MXp

Bild: Embizeni White Rive 2005 Foto: sa-accommodation-finder.com/ mpl_embizeni

Om en stund har årets timglas runnit ut och dörren till 1926 står redan på glänt. Från hjärtesträngarna dallrar ett "Tack, o Gud, för vad som varit" och "Värdes Du i nåd förlåta det förflutna, bristfälliga och giva seger i ett farofyllt nytt år". Men se där, vad läsa vi över ingången till det nya året? "Sörj ej för morgondagen", - "min nåd är nog för dig." Tack gode Gud!

Om en stund har årets timglas runnit ut och dörren till 1926 står redan på glänt. Från hjärtesträngarna dallrar ett "Tack, o Gud, för vad som varit".

- I dessa tankebanor sitter Ernst på Piet Retief med sina vänner den 31 december 1925. Hans tankar går tillbaka till allt som hänt under året. Och hans hjärta är fyllt av tacksägelse. Och, han tänker på Hulda som han mött och delat planer med…

Om en stund har årets timglas runnit ut och dörren till 1926 står redan på glänt. Från hjärtesträngarna dallrar ett "Tack, o Gud, för vad som varit".

- I Barberton på missionsstationen hos familjen Gideon Wikström sitter Hulda och tänker på detsamma, det som varit under det gångna året, och på Ernst. Hon tänker på deras gemensamma tankar och planer och på de underbara mötena de haft under året som gått. Hon tänker på stunderna med Anna som hon anförtrott sina djupaste hemligheter för och svaren hon fått på frågor hon haft. Tänk att också detta skulle ges mig här ute i Afrika…

Om en stund har årets timglas runnit ut och dörren till 1926 står redan på glänt. Från hjärtesträngarna dallrar ett "Tack, o Gud, för vad som varit" och "Värdes Du i nåd förlåta det förflutna, bristfälliga och giva seger i ett farofyllt nytt år". Men se där, vad läsa vi över ingången till det nya året? "Sörj ej för morgondagen", - "min nåd är nog för dig." Tack gode Gud!

Arvid Wikström sitter i nyårsnatten och skriver hem till Sverige. Hans brev får spegla tillförsikten och den förtröstan som präglar våra vänner i mörkaste Afrika dessa dagar.

---

... Här på White River har vi haft regelbundna söndagsmöten i stället för veckomöten. Eftersom vi blev tvungna att bygga på en plats till vilken de flesta har rätt så långt att gå, har vi brukat göra besök i hemmen. En infödd lärarinna har undervisat i vardagsskolan och också hjälp min hustru med söndagsskolan. En samlingslokal i storlek av 40 x 22 fot har uppförts och en del av den kringliggande jorden är uppodlad. Medlemsantalet i församlingen är 15. Ungefär lika många kristna bekännare som ännu inte blivit döpta räknar vi också till de våra.

Hulda har med Anna lagt en god och välsignad grund på stationen medan Arvid arbetade på Barberton och var i Canada och Amerika.

Brevet fortsätter: I början av året upptogs arbete vid Sabane utstation, där David Singudhla - en av våra förstlingskärvar - stationerats som avlönad predikant. Han underhålls nästan helt av en min kusin i Chicago som själv har att arbeta för sitt uppehälle. Den lilla gruppen av kristna bekännare där i Sabane räknar nu ett 20-tal. Vi har också där haft en avlönad lärarinna med rätt så många barn. Vi har således på detta ännu jämförelsevis nya fält omkring 50 bekännare. Jag använder uttrycket 'bekännare', emedan Gud allena känner allas hjärtan. Gud vare lov för den seger som vunnits!

Utgifter och inkomster, vårt personliga underhåll och byggnadsutgifter ej inberäknat, balanserar på en summa av 2.325 kronor varav omkring 1.000 kommit från vår expedition i Jönköping, 80 kronor från våra svarta vänner härute och resten från vänner som Gud på ett eller annat sätt manat att sända medel. Några vänner i U.S.A., som jag aldrig sett och som tydligen ej hade vår adress sände en summa till Scandinavian Alliance Mission i Chicago för vår räkning, en summa som till slut kom oss till del och välsignelse.

Avlägset som vi - längst i norr på vårt fält - och därtill 5 svenska mil från järnvägsstation får vi i allmänhet vara ensamma häruppe. Dock har vi haft glädjen av besök av min bror från Barberton och av Ernst Andersson samt vid invigningen av vårt missionshus även av br. Hjelm och syster Björklund. Br. Hjelms son, Samuel, stannade hos oss ungefär en månad och var en god hjälp i arbetet. Han har f.n. en väl avlönad plats men ämnar uppgiva den för att ingå i missionsarbetet. Tydligen ser han som fordom Moses att "Egyptens skatter" bär förgängelsens prägel. Han ämnar dock först besöka Sverige, och vi är övertygade om att han ska få ett äkta svenskt välkomnande med allt ved det sluter inom sig. Han är värd det.

White River den 31 dec 1925
Tillgivne Arvid Wikström

"Om en stund" - den har nu gått till ända och nu har årets timglas runnit ut.

Dörren till 1926 står öppen.
Från hjärtat sjunger det "Tack, o Gud, för vad som varit".

Se här, vad vi nu läser över det nya ingångna året "Sörj ej för morgondagen" - ty "min nåd är nog för dig."