har ingenting att göra med organisatoriska ekumeniska överbyggnader, utan handlar om att ha andliga rikedomar, syften och kännemärken gemensamt.

Måltavlan
Svårigheter som finns sinsemellan mellan ”extremer” i trons lära och liv illustreras av måltavlan, den militära skjuttavlan eller bågskyttetavlan. Mycket närstående kristna kan sägas vara förenade i måltavlans Mitt-i-prick. Nära kristna med smärre avvikelser i åsikter och tro kan sägas vara förenade i det Inre fältet av måltavlan. Mindre närstående kristna med större avvikelser kan sägas vara förenade i det närliggande fältet. Mycket olika kristna grupperingar med mycket stora skillnader och avvikelser från varandra kan sägas vara förenade via det yttre fältet, ja nästan på gränsen för måltavlans markeringar.

Dessutom har vi att ta hänsyn till skarpa olikheter som finns när ekumenik och ekumenism kommer på tal. Här kan vi i realiteten tala om extremer som betraktar den andra delen av kristenheten som har en annan grundhållning som tvivelaktig, ja, t.o.m. ”falsk”. Därför är det inte helt lätt med svar på frågorna som ställs inledningsvis. Vi får ta till oss apostelns ord och maning om att ”sträva efter Andens enhet” genom ”fridens band” i ödmjukhet och kärlek.

Svaret i bilden av navet
Berit Simonsson skriver i artikeln ovan: - Att se till det som förenar är riktigt, men det innebär inte att vi struntar i eller ignorerar det som verkligen är svåra och smärtsamma skiljefrågor. Det är oklokt att sopa sådant under mattan, bättre då att ha upp sådant på bordet. Att tydligt och kärleksfullt säga att detta är svåra frågor, frågor som vi ännu inte kan se någon klok lösning på. Frågor vars allvar faktiskt bekymrar oss.

Men är de kristna då, de som tycker så annorlunda än min kyrka i diverse viktiga frågor?
Ja, vi kan ta hjälp av det som står i Katekesutvecklingen 1878 på frågan om varför du kallas kristen? ”Jag kallas kristen emedan jag genom dopet är upptagen i Kristi församling och med församlingen tror och bekänner honom vara min Frälsare och Saliggörare.”
Ett bra svar! […]

Jesus är navet kring vilket allt rör sig
Men åt alla dem som tog emot honom, gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. Joh. 1:12.
Om du vill vara med och gestalta den enhet som Kristus redan vunnit åt oss, den enhet han talar om som är av samma slag som hans egen förening med Fadern, så är vägen också för dig att du personligen söker dig närmare ”händelsernas centrum”, närmare Jesus – och ju närmare vi kommer Centrum, desto kortare blir vägen till de andra som också befinner sig nära honom.
Kristus i er – vårt härlighetshopp! Kol. 1:27.