MXp

Karta: Mpumalanga & White River Källa: routes.co.za/mp/whiteriver/

Historien om missionstationen som började med det plåtskjul som Arvid Wikström byggde är en spännande historia. Platsen för starten var White Waters - en plats ca 15 km utanför staden med namnet White River i nordöstra Mpumalanga. Denna första plats heter idag Mission End. Se länkar nedan.

Det som här benämnes 'White River' inkluderar missionens olika faser alltifrån dess första ringa början. Det som sedan utvecklats från missionsstationen White River vid 1930-talets början har inneburit en enastående expansion med sjukvårdskliniker, läkarmission och utbildning av sjukvårdspersonal med pionjärarbeten av dr Lennart Karlsson från 1957 med hjälp av dr Lars Vitus från 1959.

I Guds rike finns många hemligheter. En av dess hemligheter är den ringa begynnelsens hemlighet. På White River utgörs denna ringa begynnelse av det plåtskjul som i all sin litenhet var kapell och bostad. I denna den ringa begynnelsens tid fanns först Arvid Wikström som snart avlöstes av vår Hulda som arbetade samman med Anna Nordahl. Anna gifter sig med Einar Hober och flyttar till fältet Amsterdam. Arvid Wikström åker till Canada när Gideon, hans bror återkommer från Sverige.

På White River är nu Hulda helt ensam under en period. Denna period är kanske en av många missionärsperioder som illustrerar hur en missionärs liv kan gestalta sig i äventyr och utmaningar. Hulda har inga medarbetare alls i en total ödemark. Hon lever och verkar helt och hållet ensam. Hon har några få afrikaner som avlägsna grannar. Hon hör vilddjuren från Krügers  Nationalpark och ser dem också. Där är "the big five", leopard, lejon, buffel, elefant och noshörning. Krokodilen i floden kompletterar det halvdussin vilda faror som finns runt husknuten, plåtskjulet. Anna är gift med Einar och borta i Amsterdam. Missionär Arvid Wikström i Canada.

Hulda tar ibland hjälp att hämta vatten av några skolpojkar. En dag ger hon som vanligt en av grabbarna sitt ämbar att hämta upp vattnet nedifrån slänten och floden längre ned. Han kommer inte. Så Hulda sänder en annan skolpojke att gå och se efter vad som står på. Han kommer heller inte tillbaka. Nu börjar Hulda bli orolig. Kan krokodilen ha tagit pojken? Och den andre kommer heller inte. Vad står på egentligen; hennes hjärta slår så oroligt som bara en vuxen kan känna inför ett barn som är borta. Så hon sänder en tredje pojke som hon får tag i. Men nu går timmarna och ännu ingen tillbaka. En fjärde skolgrabb lyckas hon få fatt på med ilbud till grannarna långt bort i en liten kraal. Men också han försvinner… Nu kan inte Hulda stanna kvar här uppe. Nu måste hon lämna allt hon har för händer och alla göromålen som måste göras, allt det som gjorde det så nödvändigt att få lite dränghjälp av skolpojkarna. Hon tar sig ned till floden med oroliga tankar och bankande hjärta. Och vad är det hon får se där nere vid floden? Vad har hänt? För där ligger i solskenet de fyra pojkarna - döda, såg det ut som. "Är de döda?" tänkte hon. Det är som om hennes blod håller på att frysa till is av oro och fruktan. När hon kommer närmare ser Hulda att skolpojkarna hade somnat. De låg och sov allihop. 

Den här historien berättar Hulda 10-15 år senare för en liten Linnéa som hon ville ge en varningens liten story, om alla faror som kan finnas nere vid en flod eller ute i skogen; och att det är viktigt att i Afrika inte gå bort sig utan vara nära de vuxna.

En dag ser Hulda hur Moonlight, hennes häst, rusar iväg i sken. 'Vad som skrämt Moonlight att skena' förstår hon inte just nu. Tanken bara far förbi som en fråga…

Hulda skyndar iväg, stoppar nyckeln i förklädet i all hast och rusar iväg för att få fatt i sin häst. Hon tänker på vad Arvid berättade om Moonlight när den försvann för något år sedan. En kväll efter ett möte var hästen borta. Det var för mörkt att söka. Man började söka nästa morgon redan klockan tre. Man fortsatte hela dagen tills ena kvällen. Inget resultat. Hade ett lejon tagit hästen eller hade den bitits av någon orm? Och låg död i något buskage. Eller hade kanske någon stulit den? Efter flera dagars undran hade en inföding kommit tillbaka med Moonlight. Hulda undrar nu om det ska bli likadant denna gång. Men, hon hittar hästen som hon nu ansvarar för medan Arvid är i Canada.

Vad som däremot hände Hulda nu var att hon tappat nyckeln till huset i det höga elefantgräset, så hon fick bryta sig in och ligga i ett olåst hus tills låset blev lagat en dag en tid senare. Moonlight var tillbaka och hemma. Detta illustrerar Huldas karaktär och viljestyrka. Hon är nog en riktig "karlakarl", om man nu kan få säga så, förstås. Hon var en kvinna på tå,  ett föredöme för kvinnliga och manliga missionärer, en kraftkvinna likt Hanna Ouchterlony eller Elsa Borg…

Läs mera om White River
The farming tradition of the community that settled here after the Anglo-Boer War has remained virtually unchanged to this day. Lord Milner, administrator of the defeated Transvaal, demarcated land on the 'Emansimhlope' - a tributary of the Crocodile River whose name translates from the Swazi as 'White Waters' - to demobilised Boer and British Anglo-Boer War soldiers.

Mission End Trading Post
Off the R40, 14,7km from White River towards Hazyview then 6,5km from the Arkas Textiles sign, offers antiques and bric a brac in a charming environment.

Read about >> White River

See Map of  >> Mpumalanga