MXp

Bild: Rustorps säteris flygel (Harry Andersson visar var den nedbrunnan huvudbyggnaden låg) Givetvis går Ernsts tankar efter förlovningen också med minnen till Rustorp de första åren  1892-1909 Foto: Dag Sr

Ernst är tillbaka i Machadodorp - efter förlovningen. Hulda har återvänt till Barberton. Båda har återgått till missionens alla plikter i sina respektive ansvarsområden. Ernst har tillsammans med en infödd medarbetare byggt på missionsstationen av de medel som kommit hemifrån Sverige. Väggarna byggs av sten, vilket blir billigare än att bygga av tegel. Det jobbet är den infödde bra på. Själv gör Ernst dörr- och fönsterkarmar, vilket blir tre gånger billigare är än att köpa de färdiggjorda.

Ernst är nyförlovad givetvis så lycklig som man bara kan bli när han nu lovats trohet och ett liv med Hulda. Vad Hulda håller på med på sin fritid vet han. Hon har berättat för honom om att hon ska göra i ordning bröllopsklänningen så den bli klar i tid. När den dagen kommer vet vi inte, men själva har de anförtrott några av sina allra närmaste när och var vigseln ska äga rum. Snart nog under våren ska Hulda låta en hälsning och inbjudan gå ut till vännerna i Afrika för att vara med på deras högtidsdag.

Det går lätt i arbetet för båda även om det är mycket att stå. Kvartalsmöten ute på utstationerna och hemma på huvudstationen Machadodorp planeras och förbereds av Ernst. Hulda har fullt upp i Barberton med Gideon och Ester, och med allt praktiskt som ska göras i ordning och förberedas inför bröllopet.

Bild: Konfirmationen N. Sandsjö 1903, vilket Hulda givetvis i dessa dagar också erinrar sig särskilt...
Foto: Sandsjö Hembygsförening

Förutom hemmaarbetet har Ernst också uppdraget att åka ned till Piet Retief och vara med vid årskonferensen för infödda den 24-27 mars. Mfundisi Hjelm vill så gärna ha med Ernst som talare och predikant, vilket Ernst gläds över. - Jag är glad över åren jag fick ha med Hjelm. Det är som vi var kollegor, fastän Hjelm ju är nästan 15 år äldre och nu 49 år. Jag kan inte låta bli att förvånas och förundras över denne min läromästare i mission. Bara 23 år gammal kommer han 1901 till detta Afrika. Här bland de svarta har Hjelm nu arbetat i 26 år, mer än halva sitt liv. Och jag är nyss hitkommen…, tänker jag, fast, nu börjar jag bli verkligen varm i kläderna. Åtminstone i de varma dagar vi har dessa dagar med över drygt 30 grader Celsius mest hela januari och nu i februari.

Väl nere i Piet Retief delar vi en mängd glädjeämnen. Bara dopsiffrorna i sig var stora glädjeämnen. Piet Retief med utstationer: 189 döpta, barnvälsignade 410. Cana: 11 döpta och 32 välsignade. Amsterdam: 27 resp. 35. Betlehem: 12 resp 30. Machadodorp: 22 resp 20.

Vidare ordinerades och avskiljdes evangelister bland andra Samuel Ngwenya att arbeta under min ledning hemma i Machadodorp.

Under söndagen den 27 mars samlades 1500 personer till mötena i kyrkan. Det blev så många att de inte rymdes utan vi fick hålla möten ute i Guds fria natur. Under dagen talade Umdhluli, Dhlamini, Nkosi, Nkabinde, Malinga, Hjelm och Johan. Vid sista mötet på kvällen talade jag till dessa skaror. På måndagen bröt vi upp och så sjöng vi "Till we meet again, God be with you till we meet again."

Under juli när kylan börjat lägga sig över Machadodorpsbergen och vi haft nästintill nån frostnatt skriver jag och meddelar expeditionen i Jönköping om det gångna året:

"Jag trodde först att det fält jag fått såsom missionsteg icke var så stort, men när jag nu rest över en hel del av detsamma, förstår jag, att det är av mycket stor omfattning. Utom huvudstationen har jag åtta utstationer och jag har fyra skolor på gång. Under det år som gått, 1926, döptes 20 personer, och församlingen i Machadodorp och dess utstationer bestod av 79 personer vid årets slut."