MXp

Bild: Ingen vardagssyn på Piet Retief 1924 Foto: SAM:s arkiv / Jfa

Ernst drömmer i stället för buss eller bil år 1924 om en Motorcykel. SAM:s missionssekreterare hemma i Jönköping, Emil Johnson, stöder Ernst i denna sak.

K.A.Hjelm sänder Ernst till White River under årets inledning 1924 för att han ska delta och leda kvartalsmötet tillsammans med Einar och Anna Hober. Hur Ernst tar sig till White River är inte uppenbart, men förmodligen får han bilskjuts av Hjelm. Gideon Wikström kommer med sista söndagen. Medan Ernst som redan efter två år uppe i Piet Retief tycks ha blivit något av K.A.Hjelms om inte "högra hand" så i alla fall lite av hans närmaste man och ges allt flera självständiga uppgifter på missionärsnivå, när Mfundisi Hjelm själv är förhindrad att vara med. Nu är han Hjelms utsände bl.a. under två veckor på White River.

Vid detta kvartalsmöte i april skulle Einar och Anna också ta farväl av den lilla församlingen och avsluta sin verksamhet däruppe. Deras nya uppgift var att sätta igång verksamhet i Amsterdam. Resan från White River till det nya fältet Amsterdam är en färd som går de 40 svenska milen med åsna, till fots och tåg.

Förutom uppdraget som i White River och all förkunnelse och predikan som Hjelm sätter Ernst att göra, så ägnar han mycken tid åt sina språkstudier. "Den mesta tiden hitintills har jag använt för språkstudier. Det är ett svårt språk," skriver Ernst hem till SAM, "så det tar tid att lära det. Sista året har jag dock rest omkring på olika platser och haft möten. Herren har välsignat sitt Ord och många själar har stått upp för Jesus. Det är en stor nåd att få förkunna evangelium om Jesus!"

Det framgår med all önskvärd tydlighet att detta med förkunnelsen av evangelium, det är en väldig glädje för Ernst. Detta är också omvittnat av så många att Ernst är evangelist ut i fingerspetsarna. Hans enkla bildrika språk och hans förmåga att modulera och variera språkets uttrycksmedel är den rikt begåvade evangelistens gåvor.

Eftersom han alltså därför också används av Hjelm i den funktionen runt om på fältet blir allt resande kors och tvärs i distrikten till en utmaning. Därför har han en vision den här våren. "Jag har tänkt", skriver han i slutet av maj månad, "att möjligen kunna köpa mig en motorcykel litet längre fram. Det är ganska hårt att cykla med en trampcykel. Här är många backar och för övrigt är inte vägarna så bra. Men det värsta är att få ihop medel! Dock vi ha en rik Fader! Han kan sända medel på olika sätt!"

SAM:s nye missionssekreterare Emil Johnson riktar en strålande utmaning till hemlandets unga kristna:

- Lyssna till detta ni unga män som kanske använder era motorcyklar enbart till sport och för nöjes skull. Här kan ni få hjälpa en av era gelikar som offrat sig för Afrika och är ute på färd till kraalerna i mörkret därute. Hans färd välsignas av himlens Gud! Förmörkade zuluer förs till Herrens fötter på den färden. Månne inte Herren skulle se med välbehag till att hans färd gjordes lite lättare. Skulle ni inte vilja hjälpa er unge broder till en cykel! Kom med era slantar och vi ska sända dem. Låt oss överraska honom.
/Emil Johnson