MXp

Man vill inte skrämma bort människor med de gamla högtidligheterna. Och så tar man på många håll till de nästan desperata innovationerna: Konfirmation med frågesport och godispåsar. Populär musik på cd medan orgeln tiger när det är bröllop. Konserter utan bön. Skolavslutningar utan att prästen vågar andas Guds namn. Ljusslangar över altaret. Tävlan om populäraste psalmen. Och kaffe i själva kyrkorummet i stället för nattvard.

Men om högmässa med nattvard blir en sällsynthet, om "O, Guds lamm…" tystnar tror jag att det är olyckligt. Kyrkan måste vara beredd att ge människor, som söker del i ett sakramentalt liv, vad de längtar efter. Även om de är få. Mässoffret är centralt för många kristna, inte för kyrkvana eller elitister eller konservativa, utan för vanliga troende människor. Och församlingen, hur vithårig och fåtalig den än är, bildar ändå det som är urcellen i den kristna kyrkan.

Textraderna är hämtade ur en nyligen hållen föreläsning av författarinnan Kerstin Ekman.  Hon talar allvarsord till en del av kristenhetens kyrka som håller på att urholkas i sin strävan att vara förmedlare av en "Kristendom Light" eller RSS/L [= Religion Simple Synthesis Light].

Kerstin Ekman satt under elva år på stol nr 15 i Svenska Akademien tills 1989 då hon lämnade Akademin tillsammans med två andra ledamöter, när Akademin inte förmåddes ta avstånd från den utfärdade dödsdomen mot författaren Salman Rushdie. När nu Kerstin Ekman talar till kristenheten och kyrkan och om "O, Guds lamm…" och kyrkans ansvar att ge det människor längtar efter, då kan det vara skäl att spetsa öronen.

---

Läs mera
Om hennes förläsning i DN 28 augusti >> Lundaföreläsningen

Läs mera om Kerstin Ekman och Bibelförståelse >> Bibelkunskap