MXp

Bild: afrikan ridande på buffel Foto: SAM:s arkiv / Jfa

Första gemensamma brevet undertecknat av både Ernst och Hulda ankommer i mars månad till SAM:s expedition i Jönköping, daterat Machadodorp i februari månad 1929.

Så här lyder brevet:

---

Jesu dyra frid!

Vi äro friska och krya här vid Machadodorp. Ja, nu ha vi börjat ett nytt år. Måtte det bli ett nådens år!

Början har varit välsignad, ty varenda söndag i januari fingo vi se själar här på missionsstationen, som lämnade sig åt Gud. Även på en utstation, där en evangelist förestår verksamheten, hava 20 böjt sig för Herren under januari månad.

Förra söndagen hade vi kvartalsmöte här. Kapellet var fullsatt till  sista plats, och fem döptes och intogos i församlingen. Tre stodo upp och begärde förbön. Dessa hade kommit från en plats tre svenska mil härifrån. De lämnade sina hem på lördagen, under natten sovo de i en kraal, och kommo fram på söndagsförmiddagen.

Det gjorde mig så ont att se en flicka, som var i sällskap med dem, sitta kvar. Hon ville bli troende, men hennes föräldrar hade förbjudit henne därtill. När hennes kamrater stodo upp och bestämde sig för att emottaga frälsningen, vågade hon ej att göra dem sällskap utan satt kvar med tårfyllda ögon. Många blevo sorgsna över detta föräldrarnas förbud. Det hör dock till sällsyntheterna här uppe på höglandet, att föräldrarna neka sina barn att bli kristna.

Vi hålla på att bygga ett kapell på en av våra utstationer sex svenska mil härifrån. I slutet av förra månaden var jag där och satte upp takstolarna. Vi måste frakta alla stolparna på oxvagn härifrån. Hem gick jag till fots. Omkring fem mil tillryggalades den första dagen. Jag var på gående fot från kl. 8 på morgonen till 9 på kvällen. Det lyckade mig ej heller att anskaffa någon mat. - Jag var inne i två kraaler och frågade efter mat, men de hade intet att giva mig.

Jag hade ju en fin och präktig häst, men den dog genom olyckshändelse just på den plats varifrån jag nu kom. Det är ju underligt, att Gud tillstadde det, ty många fler platser hade ju kunnat besökas om jag fått behålla min häst. Missionärens kraft är ju snart bruten, men får han vila sig på hästryggen, kan han hålla ut längre. Men Herren som heter Underbar - är också underbar!

De allra käraste hälsningar!
Edra i Herren förbundna
Hulda och Ernst Andersson